The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Elisa får en yxa att flyta
1-2 En dag kom profetlärjungarna och pratade med Elisa. Rummet där du undervisar oss är alldeles för litet, sa de. Kan vi inte bygga ett nytt hus nere vid Jordanfloden, där det finns gott om byggnadsmaterial? Jo, det tycker jag ni ska göra, svarade Elisa.
3 Men kan du inte komma med oss? föreslog någon.Det ska jag göra, svarade han.
4 När de kom ner till Jordan började de fälla träd,
5 men för en av dem lossnade yxan från skaftet och hamnade i floden.Ett sånt elände, ropade han bestört. Jag som hade lånat yxan!
6 Var föll den i någonstans? frågade profeten.Mannen visade honom var yxan hade fallit i, och Elisa skar av en kvist som han kastade i vattnet. Då flöt yxan upp till ytan.
7 Plocka upp den! sa Elisa till honom, och den unge mannen hämtade upp yxan.
Elisa tar en hel armé till fånga
8 En gång när kungen i Aram låg i krig med Israel och gav sina officerare order om var de skulle slå läger nämnde han en viss plats för dem.
9 Omedelbart varnade Elisa kungen i Israel för att närma sig just den platsen. Arameerna planerar att dra samman sina trupper dit, sa han.
10 Kungen skickade då ut en spanare som kunde bekräfta att Elisa hade rätt. Gång på gång varnade Elisa kungen på samma sätt.
11 Kungen i Aram blev irriterad: Vem av er är det som förråder oss? frågade han sina officerare när han sammankallat dem. Vem har informerat kungen i Israel om mina planer?
12 Det är inte någon av oss, svarade en av officerarna. Det är profeten Elisa i Israel. Han kan berätta för sin kung vad du viskar i din sängkammare.
13 Gå då och ta reda på var han finns, så att vi kan gripa honom, utbrast kungen.Elisa är i Dotan, var det då någon som upplyste honom om.
14 En natt skickade därför kungen en trupp med många hästar och vagnar för att omringa staden Dotan.
15 När profetens tjänare steg upp tidigt på morgonen och såg alltsammans blev han orolig.Vad ska vi göra nu? ropade han skräckslagen till Elisa.
16 Var inte rädd! Vår armé är större än deras! svarade Elisa.
17 Sedan bad Elisa: Herre, öppna hans ögon, så att han ser!Då öppnade Herren tjänarens ögon, så att han kunde se hästar och vagnar som av eld överallt på höjderna runt omkring.
18 När fienden drog fram mot dem, bad Elisa: Herre, gör dem blinda! Herren gjorde som Elisa önskade.
19 Då gick Elisa ut till dem och sa: Ni har kommit fel! Det här är inte rätt stad! Följ mig, så ska jag föra er till den man ni söker. Sedan ledde han dem till Samaria.
20 Så snart de kom fram bad Elisa: Herre, öppna deras ögon nu, så att de kan se. Herren gjorde som Elisa ville, och de upptäckte att de var i Israels huvudstad Samaria.
21 När kungen i Israel fick se dem, ropade han till Elisa: Herre, ska jag döda dem? Ska jag döda dem?
22 Gör inte det! svarade Elisa. Brukar vi döda krigsfångar? Ge dem mat och dryck och skicka sedan hem dem igen!
23 Kungen anordnade då en stor fest för dem och skickade sedan hem dem till Aram. Från den stunden blev det slut på deras räder mot Israel.
Arams belägring av Samaria får ett snabbt slut
24 Men någon tid senare mobiliserade Ben-Hadad, kungen i Aram, hela sin armé och belägrade Samaria.
25 Följden blev att det uppstod en svår hungersnöd i staden, och det gick så långt att man betalade 80 siklar silver för ett åsnehuvud och fem siklar för en halv liter duvspillning!
26-30 En dag när kungen i Israel vandrade omkring på stadsmuren, ropade en kvinna åt honom: Hjälp mig, Ers Majestät!Om inte Herren hjälper dig, vad ska då jag kunna göra? svarade han. Logen är tom och vinpressen står stilla. Vad skulle jag kunna göra för dig? Hon svarade: En kvinna här föreslog att vi en dag skulle äta upp min son och sedan hennes nästa dag. Vi tog min son och åt upp honom, men när jag nästa dag bad henne att döda sin son, så gömde hon honom.När kungen hörde detta rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Då kunde man genom revorna se att han bar säcktyg närmast kroppen.
31 Gud, du får döda mig, om jag inte avrättar Elisa i dag, sa kungen och svor en ed.
32 Elisa satt i sitt hus och rådgjorde med stadens styresmän, när kungen skickade bud till honom. Men innan budbärarna kom, sa Elisa till de andra: Denne mördare vi har till kung har skickat en man för att döda mig. När han kommer, så stäng dörren och låt honom vänta utanför, för hans herre kommer snart efter.
33 Elisa hann precis säga detta innan budbäraren och sedan även kungen anlände.Det är Herren som har låtit oss drabbas av allt det här, for kungen ut mot Elisa. Hur ska jag kunna räkna med någon hjälp från honom?
7 Elisa svarade: Herren säger att man i morgon vid den här tiden ska kunna köpa åtta kilo mjöl eller sexton kilo säd för en sikel silver vid Samarias stadsport!
2 Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster! svarade kungens adjutant.Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta något av det! sa Elisa till honom.
Några spetälska män tar en risk
3 Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten, och de funderade: Varför ska vi bara sitta här tills vi dör?
4 Inne i staden kommer vi att svälta ihjäl och här är det inte ett dugg bättre. Därför kan vi ju lika gärna gå över till arameerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.
5 I skymningen gick de ut till fiendens läger, men det fanns ingen där!
6 Herren hade nämligen låtit arameerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. Kungen i Israel har lejt hetiterna och egyptierna för att anfalla oss, ropade de.
7 De hade flytt i panik den natten och lämnat sina tält, hästar, åsnor och allt annat efter sig, precis som det stod.
8 När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i tält efter tält och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde,
9 men till slut sa de till varandra: Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med underbara nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går tillbaka och talar om vad som har hänt!
10 De återvände till staden och berättade för vakten vad som hade hänt, att de hade kommit ut till lägret och att de inte sett en levande varelse. Jo, hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut, men inte en människa hade synts till.
11 Då ropade vakten genast ut nyheten till dem som fanns inne i palatset,
12 och kungen steg hastigt upp och sa till sina officerare: Jag förstår nog vad som har hänt. De vet att vi svälter, och nu har de lämnat lägret och gömmer sig någonstans i närheten för att vi ska låta oss luras ut dit. Sedan tänker de anfalla oss, inta staden och göra oss till slavar.
13 Det är nog säkrast att vi sänder ut spanare för att se efter, svarade en av hans officerare. Låt dem ta fem av de hästar vi har kvar. Om någonting händer dem är det ju inte värre än om de hade stannat här och dött tillsammans med oss andra!
14 Man fick fram två vagnar med hästar, och kungen sände iväg dem för att undersöka vart fienden hade tagit vägen.
15 Ryttarna följde ett spår av kläder och andra tillhörigheter som man kastat ifrån sig under flykten, ända till Jordan. Där vände spejarna tillbaka till kungen och berättade för honom vad de sett.
16 Då rusade folket i Samaria ut ur staden och plundrade lägret, och det slog alltså in att åtta kilo mjöl och sexton kilo säd den dagen såldes för en sikel silver, precis som Herren hade sagt.
17 Kungen satte sin adjutant till uppsikt över trafiken vid stadsporten, men han blev nertrampad och dödad av det utrusande folket. Det var detta Elisa hade förutsagt dagen innan, när kungen kom för att arrestera honom.
18 Då hade ju profeten talat om för kungen att mjöl och säd skulle säljas så billigt följande dag.
19 Kungens adjutant hade svarat: Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster!Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta av det! hade profeten svarat honom.
20 Och så blev det! Adjutanten trampades till döds i stadsporten av folket.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas
16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.
2 Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.
3 Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.
4 Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.
5 Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.
Paulus leds genom en syn till Makedonien
6 Sedan reste de genom Frygien och Galatien. Den helige Ande hade nämligen sagt till dem att inte resa till den turkiska provinsen Asien den här gången.
7 Därför följde de gränsen till Mysien och fortsatte därefter till Bithynien, men Jesu Ande tillät dem inte att resa in i den provinsen.
8 I stället fortsatte de genom Mysien till staden Troas.
9 Den natten fick Paulus se en syn. I sin dröm såg han en man borta i Makedonien i Grekland som ropade och bad: Kom över hit och hjälp oss.
10 Det avgjorde saken! Vi bestämde oss för att resa till Makedonien. Vi kunde nämligen bara dra den slutsatsen att Gud ville sända oss dit för att predika de goda nyheterna där.
Lydia från Thyatira blir kristen
11 Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade direkt till Samothrake och nästa dag till Neapolis.
12 Till slut nådde vi Filippi, en romersk koloni alldeles innanför den makedoniska gränsen. Där stannade vi i flera dagar.
13 På sabbatsdagen gick vi ut ur staden till en flodstrand, där vi visste att en del människor brukade träffas för att be. Vi undervisade några kvinnor som kom dit vad Skriften säger.
14 En av dem hette Lydia, en affärskvinna från Thyatira, som sålde purpurtyg. Hon hade en uppriktig tro på Gud, och när hon lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.
15 Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och sedan bad hon oss att bli hennes gäster. Om ni verkligen tror att jag tillhör Herren, sa hon, så kom och bo i mitt hem. Och hon gav sig inte förrän vi lydde.
Ingen vill veta av mig
1-3 Jag ber högt till Gud! Jag ber om hans barmhärtighet och lägger fram mina problem för honom!
4 Jag är färdig att ge upp, och bara han vet vart jag ska gå för att komma undan de fällor som mina fiender har lagt ut för mig.
5 Där är en! Alldeles till höger! Ingen ägnar mig en enda tanke, ingen vill hjälpa mig. Ingen bryr sig det minsta om vad som händer mig.
6 Därför bad jag till Herren. Herre, bad jag, bara du kan skydda mig och hålla mig vid liv.
7 Hör mina rop på hjälp, för jag är förtvivlad. Rädda mig från mina förföljare. Jag är hjälplös och utlämnad till dem.
8 För mig ut ur fängelset, så att jag kan prisa dig! Då kommer de rättfärdiga att glädja sig tillsammans med mig över all den hjälp du har gett mig.
24 En förnuftig människa strävar efter vishet, men en dåre med alla sina tankar, får ingenting gjort!
25 En oförståndig son vållar sina föräldrar sorg och besvikelse.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®