The Daily Audio Bible

Ahasjas konfrontation med Elia

1 När Ahab var död gjorde Moabs folk uppror mot Israel och vägrade att i fortsättningen betala skatt.

² En dag föll Israels nye kung, Ahasja, ner från sin sal på övre våningen och skadade sig svårt. Han sände bud till Baal-Sebubs tempel i Ekron för att fråga om han skulle bli frisk igen.

³ Men då kom en Herrens ängel och sa till profeten Elia: Gå och möt sändebuden och fråga dem om det är sant att det inte finns någon Gud i Israel. Fråga dem om det i så fall är därför de går till Baal-Sebub, guden i Ekron, för att fråga om kungen ska bli frisk eller inte.

^4-5 Säg till dem att Herren har sagt att kung Ahasja aldrig kommer att lämna sängen han ligger i, utan han ska dö, därför att han har gjort så här.Sändebuden återvände genast till kungen.Varför är ni redan tillbaka? undrade han.

⁶ Det var en man som kom fram till oss, förklarade de. Han sa till oss att gå tillbaka till kungen och säga: 'Herren vill veta varför du frågar Baal-Sebub, guden i Ekron, om råd. Är det för att det inte finns någon Gud i Israel? Därför att du har gjort så här, kommer du aldrig att få lämna sängen du ligger i, utan du ska dö.'

⁷ Vad var det för en man? Hur såg han ut? frågade kungen.

⁸ Han hade en mantel av hår och ett brett läderbälte på sig, svarade de.Det var profeten Elia! utbrast kungen.

⁹ Han skickade genast en officer med femtio soldater för att hämta honom. De fann Elia sittande högst uppe på en kulle. Du gudsman, kungen har befallt att du ska följa med oss, sa officeren till honom.

¹⁰ Om jag är en gudsman, så ska eld komma ner från himlen och utplåna dig och dina femtio män! svarade Elia. Omedelbart slog blixten ner och dödade dem allesammans!

¹¹ Kungen skickade då ytterligare en officer med femtio män för att hämta Elia. Du gudsman, ropade officeren till honom. Kungen säger att du omedelbart måste följa med oss!

¹² Men Elia svarade som förut: Om jag är en gudsman, så ska eld komma ner från himlen och döda dig och dina femtio män.Och än en gång kom eld från himlen, och männen förintades.

¹³ För tredje gången skickade kungen iväg femtio män för att hämta profeten. Den här gången föll officeren på knä för Elia och vädjade till honom: Du gudsman, skona mitt liv och de här femtio männens, som är dina tjänare.

¹⁴ Ha förbarmande med oss! Döda oss inte, som du gjorde med de andra.

¹⁵ Då sa Herrens ängel till Elia: Var inte rädd utan följ med dem.Elia lydde då ängeln och följde med dem till kungen.

¹⁶ Varför skickade du bud till Baal-Sebub, guden i Ekron, för att fråga om din sjukdom? frågade Elia kungen. Är det för att det inte finns någon Gud i Israel, som du kan fråga om detta? Eftersom du har gjort detta ska du inte komma upp ur sängen du ligger i, utan du ska dö.

¹⁷ Ahasja dog, precis som Herren hade förutsagt genom Elia, och hans bror Joram blev kung, eftersom Ahasja inte hade någon son som kunde efterträda honom. Det här skedde under Jorams, Josafats sons, andra regeringsår över Juda.

¹⁸ Allt övrigt som hände under Ahasjas regeringstid finns upptecknat i Israels kungars krönika.

Gud hämtar Elia till himlen

^1-2 Nu var tiden inne för Herren att hämta upp Elia till himlen i en stormvind. När Elia och Elisa lämnade Gilgal, sa Elia:Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.Nej, jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig! svarade Elisa.Därför gick de tillsammans till Betel.

³ Där kom de unga profeterna som höll till i Betel fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta Elia ifrån dig? Tyst! sa Elisa till dem. Jag vet det.

⁴ Elisa, stanna kvar här i Betel nu, för Herren har bett mig gå till Jeriko, sa Elia.Men Elisa svarade som förra gången: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig. Därför gick de tillsammans till Jeriko.

⁵ I Jeriko kom den grupp profeter som fanns där fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig? Ja, sa Elisa till dem. Låt oss inte prata mer om det!

^6-7 Stanna här nu, sa sedan Elia till Elisa, för Herren har sänt mig till floden Jordan.Men Elisa svarade som förut: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig.De gav sig alltså iväg tillsammans och stod så småningom vid floden Jordan, medan femtio av de unga profeterna iakttog dem på avstånd.

⁸ Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torra över till andra sidan.

⁹ Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån? frågade Elia.Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har, bad Elisa.

¹⁰ Du har bett om något mycket svårt, svarade Elia. Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär.

¹¹ Medan de gick där och samtalade med varandra kom plötsligt en vagn av eld, och den drogs av hästar, som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt, och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.

¹² Elisa såg det, och ropade: Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!När Elia försvann ur sikte rev Elisa sönder sin mantel.

^13-14 Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. Där slog han med den på vattnet.Var är Herren, Elias Gud? ropade han. Då delade sig vattnet och Elisa kunde gå över.

¹⁵ Elias ande är över Elisa! utbrast de unga profeterna i Jeriko när de såg vad som hände. Sedan gick de fram till Elisa och hälsade mycket vördnadsfullt på honom och sa:

¹⁶ Herre, säg bara ett ord, så ska femtio av de starkaste männen bland oss leta igenom öknen efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.Bekymra er inte om det, svarade Elisa.

¹⁷ Men de var så envisa i sina övertalningsförsök att han till slut blev tvungen att ge med sig: Gå och leta då, sa han. Och femtio män gav sig omedelbart iväg och letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.

¹⁸ Elisa var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. Jag sa ju att ni inte behövde leta! påpekade han.

Elisa renar Jerikos vatten

¹⁹ Nu kom en delegation från Jeriko och lade fram ett problem för Elisa: Staden ligger vackert, som du kan se, men vattnet är mycket dåligt, och det gör att marken ger dåliga skördar.

²⁰ Ge mig en ny skål full med salt, sa profeten.De gav honom då vad han begärde.

²¹ Han tog skålen och gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och utbrast: Herren har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.

²² Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisa hade sagt.

Elisa blir hånad

²³ Från Jeriko fortsatte han till Betel. När han gick vägen fram, kom det ett gäng pojkar och började driva med honom för att han var flintskallig.

²⁴ Då vände han sig mot dem och förbannade dem i Herrens namn, och genast kom två björnhonor ut ur skogen och dödade fyrtiotvå av dem.

²⁵ Sedan gick Elisa till berget Karmel innan han återvände till Samaria.

⁴² När människorna lämnade synagogan den dagen, bad de Paulus komma tillbaka och tala till dem veckan därpå.

⁴³ Och många judar, men också andra fromma som tillbad i synagogan, gjorde sällskap med Paulus och Barnabas därifrån och blev uppmanade av de båda männen att inte ställa sig avvisande till Guds nåd.

Paulus börjar predika för andra än judar

⁴⁴ Följande vecka kom nästan hela staden för att höra dem förkunna Guds ord.

⁴⁵ Men när de judiska ledarna såg allt folk, blev de avundsjuka och började förlöjliga och protestera mot allt vad Paulus sa.

⁴⁶ Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: Det är nödvändigt att de goda nyheterna först förkunnas för judarna, men eftersom ni avvisar dem och gör er själva ovärdiga det eviga livet, ja, då vänder vi oss till andra.

⁴⁷ För det är vad Herren befallde när han sa: 'Jag har gjort er till ett ljus för jordens alla folk, för att leda dem från jordens yttersta gräns till att ta emot min frälsning.'

⁴⁸ När de som inte var judar hörde detta blev de mycket glada, och alla som var utsedda till evigt liv började tro.

⁴⁹ På så sätt blev Guds ord spritt i hela det området.

⁵⁰ Då hetsade de judiska ledarna upp både fromma kvinnor och ansedda män i staden och satte igång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem ur staden.

⁵¹ Då lämnade de staden åt sitt öde och fortsatte till Ikonion.

⁵² Och de nyomvända fylldes av glädje och helig Ande.

Paulus och Barnabas predikar frimodigt i Ikonion

14 I staden Ikonion gick Paulus och Barnabas tillsammans till synagogan och predikade med sådan kraft att många, både judar och icke-judar, kom till tro.

² Men de judar som föraktade Guds ord, förtalade Paulus och Barnabas och sa allt möjligt ont om dem.

³ Trots detta stannade de där en längre tid och vittnade frimodigt, och Herren bevisade att deras budskap om nåd var från honom för han gav dem kraft till att göra under och tecken.

⁴ Men folket i staden hade delade meningar om dem. Några höll med de judiska ledarna, och andra höll med apostlarna.

^5-6 När Paulus och Barnabas fick veta att man tänkte hetsa en grupp både judar och andra och till och med deras ledare till att anfalla dem och stena dem, flydde de för sina liv och begav sig till städerna Lystra och Derbe i Lykaonien. De besökte också trakten däromkring

⁷ och predikade de goda nyheterna.

Herre, du genomskådar mig

139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.

² Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.

³ Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.

⁴ Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.

⁵ Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

⁶ Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.

⁷ Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.

⁸ Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.

⁹ Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,

¹⁰ så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.

¹¹ Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt

¹² så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.

¹³ Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.

¹⁴ Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.

¹⁵ Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.

¹⁶ Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!

^17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

¹⁹ O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.

²⁰ De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.

²¹ Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.

²² Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.

²³ Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!

²⁴ Visa mig om det finns något hos mig som gör dig bedrövad, och led mig på den väg som leder till dig.

¹⁹ Syndare älskar att gräla, och skryt ställer till bråk och problem.

²⁰ Den ogudaktige har inget gott att vänta sig, och den som ljuger råkar illa ut.

²¹ Det ger ingen glädje att vara far till en oduglig och karaktärslös son.