The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
6 På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren, unna er ingen ro.
7 Och ge honom ingen ro,
förrän han fast grundar Jerusalem
och gör det till en lovsång på jorden.
8 Herren har svurit vid sin högra hand och sin starka arm:
Jag skall inte mer ge din säd till mat åt dina fiender,
och främlingar skall inte dricka ditt nya vin,
frukten av din möda.
9 De som samlar in säden skall också äta den
och skall lova Herren,
och de som bärgar in vinet skall dricka det
i min helgedoms gårdar.
10 Drag ut, drag ut genom portarna,
bered väg för folket!
Bana, ja, bana en väg och röj bort stenarna,
res upp ett baner för folken!
11 Se, Herren förkunnar till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte går framför honom.
12 Man skall kalla dem "det heliga folket",
" Herrens återlösta".
Och du skall kallas "den eftersökta",
"staden som inte blir övergiven".
Vedergällningens och återlösningens dag
63 Vem är han som kommer från Edom,
från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
jag som är mäktig att frälsa."
2 Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder en vintrampares?
3 "En vinpress har jag trampat, jag ensam,
ingen i folket hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
4 Ty hämndens dag var i mitt hjärta,
och året för min återlösning hade kommit.
5 Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran,
men det fanns ingen som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede understödde mig.
6 Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 Herrens nådegärningar vill jag förkunna,
ja, Herrens lov,
efter allt vad Herren har gjort mot oss,
det överflödande goda mot Israels hus,
som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin nåds rikedom.
8 Ty han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
9 I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 Då tänkte hans folk på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem upp ur havet,
tillsammans med herden för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och därmed gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen,
så att de, likt springare i öknen,
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen,
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
för att göra dig ett härligt namn.
15 Skåda ner från himlen,
se till oss från din heliga och härliga boning.
Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,
ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet?
De har dragit sig tillbaka.
16 Du är ju vår Fader.
Abraham vet inte längre av oss,
Israel känner oss inte.
Men du, Herre, är vår Fader.
Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17 Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar
och varför förhärdar du våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka, för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land.
Våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit lika dem
som du aldrig har varit herre över,
dem som inte har uppkallats efter ditt namn.
Bön om att Gud griper in
64 O, att du lät himlen rämna och kom hit ner,
så att bergen skakade inför dig,
2 som när eld antänder ris
och elden får vattnet att sjuda,
så att ditt namn blir känt för dina ovänner
och hednafolken darrar för dig.
3 När du gjorde fruktansvärda gärningar,
som vi inte kunde vänta oss,
då steg du ner
och bergen skälvde inför dig.
4 Aldrig någonsin har man hört,
aldrig har något öra uppfattat,
aldrig har något öga sett en annan Gud än dig
handla så mot dem som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som övade rättfärdighet med fröjd,
dem som på dina vägar tänkte på dig.
Men se, du blev vred,
ty vi syndade.
Vi har gjort så länge;
skall vi någonsin bli frälsta?
6 Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.
Vi kommer alla att vissna som löv.
Som löv förs bort av vinden
kommer vi att föras bort av våra missgärningar.
7 Det finns ingen som åkallar ditt namn,
ingen som vaknar upp för att hålla sig till dig.
Ty du har dolt ditt ansikte för oss,
du låter oss gå under genom vår missgärning.
8 Men Herre, du är vår Fader.
Vi är leret, och du är den som danat oss,
vi är alla verk av din hand.
9 Var då inte omåttligt vred, Herre,
tänk inte för alltid på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit en öken,
Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
där våra fäder lovade dig,
har blivit ett byte för elden,
allt som var dyrbart för oss ligger i ruiner.
12 Kan du trots detta hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga stilla och låta oss lida så mycket?
Dom och frälsning
65 Jag låter mig sökas av dem som inte frågade efter mig,
jag låter mig finnas av dem som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."
2 Hela dagen har jag räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den väg som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld på tegelaltaren,
4 de har sitt tillhåll bland gravar
och tillbringar nätter i undangömda nästen,
äter svinkött och har oren mat i sina kärl.
5 De säger: "Håll dig för dig själv!
Kom inte nära mig, för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner hela dagen.
6 Se, det står skrivet inför mig:
Jag skall inte tiga,
förrän jag har givit vedergällning,
ja, vedergällning i deras famn,
7 både för deras egna missgärningar
och för deras fäders, säger Herren.
De som tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag skall mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 Så säger Herren:
Liksom man säger om en druvklase
när det finns saft i den:
"Fördärva den inte, det finns välsignelse i den",
så skall också jag göra för mina tjänares skull:
Jag skall inte fördärva dem alla.
9 Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge till mina berg.
Ty mina utvalda skall besitta landet,
mina tjänare skall bo där.
10 För mitt folk, som frågar efter mig,
skall Saron bli en betesmark för får
och Akors dal en lägerplats för nötboskap.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Gad
och häller upp blandat vin åt Meni,[a]
12 er har jag bestämt åt svärdet.
Ni skall alla få böja er ner för att slaktas,
därför att ni inte svarade när jag kallade,
inte hörde när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 Därför säger Herren Herren så:
Se, mina tjänare skall äta, men ni skall hungra,
mina tjänare skall dricka, men ni skall törsta,
mina tjänare skall jubla, men ni skall stå med skam,
14 mina tjänare skall jubla i sitt hjärtas fröjd,
men ni skall ropa i ert hjärtas plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 Ni skall överlämna ert namn åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Herren skall döda dig.
Men åt sina tjänare skall han ge ett annat namn.
16 Den som då välsignar sig i landet
skall välsigna sig vid Sanningens Gud,[b]
och den som avlägger ed i landet
skall svärja vid Sanningens Gud.
Ty de förra bedrövelserna är då glömda
och dolda för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 Se, jag skapar nya himlar och en ny jord,
och man skall inte mer komma ihåg det förgångna
eller tänka på det.
18 Men fröjda er och jubla till evig tid
över det som jag skapar,
ty se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 Jag skall jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där skall inte mer höras gråt eller klagan.
20 Där skall inte mer finnas spädbarn
som lever endast några dagar,
inte heller gamla män som ej uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
skall syndaren drabbas av förbannelsen.
21 De skall bygga hus
och få bo i dem,
plantera vingårdar
och få äta deras frukt.
22 När de bygger hus,
skall andra inte bo i dem,
när de planterar något,
skall andra inte äta av det.
Som ett träds ålder
skall mitt folks ålder bli,
mina utvalda skall länge få njuta av sina händers verk.
23 De skall inte arbeta förgäves,
inte heller föda barn till en bråd död,
ty de är en avkomma, välsignad av Herren,
och deras efterkommande tillsammans med dem.
24 Det skall ske att innan de ropar skall jag svara,
medan de ännu talar skall jag höra.
25 Vargar skall gå i bet med lamm,
lejon skall äta halm som oxar,
och stoft skall vara ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont
eller skadligt, säger Herren.
Timoteus och Epafroditus
19 Jag hoppas nu i Herren Jesus att jag snart skall kunna sända Timoteus till er, så att också jag kan vara vid gott mod, när jag får veta hur ni har det. 20 Jag har ingen som han, ingen som så uppriktigt kommer att ha omsorg om er. 21 Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak. 22 Men ni vet att han har hållit provet. Som en son vid sin fars sida har han stått tillsammans med mig i arbetet för evangeliet. 23 Honom hoppas jag kunna sända så snart jag får se hur det går för mig. 24 Och i Herren är jag övertygad om att jag snart skall kunna komma själv.
25 Men jag anser det nödvändigt att sända tillbaka till er min broder Epafroditus, min medarbetare och medkämpe, som ni har sänt för att hjälpa mig med det som jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Han har också verkligen varit sjuk, ja, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, för att jag inte skulle få sorg på sorg. 28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 Ta nu emot honom i Herren med all glädje, och visa sådana män uppskattning. 30 För sitt arbete i Kristi tjänst satte han sitt liv på spel och var nära döden, för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Rättfärdigheten genom tron
3 För övrigt, mina bröder, gläd er i Herren. För mig är det inte besvärligt att skriva samma sak till er, och för er är det säkrast så. 2 Se upp för hundarna. Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de sönderskurna.[a] 3 Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting,
TREDJE BOKEN
Psalm 73
Den gudfruktiges anfäktelse och tröst
1 En psalm av Asaf.
Gud är i sanning god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag var nära att stappla med mina fötter,
mina steg var nära att slinta,
3 ty jag avundades de övermodiga,
när jag såg att det gick de ogudaktiga väl.
4 Fria från lidanden är de till sin död,
och deras kropp är vid gott hull.
5 De kommer inte i olycka som andra dödliga,
de plågas inte som andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad
och våld de kläder de bär.
7 Ur deras feta ansikten tittar ögonen fram,
deras hjärtans inbillningar har ingen gräns.
8 De hånar och talar om förtryck i sin ondska,
överlägset talar de.
9 Med sin mun stiger de upp i himlen
och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem.
Vatten i mängd suger de i sig.
11 De säger: "Hur skulle Gud kunna veta det?
Skulle den Högste ha sådan kunskap?"
12 Så är det med de ogudaktiga,
det går alltid väl för dem och deras rikedom växer.
13 Men förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
och tvådde i oskuld mina händer.
14 Jag blev plågad hela dagen,
var morgon blev jag tuktad.
15 Om jag hade sagt: "Så vill jag tala",
då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag försökte förstå detta,
då tycktes det mig alltför svårt,
17 till dess att jag gick in i Guds helgedom
och insåg hur det går dem till slut.
18 På hal mark ställer du dem,
du störtar ner dem i fördärvet.
19 Hur plötsligt går de inte under!
De förgås och får en ände med förskräckelse.
20 Liksom drömmen är borta när man vaknar,
skall du, Herre, förakta dem som skuggbilder,
när du griper in.
21 När mitt hjärta förbittrades
och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod ingenting,
som ett djur var jag inför dig.
23 Men jag är alltid hos dig,
du håller mig i min högra hand.
24 Du leder mig med ditt råd
och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig!
När jag har dig
frågar jag inte efter något på jorden.
26 Om än min kropp och min själ tynar bort,
så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
27 Ty de som är fjärran från dig går under,
du förgör alla som trolöst sviker dig.
28 Att vara i Guds närhet är lycka för mig.
Jag tar min tillflykt till Herren, Herren,
för att kunna tala om alla dina gärningar.
13 Ät honung, min son, det är gott,
självrunnen honung är söt för din gom.
14 Så är kunskap och vishet för din själ.
Om du finner dem, har du en framtid,
och ditt hopp blir ej om intet.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln