The Daily Audio Bible

Som en lerkruka skall Juda krossas

19 Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, ² och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig. ³ Du skall säga: "Hör Herrens ord, ni Juda kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats att det skall ringa i öronen på var och en som hör det. ⁴ De har övergivit mig och vanärat denna plats och där tänt rökelse åt andra gudar som varken de själva eller deras fäder eller Juda kungar har känt. De har uppfyllt denna plats med oskyldigt blod ⁵ och byggt baalshöjder för att bränna upp sina barn i eld till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant. ⁶ Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal' utan 'Dråpdalen'. ⁷ Jag skall på denna plats göra Juda och Jerusalems rådslag om intet och jag skall låta dem falla för sina fienders svärd och för de män som står efter deras liv. Deras döda kroppar skall jag ge till mat åt himlens fåglar och markens djur. ⁸ Jag skall göra denna stad till häpnad och hån. Alla som går fram där skall häpna och vissla på grund av alla dess plågor. ⁹ Och jag skall låta dem äta sina egna söners och döttrars kött, ja, den ene skall tvingas äta den andres kött. I sådan nöd och sådan svårighet skall de komma genom sina fiender och genom dem som står efter deras liv."

¹⁰ Sedan skall du slå sönder krukan inför ögonen på de män som har gått med dig, ¹¹ och du skall säga till dem: "Så säger Herren Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad på samma sätt som man slår sönder ett lerkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet därför att det inte finns någon annan plats att begrava på. ¹² Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet. ¹³ Och husen i Jerusalem och Juda kungars hus skall bli lika orena som Tofetplatsen, ja, alla de hus där man har tänt rökelse på taken åt himlens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar."

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: ¹⁵ "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta allt ont komma som jag har uttalat över den, detta därför att de har varit hårdnackade och inte lyssnat till mina ord."

Jeremia och prästen Pashur

20 Då prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera på detta sätt, ² lät han gissla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus.

³ Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: " Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib.^{[a] 4} Ty så säger Herren: Jag skall göra dig till skräck både för dig själv och för alla dina vänner. De skall falla för sina fienders svärd och dina ögon skall se det. Hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och döda dem med svärd. ⁵ Denna stads alla rikedomar, allt gods och alla dyrbarheter och Juda kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. De skall ta det som byte och föra det till Babel. ⁶ Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel, där skall du dö och där skall du begravas tillsammans med alla dina vänner, som du har profeterat lögn för."

Profetens klagan inför Herren

Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: ² "Fråga Herren för oss, för nu har Nebukadressar,^[b] kungen i Babel, angripit oss. Kanske Herren vill handla med oss som vid alla sina tidigare under, så att denne drar bort ifrån oss."

³ Jeremia svarade dem: "Så skall ni säga till Sidkia: ⁴ Så säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall vända bort de vapen ni har i er hand och som ni använder utanför muren i striden mot Babels kung och mot kaldeerna som belägrar er. Jag skall samla dem inne i denna stad, ⁵ och jag skall själv strida mot er med uträckt hand och stark arm, i vrede, harm och stor förbittring. ⁶ Jag skall slå dem som bor i denna stad, både människor och djur. I svår pest skall de dö. ⁷ Därefter, säger Herren, skall jag överlämna Sidkia, Juda kung, och hans tjänare och folket, som är kvar i denna stad efter pesten, svärdet och hungersnöden, i Nebukadressars, den babyloniske kungens, hand och i deras fienders hand, och i de mäns hand som vill ta deras liv. Han skall slå dem med svärd. Han skall inte skona dem och inte visa någon medkänsla eller något förbarmande.

⁸ Till detta folk skall du säga: Så säger Herren: Se, jag förelägger er vägen till livet och vägen till döden. ⁹ Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd, hunger eller pest, men den som går ut och ger sig åt kaldeerna, som belägrar er, han skall få leva och få sitt liv som ett byte. ¹⁰ Ty jag har vänt mitt ansikte mot denna stad, till olycka och inte till välgång, säger Herren. Den skall ges i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

¹¹ Och du skall säga till kungahuset i Juda: Hör Herrens ord, ¹² ni av Davids ätt, så säger Herren: Avkunna varje morgon rätt dom och rädda den plundrade ur förtryckarens hand, så att inte min vrede bryter fram som en eld och brinner utan att någon kan släcka den - detta för deras onda gärningars skull.

¹³ Se, jag är emot dig, du som bor i dalen, du klippa på slätten, säger Herren, ni som säger: Vem kan angripa oss och vem kan tränga in i våra boningar? ¹⁴ Jag skall straffa er så som era gärningar förtjänar, säger Herren. Jag skall tända upp en eld i er skog, och den skall förtära allt omkring den."

⁴ Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv. ⁵ Ni är alla ljusets barn och dagens barn. Vi tillhör inte natten eller mörkret. ⁶ Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra. ⁷ Ty de som sover, de sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten. ⁸ Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om frälsning som hjälm. ⁹ Ty Gud har inte bestämt oss till att drabbas av vredesdomen utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus. ¹⁰ Han har dött för oss, för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi är vakna eller insomnade. ¹¹ Uppmuntra därför varandra och uppbygg varandra, så som ni redan gör.

Förmaningar

¹² Vi ber er, bröder, att rätt uppskatta dem som arbetar bland er och som är era ledare i Herren och förmanar er. ¹³ Visa dem den största kärlek för det arbete de utför. Håll frid med varandra. ¹⁴ Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. ¹⁵ Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶ Var alltid glada, ¹⁷ be oavbrutet ¹⁸ och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹ Släck inte Anden. ²⁰ Förakta inte profetior, ²¹ men pröva allt, behåll det goda, ²² och håll er borta från allt slags ont.

Slutönskan

²³ Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. ²⁴ Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. ²⁵ Bröder, be även för oss. ²⁶ Hälsa alla bröderna med en helig kyss. ²⁷ Jag uppmanar er allvarligt i Herren att se till att brevet blir uppläst för alla bröderna. ²⁸ Vår Herre Jesu nåd vare med er.

Psalm 82

Guds dom över orättfärdiga ledare

¹ En psalm av Asaf.