The Daily Audio Bible

Jeremia avråder från utvandring till Egypten

42 Då gick allt befäl tillsammans med Johanan, Kareas son, och Jesanja, Hosajas son, och hela folket, från de minsta till de största, ² till profeten Jeremia och sade: "Vi vädjar ödmjukt till dig: Bed för oss till Herren, din Gud, för alla oss som är kvar, för vi är bara några få kvar av många. Du ser med egna ögon att det är så med oss. ³ Må Herren, din Gud, tala om för oss vilken väg vi skall gå och vad vi skall göra."

⁴ Profeten Jeremia svarade dem: "Jag har lyssnat till er. Jag skall be till Herren, er Gud, så som ni har begärt. Vad Herren än svarar skall jag tala om för er utan att dölja något."

⁵ Då sade de till Jeremia: "Må Herren vara ett sant och trofast vittne mot oss, om vi inte i allt gör efter det ord som Herren, din Gud, sänder oss genom dig. ⁶ Det må vara gott eller ont så vill vi lyssna till Herrens, vår Guds, röst, honom som vi sänder dig till, för att det skall gå oss väl när vi lyder Herrens, vår Guds, röst."

⁷ Tio dagar senare kom Herrens ord till Jeremia. ⁸ Då kallade han till sig Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom och hela folket, från den minste till den störste. ⁹ Han sade till dem: Så säger Herren, Israels Gud, som ni har sänt mig till för att jag skulle bära fram er bön inför honom. ¹⁰ Om ni stannar kvar i detta land, skall jag uppbygga och inte slå ner er, jag skall plantera och inte rycka upp er. Ty jag ångrar det onda jag har gjort mot er. ¹¹ Var inte rädda för kungen i Babel, som ni nu fruktar. Var inte rädda för honom, säger Herren, ty jag är med er för att frälsa er och rädda er ur hans hand. ¹² Jag skall låta er finna barmhärtighet, och han skall förbarma sig över er och låta er vända tillbaka till ert land.

¹³ Men om ni säger: "Vi vill inte stanna i detta land", och om ni inte lyder Herrens, er Guds, röst, ¹⁴ utan säger: "Nej, vi vill bege oss till Egyptens land där vi slipper att se krig och höra ljudet av horn och slipper att hungra efter bröd, där vill vi bo", ¹⁵ hör därför Herrens ord, ni som är kvar av Juda: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Om ni bestämmer er för att bege er till Egypten och ni kommer dit för att bosätta er där, ¹⁶ då skall svärdet som ni fruktar för nå er där i Egyptens land, och hungersnöden som ni är rädda för skall följa er till Egypten, och där skall ni dö. ¹⁷ Ja, de människor som bestämmer sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där skall alla dö genom svärd, hunger och pest, och ingen av dem skall slippa undan och överleva den olycka som jag skall låta komma över dem.

¹⁸ Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Liksom min vrede och min förbittring utgöts över Jerusalems invånare, så skall också min förbittring utgjutas över er, om ni beger er till Egypten. Ni skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära och ni skall aldrig mer få se denna plats. ¹⁹ Herren säger till er, ni som är kvar av Juda: Bege er inte till Egypten. Besinna att jag i dag har varnat er. ²⁰ Ni bedrog er själva när ni sände mig till Herren, er Gud, och sade: "Bed för oss till Herren, vår Gud. Och vad Herren, vår Gud, än säger, skall du tala om för oss och vi skall göra det." ²¹ Jag har nu i dag talat om det för er. Men ni har inte velat lyssna till Herrens, er Guds, röst eller allt det som han har sänt mig att tala till er. ²² Var förvissade om att ni kommer att dö genom svärd, hunger och pest på den ort dit ni så gärna vill komma för att bo där.

Judarnas utvandring till Egypten

43 När Jeremia hade avslutat sitt tal till folket och sagt dem alla de ord som Herren, deras Gud, hade sänt honom att tala till dem, ² då svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och alla de andra självsäkra männen Jeremia och sade: "Det är lögn det du säger! Herren, vår Gud, har inte sänt dig att säga: Ni skall inte bege er till Egypten för att bosätta er där. ³ Det är Baruk, Nerias son, som eggar upp dig mot oss för att vi skall överlämnas i kaldeernas hand, så att de dödar oss eller för oss bort i fångenskap till Babel."

⁴ Varken Johanan, Kareas son, eller någon av befälen eller någon av folket ville lyda Herrens röst och stanna kvar i Juda land. ⁵ I stället tog Johanan, Kareas son, och alla befälen med sig alla som fanns kvar i Juda och som hade återvänt från alla de hednafolk dit de hade varit fördrivna, för att bosätta sig i Juda land, ⁶ både män, kvinnor och barn, kungadöttrarna och alla andra som Nebusaradan, översten för drabanterna, hade lämnat kvar hos Gedalja, Ahikams son, Safans son, samt profeten Jeremia och Baruk, Nerias son. ⁷ De begav sig till Egyptens land, ty de ville inte lyssna till Herrens röst. Och de kom till Tachpanches.

Profetia om Nebukadnessars härjningar i Egypten

⁸ Herrens ord kom till Jeremia i Tachpanches. Han sade: ⁹ "Tag några stora stenar och göm dem i murbruket i tegelgolvet vid ingången till faraos hus i Tachpanches. Gör detta så att de judiska männen ser det ¹⁰ och säg till dem: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall sända bud och hämta min tjänare Nebukadressar, kungen i Babel, och hans tron skall jag sätta upp ovanpå de stenar som jag har gömt här, och han skall breda ut sin tronmatta över dem. ¹¹ Ty han skall komma och slå Egyptens land och ge åt döden dem som hör döden till, åt fångenskapen dem som hör fångenskapen till och åt svärdet dem som hör svärdet till. ¹² Jag skall tända eld på Egyptens gudatempel och han skall bränna upp dem och föra bort gudarna. Han skall svepa om sig Egyptens land liksom en herde sveper om sig sin mantel. Sedan skall han dra därifrån i frid. ¹³ Han skall slå sönder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land, och Egyptens gudatempel skall han bränna upp i eld."

Avgudadyrkan orsaken till nöden

44 Detta är det ord som kom till Jeremia om alla de judar som bodde i Egyptens land, i Migdol, Tachpanches, Nofs och Patros område. Han sade:

² "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ni har sett all den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem och över alla Juda städer. Se, de ligger nu öde och ingen bor i dem ³ på grund av den ondska de bedrev. De väckte min vrede genom att gå bort för att tända rökelse och tjäna andra gudar som varken de eller ni själva eller era fäder har känt. ⁴ Jag har sänt till er mina tjänare profeterna. Jag har sänt dem gång på gång och sagt: Gör inte dessa avskyvärda ting som jag hatar. ⁵ Men de ville inte lyssna och inte vända örat till, så att de vände om från sin ondska och slutade att tända rökelse åt andra gudar. ⁶ Därför vällde min förbittring och vrede fram, och den brann i Juda städer och på Jerusalems gator så att de blev ödelagda och skövlade som de är än i dag.

⁷ Och nu säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Varför drar ni så mycket ont över er själva? Ni utrotar ur Juda både man och kvinna, barn och spädbarn, så att ingen enda av er blir kvar. ⁸ Med era händers verk väcker ni min vrede genom att ni tänder rökelse åt andra gudar i Egyptens land, dit ni har kommit för att bosätta er där. Därför måste ni utrotas och bli till förbannelse och vanära bland jordens alla hednafolk. ⁹ Har ni glömt den ondska som era fäder bedrev och som Juda kungar och deras hustrur, ni själva och era hustrur bedrev i Juda land och på Jerusalems gator? ¹⁰ Och fram till denna dag har de inte ödmjukat sig. De fruktar ingenting och vandrar inte efter min lag och mina stadgar som jag förelade er och era fäder.

¹¹ Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall vända mitt ansikte mot er till er olycka för att utrota hela Juda. ¹² Jag skall gripa dem som är kvar av Juda, dem som har bestämt sig för att bege sig till Egypten för att bosätta sig där. De skall alla förgås. I Egypten skall de falla. Genom svärd och hunger skall de gå under, både små och stora, ja, genom svärd och hunger skall de dö. De skall bli till avsky och häpnad, förbannelse och vanära. ¹³ Jag skall straffa dem som bor i Egyptens land, liksom jag straffade Jerusalem med svärd, hunger och pest. ¹⁴ Av dem som är kvar av Juda och som har kommit till Egypten för att bosätta sig där skall ingen överleva och slippa undan, så att de kan vända tillbaka till Juda land även om de önskar att få återvända dit för att bo där. Nej, ingen skall komma tillbaka dit utom några få som flyr dit."

¹⁵ Alla män som visste att deras hustrur tände rökelse åt andra gudar och alla kvinnor som stod där i en stor skara, alla som bodde i Patros i Egyptens land, svarade då Jeremia och sade: ¹⁶ "Vi vill inte höra på dig när det gäller det som du har talat till oss i Herrens namn, ¹⁷ utan vi kommer att göra allt vad vår mun har lovat, att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, så som vi och våra fäder, våra kungar och furstar gjorde i Juda städer och på Jerusalems gator. Då hade vi tillräckligt med bröd och det gick bra för oss, och vi såg inte till någon olycka. ¹⁸ Men sedan vi slutat att tända rökelse åt himlens drottning och utgjuta drickoffer åt henne, har vi lidit brist på allt och går under genom svärd och hunger. ¹⁹ Och när vi tände rökelse åt himlens drottning och utgöt drickoffer åt henne, så var det inte utan våra mäns samtycke som vi gjorde offerkakor åt henne, kakor som bar hennes bild, och utgöt drickoffer åt henne."

²⁰ Men Jeremia svarade allt folket, männen och kvinnorna och alla som hade givit honom detta svar. Han sade: ²¹ "Skulle inte Herren komma ihåg att ni själva och era fäder, era kungar och furstar och folket i landet, har tänt rökelse i Juda städer och på Jerusalems gator, och skulle han inte bry sig om det? ²² Herren kunde inte längre tåla era onda handlingar och de avskyvärda ting som ni höll på med, utan ert land lades öde och blev till häpnad och förbannelse så att ingen kunde bo där, så som det är i dag. ²³ Därför att ni tände rökelse och syndade mot Herren och inte lyssnade till Herrens röst eller vandrade efter hans lag, hans stadgar och vittnesbörd, därför har denna olycka drabbat er, så som det är i dag."

Förmaning till trohet i tjänsten

2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. ² Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra. ³ Lid också du som en god Kristi Jesu soldat. ⁴ Ingen soldat är upptagen av bekymmer för sin försörjning. Han vill stå i hans tjänst som har värvat honom. ⁵ Och den som tävlar blir inte krönt med segerkransen, om han inte följer reglerna. ⁶ Jordbrukaren som arbetar hårt bör först och främst få del av skörden. ⁷ Förstå rätt vad jag säger. Herren skall ge dig insikt i allt.

⁸ Tänk på Jesus Kristus, som är uppstånden från de döda och som har kommit av Davids släkt enligt det evangelium jag predikar. ⁹ I dess tjänst är det jag lider och till och med bär bojor som en förbrytare. Men Guds ord bär inte bojor. ¹⁰ Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten. ¹¹ Det ordet är att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom. ¹² Härdar vi ut, skall vi också regera med honom. Förnekar vi honom, skall han också förneka oss. ¹³ Är vi trolösa - han förblir trofast, ty han kan inte förneka sig själv.

¹⁴ Påminn om detta och uppmana dem allvarligt inför Gud att inte strida om ord. Det är inte till någon nytta utan bryter bara ner åhörarna. ¹⁵ Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar^[a] sanningens ord. ¹⁶ Men oandligt, tomt prat skall du akta dig för. De som befattar sig med sådant kommer att göra allt större framsteg - i ogudaktighet, ¹⁷ och deras ord kommer att sprida sig som cancertumörer. Till dem hör Hymeneus och Filetus, ¹⁸ som har kommit bort från sanningen. De bryter ner tron för somliga, när de säger att uppståndelsen redan har ägt rum. ¹⁹ Guds fasta grund består och har detta sigill:^[b] Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. ²⁰ Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. ²¹ Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa^[c] blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete.

Psalm 92

Glädje över Herrens väldiga gärningar

¹ En psalm, en sång för sabbats- dagen.

Psalm 93

Den evige konungen