The Daily Audio Bible

Rekabiternas trohet och judafolkets trolöshet

35 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren i Jojakims, Josias sons, Juda kungs, tid. Han sade: ² "Gå till rekabiternas släkt och tala med dem och för dem in i en av kamrarna till Herrens hus och ge dem vin att dricka."

³ Då tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till Habassinja, samt hans bröder, alla hans söner och rekabiternas övriga släkt ⁴ och förde dem till Herrens hus, in i den kammare som tillhörde sönerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son. Den kammaren ligger bredvid furstarnas, ovanför dörrvaktaren Maasejas, Sallums sons, kammare. ⁵ Och jag satte fram kannor fulla av vin och bägare för rekabiterna och bjöd dem vin att dricka.

⁶ Men de svarade: "Vi dricker inte vin, för vår far Jonadab, Rekabs son, har befallt oss: Ni och era barn skall aldrig dricka vin. ⁷ Ni skall inte bygga hus, inte så säd eller plantera vingårdar och inte heller äga sådana, utan ni skall bo i tält i all er tid, för att ni länge skall leva i det land där ni bor som främlingar. ⁸ Vi lyder allt vad vår fader Jonadab, Rekabs son, har befallt och därför dricker vi aldrig vin, varken vi eller våra hustrur, våra söner eller våra döttrar. ⁹ Och vi bygger inte heller hus att bo i och vi äger inte vingårdar, åkrar eller säd. ¹⁰ Vi har bott i tält och har rättat oss efter och gjort allt vad vår fader Jonadab har befallt oss. ¹¹ Men när Nebukadressar, kungen i Babel, drog upp mot landet sade vi: Låt oss flytta till Jerusalem för att komma undan kaldeernas och arameernas här. Och så bosatte vi oss i Jerusalem."

¹² Herrens ord kom till Jeremia. Han sade: ¹³ "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Gå och säg till Juda män och till Jerusalems invånare: Skall ni inte ta emot tillrättavisning och lyssna till mina ord? säger Herren. ¹⁴ Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn att de inte skulle dricka vin har de hållit och än i dag dricker de inte vin, eftersom de lyder sin faders befallning. Men själv har jag gång på gång talat till er och ni har inte lyssnat till mig. ¹⁵ Gång på gång har jag sänt till er mina tjänare profeterna och låtit säga: Vänd om var och en från sin onda väg, bättra ert sätt att leva och följ inte efter andra gudar, så att ni tjänar dem. Då skall ni få bo i det land som jag har givit er och era fäder. Men ni slog dövörat till och lyssnade inte på mig.

¹⁶ Eftersom detta folk inte har gjort som jag har sagt, så som Jonadabs, Rekabs sons, efterkommande har följt den befallning som deras fader gav dem, ¹⁷ därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, så: Se, över Juda och alla Jerusalems invånare skall jag låta all den olycka komma som jag har uttalat över dem, därför att de inte lyssnade när jag talade till dem och inte svarade när jag kallade på dem."

¹⁸ Till rekabiterna sade Jeremia: "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Därför att ni har följt er fader Jonadabs befallning och hållit alla hans befallningar och på allt sätt gjort som han har befallt er, ¹⁹ därför säger Herren Sebaot, Israels Gud, så: Jonadab, Rekabs son, kommer alltid att ha en avkomling i tjänst inför mitt ansikte."

Jeremias profetior upptecknas

36 I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår^[a] kom detta ord till Jeremia från Herren. Han sade:

² "Tag en bokrulle och skriv i den upp alla de ord som jag har talat till dig angående Israel och Juda och alla hednafolk, från den dag då jag talade till dig i Josias tid ända till i dag. ³ Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd."

⁴ Då kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son, och efter Jeremias diktamen skrev Baruk i en bokrulle upp alla de ord som Herren hade talat till honom. ⁵ Och Jeremia gav Baruk denna befallning. Han sade: "Jag är förhindrad, så jag kan inte bege mig till Herrens hus. ⁶ Men gå du dit och läs på fastedagen upp Herrens ord för folket i Herrens hus från rullen som du skrev efter min diktamen. Också för hela Juda, som har kommit från sina städer, skall du läsa upp det. ⁷ Kanske skall de då bönfalla inför Herren och vända om var och en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och den förbittring som Herren har uttalat över detta folk."

⁸ Baruk, Nerias son, gjorde allt som profeten Jeremia hade befallt honom. I Herrens hus läste han ur bokrullen upp Herrens ord. ⁹ I Jojakims, Josias sons, Juda kungs, femte regeringsår, i nionde månaden,^[b] utlystes nämligen en fasta inför Herren för allt folket i Jerusalem och för alla dem som hade kommit till Jerusalem från Juda städer.

¹⁰ Då läste Baruk upp Jeremias ord ur bokrullen. Han läste upp dem inför hela folket i Herrens hus, i skrivaren Gemarjas, Safans sons, kammare på den övre förgården vid ingången till nya porten på Herrens hus.

Kung Jojakim bränner upp bokrullen

¹¹ När Mika, son till Gemarja, son till Safan, hade hört alla Herrens ord läsas upp ur bokrullen ¹² gick han ner till kungens hus och in i skrivarens kammare. Där satt alla furstarna: skrivaren Elisama, Delaja, Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia, Hananjas son, och alla de andra furstarna. ¹³ Mika berättade för dem allt vad han hade hört Baruk läsa upp ur bokrullen för folket.

¹⁴ Då sände alla furstarna i väg Jehudi, son till Netanja, son till Selemja, Kushis son, med bud till Baruk och lät säga: "Tag med dig den rulle som du har läst ur inför folket och kom hit." Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem. ¹⁵ Då sade de till honom: "Sätt dig ner och läs den för oss." Och Baruk läste för dem. ¹⁶ När de hörde allt som stod där, såg de förskräckt på varandra och sade till Baruk: "Vi måste tala om för kungen allt som står här." ¹⁷ Och de frågade Baruk: "Berätta för oss: Hur skrev du ner allt detta? Var det efter hans diktamen?" ¹⁸ Baruk svarade dem: "Han dikterade allt detta för mig, och jag skrev ner det i bokrullen med bläck." ¹⁹ Då sade furstarna till Baruk: "Gå och göm dig tillsammans med Jeremia och låt ingen få veta var ni är."

²⁰ De lämnade rullen i skrivaren Elisamas kammare och gick in till kungen på förgården och berättade allt för honom.

²¹ Då sände kungen Jehudi att hämta rullen och han hämtade den från skrivaren Elisamas kammare. Sedan läste Jehudi upp den för kungen och för alla furstarna som stod omkring honom. ²² Kungen satt då i vinterpalatset, eftersom det var i den nionde månaden. Det brann i kolpannan som stod framför honom, ²³ och så ofta Jehudi hade läst tre eller fyra spalter skar kungen av rullen med pennkniven och kastade stycket på elden i kolpannan, ända till dess att hela rullen hade brunnit upp i elden som var i kolpannan. ²⁴ Varken kungen själv eller någon av hans tjänare blev förskräckt eller rev sönder sina kläder när de hörde alla dessa ord. ²⁵ Elnatan, Delaja och Gemarja bad kungen enträget att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte på dem. ²⁶ Och kungen befallde Jerameel, kungasonen, och Seraja, Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa sekreteraren Baruk och profeten Jeremia. Men Herren hade gömt undan dem.

Den nya profetrullen

²⁷ Sedan kungen hade bränt upp rullen med det som Baruk hade skrivit i den efter Jeremias diktamen, kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: ²⁸ "Tag dig en annan rulle och skriv i den allt som stod i den förra rullen, den som Jojakim, Juda kung, brände upp. ²⁹ Men om Jojakim, Juda kung, skall du säga: Så säger Herren: Du har bränt upp denna rulle och sagt: Varför har du skrivit i den att kungen i Babel skall komma och fördärva detta land och göra slut på både människor och djur? ³⁰ Därför säger Herren så om Jojakim, Juda kung: Ingen arvinge till honom skall sitta på Davids tron, och hans döda kropp skall kastas bort och utsättas för dagens hetta och nattens kyla. ³¹ Jag skall straffa honom, hans efterkommande och hans tjänare för deras missgärning, och jag skall låta komma över dem och över Jerusalems invånare och över Juda män all den olycka som jag har uttalat över dem, eftersom de inte velat höra."

³² Då tog Jeremia en annan rulle och gav den åt sekreteraren Baruk, Nerias son. Och han skrev efter Jeremias diktamen ner i den allt som hade stått i den bokrulle som Jojakim, Juda kung, hade bränt upp i eld. Och till detta lades många liknande ord.

Förmaningar till olika grupper i församlingen

5 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, ² äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet. ³ Hedra dem som verkligen är änkor. ⁴ Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det. ⁵ Den som verkligen är änka och står ensam sätter sitt hopp till Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag. ⁶ Men den som för ett utsvävande liv är levande död. ⁷ Och allt detta skall du inskärpa, så att ingen kan anklaga dem. ⁸ Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

⁹ Till 'församlingsänka' skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. ¹⁰ Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.

¹¹ Yngre änkor skall du däremot avvisa. Ty när de drivs av begär och sätter sig upp mot Kristus, vill de bara gifta sig ¹² och drar domen över sig, eftersom de har förnekat sin första tro. ¹³ På samma gång lär de sig att vara lata, när de går omkring i husen. Och inte nog med det, de lär sig också att vara skvalleraktiga och nyfikna och att prata om sådant som de borde tiga med. ¹⁴ Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem. ¹⁵ Somliga har redan vänt sig bort och följt Satan. ¹⁶ Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

¹⁷ Sådana äldste som sköter sin uppgift väl skall ni anse värda dubbel heder,^[a] särskilt dem som arbetar med predikan och undervisning. ¹⁸ Ty Skriften säger: Du skall inte binda för munnen på oxen som tröskar ^[b] och: Arbetaren är värd sin lön. ¹⁹ Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. ²⁰ Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

²¹ Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt. ²² Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. ²³ Drick inte längre bara vatten utan använd lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta. ²⁴ Vissa människors synder ligger i öppen dag och får sin dom i förväg. Andras synder kommer först senare i dagen. ²⁵ På samma sätt ligger de goda gärningarna i öppen dag, och de som inte gör det kan ändå inte förbli gömda.