The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Israels befrielse från Babel
30 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: 2 "Så säger Herren, Israels Gud: Skriv upp i en bokrulle alla de ord som jag har talat till dig. 3 Ty se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall göra slut på fångenskapen för mitt folk Israel och Juda, säger Herren. Jag skall låta dem komma tillbaka till det land som jag gav åt deras fäder. Och de skall ta det i besittning."
4 Detta är vad Herren har talat om Israel och Juda.
5 Så säger Herren:
Ett rop av förfäran har vi hört,
fruktan och ingen frid.
6 Fråga och tänk efter:
Brukar män föda barn?
Eller varför ser jag alla män
hålla sina händer på höfterna
som kvinnor i barnsnöd,
och varför har alla ansikten blivit så dödsbleka?
7 Ve! Detta är en stor dag,
ingen är den lik.
En tid av nöd är detta för Jakob,
men han skall bli räddad ur den.
8 Och det skall ske på den dagen,
säger Herren Sebaot,
att jag skall ta oket från din nacke
och bryta sönder det
och slita av dina band.
Inga främlingar skall längre
tvinga honom att tjäna sig,
9 utan de skall tjäna Herren, sin Gud,
och David, sin kung,
som jag skall låta uppstå åt dem.
10 Så frukta inte, du min tjänare Jakob,
säger Herren,
och var inte förskräckt, du Israel,
ty jag skall rädda dig ur landet i fjärran
och dina efterkommande ur det land där de hålls fångna.
Jakob skall komma tillbaka
och leva i fred och säkerhet,
och ingen skall förskräcka honom.
11 Ty jag är med dig, säger Herren,
för att rädda dig.
Jag skall göra slut på alla de hednafolk
bland vilka jag har spritt ut dig.
Men dig skall jag inte tillintetgöra,
utan jag skall bestraffa dig med rättvisa.
Ty alldeles ostraffad
kan jag inte lämna dig.
12 Ty så säger Herren:
Obotlig är din skada,
oläkligt ditt sår.
13 Ingen tar sig an din sak
för att se om ditt sår.
Det finns inga läkemedel och ingen läkedom för dig.
14 Alla dina älskare har glömt dig,
de frågar inte efter dig.
Ty med en fiendes slag har jag slagit dig.
Jag har straffat dig hårt,
ty din missgärning är stor
och dina synder många.
15 Varför ropar du över din skada?
Obotlig är din plåga.
Därför att din missgärning är stor
och dina synder många
har jag gjort dig detta.
16 Men nu skall alla som ätit av dig bli uppätna,
och alla dina motståndare,
ja, alla skall gå i fångenskap.
De som skövlat dig skall bli skövlade,
och alla som plundrat dig skall jag lämna till plundring.
17 Ty jag skall låta dig tillfriskna
och läka dina sår, säger Herren,
dig som man kallar "den fördrivna",
"det Sion som ingen frågar efter".
18 Så säger Herren:
Se, jag skall göra slut på fångenskapen för Jakobs hyddor
och förbarma mig över hans boningar.
Staden skall åter byggas upp på sin höjd,
och palatset skall stå på sin rätta plats.
19 Från dem skall lovsång höras
och rop från glada människor.
Jag skall föröka dem,
och de skall inte bli färre.
Jag skall ära dem,
och de skall inte anses obetydliga.
20 Hans söner skall bli som förr,
hans menighet skall bestå inför mig,
och jag skall straffa alla som förtrycker honom.
21 Hans ledare skall vara en av hans egna,
hans härskare skall utgå från hans mitt.
Jag skall låta honom komma nära mig och nalkas mig.
Ty vem är den som vågar sitt liv genom att nalkas mig?
säger Herren.
22 Och ni skall vara mitt folk
och jag skall vara er Gud.
23 Se, Herrens stormvind, full av vrede, bryter fram,
en härjande storm!
Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ner.
24 Herrens brinnande vrede skall inte vända åter,
förrän han har utfört, ja, förrän han har fullbordat
sitt hjärtas tankar.
I den yttersta tiden skall ni förstå det.
Israels kommande frälsning
31 På den tiden, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.
2 Så säger Herren:
Det folk som kommer undan svärdet
finner nåd i öknen.
Israel får gå dit där jag ger det ro.
3 Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig:
"Med evig kärlek har jag älskat dig,
därför låter jag min nåd förbliva över dig.
4 Än en gång skall jag upprätta dig,
så att du blir upprättad, du jungfru Israel.
Än en gång skall du ta upp din tamburin
och dra ut i dans bland dem som är glada.
5 Än en gång skall du plantera vingårdar
på Samariens berg,
och de som planterar skall själva njuta av frukten.
6 Ty en dag kommer
då väktare skall ropa på Efraims berg:
Kom, låt oss dra upp till Sion,
upp till Herren, vår Gud."
7 Ty så säger Herren:
Jubla i glädje över Jakob,
höj fröjderop över honom
som är den främste bland folken.
Brist ut i lovsång och säg:
"Fräls, Herre, ditt folk,
de som finns kvar av Israel."
8 Se, jag skall föra dem från landet i norr
och samla dem från jordens yttersta hörn,
bland dem både blinda och halta,
både havande kvinnor och barnaföderskor.
I en stor skara skall de komma tillbaka hit.
9 Gråtande skall de komma,
men jag skall leda dem
där de går bedjande fram.
Jag skall föra dem till vattenbäckar
på en jämn väg där de inte skall stappla.
Ty jag är en fader för Israel,
och Efraim är min förstfödde son.
10 Hör Herrens ord, ni hednafolk,
och förkunna det i kustländerna i fjärran.
Säg: Han som skingrade Israel
skall också samla det
och bevara det som en herde bevarar sin hjord.
11 Ty Herren skall befria Jakob
och friköpa honom från den som är starkare än han.
12 De skall komma och jubla på Sions höjd
och strömma likt en flod till Herrens goda,
till säd, vin och olja
och till unga får och oxar.
Deras själ skall vara som en vattenrik trädgård,
och de skall inte sörja mer.
13 Då skall unga kvinnor dansa och vara glada,
unga och gamla skall glädja sig tillsammans.
Jag skall förvandla deras sorg till glädje
och trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse.
14 Prästerna skall jag mätta med utsökta rätter
och mitt folk skall mättas av mitt goda,
säger Herren.
Guds barmhärtighet mot Israel
15 Så säger Herren:
Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Det är Rakel som gråter över sina barn,
hon vill inte låta trösta sig,
eftersom hennes barn inte mer finns till.
16 Men så säger Herren:
Sluta med din högljudda gråt,
låt inte dina ögon fälla tårar.
Ty ditt verk skall få sin lön, säger Herren,
och de skall vända tillbaka från sina fienders land.
17 Det finns hopp för din framtid,
säger Herren.
Dina barn skall vända tillbaka till sitt land.
18 Jag har hört hur Efraim klagar:
"Du har tuktat mig,
jag har blivit tuktad som en otämd kalv.
Omvänd mig, så blir jag omvänd!
Ty du är Herren, min Gud.
19 Ty sedan jag har vänt om
känner jag ånger,
och sedan jag har besinnat mig
slår jag mig på höften.[a]
Jag både blygs och skäms
då jag nu bär min ungdoms förnedring."
20 Är inte Efraim en dyrbar son för mig,
är han inte mitt älsklingsbarn?
Ju mer jag går till rätta med honom,
desto mer tänker jag på honom.
Därför ömmar mitt hjärta för honom.
Jag måste förbarma mig över honom,
säger Herren.
21 Sätt upp vägmärken åt dig,
skaffa dig vägvisare!
Ge akt på vägen,
på stigen där du vandrade.
Vänd tillbaka, du jungfru Israel,
vänd tillbaka till dessa dina städer.
22 Hur länge skall du irra hit och dit,
du trolösa dotter?
Herren vill skapa något nytt på jorden:
En kvinna skall omsluta en mäktig man.
23 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
När jag på nytt har gjort slut på fångenskapen för Juda land och dess städer,
skall man ännu en gång säga detta ord:
" Herren välsigne dig, du rättfärdighetens boning,
du heliga berg."
24 Och Juda folk med alla sina städer skall bo där tillsammans,
jordbrukare såväl som vandrande herdar.
25 Ty jag skall stärka trötta själar,
och alla utsvultna själar skall jag mätta.
26 Vid detta vaknade jag och såg mig om, och min sömn hade varit ljuvlig.
Föreskrifter för gudstjänsten
2 Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, 2 för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. 3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen. 5 Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, 6 som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne, 7 och för detta vittnesbörd har jag blivit satt till härold och apostel - jag talar sanning och ljuger inte - till hedningarnas lärare i tron och sanningen.
8 Jag vill nu att männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande. 9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan. 11 En kvinna skall i stillhet ta emot undervisning och helt underordna sig. 12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse. 15 Men hon skall bli frälst under det att hon föder barn,[a] om hon fortsätter att leva[b] ett ärbart liv i tro, kärlek och helgelse. Det ordet är tillförlitligt.
Psalm 87
Staden där folken föds på nytt
1 En psalm, en sång av Koras söner.
Den stad han har grundat
står på de heliga bergen.
2 Herren älskar Sions portar
mest bland alla Jakobs boningar.
3 Härliga ting har talats om dig,
du Guds stad. Sela.
4 "Rahab[a] och Babel skall jag räkna
bland mina bekännare,
likaså Filisteen och Tyrus tillsammans med Kush,
dessa är födda där."
5 Om Sion skall det sägas:
"Var och en är född där."
Och han, den Högste, håller det vid makt.
6 När Herren upptecknar folken,
skall han räkna så:
"Dessa är födda där." Sela.
7 Under sång och dans skall man säga:
"Alla mina källor har jag i dig."
18 En stridshammare, ett svärd och en skarp pil
är den som vittnar falskt mot sin nästa.
19 Som en ruttnande tand och en slintande fot
är förtroende för en svekfull på nödens dag.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln