The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
5 Men Lot var också mycket rik. Han hade får och nötboskap och många tjänare.
6 Landet kunde inte försörja både Abram och Lot med alla deras hjordar, det var alltför många djur för de betesmarker som fanns tillgängliga.
7 Strider bröt därför ut mellan Abrams och Lots herdar, trots den fara de alla mötte från kananeernas och perisseernas stammar som bodde i landet.
8 Då talade Abram med Lot om saken. Dessa stridigheter mellan våra män måste sluta, sa han. Vi kan inte klara oss om våra familjer är osams. Nära släktingar som vi måste hålla ihop!
9 Jag ska säga dig vad vi ska göra. Välj ut den del av landet som du vill ha och så skiljs vi åt! Om du vill ha området österut, så ska jag stanna här i den västra delen.Vill du hellre ha området i väster så går jag österut.
10 Lot tittade länge ut över de bördiga fälten runt Jordanfloden, som var väl bevattnade överallt (detta var innan Herren hade förstört Sodom och Gomorra). Hela området ända bort till Soar var som Edens trädgård eller som den vackra landsbygden i Egypten.
11 Därför utvalde Lot detta område, Jordandalen, öster om dem. Han gick dit med sina hjordar och sina tjänare, och på så sätt skildes han och Abram.
12 Abram stannade nämligen i Kanaans land, medan Lot bodde bland städerna på slätten och slog läger på en plats nära staden Sodom.
13 Människorna i detta område var ovanligt onda och syndade mycket mot Herren.
14 Efter det att Lot gått därifrån, sa Herren till Abram: Se dig omkring,
15 till dig och dina ättlingar ska jag ge landet i området du kan se i varje riktning.
16 Jag ska ge dig många ättlingar, ja fler än dammkornen som inte kan räknas!
17 Vandra nu omkring i hela området och utforska det land som jag ska ge dig.
18 Då flyttade Abram sitt tält till Mamres ekar nära Hebron och byggde där ett altare till Herren.
Abram räddar Lot
14 Nu bröt krig ut i landet. Arafel, Sinears kung, Arjok, Ellasars kung, Kedorlaomer, Elams kung, och Tideal, Goims kung,
2 stred mot Bera, Sodoms kung, Birsa, Gomorras kung, Sinab, Admas kung, Semeber, Seboims kung och kungen i Bela (som senare kallades Soar).
3 Dessa kungar från Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela mobiliserade sina arméer i Siddimsdalen, dalen vid Döda havet.
4 Under tolv år hade de alla varit undersåtar till kung Kedorlaomer, men på det trettonde året gjorde de uppror.
5-6 Ett år senare kom Kedorlaomer med sina allierade och slakten började. Han segrade över rafaeerna i Asterot Karnaim, över suseerna i Ham, över emeerna i Save-Kirjataim och över horeerna på berget Seir, och drev dem ända till El-Paran vid öknen.
7 Sedan vände de om till En-Mispat (som senare kallades Kades) och förgjorde amalekiterna och amoreerna som bodde i Hasason-Tamar.
8-9 Men den andra armén, som bestod av kungarna i Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela (Soar), anföll utan framgång Kedorlaomer och hans allierade när de var i Döda havets dal, fyra kungar mot fem.
10 Dalen var full av jordbecksgropar. När armén som tillhörde kungarna i Sodom och Gomorra flydde, föll några i groparna och resten flydde till bergen.
11 Segrarna plundrade Sodom och Gomorra och tog med sig all deras rikedom och mat. Sedan drog de hemåt igen.
12 De tog också med sig Lot, Abrams brorson, som bodde i Sodom, och allt han ägde.
13 En av de män som lyckats fly kom och berättade för hebreen Abram vad som hade hänt. Abram hade slagit läger bland ekarna som tillhörde amoreen Mamre (bror till Eskol och Aner, Abrams allierade).
14 När Abram fick reda på att Lot hade tagits till fånga, sammankallade han männen som var födda i hans hushåll, 318 män sammanlagt, och förföljde fienderna ända till Dan.
15 Den natten anföll han dem med framgång och förföljde den flyende armén till Hoba, norr om Damaskus.
16 Han fick tillbaka hela bytet som de hade tagit, brorsonen Lot, och alla Lots ägodelar, kvinnorna och andra tillfångatagna.
17 När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).
18 Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.
19-20 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig. Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.
21 Kungen i Sodom vädjade till Abram: Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad.
22 Men Abram svarade: Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,
23 att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'
24 Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre.
Gud lovar Abram en son
15 Efteråt sa Herren till Abram i en syn: Var inte orolig, Abram, för jag ska försvara dig, och jag ska ge dig stora välsignelser.
2-3 Men Abram svarade: Herre, Herre, vad har jag för nytta av alla dina välsignelser, när jag inte har någon son? Utan en son kommer någon annan i min familj att ärva all min rikedom.
4 Då sa Herren till honom: Nej, ingen annan kommer att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva allt du äger.
5 Sedan förde Gud ut Abram under natthimlen och sa till honom: Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Dina ättlingar kommer att bli som dessa, alltför många för att kunna räknas!
6 Och Abram trodde Gud, och Gud räknade honom som rättfärdig på grund av hans tro.
7 Han sa till honom: Jag är Herren, som förde dig ut ur kaldeernas Ur för att ge dig detta land för all framtid.
8 Men Abram svarade: Herre, Herre, hur kan jag vara säker på att du vill ge mig allt det här?
9 Då sa Herren till honom att ta en tre år gammal kviga, en tre år gammal get, en tre år gammal bagge, en turturduva och en ung duva
10 och slakta dem och dela dem på mitten och skilja halvorna åt, men att inte dela fåglarna.
11 Och när gamarna kom ner över de slaktade djuren, schasade Abram bort dem.
12 När solen gick ner den kvällen föll en tung sömn över Abram, och han såg i en syn ett fruktansvärt olycksbådande mörker, som fyllde honom med skräck.
13 Då sa Herren till Abram: Dina ättlingar kommer att förtryckas som slavar i ett främmande land under 400 år.
14 Men jag ska straffa det folk som gör dem till slavar, och till slut kommer de att gå därifrån med stora rikedomar,
15 (och själv kommer du att dö i frid vid hög, mogen ålder).
16 Och efter fyra generationer ska dina ättlingar återvända hit till detta land, för de onda amoreerna, som bor här nu, kommer inte att vara mogna för straff förrän då.
17 När solen gick ner och det blev mörkt såg Abram en rykande eld och en flammande fackla som passerade mellan de slaktade djurhalvorna.
18 Den dagen upprättade Herren detta förbund med Abram: Jag har gett detta land till dina ättlingar, ända från Wadiel-Arish till floden Eufrat.
19-21 Jag ska ge dem följande folk:Kaineerna, kenaseerna, kadmoneerna, hetiterna, perisseerna, rafaeerna, amoreerna, kananeerna, girgaseerna och jebuseerna.
Om begär
27 Som ni vet står det i Moses lag: 'Du som är gift ska inte vara otrogen.'
28 Men jag säger: Den som bara ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.
29 Om ditt högra öga får dig att synda riv då ut det och kasta bort det. Det är bättre att en del av dig förstörs än att hela du kastas i helvetet.
30 Och om din hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den, även om det skulle råka vara din högra hand! För det är trots allt bättre än att du kommer till helvetet.
Om skilsmässa
31 I Moses lag står det också: 'Om någon vill skilja sig från sin fru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg som bevis på skilsmässan!'
32 Men jag säger att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, tvingar henne till äktenskapsbrott. Och den som därefter gifter sig med henne gör sig också skyldig till äktenskapsbrott.
Om löften
33 Moses lag säger vidare: 'Du ska inte bryta en ed som du avlagt, utan du ska hålla allt som du lovat inför Gud.'
34 Men jag säger: Avlägg över huvud taget inga eder! Om någon säger: 'Himlen är mitt vittne!' så missbrukar han Guds tron i sina jordiska affärer.
35 Och om någon tar jorden till vittne så sätter han sig över Gud för jorden är Guds egendom. Ta inte heller Jerusalem till vittne för det är Guds stad.
36 Säg inte heller: 'Det sätter jag huvudet på!' för du kan inte ens göra ett hårstrå vare sig svart eller vitt.
37 Säg bara helt enkelt:'Ja, det vill jag' eller 'Nej, det vill jag inte'. Ditt ord är nog. Om du måste ge tyngd åt dina ord med en ed visar det bara att något är galet.
Om hämnd
38 Moses lag säger också: 'Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.'
39 Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.
40 Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.
41 Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.
42 Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.
Om att älska sina fiender
43 Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'
44 Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!
45 Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
46 Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.
47 Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.
48 Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.
Herre, straffa mig inte längre
1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!
3 Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,
4 för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?
5 Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.
6 När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!
7 Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.
8 Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.
9 Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar
10 och kommer att svara på alla mina böner.
11 Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.
29 Ni blundade för sanningen och valde att inte tillbe och lita på Herren.
30 Ni vände mig ryggen och avvisade mina råd.
31 Därför får ni vad ni förtjänar och måste ta konsekvenserna av ert handlande.
32 Ni vände er bort från mig, och er självbelåtenhet blir er död.
33 Men alla som lyssnar till mig ska leva i frid och trygghet och behöver inte vara rädda för något.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®