The Daily Audio Bible

Abrams andra hustru

^1-2 Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.

³ Sarai sa: Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina.Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)

⁴ Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.

⁵ Då sa Sarai till Abram: Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!

⁶ Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst, svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.

⁷ Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.

⁸ Ängeln frågade: Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg? Jag är på flykt från min arbetsgivare, svarade Hagar.

^9-12 Då sa ängeln: Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar.

¹³ Därefter talade Hagar om Herren som Gud som ser mig, för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det.

¹⁴ Senare kallades brunnen för Brunnen som tillhör den Levande som ser mig. Den ligger mellan Kades och Bered.

¹⁵ Därefter gav Hagar Abram en son, och Abram kallade honom Ismael.

¹⁶ Abram var vid det tillfället åttiosex år gammal.

Förbundet mellan Gud och Abram

17 När Abram var nittionio år gammal visade sig Gud för honom och sa till honom: Jag är den Allsmäktige. Lyd mig och lev så som jag önskar.

^2-4 Jag ska upprätta ett kontrakt mellan oss som garanterar att du ska bli ett mäktigt folk. Faktum är att du inte bara ska bli en far för ett folk utan för många folk! Abram föll ned med ansiktet mot jorden, när Gud talade till honom.

⁵ Dessutom ska jag ändra ditt namn, sa Gud till honom. Du heter inte längre Abram (Upphöjd far), utan Abraham (Far till många folk), för det är vad du kommer att bli.

⁶ Jag ska ge dig miljoner ättlingar, som ska bilda många folk! Det ska finnas kungar bland dina ättlingar!

^7-8 Och detta avtal ska bestå mellan oss från generation till generation i all framtid, för det kommer att gälla mellan mig och dina ättlingar. Det är ett kontrakt som innebär att jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Jag ska ge hela Kanaans land till dig och till dem för alltid, och jag ska vara din Gud.

^9-10 Gud fortsatte: Din del av kontraktet består i att följa dess villkor. Du själv och dina efterkommande har personligen ansvar för att varje manlig individ bland er blir omskuren.

¹¹ Detta kommer att vara beviset på att du accepterar detta förbund.

¹² Varje pojke ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse. Samma sak gäller alla slavar, både de som har fötts i ditt hushåll och de du har köpt. Detta ska gälla för all framtid och för alla dina efterkommande.

¹³ Alla måste omskäras! På kroppen kommer ni alltså att ha ett märke, som visar att ni är en del av mitt eviga förbund.

¹⁴ Den som vägrar att följa detta villkor kommer att avskiljas från folket, för han har brutit mitt kontrakt.

¹⁵ Sedan tillade Gud: Din fru Sarai ska inte längre heta Sarai, utan Sara (prinsessa),

¹⁶ och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne! Ja, jag ska välsigna henne rikligen och göra henne till mor för många folkslag! Och många kungar ska finnas bland dina efterkommande.

¹⁷ Då föll Abraham ner inför Herren samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: Skulle jag bli far? Jag som är 100 år gammal? Och ska Sara få barn när hon är nittio år?

¹⁸ Men till Gud sa han: Ja, Herre, välsigna Ismael!

¹⁹ Nej, svarade Gud, det var inte det jag sa. Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak (det betyder skratt), och jag ska ingå förbund med honom och hans ättlingar och det ska gälla i evighet.

²⁰ Vad gäller Ismael så ska jag också välsigna honom precis som du bad mig göra, och jag ska se till att han förökar sig och blir ett stort folk, och tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande.

²¹ Men mitt förbund gäller Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.

²² Där slutade samtalet, och Gud lämnade Abraham.

²³ Senare samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem precis som Gud hade sagt till honom.

^24-27 Abraham var nittionio år gammal när detta inträffade, och Ismael var tretton. Båda blev omskurna på samma dag tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, vare sig de var födda där eller köpta som slavar.

Abraham får ett viktigt besök

18 Herren visade sig ännu en gång för Abraham, medan denne bodde i eklunden vid Mamre. En varm sommareftermiddag när Abraham satt i tältöppningen

² lade han plötsligt märke till tre män som kom emot honom. Han skyndade sig för att möta dem och välkomna dem.

^3-4 Mina herrar, sa han. Gå inte längre. Stanna här och vila er i skuggan under träden, medan jag hämtar vatten för att tvätta era fötter

⁵ och en bit mat för att styrka er med. Stanna här ett tag innan ni fortsätter er resa.De svarade: Det låter bra. Gör som du har sagt.

⁶ Då sprang Abraham tillbaka till tältet och sa till Sara: Skynda dig att baka några brödkakor. Använd det bästa mjölet och se till att det räcker åt alla tre!

⁷ Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fet kalv och sa till en tjänare att skynda sig att slakta den.

⁸ Utan dröjsmål dukade han sedan fram ost och mjölk och den stekta kalven, och medan männen åt stod han bredvid dem under träden.

⁹ Var är din fru Sara? frågade de.I tältet, svarade Abraham.

¹⁰ Då sa Herren, för det var han: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son! (Sara lyssnade i tältöppningen bakom honom.)

¹¹ Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade för länge sedan passerat den ålder då hon fortfarande kunde få barn.

¹² Därför skrattade Sara tyst för sig själv: Skulle en kvinna vid min ålder kunna få barn och det med en man så gammal som min?

¹³ Då frågade Gud Abraham: Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal att få barn?

¹⁴ Finns det något som är omöjligt för Gud? Nästa år ska jag komma igen och verkligen se till att Sara har en son, precis som jag har sagt till dig.

¹⁵ Men Sara vågade inte erkänna sitt misstag utan ljög och sa: Jag skrattade inte!Jo, det gjorde du visst! svarade Herren.

Om att dela med sig

6 Var försiktiga! Gör inte det som är gott bara för att man ska lägga märke till er, för då kan ni inte vänta er någon lön av er Far i himlen.

² När ni ger en gåva till en tiggare, så ropa inte ut det som hycklarna gör. De basunerar ut sin godhet i synagogorna och på gatorna för att dra uppmärksamheten till sig genom sina goda gärningar! Jag försäkrar er: De har redan fått den lön de ska ha.

³ Och om du hjälper någon, så gör det hemligt. Din vänstra hand ska inte veta vad den högra gör.

⁴ Då kommer din Far som ser allt att belöna dig.

Om bön

⁵ Och nu kommer vi till bönen. Var inte som hycklarna när ni ber. De spelar gudfruktiga genom att be offentligt i gathörnen och i synagogorna där alla kan se dem. De har verkligen ingenting att vänta sig från Gud.

⁶ När du ber gå då in i ditt rum och stäng dörren efter dig och be i avskildhet till din Far. Då ska din Far, som känner dina hemligaste tankar, belöna dig.

^7-8 Rabbla inte upp samma bön gång på gång. Det gör de som inte känner Gud. De tror att bönen blir besvarad bara man använder många ord. Kom ihåg att er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!

⁹ Be så här i stället:Vår Far i himlen, vi ärar ditt heliga namn.

¹⁰ Vi ber att ditt rike snart ska komma. Låt din vilja ske här på jorden, så som den sker i himlen.

¹¹ Ge oss vår mat i dag som du brukar,

¹² och förlåt oss våra synder liksom vi förlåter dem som syndar mot oss.

¹³ Led oss inte in i frestelser utan befria oss från den Onde. Amen.

^14-15 Er himmelske Far kommer att förlåta er, om ni förlåter dem som syndar mot er. Och vägrar ni att förlåta dem, kommer inte han att förlåta er.

Om fasta

¹⁶ Och nu till fastan. När ni fastar - alltså av andliga skäl avstår från mat - så gör det inte offentligt som hycklarna gör. De ser dystra och bedrövade ut för att andra ska lägga märke till dem och tycka att de är andliga. Det är också den enda belöning de kommer att få.

¹⁷ När ni fastar ska ni se så oberörda ut som möjligt.

¹⁸ Låt det vara en hemlighet mellan er och er Far i himlen. Han vet allt och ska belöna er.

Om pengar

¹⁹ Skaffa er inte rikedomar här på jorden. De förlorar snart sitt värde och kan bli stulna.

²⁰ Samla dem i himlen i stället där de aldrig kommer att förlora sitt värde och där de är säkra för tjuvar.

²¹ Om er skatt finns i himlen då kommer också ert hjärta att vara där.

²² Om ditt öga är rent blir det ljust i ditt inre.

²³ Men om ditt öga är förmörkat av onda tankar och begär så är du i djupt andligt mörker, och det mörkret är verkligen nattsvart!

²⁴ Ni kan inte tjäna två herrar för då kommer ni att hata den ene och älska den andre. Därför kan ni inte heller leva för Gud och samtidigt lida av penningbegär.

Den som gräver en grop ...

^1-2 Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!

³ Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.

⁴ Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,

⁵ om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.

⁶ Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.

⁷ Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.

^8-9 Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.

¹⁰ Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.

¹¹ Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.

¹² Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.

¹³ Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem.Han har böjt sig ner och spänt sin båge,

¹⁴ och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.

¹⁵ Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.

¹⁶ De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.

¹⁷ Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!

¹⁸ Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.

Visheten kommer från Gud

^1-2 Varje ung man som lyssnar till mig och följer mina råd kommer att bli vis och få ett gott förstånd.

^3-5 Ja, om du vill ha större insikt och omdöme och söker efter detta på samma sätt som du söker efter pengar du tappat eller efter gömda skatter, då ska du få vishet och kunskap från Gud. Du kommer snart att lära dig vikten av att ära Herren och lita på honom.