The Daily Audio Bible

¹⁷ Då flyttade Isak ned till Gerardalen och bodde där i stället.

¹⁸ Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, de som filisteerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem tillbaka de namn som hans far en gång gett dem.

¹⁹ Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.

²⁰ Då kom herdarna på orten och påstod att den tillhörde dem: Detta är vårt land och vår brunn, sa de och grälade med Isaks herdar. Därför kallade de brunnen för Gräl!

²¹ Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Fientlighet.

²² När de övergett den grävde de ytterligare en, och invånarna på orten lämnade dem slutligen i fred. Därför kallade de brunnen för Utrymme! De sa nämligen: Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss.

²³ Därefter gick Isak till Beer-Seba,

²⁴ och när han hade kommit dit visade sig Herren för honom på natten. Jag är din far Abrahams Gud, sa han. Frukta inte, för jag är med dig och ska välsigna dig och ska ge dig många ättlingar, så att du blir ett stort folk. Jag ska göra detta på grund av mitt löfte till min tjänare Abraham.

²⁵ Då byggde Isak ett altare och tillbad Herren. Och han bosatte sig där, och hans tjänare grävde en brunn.

²⁶ En dag fick Isak besök från Gerar. Kung Abimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Ahussat och Pikol, befälhavaren över kungens armé.

²⁷ Varför har ni kommit hit? frågade Isak dem. Detta är tydligen inget vänskapligt besök, eftersom ni var fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.

²⁸ De sa: Vi kan tydligt se att Herren välsignar dig. Därför vill vi ingå ett avtal med dig.

²⁹ Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Vi välsignar dig i Herrens namn.

³⁰ Då lagade Isak till en stor måltid åt dem, och de åt och drack som en del av avtalet.

³¹ Så snart de steg upp på morgonen avlade de allesammans högtidliga eder för att bekräfta sitt fredsavtal, och sedan skickade Isak hem dem igen.

³² Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: Vi har hittat vatten, sa de.

³³ Därför kallade de brunnen för Sibea, som betyder ymnighet eller sju, och staden där fick namnet Beer-Seba och kallas så än i dag.

³⁴ Vid fyrtio års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit och som var dotter till hetiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hetiten Elons dotter.

³⁵ Isak och Rebecka var inte glada över att han gifte sig med dem.

Isak välsignar Jakob i stället för Esau

27 På äldre dagar när Isak var halvblind, kallade han en dag till sig sin äldste son Esau.Min son? sa Isak.Ja, far, svarade Esau.

^2-4 Isak fortsatte: Jag är en gammal man nu och väntar på att dö vilken dag som helst. Ta din båge och dina pilar och gå ut på fälten och skjut något vilt åt mig och laga till det på det sätt som jag tycker bäst om. Då ska jag ge dig, min förstfödde son, de välsignelser som tillhör dig, innan jag dör.

⁵ Men Rebecka hörde samtalet, så när Esau gick ut på fälten för att jaga efter villebråd,

^6-7 ropade hon på sin son Jakob och berättade för honom vad hans far hade sagt till brodern.

^8-10 Gör nu precis som jag säger till dig, sa Rebecka. Gå ut till hjorden och hämta hit två unga getter, så ska jag laga till din fars favoriträtt. Ta därefter maten till din far, och när han har njutit av måltiden kommer han att välsigna dig i stället för Esau, innan han dör.

^11-12 Så lätt lurar man honom inte, sa Jakob. Tänk på hur hårig Esau är och hur slät min hud är! Vad händer om min far känner på mig? Han kommer att tro att jag driver med honom och kommer att förbanna mig i stället för att välsigna mig!

¹³ Låt hans förbannelse komma över mig, käre son, sa Rebecka. Gör bara som jag säger. Gå ut och hämta getterna!

¹⁴ Jakob följde därför sin mors råd och hämtade de två killingarna, och hon lagade till en rätt av dem som hon visste att Isak tyckte om.

¹⁵ Sedan tog hon Esaus bästa kläder, som fanns där i huset, och sa till Jakob att sätta dem på sig.

¹⁶ Hon gjorde också ett par handskar av hårigt skinn från de unga getterna och satte ett band av skinn runt hans hals.

¹⁷ Sedan gav hon honom köttet, som nu hade fått en doft av vilt, och lite nybakat bröd.

¹⁸ Jakob bar tallriken med maten till rummet där hans far låg.Far, sa han.Ja, svarade Isak. Vilken av mina söner är det, Esau eller Jakob?

¹⁹ Det är din äldste son, Esau, ljög Jakob. Jag har gjort som du sa till mig. Här är det utsökta viltet, som du bad mig om. Sitt upp och ät, så att du kan välsigna mig av hela ditt hjärta!

²⁰ Hur kunde du fånga något så snabbt, min son? undrade Jakob.Därför att Herren, din Gud, sände det i min väg, svarade Jakob.

²¹ Då sa Isak: Kom hit till mig. Jag vill känna på dig och vara säker på att det är Esau!

²² Jakob gick fram till sin far, som kände på honom.Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus, konstaterade Isak.

²³ Men han lät övertyga sig och gav Jakob sin välsignelse.

²⁴ Är du verkligen Esau? undrade Isak igen.Ja, naturligtvis, svarade Jakob.

²⁵ Kom då hit med köttet, så ska jag äta det och välsigna dig av allt mitt hjärta, sa Isak. Jakob gick fram till Isak med maten, och Isak åt. Han drack också av det vin som Jakob hade haft med sig.

²⁶ Kyss mig, min son, sa Isak sedan. Jakob kysste honom på kinden, och när Isak kände lukten av hans kläder blev han slutligen övertygad och utbrast:

^27-29 Lukten hos min son är den goda lukten från jorden och fälten, som Herren har välsignat. Gud ska alltid ge dig rikligt med regn för din gröda och goda skördar av säd och nytt vin. Många folk ska tjäna dig. Du ska vara dina bröders herre, och alla deras barn ska buga sig djupt inför dig. De som förbannar dig ska vara förbannade, och alla de som välsignar dig ska vara välsignade.

³⁰ När Isak hade välsignat Jakob och denne knappt mer än hunnit lämna rummet, kom Esau tillbaka från sin jakt.

³¹ Han hade också lagat till sin fars favoriträtt och gick in till honom med den.Far, här är jag med viltet, sa han. Sätt dig upp och ät, så att du kan ge mig dina bästa välsignelser!

³² Vem är det som kommer? undrade Isak.Det är ju jag, Esau, din äldste son, sa Esau.

³³ Då blev Isak mycket förvånad och frågade:Men vem var det då som just var här med viltet som jag åt, den som jag gav min välsignelse, en välsignelse jag inte kan ta tillbaka?

³⁴ Esau började gråta bittert och snyfta högt: O, min far, välsigna också mig!

³⁵ Din bror var här och lurade mig. Nu har han stulit din välsignelse, konstaterade Isak.

³⁶ Inte undra på att de kallar honom bedragare! Först tog han min förstfödslorätt, och nu har han stulit min välsignelse. Har du inte sparat en enda välsignelse åt mig? frågade Esau.

³⁷ Då sa Isak: Jag har gjort Jakob till din herre, och du och hela din släkt ska vara hans tjänare. Jag har försett honom med överflöd av vete och vin. Vad finns det kvar som jag kan ge åt dig?

³⁸ Finns det inte en enda välsignelse kvar åt mig? Far, välsigna mig också, bad Esau och brast i gråt.Då sa Isak till sist:

^39-40 Ditt liv kommer inte att bli lätt och på intet sätt fyllt av överflöd. Du ska arbeta dig fram med hjälp av ditt svärd. Under en tid kommer du att tjäna din bror, men du kommer slutligen att skaka dig loss från honom och bli fri.

⁴¹ Esau hatade Jakob för det han hade gjort mot honom och sa för sig själv: Min far kommer snart att vara borta, och då ska jag döda Jakob.

⁴² Men någon fick reda på hans planer och talade om det för Rebecka. Hon sände då bud efter Jakob och berättade för honom att Esau hade hotat honom till livet.

⁴³ Så här ska du göra, sa hon. Fly till din morbror Laban i Haran,

⁴⁴ och stanna hos honom tills din brors vrede har lagt sig

⁴⁵ och tills han glömt vad du har gjort. Då ska jag meddela dig. Varför ska jag förlora er båda två på en enda dag?

⁴⁶ Sedan sa Rebecka till Isak: Jag är dödstrött på de hetitiska flickorna här i trakten. Jag dör hellre än att jag ser Jakob gifta sig med en av dem.

Jesus botar en lam man

9 Sedan steg Jesus i en båt och for över till sin hemstad Kafarnaum.

² Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!

³ Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.

⁴ Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?

⁵ Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:

⁶ Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!

⁷ Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.

⁸ När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!

Jesus kallar en skatteindrivare till lärjunge

⁹ När Jesus gick vidare därifrån fick han se en skatteindrivare, Matteus, sitta utanför tullhuset. Kom och följ med mig, sa Jesus till honom, och Matteus reste sig och följde med Jesus.

¹⁰ När Jesus och hans lärjungar senare åt middag i Matteus hem fanns det bland gästerna många av hans kolleger men även en del annat ökänt folk.

¹¹ Fariseerna var upprörda: Hur kommer det sig att er lärare umgås med sådant slödder? frågade de lärjungarna.Jesus hörde det och svarade:

¹² Därför att de som är friska inte behöver någon läkare! Det är de sjuka som behöver det!

¹³ Sedan tillade han: Gå härifrån och försök förstå vad Gud menar när han säger: 'Det är inte era offer och era gåvor som jag bryr mig om, utan att ni visar medlidande.' Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta mig an dem som redan känner honom.

Frågor om fastan och sabbaten

¹⁴ En dag kom Johannes döparens lärjungar till Jesus och frågade honom: Varför fastar inte dina lärjungar som vi och fariseerna gör?

¹⁵ Ska bröllopsgästerna sörja och vara utan mat medan brudgummen är hos dem? frågade Jesus. Den dag kommer när jag inte längre är här. Då kommer de att ha gott om tid att fasta.

¹⁶ Ingen lagar ett gammalt klädesplagg genom att sätta på ett stycke nytt tyg, för det nya tyget kommer att krympa och göra hålet ännu större.

¹⁷ Och inte heller är det någon som häller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser så spricker säckarna och vinet rinner ut. Nej, nytt vin lagrar man i nya vinsäckar, för då har man båda delarna i behåll.

¹⁶ Herren är kung för evigt. De som följer andra gudar måste försvinna från hans land.

¹⁷ Herre, du känner till de ödmjuka människornas längtan. Du lyssnar till deras rop och tröstar deras hjärtan, och du hjälper dem.

¹⁸ Du hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta, så att dessa dödliga människor inte längre kan skrämma dem.

^9-10 Ära Herren med dina offergåvor. Ge honom det bästa av allt du förtjänar. Då kommer han att fylla dina lador med vete och korn och se till att dina vinfat rinner över av de finaste viner.