The Daily Audio Bible

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. Ge mig barn, annars dör jag, vädjade hon till Jakob.

² Då blev Jakob arg och sa: Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn.

³ Då sa Rakel till honom:Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!

⁴ Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne,

⁵ och hon blev med barn och gav honom en son.

⁶ Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son.

⁷ Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son.

⁸ Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!

⁹ När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru,

¹⁰ och snart gav också Silpa honom en son.

¹¹ Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig).

¹² Sedan gav Silpa honom ytterligare en son,

¹³ och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!

¹⁴ En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.)

¹⁵ Men Lea svarade vresigt: Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!Rakel sa: Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna.

¹⁶ När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. Du måste ligga med mig i kväll! sa hon. Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit! Då gjorde han det.

¹⁷ Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son.

¹⁸ Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man.

¹⁹ Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son.

²⁰ Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.

²¹ Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina.

²² Då kom Gud ihåg Rakels böner.

^23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. Gud har tagit bort skammen från mitt namn, sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: Kanske Herren ger mig ytterligare en son.

Jakob blir en rik man

²⁵ Ganska snart efter Josefs födelse sa Jakob till Laban: Jag vill resa tillbaka hem.

²⁶ Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!

²⁷ Lämna mig inte, svarade Laban, för en spåkvinna som jag har besökt har sagt till mig att de många välsignelser som jag har fått beror på att du är här.

²⁸ Hur mycket vill du ha för att stanna? Jag tänker betala vad du än begär.

²⁹ Jakob svarade: Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år, och hur din boskap har ökat i antal.

³⁰ Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. Men hur ska det bli med mig? När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?

^31-32 Vad är det du begär? upprepade Laban.Jakob svarade: Det finns en sak du kan göra för mig. Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla getter som är brokiga och spräckliga, och alla de svarta fåren. Ge dem till mig som lön, så ska jag fortsätta att arbeta för dig.

³³ Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig.

³⁴ Överenskommet! svarade Laban. Vi gör som du säger!

^35-36 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord.

³⁷ Jakob tog friska skott från poppel, mandel och lönn och skalade vita strimlor i dem.

³⁸ Han lade ut käpparna vid vattenhoarna, så att djuren skulle se dem när de kom för att dricka, för det var parningstid.

^39-40 Hjordarna parade sig alltså framför de vitstrimlade käpparna, och deras avkomma blev brokig och strimmig, och Jakob förde över dem till sin hjord. Sedan skilde Jakob tackorna i Labans hjord från bockarna och lät dem i stället para sig med de svarta bockarna i sin egen hjord. På så sätt byggde han upp sin hjord med hjälp av Labans.

⁴¹ Dessutom valde han bara ut de starkaste djuren till parning och lade de skalade käpparna framför dem,

⁴² men han gjorde det inte med de svagare.

⁴³ På så sätt blev de svagare lammen Labans och de starkare Jakobs. Jakobs hjordar växte till snabbt, och han blev mycket rik och hade många tjänare, kameler och åsnor.

Jakob återvänder hem

31 Men Jakob fick reda på att Labans söner klagade: Han har tagit allt min far ägde, och sin rikedom har han fått på vår bekostnad.

² Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

³ Herren talade nu till Jakob och sa till honom: Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.

⁴ Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han var med hjordarna,

⁵ för att få tala med dem.Er far har vänt sig mot mig, sa han till dem, men mina förfäders Gud har varit med mig.

⁶ Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far,

⁷ men han har varit fullständigt samvetslös och tio gånger har han ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig!

⁸ Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga!

⁹ På så sätt har Gud gjort mig rik på er fars bekostnad.

¹⁰ Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga.

¹¹ I min dröm kallade sedan Guds ängel på mig

¹² och sa till mig att jag skulle para de vita getterna med de brokiga, spräckliga och strimmiga getterna. 'Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig

¹³ 'Jag är den Gud du mötte i Betel

¹⁴ Rakel och Lea svarade: Det passar oss utmärkt! Det finns ingenting för oss här - vi kommer i vilket fall som helst inte att få något av vår fars rikedom!

¹⁵ Han har bara gett oss den rätt som tillhör de främmande kvinnorna. Han har sålt oss, och vad han fick för oss har han förbrukat.

¹⁶ De rikedomar som Gud har gett dig från vår far tillhörde egentligen oss och våra barn från början! Gör därför precis som Gud har sagt till dig.

Jesus sänder ut de tolv

10 Vid den tiden kallade Jesus till sig sina tolv lärjungar och gav dem fullmakt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar.

² Här följer namnen på dessa tolv: Simon (som senare kom att kallas Petrus), Andreas (Petrus bror), Jakob och Johannes (söner till Sebedaios),

³ Filippos, Bartolomaios, Tomas, Matteus (skatteindrivaren), Jakob (Alfaios son), Taddaios,

⁴ Simon (en medlem av seloternas revolutionära parti) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).

⁵ Dessa tolv sände Jesus iväg med följande instruktioner: Gå inte till samarierna eller till andra folk,

⁶ utan bara till Israels folk - Guds förlorade får.

⁷ Gå och tala om för dem att himmelriket är nära.

⁸ Bota sjuka, väck upp döda, bota leprasjuka och driv ut de onda andarna. Gör allt utan betalning, för också ni har fått det som gåva!

⁹ Ta inga pengar med er.

¹⁰ Inte heller någon väska med extra kläder och skor eller någon vandringsstav. Ni kommer att få mat och allt det ni behöver för det är arbetaren värd.

¹¹ Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som tar emot er och lyssnar till ert budskap och stanna i hans hem tills ni fortsätter till nästa stad.

¹² Om det visar sig vara ett gudfruktigt hem, ge det då er välsignelse.

¹³ Om det inte är det, behåll välsignelsen för er själva.

¹⁴ Och om man inte tar emot er i en stad eller ett hem så bekymra er inte mer om människorna där. Skaka i stället dammet av era fötter och gå därifrån.

¹⁵ Men en sak är säker: Människorna i de onda städerna Sodom och Gomorra kommer att få det lättare på domens dag än dem som inte välkomnar er.

Jesus förbereder lärjungarna på förföljelse

¹⁶ Jag sänder ut er som får bland vargar. Var vaksamma som ormar och beskedliga som duvor.

¹⁷ Men akta er! Ni kommer nämligen att arresteras och ställas inför rätta och bli misshandlade i synagogorna.

¹⁸ Ja, ni ska också för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare. Då får ni anledning att berätta för dem om mig - ja, att vittna för världen.

¹⁹ Men när ni ställs inför rätta och man förhör er behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden i rätt ögonblick.

²⁰ Och det är inte ni som kommer att tala, utan er himmelske Fars ande ska tala genom er.

²¹ Bröder ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar ska förråda sina egna barn. Och barn kommer att göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem.

²² Alla kommer att hata er därför att ni tillhör mig. Men de som håller ut till slutet ska bli frälsta.

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Men jag försäkrar er att Människosonen kommer att återvända innan ni hunnit till dem alla!

Gud håller vad han lovat

^1-2 Herre, hjälp oss! Det finns snart inga gudfruktiga människor längre. Var i hela världen kan man träffa på någon som man kan lita på?

³ Alla ljuger och förtalar varandra. Det tycks inte finnas någon ärlighet kvar.

^4-5 Men Herren kommer inte att se mellan fingrarna med de människor som handlar på det sättet. Han ska förgöra dessa högfärdiga lögnare som säger: Vi kan ljuga oss till vad som helst. Vi säger vad vi vill, och vem kan hindra oss?

⁶ Herren svarar: Jag kommer att resa mig och försvara de förtryckta, de fattiga och dem som har det svårt. De har längtat efter att jag ska befria dem.

⁷ Herrens löfte är sant. Han säger inget förhastat. Hans ord är klart och tydligt, det är som äkta silver som renats sju gånger.

⁸ Herre, vi vet att du alltid ska se till att dina egna är utom räckhåll för onda människor,

⁹ även om dessa stryker omkring dem på alla sidor i detta land där uselheten applåderas.

^13-15 Den människa som kan skilja mellan rätt och orätt och har gott omdöme och förstånd, är lyckligare än den som äger silver och guld.Sådan vishet är nämligen mycket värdefullare än dyrbara juveler. Den kan inte jämföras med någonting.