The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
22 Mose vände sig då till Herren och sa: Herre, hur kan du handla så illa mot ditt eget folk? Varför sände du alls hit mig när du ändå gör så här?
23 Sedan jag talade med Farao första gången har han blivit allt grymmare mot dem, och du har inte räddat dem!
Folket vägrar lyssna till Mose
6 Nu ska du få se vad jag tänker göra med Farao, sa Herren till Mose. Han ska tvingas att låta mitt folk gå, och han ska inte bara låta dem gå, utan han ska till och med driva dem ut ur sitt land!
2-3 Jag är Herren! Som Gud den Allsmäktige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet Herren gjorde jag mig inte känd för dem.
4 Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem och deras ättlingar Kanaans land, där de levde som främlingar.
5 Nu har jag hört Israels folks klagan över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt löfte till dem.
6 Säg därför till Israels barn att jag är Herren, och att jag ska visa min makt och göra under för att rädda dem från deras slaveri och göra dem fria.
7 Jag ska ta emot dem som mitt folk och vara deras Gud, och de ska förstå att jag är Herren, deras Gud, som har räddat dem från egyptierna.
8-9 Jag ska föra dem in i det land, som jag lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra mitt folk, för jag är Herren.Mose rapporterade för folket vad Gud hade sagt, men de ville inte lyssna. De var alltför missräknade efter allt han hade sagt tidigare.
10 Men Herren talade på nytt till Mose och sa till honom:
11 Gå tillbaka till Farao och säg att han måste släppa Israel.
12 Men Mose gjorde invändningar. Mitt eget folk lyssnar ju inte längre till mig. Hur ska jag då kunna vänta mig att Farao ska göra det? Jag har ingen övertalningsförmåga!
13 Då befallde Herren Mose och Aron att gå tillbaka till Israels folk och till Farao med order om att folket skulle få ge sig i väg.
Moses och Arons släkt
14 Här är namnen på dem som var huvudmän i stammarna efter Jakobs tre äldsta söner:Rubens, Israels äldste sons, söner var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.
15 Huvudmännen för Simeons stam var hans söner Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul (en kananeisk kvinnas son).
16 Huvudmännen för Levis stam var hans söner Gerson, Kehat och Merari. (Levi blev 137 år gammal.)
17 Gersons söner hette Libni och Simei.
18 Kehats söner, hette Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. (Kehat blev 133 år gammal.)
19 Meraris söner hette Maheli och Musi. Dessa utgjorde de levitiska släkterna.
20 Amram gifte sig med Jokebed, sin fars syster, och Mose och Aron var deras söner. Amram levde till dess han blev 137 år.
21 Jishars söner hette Kora, Nefeg och Sikri.
22 Ussiels söner hette Misael, Elsafan och Sitri.
23 Aron gifte sig med Eliseba, dotter till Amminadab och syster till Naheson. Deras barn hette Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar.
24 Koras söner hette Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa utgjorde koraiternas familjer.
25 Arons son Eleasar gifte sig med en av Putiels döttrar, och de fick en son som hette Pinehas. Dessa var huvudmän för familjerna inom leviternas stam.
26 Aron och Mose, som båda finns med i denna förteckning, var samme Aron och samme Mose till vilka Herren hade sagt: Led hela Israels folk ut ur Egypten.
27 Det var de som gick till Farao och bad om tillåtelse att leda folket ut ur landet
28-29 och till vilka Herren hade sagt: Jag är Herren. Gå och tala om för Farao vad jag har sagt.
30 Det var denne Mose som hade kommit med invändningar och sagt till Herren: Jag kan inte göra det. Jag är ingen talare! Varför skulle Farao höra på mig?
Moses stav förvandlas till en orm
7 Då sa Herren till Mose: Jag har utsett dig till mitt sändebud hos Farao, och din bror Aron ska vara din talesman.
2 Tala om för Aron allt vad jag säger till dig, så att han kan framföra det till Farao och begära att Israels folk får tillåtelse att lämna Egypten.
3 Men jag ska se till att Farao vägrar att släppa folket, så att jag kan göra många tecken och under i Egypten.
4 Inte ens då kommer Farao att lyssna till er, men jag ska krossa Egypten med stora plågor och leda mitt folk ut därifrån.
5 Egyptierna ska upptäcka att jag verkligen är Gud, när jag visar min kraft och tvingar dem att släppa mitt folk.
6 Och Mose och Aron gjorde som Herren hade sagt till dem.
7 Mose var åttio och Aron åttiotre år, när de talade med Farao.
8 Och Herren sa till Mose och Aron:
9 Farao kommer att begära att ni utför ett under för att bevisa att det är Gud som har sänt er. När han gör det ska Aron ta sin stav och kasta den framför Farao, och då ska den bli förvandlad till en orm.
10 Mose och Aron gick till Farao och utförde undret, som Herren hade sagt till dem. Aron kastade sin stav framför Farao och hans hov, och den förvandlades till en orm.
11 Då bad Farao sina trollkarlar och spåmän komma in, och de kunde göra samma sak genom sina magiska konster.
12 Var och en av dem kastade sin stav och alla deras stavar förvandlades till ormar! Men Arons orm slukade deras ormar.
13 Faraos hjärta var trots detta fortfarande hårt, och han var envis och ville inte höra på dem, precis som Herren hade sagt.
14 Herren förklarade för Mose att Farao inte hade låtit sig påverkas och att han också i fortsättningen skulle vägra att låta folket gå.
Nilens vatten förvandlas till blod
15 Men gå tillbaka till Farao i morgon bitti, sa Herren. Och var där när han går ner till floden. Stå vid flodstranden när han kommer och håll staven i handen, den stav som blev förvandlad till en orm.
16 Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig för att be dig låta folket gå ut i öknen och fira gudstjänst. Du har inte lyssnat förut,
17 men nu säger Herren: 'Nu ska du förstå att jag är Herren. Jag har sagt till Mose att slå på vattnet i Nilen med sin stav, och vattnet ska förvandlas till blod.
18 Fiskarna ska dö, och floden kommer att lukta illa så att egyptierna inte vill dricka vattnet.'
19 Herren fortsatte att tala till Mose: Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla vattendrag i Egypten, över alla floder, kanaler och dammar, så ska allt vatten i landet förvandlas till blod, till och med vattnet som finns i kärlen i hemmen.
20 Mose och Aron gjorde som Herren hade sagt, och medan Farao och alla hans tjänare såg på, slog Aron på Nilens vatten med sin stav, och vattnet förvandlades till blod.
21 Fiskarna dog, och vattnet blev så stinkande att egyptierna inte kunde dricka det, och det förvandlades till blod i hela Egypten.
22 Men när trollkarlarna gjorde samma sak genom sina hemliga konster och kunde förvandla vatten till blod, så förblev Faraos hjärta förhärdat. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, precis som Herren hade sagt.
23 Helt oberörd återvände han till palatset.
24 Men egyptierna började gräva brunnar för att hitta dricksvatten, för man kunde inte dricka vattnet från floden.
25 En vecka senare var det dags igen!
Jesus undervisar om förlåtelse
21 Petrus kom nu fram till honom och frågade: Herre, hur ofta måste jag förlåta en broder som gjort något orätt? Räcker sju gånger?
22 Då svarade Jesus: Nej, sjuttio gånger sju gånger! Och sedan tillade han:
23 Man kan därför likna himmelriket vid en kung som ville ha redovisning av sina tjänstemän.
24 Då visade det sig att en av dem var skyldig honom många miljoner.
25 När han inte kunde betala tillbaka pengarna befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin hustru och sina barn och allt han ägde.
26 Men mannen kastade sig förtvivlad ner för fötterna på kungen och bad: 'Herre, låt mig bara få tid på mig, så ska jag betala alltsammans.'
27 Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och efterskänkte hans skuld.
28 Men så fort han var fri gick han till en av sina medarbetare, som var skyldig honom hundra kronor, tog struptag på honom och krävde tillbaka pengarna.
29 Mannen föll då ner inför honom och sa: 'Jag ska betala allt, om du bara kan ge dig till tåls!'
30 Men hans fordringsägare kunde inte vänta. Han arresterade honom och satte honom i fängelse tills hela skulden blev betald.
31 Då gick mannens vänner till kungen och berättade vad som hänt.
32 Och kungen kallade till sig mannen, som han hade förlåtit, och sa: 'Din hårdhjärtade usling! Här efterskänker jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.
33 Borde du då inte ha varit lika barmhärtig mot din medarbetare som jag var mot dig?'
34 Sedan sände den uppretade kungen iväg mannen till tortyrkammaren, där han fick sitta tills han hade betalt vartenda öre han var skyldig.
35 På samma sätt kommer min himmelske Far att göra med er om ni vägrar att verkligen förlåta era bröder.
Jesus talar om äktenskap och skilsmässa
19 Sedan Jesus slutat detta tal lämnade han Galileen och återvände till Judeen. Han tog då vägen genom landet på andra sidan Jordan.
2 Stora skaror följde honom, och han botade dem som var sjuka.
3 Några fariseer kom för att diskutera med honom och försökte få honom att säga något som de skulle kunna sätta fast honom för.De frågade: Tillåter du skilsmässa och att man skiljer sig av vilken orsak som helst?
4 Läser ni inte Skriften? svarade Jesus. I den står det att från början skapade Gud både man och kvinna, och
5-6 att en man skall lämna sin far och mor för att alltid vara förenad med sin hustru. De två ska bli ett, inte längre två utan ett. Ingen får skilja det som Gud förenat.
7 Då frågade de: Varför sa då Mose att en man kan skiljas genom att bara skriva ett intyg som bevis på skilsmässan?
8 Jesus svarade: Mose tillät det för att han kände era hårda och onda hjärtan, men det var inte så från början.
9 Och jag säger er att den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otrohet och gifter sig med någon annan, han begår äktenskapsbrott.
10 Då sa lärjungarna till honom: Om det är på det sättet är det bättre att inte gifta sig.
11 Det är inte alla som begriper vad jag nu säger, sa Jesus. Det är bara de som får hjälp av Gud till att göra det.
12 En del föds utan möjligheter att gifta sig, en del har berövats den möjligheten av människor, och andra avstår från att gifta sig för himmelrikets skull. Den som förstår detta han rättar sig efter det.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
22 Den ogudaktige dömer sig själv. Hans synd är som rep, som fångat honom och håller honom fast.
23 Han kan inte lägga band på sig, och han gräver sin egen grav.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®