The Daily Audio Bible

Abraham och Abimelek

20 Abraham bröt upp därifrån och flyttade till Negev. Där uppehöll han sig mellan Kadesh och Shur, och någon tid bodde han i Gerar. ² Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, kungen i Gerar, bud och hämtade Sara till sig. ³ Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: "Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru." ⁴ Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: "Herre, vill du döda också rättfärdiga människor? ⁵ Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta." ⁶ Då sade Gud till honom i drömmen: "Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ⁷ Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö."

⁸ Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹ Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra." ¹⁰ Och Abimelek frågade Abraham: "Vad tänkte du på, när du gjorde detta?" ¹¹ Abraham svarade: "Jag tänkte att på den här platsen fruktar man nog inte Gud. De kommer att döda mig för min hustrus skull. ¹² Hon är också verkligen min syster, dotter till min far men inte till min mor, och hon blev min hustru. ¹³ Men när Gud sände mig på vandring bort från min fars hus sade jag till henne: Visa mig din kärlek så att du överallt dit vi kommer säger att jag är din bror."

¹⁴ Då tog Abimelek får och nötboskap, tjänare och tjänarinnor och gav dem åt Abraham. Han gav honom också tillbaka hans hustru Sara. ¹⁵ Och Abimelek sade: "Mitt land ligger öppet för dig. Du får bo var du vill." ¹⁶ Och till Sara sade han: "Jag ger din bror tusen siklar silver. Det är en försoningsgåva för dig inför allt ditt folk, så att du får upprättelse inför alla." ¹⁷ Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans slavinnor, så att de kunde föda barn igen. ¹⁸ Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma för Abrahams hustru Saras skull.

Isaks födelse

21 Herren såg till Sara så som han hade lovat, och Herren gjorde med Sara som han hade sagt. ² Sara blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, just vid den tid som Gud hade sagt honom. ³ Abraham gav den son som Sara hade fött åt honom namnet Isak. ⁴ Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar gammal, som Gud hade befallt honom. ⁵ Abraham var etthundra år när hans son Isak föddes. ⁶ Sara sade: "Gud har fått mig att le. Alla som får höra detta kommer att le med mig." ⁷ Och hon sade: "Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle amma barn? Men nu har jag fött en son på hans ålderdom!"

Ismael och Hagar drivs bort

⁸ Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham en stor fest. ⁹ Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Abraham, ¹⁰ sade hon till Abraham: "Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak." ¹¹ Abraham tog mycket illa vid sig för sin sons skull. ¹² Men Gud sade till Abraham: "Tag inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, ty det är genom Isak som du skall få din avkomma. ¹³ Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling."

¹⁴ Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken. ¹⁵ När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske ¹⁶ och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag orkar inte se på när pojken dör." Där hon nu satt på något avstånd brast hon i gråt.

¹⁷ Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: "Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. ¹⁸ Gå och res upp honom och tag hand om honom. Jag skall göra honom till ett stort folk." ¹⁹ Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

²⁰ Gud var med pojken, och denne växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt. ²¹ Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.

Abraham sluter förbund med Abimelek

²² Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: "Gud är med dig i allt du gör. ²³ Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar mig och det land där du bor som främling samma godhet som jag har visat dig." ²⁴ Abraham sade: "Ja, jag svär."

²⁵ Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn. ²⁶ Abimelek svarade: "Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt och jag har inte hört något om det förrän i dag." ²⁷ Då tog Abraham får och nötboskap och gav åt Abimelek, och de slöt förbund med varandra. ²⁸ Men Abraham ställde sju lamm av hjorden åt sidan. ²⁹ Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyder de sju lammen som du har ställt åt sidan?" ³⁰ Han svarade: "Dessa sju lamm skall du ta emot av mig till ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen." ³¹ Sedan kallades platsen Beer-Sheba,^[a] eftersom de båda svor eden där.

³² Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land. ³³ Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens, den evige Gudens, namn. ³⁴ Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.

Abraham offrar Isak

22 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag." ² Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig."

³ Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁴ När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. ⁵ Han sade då till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er." ⁶ Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. ⁷ Isak sade till sin far Abraham: "Far!" Han svarade: "Ja, min son?" Han sade: "Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?" ⁸ Abraham svarade: "Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son." Så fortsatte de sin vandring tillsammans.

⁹ När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. ¹⁰ Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. ¹¹ Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag." ¹² Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son." ¹³ Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. ¹⁴ Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser.

¹⁵ Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶ "Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷ skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. ¹⁸ I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst."

¹⁹ Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nahors släkttavla

²⁰ Sedan berättade man för Abraham och sade: Också Milka har fött barn åt din bror Nahor: ²¹ Us, hans förstfödde, och Bus, dennes bror, och Kemuel, Arams far, ²² samt Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. ²³ Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta födde Milka åt Abrahams bror Nahor. ²⁴ Hans bihustru, som hette Reuma, födde Teba, Gaham, Tahash och Maaka.

¹⁵ Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. ¹⁶ På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? ¹⁷ Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. ¹⁸ Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. ¹⁹ Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. ²⁰ Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. ²¹ Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. ²² Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn^[a] och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? ²³ Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Liknelsen om de två husbyggarna

²⁴ Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. ²⁵ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan. ²⁶ Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. ²⁷ Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort."

²⁸ När Jesus hade avslutat detta tal, var människorna mycket förvånade över hans undervisning, ²⁹ ty han undervisade dem med auktoritet och inte som deras skriftlärda.

Psalm 9^[a]

Tacksägelse för seger över fiender

¹ För sångmästaren, till mutlabbén.^[b] En psalm av David.