The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
52 När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten. Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre." 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara." 56 Men han svarade dem: "Uppehåll mig inte, när nu Herren har gjort min resa framgångsrik. Låt mig fara. Jag vill resa hem till min herre." 57 Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv." 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja". 59 Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma fara tillsammans med Abrahams tjänare och hans män. 60 Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
"Av dig, vår syster, skall komma
tusen gånger tiotusen,
och din avkomma skall inta
sina fienders portar!"
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och for sin väg.
62 Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, ty han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och grubblade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
Abrahams söner med Ketura
25 Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura. 2 Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. 3 Joksan blev far till Saba och Dedan, och Dedans söner var assureerna, letuseerna och leummeerna. 4 Midjans söner var Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa var Keturas söner. 5 Och Abraham gav allt han ägde till Isak. 6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav han gåvor, och medan han ännu levde sände han dem bort från sin son Isak, österut till Österlandet.
Abraham dör och blir begravd
7 Abrahams ålder blev etthundrasjuttiofem år. 8 Sedan gav han upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och samlades till sitt folk. 9 Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan i Makpela mitt emot Mamre, på den mark som tillhört hetiten Efron, Sohars son. 10 Denna mark hade Abraham köpt av hetiterna. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara. 11 Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bosatte sig vid Beer-Lahaj-Roi.
VII. ISMAELS FORTSATTA HISTORIA 25:12-18
Ismaels släkttavla
12 Detta är Ismaels, Abrahams sons, fortsatta historia. Han föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska slavinna. 13 Och detta är namnen på Ismaels söner i den ordning de föddes: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam, 14 Misma, Duma och Massa, 15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma. 16 Dessa var Ismaels söner och detta var sönernas namn i deras byar och tältläger, tolv furstar för deras stammar.
17 Ismaels ålder blev etthundratrettiosju år. Därefter gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk. 18 Hans ättlingar bodde i områdena från Havila ända till Shur, som ligger öster om Egypten, där vägen går mot Assyrien. De slog sig ner mitt emot[a] alla sina bröder.
VIII. ISAKS FORTSATTA HISTORIA 25:19-35:29
Esaus och Jakobs födelse
19 Detta är Isaks, Abrahams sons, fortsatta historia. Abraham blev far till Isak, 20 och Isak var fyrtio år gammal när han tog Rebecka till hustru, arameen Betuels dotter från Paddan-Aram och syster till arameen Laban. 21 Isak bad till Herren för sin hustru Rebecka, eftersom hon inte kunde få barn. Och Herren bönhörde honom så att hans hustru Rebecka blev havande. 22 Men barnen bråkade mycket med varandra i hennes moderliv. Då sade hon: "Om det blir så här, varför drabbar det mig?" Och hon gick för att fråga Herren. 23 Herren svarade henne:
"Två folk finns i ditt moderliv,
två folkstammar skall ur ditt sköte
gå skilda vägar.
Det ena folket skall bli
starkare än det andra,
och den äldre skall tjäna den yngre."
24 När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 25 Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.[b]
26 Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob.[c] Isak var sextio år när de föddes.
Esau säljer sin förstfödslorätt
27 Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. 28 Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.
29 En gång när Jakob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. 30 Han sade till Jakob: "Låt mig få äta av det röda, det röda du har där, för jag är helt utmattad." Därav fick han namnet Edom.[d] 31 Men Jakob sade: "Sälj då din förstfödslorätt till mig." 32 Esau svarade: "Jag är ju nära att dö. Vad har jag då för nytta av min förstfödslorätt?" 33 Jakob sade: "Ge mig din ed på det." Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Och Jakob gav honom bröd och linssoppa. Esau åt och drack, steg sedan upp och gick sin väg. Så litet värdesatte Esau sin förstfödslorätt.
Isak i Gerar
26 Det blev en ny hungersnöd i landet, efter den som hade inträffat på Abrahams tid, och Isak begav sig då till filisteernas kung Abimelek[e] i Gerar. 2 Då uppenbarade Herren sig för honom och sade: "Drag inte ner till Egypten utan bo kvar i det land som jag säger dig. 3 Stanna som främling här i landet. Jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden, och jag skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham. 4 Jag skall göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen, och åt dina efterkommande skall jag ge alla dessa landområden. Och i din avkomma skall alla jordens hednafolk bli välsignade, 5 eftersom Abraham lyssnade till min röst och tog vara på det jag förordnat: mina befallningar, föreskrifter och lagar."
6 Så stannade Isak i Gerar. 7 När männen på orten frågade om hans hustru, sade han: "Hon är min syster", för han var rädd för att säga: "min hustru". Han tänkte: "Männen här på platsen kan slå ihjäl mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så vacker." 8 Men när han hade varit där en längre tid, hände det sig att filisteernas kung Abimelek tittade ut genom fönstret och fick se Isak kela med sin hustru Rebecka. 9 Abimelek kallade till sig Isak och sade: "Hon är ju din hustru! Hur kunde du säga att hon är din syster?" Isak svarade honom: "Jag var rädd att jag annars skulle bli dödad för hennes skull." 10 Då sade Abimelek: "Vad har du gjort mot oss? Hur lätt kunde det inte ha hänt att någon från vårt folk hade legat med din hustru, och då hade du dragit skuld över oss." 11 Sedan befallde Abimelek hela folket: "Den som rör den här mannen eller hans hustru skall straffas med döden."
12 Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty Herren välsignade honom. 13 Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer, så att han till slut var mycket rik. 14 Han ägde så mycket får och nötboskap och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. 15 Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans fader Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. 16 Abimelek sade till Isak: "Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss."
Lärjungaskapets krav
18 När Jesus såg att en folkskara samlades omkring honom, befallde han att man skulle fara över till andra sidan sjön. 19 Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare,[a] jag vill följa dig, vart du än går." 20 Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen[b] har inget att vila huvudet mot." 21 En annan av hans lärjungar sade till honom: "Herre, låt mig först gå och begrava min far." 22 Jesus svarade: "Följ mig, och låt de döda begrava sina döda."
Jesus stillar stormen
23 Jesus steg i båten, och hans lärjungar följde honom. 24 Då blåste det upp till full storm på sjön, och vågorna slog över båten. Men han sov. 25 De gick då fram och väckte honom och sade: "Herre, hjälp! Vi går under." 26 Han sade: "Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!" Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. 27 Männen häpnade och sade: "Vem är han? Till och med vindarna och sjön lyder honom."
Jesus botar två besatta
28 När Jesus kom över till gadarenernas område[c] på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: "Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna bad honom: "Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden." 32 Han sade till dem: "Far i väg!" Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta. 34 Hela staden gick då ut för att möta Jesus, och när de fick se honom, bad de att han skulle lämna deras område.
Psalm 10[a]
Klagan över de ogudaktigas övermod
1 Varför, Herre, står du så långt borta
och gömmer dig i nödens tider?
2 Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida.
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.
3 Ty den ogudaktige skryter över sina själviska begär,
den girige välsignar han och föraktar Herren.
4 I sitt högmod söker den ogudaktige inte Gud,
i alla hans tankar finns ej plats för Gud.
5 Framgångsrika är alltid hans vägar,
dina domar går högt över hans blickar,
han fnyser åt alla sina ovänner.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag skall inte vackla,
aldrig skall någon olycka drabba mig."
7 Hans mun är full av förbannelse,
av svek och förtryck,
under hans tunga finns olycka och elände.
8 Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna,
i hemlighet vill han döda den oskyldige,
hans ögon spanar efter den olycklige.
9 Han ligger i bakhåll på hemlig plats,
som ett lejon i sitt snår.
Han ligger i bakhåll för att gripa den svage,
han griper honom och drar in honom i sitt nät.
10 Han hukar sig ner,
han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 Han säger i sitt hjärta:
"Gud kommer inte ihåg det,
han har gömt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Stå upp, Herre!
Lyft din hand, o Gud,
glöm inte de svaga.
13 Varför föraktar den ogudaktige Gud och säger i sitt hjärta
att du inte frågar efter det?
14 Du ser det,
du ger akt på olycka och jämmer
för att ta det i din hand.
Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,
du är den faderlöses hjälpare.
15 Bryt den gudlöses arm
och gå till rätta med de ondas ogudaktighet,
så att du inte finner den mer.
7 Håll dig inte själv för vis,
frukta Herren och fly det onda.
8 Det skall ge hälsa åt din kropp,
ny styrka åt alla dess ben.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln