The Daily Audio Bible

¹⁴ Denna dag skall ni ha till minnesdag och fira den som en Herrens högtid. Som en evig stadga skall ni fira den från släkte till släkte. ¹⁵ I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus. Ty var och en som äter något syrat, från den första dagen till den sjunde, skall utrotas ur Israel. ¹⁶ På första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Och på sjunde dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Under de dagarna skall ni inte utföra något arbete utom det som hör till matlagningen för var och en. Det och inget annat får göras. ¹⁷ Ni skall fira det osyrade brödets högtid därför att jag just den dagen förde era härskaror ut ur Egyptens land. Det skall vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. ¹⁸ Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden skall ni äta osyrat bröd ända till kvällen den tjugoförsta dagen i månaden. ¹⁹ Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus. Var och en som äter något syrat skall utrotas ur Israels menighet, vare sig han är främling eller född i landet. ²⁰ Inget syrat skall ni äta. Var ni än är bosatta skall ni äta osyrat bröd."

²¹ Mose kallade till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: "Gå och hämta ett lamm för varje hushåll och slakta påskalammet! ²² Tag en knippa isop och doppa den i blodet som är i skålen och stryk blodet på det övre dörrträet och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren till sitt hus före morgonen. ²³ Ty Herren skall gå fram för att slå Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte tillåta fördärvaren att komma in i era hem och slå er. ²⁴ Detta skall ni hålla. Det skall vara en stadga för dig och dina barn för evigt. ²⁵ Och när ni kommer in i det land som Herren skall ge er, som han har sagt, skall ni fira denna gudstjänst. ²⁶ När era barn frågar er: Vad betyder den här gudstjänsten? ²⁷ skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus." Då böjde folket sig ner och tillbad. ²⁸ Och Israels barn gick åstad och gjorde så som Herren hade befallt Mose och Aron.

²⁹ Vid midnatt slog Herren allt förstfött i Egyptens land, från den förstfödde hos farao som satt på tronen till den förstfödde hos fången som var i fängelset. Han slog allt förstfött bland boskapen. ³⁰ Då steg farao upp på natten, liksom alla hans tjänare och alla egyptier, och det hördes ett högt klagorop i Egypten, för det fanns inte ett hem där det inte låg någon död.

Uttåget

³¹ Farao kallade på natten till sig Mose och Aron och sade: "Stå upp och drag ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst, som ni har sagt. ³² Tag även med era får och er nötboskap, som ni har sagt, och välsigna också mig när ni drar ut." ³³ Egyptierna drev på folket för att fort få dem ut ur landet, för de sade: "Annars dör vi alla." ³⁴ Och folket tog med sig sin deg, innan den ännu hade blivit syrad. De tog sina baktråg, lindade in dem i mantlarna och bar dem på sina axlar. ³⁵ Israels barn hade också gjort som Mose sagt: De hade begärt av egyptierna att få föremål av silver och guld och även kläder. ³⁶ Och Herren hade gjort egyptierna vänligt sinnade mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte från egyptierna.

³⁷ Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000 man till fots förutom barn. ³⁸ Också en stor blandad folkhop drog upp med dem, dessutom får och nötboskap, en mycket stor hjord. ³⁹ Av degen som de fört med sig ur Egypten bakade de osyrade brödkakor. Ty den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

⁴⁰ Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år. ⁴¹ Och det hände att just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var detta för Herren, då han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt skall alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

⁴³ Herren sade till Mose och Aron: "Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, ⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det, sedan du omskurit honom. ⁴⁵ Ingen som tillfälligt bor hos er och ingen daglönare får äta av det. ⁴⁶ I ett och samma hus skall det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben på det. ⁴⁷ Hela Israels menighet skall hålla detta. ⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. ⁴⁹ En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er."

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. ⁵¹ Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

13 Herren sade till Mose: ² "Helga allt förstfött åt mig. Allt hos Israels barn som öppnar moderlivet, både av människor och boskap, tillhör mig."

³ Mose sade till folket: "Kom ihåg den här dagen då ni drog ut ur Egypten, ur träldomshuset, för med stark hand förde Herren er ut därifrån. Och därför får inget som är syrat ätas. ⁴ Den här dagen i månaden Aviv drar ni ut. ⁵ Och när Herren låter dig komma in i kananeernas, hetiternas, amoreernas, hiveernas och jebusiternas land, som han med ed har lovat dina fäder att ge dig, ett land som flödar av mjölk och honung, då skall du fira denna gudstjänst i den här månaden. ⁶ I sju dagar skall du äta osyrat bröd och på sjunde dagen skall en Herrens högtid firas. ⁷ Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd. Inget syrat skall man då se hos dig och det får inte finnas surdeg hos dig någonstans i landet. ⁸ På den dagen skall du förklara för din son: Detta gör jag på grund av det som Herren gjorde för mig, när jag drog ut ur Egypten. ⁹ Det skall för dig vara som ett tecken på din hand och som en påminnelse på din panna,^[a] att Herrens undervisning skall vara i din mun, ty med stark hand har Herren fört dig ut ur Egypten. ¹⁰ Denna stadga skall du hålla på den bestämda tiden år efter år.

¹¹ När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, ¹² då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren. ¹³ Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut. ¹⁴ När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. ¹⁵ Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.

¹⁶ Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna,^[b] ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten."

Jesus botar två blinda

²⁹ När de var på väg ut ur Jeriko följde mycket folk med honom. ³⁰ Två blinda satt där vid vägen, och när de fick höra att Jesus gick förbi, ropade de: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" ³¹ Folket uppmanade dem strängt att tiga. Men de ropade ännu högre: "Förbarma dig över oss, Herre, Davids son!" ³² Jesus stannade och kallade dem till sig och frågade: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" ³³ De svarade honom: "Herre, öppna våra ögon!" ³⁴ Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon. Genast kunde de se, och de följde honom.

Jesus rider in i Jerusalem

21 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar ² och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. ³ Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." ⁴ Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: ⁵ Säg till Sions dotter:^[a] Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.^{[b] 6} Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. ⁷ De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. ⁸ Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. ⁹ Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna,^[c] Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! ¹⁰ Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" ¹¹ Folket svarade: "Det är Profeten,^[d] Jesus från Nasaret i Galileen."

Jesus i templet

¹² Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och bänkarna för dem som sålde duvor ¹³ och sade till dem: "Det är skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. ^[e] Men ni har gjort det till ett rövarnäste."

¹⁴ På tempelplatsen^[f] kom blinda och lama fram till honom, och han botade dem. ¹⁵ När översteprästerna och de skriftlärda såg de under som han gjorde och barnen som ropade i templet: "Hosianna, Davids son!", blev de mycket upprörda ¹⁶ och frågade honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade dem: "Ja, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun låter du en lovsång stiga upp till dig"?^{[g] 17} Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han övernattade.

Jesus förbannar fikonträdet

¹⁸ När Jesus tidigt på morgonen vände tillbaka till staden, blev han hungrig. ¹⁹ Han fick då se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget annat än blad på det. Då sade han: "Aldrig någonsin skall det växa frukt på dig." Och genast vissnade fikonträdet. ²⁰ När lärjungarna såg det, blev de mycket förvånade och frågade: "Hur kunde fikonträdet vissna så plötsligt?" ²¹ Jesus svarade dem: "Amen säger jag er: Om ni har tro och inte tvivlar, skall ni inte bara kunna göra det jag gjorde med fikonträdet. Ni skall också kunna säga till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och det skall ske. ²² Allt vad ni ber om i er bön skall ni få, när ni tror."