The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Gud välsignar Jakob i Betel
35 Gud sade till Jakob: "Gå upp till Betel och stanna där och res ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för dig, när du flydde för din bror Esau." 2 Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som var med honom: "Gör er av med de främmande gudar som ni har hos er, rena er och byt kläder, 3 och låt oss dra upp till Betel. Där skall jag resa ett altare åt den Gud som svarade mig när jag var i nöd och som var med mig på den väg jag gick." 4 Och de gav Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig och alla sina örringar, och Jakob grävde ner allt detta under terebinten vid Sikem. 5 Sedan bröt de upp, och en förskräckelse från Gud kom över städerna runt omkring, så att man inte förföljde Jakobs söner. 6 Och Jakob kom till Lus, det vill säga Betel, i Kanaans land, med allt det folk som var med honom. 7 Där byggde han ett altare och kallade platsen El-Betel, därför att Gud hade uppenbarat sig för honom där, när han flydde för sin bror. 8 Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd under en ek nedanför Betel. Den fick namnet Gråteken.
9 Gud visade sig på nytt för Jakob när han hade kommit tillbaka från Paddan-Aram, och han välsignade honom. 10 Gud sade till honom: "Ditt namn är Jakob, men du skall inte längre heta Jakob utan Israel skall vara ditt namn." Och han gav honom namnet Israel. 11 Gud sade till honom: "Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skall komma från dig, och kungar skall utgå från dig. 12 Det land som jag har givit åt Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande skall jag ge detta land." 13 Sedan for Gud upp från honom på den plats där han hade talat med honom. 14 Men Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stod av sten, och han offrade drickoffer på den och göt olja över den. 15 Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.
Rakel dör
16 Sedan bröt de upp från Betel. När det var ett stycke kvar till Efrata födde Rakel, och förlossningen var svår. 17 Då det var som svårast sade barnmorskan till henne: "Var inte rädd, också den här gången får du en son." 18 Men när hennes själ skulle lämna henne - ty hon var döende - gav hon honom namnet Ben-Oni.[a] Men hans far kallade honom Benjamin.[b]
19 Rakel dog och begravdes vid vägen till Efrat, det vill säga Betlehem. 20 Jakob reste en stod på hennes grav. Det är den som än i dag kallas Rakels gravsten.
21 Och Israel bröt upp därifrån och reste sitt tält på andra sidan Herdetornet. 22 Medan Israel bodde där i landet hände sig att Ruben gick in till sin fars bihustru Bilha och låg med henne. Och Israel fick höra det.
Jakobs söner
Jakob hade tolv söner. 23 Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, samt Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. 24 Rakels söner var Josef och Benjamin. 25 Rakels slavinna Bilhas söner var Dan och Naftali. 26 Leas slavinna Silpas söner var Gad och Aser. Detta var Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
Isak dör
27 Jakob kom hem till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, där Abraham och Isak hade bott som främlingar. 28 Och Isak levde etthundraåttio år. 29 Sedan gav han upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt på att leva. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
IX. ESAUS FORTSATTA HISTORIA 36:1-37:1
36 Detta är Esaus fortsatta historia. Esau är densamme som Edom.
2 Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot. 4 Och Ada födde Elifas åt Esau och Basemat födde Reguel. 5 Oholibama födde Jeus, Jalam och Kora. Detta var Esaus söner och de föddes åt honom i Kanaans land. 6 Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt husfolk, sin boskap, alla sina dragdjur och all annan egendom som han hade skaffat sig i Kanaans land och flyttade till ett annat land, bort från sin bror Jakob. 7 Deras ägodelar var nämligen så stora att de inte kunde bo tillsammans. Landet där de uppehöll sig räckte inte till åt dem för deras boskapshjordars skull. 8 Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.
Esaus släkt
9 Detta är Esaus fortsatta historia. Han blev stamfader till edomiterna i Seirs bergsbygd. 10 Och detta är namnen på Esaus söner: Elifas, son till Esaus hustru Ada, och Reguel, son till Esaus hustru Basemat.
11 Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas.
12 Timna, som var Elifas, Esaus sons, bihustru, födde Amalek åt Elifas. Dessa var söner till Esaus hustru Ada.
13 Reguels söner var Nahat och Sera, Samma och Missa. Dessa var söner till Esaus hustru Basemat.
14 Esaus hustru Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibon, födde åt Esau sönerna Jeus, Jalam och Kora.
15 Detta var stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas, Esaus förstföddes, söner var furstarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, 16 Kora, Gatam och Amalek. Dessa furstar härstammade från Elifas i Edoms land. De var söner till Ada.
17 Detta var Reguels, Esaus sons, söner: furstarna Nahat, Sera, Samma och Missa. Dessa furstar härstammade från Reguel i Edom och var söner till Esaus hustru Basemat.
18 Detta var Esaus hustru Oholibamas söner: furstarna Jeus, Jalam och Kora. Dessa furstar härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
19 Dessa var Esaus söner och deras stamfurstar. Esau är densamme som Edom.
Seirs släkt
20 Detta var horeen Seirs söner, landets tidigare inbyggare: Lotan, Sobal, Sibon, Ana, 21 Dison, Eser och Disan. Dessa var horeernas, Seirs söners, stamfurstar i Edoms land.
22 Lotans söner var Hori och Hemam, och Lotans syster var Timna.
23 Sobals söner var Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och Onam.
24 Sibons söner var Aja och Ana. Det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader Sibons åsnor.
25 Anas barn var Dison och Oholibama, Anas dotter.
26 Disons söner var Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Esers söner var Bilhan, Saavan och Akan.
28 Disans söner var Us och Aran.
29 Horeernas stamfurstar var Lotan, Sobal, Sibon, Ana,
30 Dison, Eser och Disan. Dessa var horeernas stamfurstar i Seirs land, varje furste för sig.
Edoms kungar
31 Detta var de kungar som regerade i Edoms land, innan någon kung regerade över israeliterna.
32 Beors son Bela var kung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
33 När Bela dog blev Jobab, Seras son, från Bosra, kung efter honom.
34 När Jobab dog blev Husam från temaneernas land kung efter honom.
35 När Husam dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Det var han som slog midjaniterna på Moabs mark, och hans stad hette Avit.
36 När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom.
37 När Samla dog blev Saul från Rehobot vid floden kung efter honom.
38 När Saul dog blev Baal-Hanan, Akbors son, kung efter honom.
39 När Akbors son Baal-Hanan dog blev Hadar[c] kung efter honom. Hans stad hette Pagu och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred som var dotter till Me-Sahab.
40 Detta är namnen på Esaus stamfurstar efter deras släkter och orter: furstarna Timna, Alva, Jetet, 41 Oholibama, Ela, Pinon, 42 Kenas, Teman, Mibsar, 43 Magdiel och Iram. Dessa var alltså edomiternas stamfader Esaus furstar efter deras boplatser i det land som de hade tagit i besittning.
Människosonen är sabbatens Herre
12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. 2 När fariseerna såg det, sade de till honom: "Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten." 3 Han svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga:[a] 4 hur han gick in i Guds hus och åt skådebröden,[b] som varken han eller de som var med honom fick äta, utan endast prästerna? 5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? 6 Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. 7 Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer,[c] så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. 8 Ty Människosonen är sabbatens Herre."
9 Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. 10 Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: "Är det tillåtet att bota på sabbaten?" De ville nämligen ha något att anklaga honom för. 11 Han svarade dem: "Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? 12 Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten." 13 Sedan sade han till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. 14 Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom. 15 När Jesus fick veta det, drog han sig undan.
Herrens tjänare
Många följde honom, och han botade dem alla. 16 Han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja:
18 Se min tjänare, som jag har utvalt,
min älskade, i vilken min själ har sin glädje.
Jag skall låta min Ande
komma över honom,
och han skall förkunna rätten
för folken.[d]
19 Han skall inte tvista eller skrika.
Hans röst skall ingen höra
på gatorna.
20 Ett brutet strå skall han inte krossa,
och en rykande veke skall han inte släcka,
förrän han har fört rätten till seger.
21 Och till hans namn
skall folken sätta sitt hopp.
Psalm 15
Herrens krav på rättfärdighet
1 En psalm av David.
Herre, vem får vistas i ditt tält,
vem får bo på ditt heliga berg?
2 Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt,
den som talar sanning av hjärtat,
3 den som inte baktalar med sin tunga,
inte handlar illa mot sin nästa
och inte vanärar sin granne,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som inte bryter sin ed
om än det blir till egen skada,
5 den som inte driver ocker med sina pengar
och inte tar mutor för att fälla den oskyldige.
Den som handlar så skall aldrig vackla.
21 Min son, bevara klokhet och eftertänksamhet,
låt dem inte vika från dina ögon.
22 De skall ge liv åt din själ
och bli ett smycke för din hals.
23 Då skall du vandra trygg på din väg,
din fot skall inte slinta.
24 När du lägger dig skall inget förskräcka dig,
och när du lagt dig skall du sova gott.
25 Du behöver inte frukta för plötslig skräck,
eller för ovädret som kommer över de ogudaktiga.
26 Ty Herren skall vara din förtröstan,
han skall bevara din fot för snaran.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln