The Daily Audio Bible

Jakob flyttar till Egypten

46 Israel bröt upp med allt han ägde. När han kom till Beer-Sheba offrade han slaktoffer åt sin fader Isaks Gud. ² Och Gud talade till Israel i en syn om natten och sade: "Jakob! Jakob!" Han svarade: "Här är jag." ³ Då sade han: "Jag är Gud, din faders Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, ty jag skall där göra dig till ett stort folk. ⁴ Jag skall själv följa med dig till Egypten och jag skall också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand skall tillsluta dina ögon."

⁵ Jakob bröt upp från Beer-Sheba. Och Israels söner satte sin fader Jakob, sina små barn och sina hustrur på vagnarna som farao hade skickat för att hämta honom. ⁶ De tog sin boskap och de ägodelar som de hade skaffat sig i Kanaans land och kom till Egypten, Jakob och alla hans ättlingar med honom. ⁷ Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, alla sina ättlingar förde han med sig till Egypten.^[a]

Jakobs släkt

⁸ Detta är namnen på Israels barn, Jakob och hans söner, som kom till Egypten:

Jakobs förstfödde var Ruben,

⁹ och Rubens söner var Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.

¹⁰ Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son.

¹¹ Levis söner var Gerson, Kehat och Merari.

¹² Judas söner var Er, Onan, Sela, Peres och Sera, men Er och Onan dog i Kanaans land, och Peres söner var Hesron och Hamul.

¹³ Isaskars söner var Tola, Puva, Job och Simron.

¹⁴ Sebulons söner var Sered, Elon och Jaleel.

¹⁵ Detta var Leas söner som hon födde åt Jakob i Paddan-Aram. Dessutom födde hon åt honom dottern Dina. Sönerna och döttrarna var sammanlagt trettiotre personer.

¹⁶ Gads söner var Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi och Areli.

¹⁷ Asers söner var Jimna, Jisva, Jisvi och Beria, och deras syster var Sera. Berias söner var Heber och Malkiel.

¹⁸ Dessa var söner till Silpa, som Laban hade givit åt sin dotter Lea. Hon födde dem åt Jakob, sexton personer.

¹⁹ Rakels, Jakobs hustrus, söner var Josef och Benjamin.

²⁰ De söner som föddes åt Josef i Egyptens land var Manasse och Efraim. De föddes åt honom av Asenat, som var dotter till Poti-Fera, prästen i On.

²¹ Benjamins söner var Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman, Ehi och Rosh, Muppim och Huppim och Ard.

²² Dessa var Rakels söner som föddes åt Jakob, sammanlagt fjorton personer.

²³ Dans son var Husim.

²⁴ Naftalis söner var Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.

²⁵ Dessa var söner till Bilha, som Laban hade givit åt sin dotter Rakel, och hon födde dem åt Jakob, sammanlagt sju personer.

²⁶ De som kom med Jakob till Egypten, de som var hans ättlingar, var sammanlagt sextiosex personer förutom Jakobs sonhustrur. ²⁷ Och Josefs söner, som föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jakobs hus som kom till Egypten var sammanlagt sjuttio.

Mötet med Josef

²⁸ Jakob skickade Juda i förväg till Josef för att denne skulle visa honom vägen till Gosen. Och de kom till landet Gosen. ²⁹ Josef lät spänna för sin vagn och for till Gosen för att möta sin fader Israel. När han kom fram till honom föll han honom om halsen och grät länge vid hans hals. ³⁰ Och Israel sade till Josef: "Nu kan jag dö då jag har sett ditt ansikte, eftersom du ännu lever." ³¹ Josef sade till sina bröder och sin fars husfolk: "Jag skall fara upp och tala med farao och säga till honom: Mina bröder och min fars husfolk, som hittills bott i Kanaans land, har kommit till mig. ³² De här männen är herdar och har ägnat sig åt boskapsskötsel. Sina får och sin nötboskap och allt som de äger har de fört med sig. ³³ När sedan farao kallar er till sig och frågar vilket yrke ni har, ³⁴ skall ni svara: Vi, dina tjänare, har sysslat med boskapsskötsel från vår ungdom ända tills nu, vi liksom våra fäder. Då kommer ni att få bo i landet Gosen, för egyptierna avskyr allt vad fåraherdar heter."

Jakob inför farao

47 Och Josef kom och berättade för farao: "Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och sin nötboskap och allt de äger. De är nu i landet Gosen." ² Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. ³ Då frågade farao hans bröder: "Vad har ni för yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är herdar, vi liksom våra fäder." ⁴ De sade också till farao: "Vi har kommit för att bo här i landet någon tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom hungersnöden är svår i Kanaans land. Låt nu dina tjänare bo i landet Gosen." ⁵ Då sade farao till Josef: "Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. ⁶ Egyptens land ligger öppet för dig. I den bästa delen av landet skall du låta din far och dina bröder bo. Låt dem bo i landet Gosen, och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap."

⁷ Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade farao. ⁸ Och farao frågade Jakob: "Vad är din ålder?" ⁹ Jakob svarade farao: "Min vandringstid har varat i etthundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." ¹⁰ Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom. ¹¹ Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område, så som farao hade befallt. ¹² Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.

Hungersnödens följder för egyptierna

¹³ Men ingenstans i landet fanns bröd eftersom hungersnöden var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land försmäktade av hunger. ¹⁴ För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats. ¹⁵ Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd! Varför skall vi dö inför dina ögon? Vi har ju inga pengar kvar." ¹⁶ Josef svarade: "För hit er boskap, så skall jag ge er bröd för boskapen, om era pengar är slut." ¹⁷ Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, nötboskap och åsnor. På detta sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

¹⁸ Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: "Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Ingenting annat finns nu kvar att ge än våra kroppar och vår jord. ¹⁹ Varför skall vi dö inför dina ögon, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så skall vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och så att åkerjorden inte läggs öde." ²⁰ Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Egyptierna sålde var och en sin åker eftersom hungersnöden var så svår. Och åkerjorden blev så faraos egendom. ²¹ Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. ²² Men prästernas jord köpte han inte, ty prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao, och de levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord. ²³ Och Josef sade till folket: "Se, jag har nu köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde. Beså nu jorden. ²⁴ När grödan kommer in skall ni ge en femtedel åt farao. Men fyra femtedelar skall ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn." ²⁵ De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så skall vi bli faraos slavar." ²⁶ Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden skall ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.

Jakobs sista önskan

²⁷ Så bodde Israel i landet Gosen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket. ²⁸ Jakob levde sjutton år i Egypten och han blev etthundrafyrtiosju år gammal. ²⁹ När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. ³⁰ När jag har gått till vila hos mina fäder skall du i stället föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav." Han svarade: "Jag skall göra som du säger." ³¹ Men Jakob sade: "Ge mig din ed på det!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd.

Guds ord eller de äldstes stadgar

15 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ² "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar?^[a] De tvättar inte händerna innan de äter." ³ Han svarade dem: "Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? ⁴ Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. ^{[b] 5} Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva,^{[c] 6} då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. ⁷ Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: ⁸ Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.^{[d] 9} Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud."

¹⁰ Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! ¹¹ Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne." ¹² Lärjungarna gick då fram till honom och sade: "Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?" ¹³ Jesus svarade: "Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. ¹⁴ Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen."

¹⁵ Petrus sade då till honom: "Förklara denna liknelse för oss." ¹⁶ Jesus sade: "Är ni också fortfarande lika oförståndiga? ¹⁷ Förstår ni inte att allt som kommer in i munnen går ner i magen och töms ut på avträdet? ¹⁸ Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. ¹⁹ Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. ²⁰ Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren."

En kanaaneisk kvinnas tro

²¹ Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. ²² Då kom en kanaaneisk kvinna^[e] från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." ²³ Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." ²⁴ Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." ²⁵ Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" ²⁶ Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." ²⁷ Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." ²⁸ Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

Psalm 19

Guds uppenbarelse i skapelsen och i Ordet

¹ För sångmästaren, en psalm av David.