The Daily Audio Bible

²² Då vände Mose sig på nytt till Herren och sade: "Herre, varför har du handlat så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig? ²³ Ända sedan jag gick till farao för att tala i ditt namn har han ju handlat illa mot dem, och du har inte gjort någonting för att rädda ditt folk."

Guds löfte om befrielse

6 Men Herren sade till Mose: "Nu skall du få se vad jag skall göra med farao, ty genom min starka hand skall han tvingas släppa dem, och genom min starka hand skall han tvingas driva dem ut ur sitt land."

² Och Gud sade till Mose: "Jag är Herren. ³ För Abraham, Isak och Jakob visade jag mig som Gud den Allsmäktige, men under mitt namn Herren^[a] gjorde jag mig inte känd för dem. ⁴ Jag upprättade också ett förbund med dem och lovade att ge dem Kanaans land, det land där de bodde som främlingar. ⁵ Också jag har hört Israels barns bittra klagan över att egyptierna håller dem i slaveri, och jag har kommit ihåg mitt förbund. ⁶ Säg därför till Israels barn: Jag är Herren. Jag skall föra er ut från tvångsarbetet hos egyptierna och rädda er från slaveriet under dem och jag skall återlösa er med uträckt arm och genom stora straffdomar. ⁷ Och jag skall ta er till mitt folk och vara er Gud. Ni skall få erfara att jag är Herren, er Gud, han som för er ut från slavarbetet hos egyptierna. ⁸ Och jag skall föra er till det land som jag med upplyft hand lovade ge till Abraham, Isak och Jakob. Jag skall ge er det till arvedel. Jag är Herren." ⁹ Allt detta talade Mose till Israels barn, men de hörde inte på honom på grund av sin otålighet och det hårda arbetet.

¹⁰ Därefter sade Herren till Mose: ¹¹ "Gå och säg till farao, kungen i Egypten, att han släpper Israels barn ut ur sitt land." ¹² Men Mose talade inför Herren och sade: "Israels barn hör ju inte på mig. Hur skulle då farao vilja lyssna på mig, jag som har oomskurna läppar?" ¹³ Men Herren talade till Mose och Aron och befallde dem att säga till Israels barn och till farao, kungen i Egypten, att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.

Moses och Arons släkttavla

¹⁴ Detta var huvudmännen för deras familjer:

Söner till Ruben, Israels förstfödde, var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa var Rubens släkter.

¹⁵ Simeons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa var Simeons släkter.

¹⁶ Och detta är namnen på Levis söner enligt deras födelseordning: Gerson, Kehat och Merari. Levi blev 137 år.

¹⁷ Gersons söner var Libni och Simei efter deras släkter.

¹⁸ Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Kehat blev 133 år.

¹⁹ Meraris söner var Mahli och Musi. Dessa var leviternas släkter enligt deras födelseordning.

²⁰ Amram tog sin fars syster Jokebed till hustru, och hon födde Aron och Mose. Amram blev 137 år.

²¹ Jishars söner var Kora, Nefeg och Sikri.

²² Ussiels söner var Misael, Elsafan och Sitri.

²³ Aron tog till hustru Amminadabs dotter Eliseba, syster till Nahson, och hon födde Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

²⁴ Koras söner var Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa var koraiternas släkter.

²⁵ Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde Pinehas.

Dessa var huvudmännen för leviternas familjer efter deras släkter.

²⁶ Det var till denne Aron och denne Mose som Herren hade sagt: "För ut Israels barn ur Egyptens land efter deras härskaror." ²⁷ Och det var dessa som talade med farao, kungen i Egypten, om att föra Israels barn ut ur Egypten.

Herrens befallning genom Mose och Aron

²⁸ Och Herren talade till Mose i Egyptens land. ²⁹ Han sade till honom: "Jag är Herren. Tala till farao, kungen i Egypten, allt som jag talar till dig." ³⁰ Men Mose sade inför Herren: "Se, jag har oomskurna läppar. Hur skulle farao vilja lyssna på mig?"

7 Men Herren sade till Mose: "Se, jag har satt dig att vara som Gud för farao och din bror Aron skall vara din profet. ² Du skall tala allt jag befaller dig. Sedan skall din bror Aron tala med farao om att han måste släppa Israels barn ut ur sitt land. ³ Jag skall förhärda faraos hjärta och göra många tecken och under i Egyptens land. ⁴ Farao kommer inte att lyssna på er, men jag skall lägga min hand på Egypten och föra mina härskaror, mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten genom stora straffdomar. ⁵ Och egyptierna skall få erfara att jag är Herren, när jag räcker ut min hand över Egypten och för Israels barn ut därifrån."

⁶ Mose och Aron gjorde så, de gjorde som Herren hade befallt dem. ⁷ Mose var åttio år och Aron åttiotre, när de talade med farao.

Arons stav

⁸ Herren sade till Mose och Aron: ⁹ "När farao säger till er: Låt oss se något under! då skall du säga till Aron: Tag din stav och kasta den framför farao så skall den bli en stor orm." ¹⁰ Mose och Aron gick till farao och gjorde som Herren hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm. ¹¹ Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. ¹² Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar. Men Arons stav slukade deras stavar. ¹³ Ändå förblev faraos hjärta hårt och han lyssnade inte på dem, alldeles som Herren hade sagt.

Den första plågan - Nilens vatten förvandlas till blod

¹⁴ Därefter sade Herren till Mose: "Faraos hjärta är tillslutet, han vägrar att släppa folket. ¹⁵ Men gå till honom på morgonen då han går ut till vattnet. Ställ dig i hans väg på stranden av Nilen och tag i din hand staven som förvandlades till en orm. ¹⁶ Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna. ¹⁷ Därför säger Herren så: Genom detta skall du förstå att jag är Herren. Se, med staven som jag håller i handen skall jag slå på Nilens vatten, och det skall förvandlas till blod. ¹⁸ Fiskarna i floden skall dö, och Nilen skall stinka så att egyptierna inte kan dricka vattnet i floden." ¹⁹ Och Herren sade till Mose: "Säg till Aron: Tag din stav och räck ut handen över Egyptens vatten, över dess strömmar, kanaler och sjöar och alla andra vattensamlingar, så skall de bli blod. Ja, över hela Egyptens land skall det vara blod, både i träkärl och stenkärl."

²⁰ Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod. ²¹ Fiskarna i Nilen dog och floden stank så att egyptierna inte kunde dricka vattnet från floden. Det var blod i hela Egyptens land. ²² Men de egyptiska spåmännen gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Och faraos hjärta förblev hårt så att han inte lyssnade på dem, alldeles som Herren hade sagt. ²³ Farao gick därifrån hem till sitt palats och brydde sig inte heller om detta. ²⁴ Men i hela Egypten grävde man efter dricksvatten kring Nilen, eftersom vattnet i floden inte var drickbart. ²⁵ Så gick det sju dagar sedan Herren hade slagit Nilen.

Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren

²¹ Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" ²² Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. ²³ Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. ²⁴ När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.^{[a] 25} Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. ²⁶ Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. ²⁷ Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.

²⁸ Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! ²⁹ Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. ³⁰ Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. ³¹ När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. ³² Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. ³³ Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? ³⁴ Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. ³⁵ Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder."

Jesus undervisar om äktenskapet

19 När Jesus hade avslutat detta tal, lämnade han Galileen och gick genom landet på andra sidan Jordan till Judeens område. ² Mycket folk följde honom, och han botade dem. ³ Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: "Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?" ⁴ Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna^{[b] 5} och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött?^{[c] 6} Så är de inte längre två utan ett kött. Vad Gud har fogat samman skall människan inte skilja åt." ⁷ De sade till honom: "Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev^[d] och skicka bort henne?" ⁸ Han svarade: "Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så. ⁹ Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott." ¹⁰ Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så med mannens ställning till hustrun, då är det ingen fördel med att gifta sig." ¹¹ Han svarade dem: "Inte alla förstår det ordet utan endast de som har fått den gåvan. ¹² Det finns de som inte kan gifta sig, därför att de är födda sådana, och de som inte kan det, därför att människor gjort dem sådana. Och det finns andra som för himmelrikets skull inte gifter sig. Den som kan förstå detta, må ta det till sig."

Psalm 23

Den gode herden

¹ En psalm av David.