The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Prolog
1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda. 2 Han fick sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet. 4 Hans söner hade för vana att hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem. 5 När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem. Ty Job tänkte: "Kanske har mina barn syndat och i sina hjärtan förbannat Gud." Så gjorde Job varje gång.
Jobs första prövning
6 En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren[a] kom också med bland dem. 7 Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade Herren: "Från en färd utöver jorden där jag har vandrat omkring." 8 Då sade Herren till Åklagaren: "Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda." 9 Åklagaren svarade Herren: "Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 Har du inte på allt sätt beskyddat honom och hans hus och allt vad han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt som han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 12 Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, allt vad han äger är i din hand, men du får inte räcka ut din hand mot honom själv." Satan gick då bort från Herrens ansikte.
13 När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem, 14 kom en budbärare till Job och sade: "Oxarna gick för plogen, och åsninnorna betade i närheten. 15 Då slog sabeerna till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
16 Medan han talade kom ännu en budbärare och sade: "Guds eld föll från himlen och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
17 Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Kaldeerna ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
18 Medan denne talade kom ännu en budbärare och sade: "Dina söner och döttrar åt en måltid och drack vin i den äldste broderns hem. 19 Då bröt en stark storm fram från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket, så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig."
20 Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 Han sade:
"Naken kom jag ur min moders liv,
och naken skall jag vända tillbaka dit.
Herren gav och Herren tog.
Lovat vare Herrens namn!"
22 Vid allt detta syndade inte Job, han kom inte med någon anklagelse mot Gud.
Jobs andra prövning
2 En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Också Åklagaren var med ibland dem och trädde fram inför Herren. 2 Då frågade Herren Åklagaren: "Varifrån kommer du?" Åklagaren svarade: "Från en färd utöver jorden, där jag har vandrat omkring." 3 Herren sade till Åklagaren: "Har du gett akt på min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Ännu står han fast i sin fromhet fastän du har uppeggat mig mot honom för att utan skäl förgöra honom." 4 Åklagaren svarade Herren: "Hud för hud. Allt vad man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet." 6 Herren sade till Åklagaren: "Nåväl, jag ger honom i din hand. Men du måste skona hans liv."
7 Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
9 Då sade hans hustru till honom: "Står du ännu fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö." 10 Men han svarade henne: "Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?"
Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.
Jobs tre vänner
11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla de olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama. De enades om att de skulle gå till honom för att visa sitt deltagande och trösta honom. 12 Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft mot himlen, ner över sina huvuden. 13 Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
Jobs första tal: Han förbannar sin födelsedag
3 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:
3 Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt som sade: "En pojke är avlad."
4 Må den dagen vändas i mörker,
må Gud i höjden inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
5 Må mörkret och dödsskuggan återkräva den
och molnen sänka sig ner över den.
Må mörker förskräcka den under dagen.
6 Den natten må gripas av tjockaste mörker.
Den må ej fröjdas bland årets dagar
eller finna rum inom månadernas krets.
7 Ja, den natten må bli ofruktsam,
jubel må ej höras under den.
8 Må de som besvärjer dagar förbanna den,
de som förmår mana fram
Leviatan.[b]
9 Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,
må den förgäves vänta efter ljus,
må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10 Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv
och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.
11 Varför fick jag inte dö vid födelsen,
förgås när jag kom ut ur min moders liv?
12 Varför fanns knän som tog emot mig,
varför bröst där jag fick di?
13 Jag hade då legat i ro,
jag hade då sovit och vilat
14 tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,
som byggde åt sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
och fyllde sina hus med silver.
16 Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,
som ett barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar inte de ogudaktiga längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
de hör ej någon slavdrivares röst.
19 Små och stora är där lika,
och slaven är fri från sin herre.
20 Varför ges ljus åt den olycklige
och liv åt plågade själar,
21 som längtar efter döden, utan att den kommer,
och söker efter den mer än efter någon skatt,
22 som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,
när de finner sin grav?
23 Varför ges liv åt en man vars väg är dold,
åt en man instängd av Gud?
24 Suckan har blivit mitt dagliga bröd,
och som vatten strömmar mina klagorop.
25 Ty det som förskräckte mig drabbar mig,
vad jag fasade för kommer över mig.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.
Profetians gåva är större än tungomålstalets
14 Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. 5 Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
6 Antag, mina bröder, att jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, om jag inte meddelar er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7 Även om livlösa instrument som flöjt eller harpa ger ljud ifrån sig, hur skall man kunna uppfatta vad som spelas, om det inte är någon skillnad på tonerna? 8 Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid? 9 Så är det även med er. Om ni inte i ert språk talar begripliga ord, hur skall man då kunna förstå vad ni säger? Ni kommer att tala ut i tomma luften. 10 Hur många språk det än kan finnas i världen, så är inget ljud utan mening. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder, blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen.
Tungomålstalet måste uttydas
13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.
Zajin
12 Den ogudaktige har onda planer mot den rättfärdige,
han biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
ty han ser att hans stund kommer.
Heth
14 De ogudaktiga drar svärdet och spänner sin båge
för att fälla den som är betryckt och fattig,
för att slakta dem som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd skall tränga in i deras eget hjärta,
och deras bågar skall brista.
Teth
16 Det lilla som en rättfärdig har
är bättre än många ogudaktigas stora rikedom.
17 Ty de ogudaktigas armar skall brytas,
men Herren uppehåller de rättfärdiga.
Jod
18 Herren känner de fullkomligas dagar,
deras arvslott skall bestå för evigt.
19 De skall ej komma på skam i onda tider,
i hungerns dagar skall de bli mättade.
Kaf
20 Men de ogudaktiga skall gå förlorade.
Herrens fiender försvinner som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.
Lamed
21 Den ogudaktige lånar och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.
22 Herrens välsignade skall ärva landet,
men de som han förbannar kommer att utrotas.
Mem
23 Herren gör en mans steg fasta
och gläder sig över hans väg.
24 Om han faller störtar han ej till marken,
ty Herren håller honom i handen.
Nun
25 Jag har varit ung och är nu gammal,
men jag har inte sett den rättfärdige övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid barmhärtig och villig att ge lån,
och hans barn är till välsignelse.
Samek
27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
så får du bo i landet för evigt.
28 Ty Herren älskar det rätta,
han överger inte sina fromma.
Ajin
För evigt blir de bevarade,
men de ogudaktigas efterkommande blir utrotade.
29 De rättfärdiga skall ärva landet
och bo där för evigt.
25 Den lates begär blir hans död,
ty hans händer vill inget göra.
26 Den snikne fikar alltid efter mer,
den rättfärdige ger utan att snåla.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln