The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan trotsig.
Min hand[a] vilar tungt över mitt suckande.
3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag ville veta vad han kan svara mig,
begrunda vad han har att säga till mig.
6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?
Nej, han skulle höra på mig.
7 En rättfärdig skulle då vara hans motpart,
jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.
8 Se, går jag mot öster, är han inte där,
går jag mot väster, finner jag honom ej.
9 Är han verksam i norr, skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder, ser jag honom ej.
10 Han vet vilken väg jag har vandrat,
prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld.
11 Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 Hans läppars bud har jag inte övergett,
hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.
13 Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar vad han har beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige har fått mig att bäva,
17 ty jag fick inte förgås innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte.
Fortsättning av Jobs svar
24 Varför har den Allsmäktige inga domstider i förvar?
Varför får hans vänner inte se hans dagar?
2 De flyttar undan gränsstenar,
de rövar bort hjordar och för dem i bet.
3 De för bort de faderlösas åsna,
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga från vägen,
de nödställda i landet måste alla gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar i den ogudaktiges vingård.
7 Nakna ligger de om natten, utan kläder,
de har inget att skyla sig med i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin moders bröst
och pant tas från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna, utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 Mellan deras murar pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud aktar ej på sådan ondska.
13 Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar,
de vistas inte på dess stigar.
14 Så snart det dagas stiger mördaren upp,
han dödar den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 Äktenskapsbrytarens öga spanar efter skymningen,
han tänker: "Inget öga får se mig",
och täcker sitt ansikte med en slöja.
16 Vid mörkrets inbrott bryter de sig in i husen,
om dagen låser de sig inne.
De vill inte veta av ljuset.
17 Ty svartaste mörker är morgon för dem alla,
ja, de är väl förtrogna med mörkrets fasor.
18 De är som något lätt på vattenytan.
Deras jordstycke är förbannat i landet,
ingen styr sin färd till vingårdarna.
19 Som torka och hetta förtär snövattnet,
så förtär dödsriket den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Som ett träd bryts orättfärdigheten av.
21 Han handlar illa mot den ofruktsamma som ej kan föda,
änkan behandlar han inte väl.
22 Men Gud rycker bort de starka genom sin kraft.
När han griper in, kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar över deras vägar.
24 En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar likt axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger,
och göra mina ord om intet?
Bildads tredje tal
25 Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Herraväldet och fruktan tillhör Gud,
fridstiftaren i höjden.
3 Kan hans skaror räknas?
Över vem går ej hans ljus upp?
4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud,
eller någon av kvinna född vara ren?
5 Se, inte ens månen skiner klart,
och stjärnorna är ej rena i hans ögon.
6 Hur mycket mindre då människan, det krypet,
människobarnet, den masken.
Jobs svar på Bildads tredje tal
26 Då tog Job till orda och sade:
2 Vilken hjälp har du ej gett den maktlöse,
hur har du ej stärkt den svages arm!
3 Vilka råd har du ej gett den ovise,
vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 För vem för du din talan
och vems ande utgår från dig?
5 De avlidna skälver,
likaså djupets vatten och de som bor där.
6 Dödsriket ligger naket för honom,
avgrunden[b] utan täckelse.
7 Han spänner ut himlen i norr över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
8 Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte under bördan.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont har han satt över vattnen,
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 Himlens pelare skälver,
de häpnar över hans bestraffningar.
12 Med sin kraft stillar[c] han havet,
genom sitt förstånd krossar han Rahab.[d]
13 Han andas och himlen blir klar.
Hans hand genomborrar den snabba ormen.
14 Se, detta är endast utkanterna av hans verk,
en svag viskning är allt vi hör om honom.
Hans dånande kraft, vem kan förstå den?
Jobs sluttal till de tre vännerna (Kap 27-31)
27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 Så sant Gud lever,
han som har undanhållit mig min rätt,
han, den Allsmäktige, som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,
till min död vidhåller jag min oskuld.
6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.
7 Må min fiende stå som ogudaktig,
min motståndare som orättfärdig.
8 Ty vad har den gudlöse för hopp när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 Kommer Gud att höra hans rop
när nöd kommer över honom?
10 Kan han glädja sig över den Allsmäktige?
Kan han alltid åkalla Gud?
11 Jag vill undervisa er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då med tomt prat?
13 Detta är den ogudaktiges lott hos Gud,
den arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Om hans barn blir många, skall de falla för svärd,
hans avkomlingar får ej tillräckligt med bröd.
15 De som undkommer skall dö av pest
och deras änkor skall inte begråta dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög som lera,
17 så är det de rättfärdiga som klär sig i det han har lagt på hög,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Som en mal bygger han sitt hus,
likt ett skjul som väktaren gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
men det sker aldrig mer,
när han öppnar sina ögon är allt borta.
20 Fasorna griper honom likt vattenmassor,
stormen rycker bort honom om natten.
21 Östanvinden lyfter honom, och han är borta,
den sveper i väg honom från hans plats.
22 Utan förskoning vräker den sig mot honom,
för dess kraft försöker han fly.
23 Den klappar sina händer mot honom
och visslar åt honom från hans plats.
Paulus ändrade resplaner
12 Vi kan med gott samvete berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, har uppträtt i helighet och renhet inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Ty vi skriver inget annat till er än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni ända till slutet kommer att förstå 14 det ni redan delvis har förstått: att vi är er berömmelse liksom ni är vår berömmelse på Herren Jesu dag. 15 Då jag litade på detta ville jag först komma till er, för att ni skulle få välsignelsen av ett andra besök.[a] 16 Jag ville besöka er på genomresan till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och så utrustas av er för resan till Judeen.
17 Handlade jag då tanklöst när jag fattade detta beslut? Eller fattar jag mina beslut som jag själv finner bäst, för att mitt ja skall vara ja och mitt nej vara nej?[b] 18 Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte ja och nej. 19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och Silvanus och Timoteus, han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit genom honom. 20 Ty alla Guds löften[c] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss. 21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss, det är Gud. 22 Han har även satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en handpenning i våra hjärtan.
23 Jag för min del tar Gud till vittne[d] att det var för att skona er som jag inte längre kom till Korint. 24 Inte så att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron. 2 1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade igen. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. 4 Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har just till er.
5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån - för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Psalm 41
Rop till Gud under nöd och förföljelse
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Salig är den som tar sig an den fattige,
Herren skall befria honom på olyckans dag.
3 Herren skall bevara honom och hålla honom vid liv.
Han skall prisas lycklig i landet.
Du överlämnar honom inte åt hans fiender.
4 Herren är hans stöd när han ligger sjuk,
hela hans läger förvandlar du.
5 Jag säger: Herre, var mig nådig,
bota min själ, ty jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger illvilligt om mig:
"När skall han dö och hans namn försvinna?"
7 Om någon kommer och besöker mig talar han falska ord.
Han samlar på skvaller och sprider sedan ut det.
8 De som hatar mig viskar till varandra om mig,
de tänker ut sådant som skall skada mig:
9 "Obotlig skada har drabbat honom,
han som ligger där skall aldrig resa sig."
10 Också min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig.
11 Men du, Herre, var mig nådig och upprätta mig,
så att jag kan vedergälla dem.
12 Jag vet att du har mig kär,
ty min fiende får inte jubla över mig.
13 Mig uppehåller du i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte för evigt.
14 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
5 Törnen och snaror ligger på den svekfulles väg,
den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran från dem.
6 Vänj den unge vid den väg han bör vandra,
så viker han ej av från den när han blir gammal.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln