The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Bildads första tal
8 Sedan tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hur länge skall du tala så?
Orden från din mun är som en väldig storm.
3 Kan Gud kränka rättvisan,
kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?
4 Om dina barn har syndat mot honom,
då ger han dem i deras synders våld.
5 Men om du söker Gud
och ber den Allsmäktige om förbarmande,
6 om du är ren och rättsinnig,
då skall han vaka över dig
och göra din rättfärdighets boning trygg.
7 Om än din början är ringa,
skall du till sist bli mycket stor.
8 Fråga gångna släktled
och ta vara på fädernas erfarenhet.
9 Ty vi själva är från i går och vet inget,
en skugga är våra dagar på jorden.
10 Men de skall undervisa och berätta för dig
och delge ord från sina hjärtan.
11 Kan papyrus växa där marken inte är sank,
skjuter vassen upp där det inte finns vatten?
12 Medan den står grön och oskuren
vissnar den före allt annat gräs.
13 Så går det alla som glömmer Gud.
Den gudlöses hopp kan inte bestå,
14 ty hans tillförsikt är bräcklig
och hans förtröstan som spindelns nät.
15 Han förlitar sig på sitt hus, men det håller inte,
han klamrar sig fast vid det, men det kommer inte att bestå.
16 Han frodas i solens sken,
hans skott sträcker sig ut över trädgården.
17 Hans rötter slingrar sig kring stenröset,
ett hus av sten har han i sikte.
18 När han rycks bort från sin plats,
förnekar den honom: "Jag har aldrig sett dig."
19 Ja, detta är den glädje han får av sin färd,
och ur mullen växer andra upp.
20 Gud förkastar inte den oskyldige,
inte heller håller han de onda vid handen.
21 Vänta till dess han fyller din mun med skratt
och dina läppar med jubel.
22 De som hatar dig skall kläs i skam,
och de ogudaktigas tält skall inte mer finnas till.
Jobs svar på Bildads första tal
9 Då tog Job till orda och sade:
2 Jag vet mycket väl att det är så.
Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.
4 Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig,
vem har trotsat honom och ändå undkommit?
5 Han som flyttar berg utan att någon vet det,
och omstörtar dem i sin vrede,
6 han som får jorden att vackla från sin plats
och dess pelare att bäva,
7 han som befaller solen att inte gå upp
och förseglar stjärnorna,
8 han som ensam spänner ut himlarna
och skrider fram över havets rygg,
9 han som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna
och söderns stjärnbilder,
10 han som gör stora och outgrundliga ting,
under som ingen kan räkna.
11 Se, han går förbi mig utan att jag ser honom,
han drar vidare utan att jag märker det.
12 Han griper sitt rov, vem kan hindra honom?
Vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
13 Gud håller ej tillbaka sin vrede.
För honom måste Rahabs[a] följe böja sig.
14 Hur skulle jag kunna svara honom,
välja ut ord inför honom?
15 Om jag än har rätt kan jag inte svara,
endast be min domare om nåd.
16 Om jag ropar och han svarar,
så tror jag inte att han lyssnar till min röst.
17 Ty med storm straffar han mig
och slår mig med sår på sår utan orsak.
18 Han låter mig inte hämta andan,
utan mättar mig med bedrövelser.
19 Gäller det styrka?
Se, han är stark!
Gäller det vad som är rätt?
Vem vill ställa mig till svars?
20 Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig,
om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.
21 Jag är oskyldig!
Jag vill inte veta av mig själv,
jag är trött på att leva.
22 Det går på ett ut, därför säger jag:
Både den oskyldige och den skyldige förgör han.
23 Om en plåga bringar plötslig död,
föraktar han de oskyldigas förtvivlan.
24 Jorden är given i de ogudaktigas hand.
Han binder för ögonen på dess domare,
om det inte är han, vem är det då?
25 Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare,
de flyr bort utan att ha sett någon glädje.
26 De far förbi som vassbåtar,
lik en örn som störtar ner mot sitt byte.
27 Om jag än säger: Jag skall glömma mitt bekymmer,
låta sorgen fara och vara glad,
28 så bävar jag dock för alla mina kval,
ty jag vet att du inte skall döma mig fri.
29 Jag står där som skyldig,
varför tröttar jag ut mig i onödan?
30 Om jag än tvättar mig med snö
och renar mina händer med lut,
31 skall du ändå sänka mig ner i pölen
och mina kläder skall avsky mig.
32 Ty han är ej en människa som jag,
så att jag kan svara honom:
"Vi går tillsammans till rätten."
33 Det finns ingen som kan döma mellan oss
och lägga sin hand på oss båda.
34 Må han ta bort sitt ris från mig,
så att skräcken för honom inte förfärar mig.
35 Då skall jag tala utan att frukta för honom.
Men så har jag det inte.
Job avslutar sitt svar på Bildads första tal
10 Jag är utled på livet, jag vill släppa loss min klagan,
jag talar i min själs bedrövelse.
2 Jag vill säga till Gud: Fördöm mig inte.
Låt mig veta varför du anklagar mig.
3 Gläds du åt att förtrycka,
att förkasta dina händers verk
och låta ditt ljus skina över de ogudaktigas rådslag?
4 Har du ögon som en varelse av kött,
ser du så som människor ser?
5 Är dina dagar som en människas dagar,
dina år som en mans levnadstid?
6 Du letar ju efter min missgärning
och söker min synd,
7 du som vet att jag är oskyldig
och att ingen kan rädda ur din hand.
8 Dina händer har format mig och gjort varje del av mig,
och ändå vill du fördärva mig!
9 Tänk på hur du formade mig som lera,
och nu låter du mig bli stoft igen!
10 Du hällde ut mig som mjölk
och lät mig stelna som ost.
11 Du klädde mig med hud och kött
och vävde mig samman av ben och senor.
12 Liv och nåd gav du mig,
din omsorg bevarade min ande.
13 Men detta gömde du i ditt hjärta
- jag vet att du tänkte så -
14 att om jag syndade, skulle du vakta på mig
och inte lämna min missgärning ostraffad.
15 Ve mig, om jag är skyldig!
Om jag är oskyldig, kan jag ändå inte lyfta mitt huvud,
ty jag fylls av skam och skådar min ofärd.
16 Och höjde jag huvudet skulle du jaga mig som ett lejon
och åter utföra din makts under på mig.
17 Nya vittnen mot mig skulle du föra fram
och alltmer låta mig känna din vrede.
Du skulle sända här efter här mot mig.
18 Varför tog du mig ut ur moderlivet?
Om jag ändå hade dött innan något öga såg mig,
19 om jag ändå aldrig hade varit till,
utan förts från moderlivet till graven!
20 Min tid är kort,
låt mig vara, lämna mig i fred,
så att jag får en stunds glädje,
21 innan jag går bort för att aldrig komma åter,
till mörkrets och dödsskuggans land,
22 till ett land med dunkel som djupaste natt,
till dödsskugga och förvirring,
där ljuset är som djupaste natt.
Sofars första tal
11 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt
och en sådan mångordig man få rätt?
3 Skall ditt tomma prat få män att tiga,
skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
4 Du säger: "Min undervisning är ren,
och utan fläck är jag inför dina ögon".
5 Om ändå Gud ville tala
och öppna sin mun mot dig,
6 uppenbara för dig visdomens hemligheter,
ty han äger förstånd i dubbelt mått.
Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
7 Kan du utforska Guds djuphet?
Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
8 Hög som himlen är den - vad kan du göra?
Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
9 Dess längd sträcker sig längre än jorden,
och bredden överträffar havet.
10 Om han far fram och fängslar någon,
och kallar till doms - vem kan hindra honom?
11 Ty han känner lögnens män
och ser ondskan,
skulle han inte bry sig om det?
12 Om en dåre kan få förstånd
då kan en vildåsna födas till människa.
13 Om du rätt bereder ditt hjärta
och sträcker ut dina händer till honom,
14 om du skaffar undan dina händers fördärv
och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
15 då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam,
du står trygg och har inget att frukta.
16 Ty du skall glömma ditt elände,
minnas det likt bortrunnet vatten.
17 Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset,
och mörkret skall vara som morgonljuset.
18 Du skall vara trygg, ty det finns hopp.
Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
19 Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig,
och många skall söka vinna din gunst.
20 Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort,
för dem skall ingen tillflykt finnas,
deras hopp skall vara att få ge upp andan.
Kristi uppståndelse
15 Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, 2 och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. 3 Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, 4 att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, 5 och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. 6 Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. 7 Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. 8 Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. 9 Ty jag är den ringaste av apostlarna. Jag är inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. 10 Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. 11 Vare sig det gäller mig eller de andra, så förkunnar vi detta, och det är detta ni har kommit till tro på.
De dödas uppståndelse
12 Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. 15 Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att döda inte uppstår. 16 Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. 17 Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är ännu kvar i era synder. 18 Då har också de som insomnat i Kristus gått förlorade. 19 Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla människor. 20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen[a] av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft. 25 Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Som den siste fienden berövas döden all makt, 27 ty allt har han lagt under hans fötter. [b] Men när det heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt allt under Kristus. 28 Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
28 Falskt vittne skall förgås,
den som lyssnar får tala till punkt.
29 Den ogudaktige visar upp en trotsig min,
den rättsinnige går sin väg rakt fram.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln