The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Elifas första tal
4 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Tar du illa upp om någon vågar tala till dig?
Vem kan hålla tillbaka sina ord?
3 Se, många har du väglett,
och kraftlösa händer har du stärkt.
4 Dina ord har rest upp den som snubblat,
och du har gett kraft åt vacklande knän.
5 Men nu gäller det dig, och du blir otålig,
det drabbar dig, och du blir förskräckt.
6 Är inte din gudsfruktan din tillförsikt
och dina vägars ostrafflighet ditt hopp?
7 Tänk efter: När gick en oskyldig förlorad,
och var gick de rättsinniga under?
8 Jag har sett att de som plöjer fördärv och sår olycka,
de skördar sådant.
9 För Guds andedräkt förgås de,
för hans vredes fnysning försvinner de.
10 Lejonen ryter och vrålar,
men de unga lejonens tänder bryts av.
11 Det gamla lejonet förgås i brist på rov
och lejoninnans ungar sprids vida omkring.
12 Ett ord smög sakta till mig,
det nådde mitt öra som en viskning,
13 när tankarna oroades av nattens syner,
och sömnen föll tung över människorna.
14 Förskräckelse och bävan kom över mig
och fick alla mina ben att skaka.
15 En ande strök förbi mitt ansikte,
håren på min kropp reste sig.
16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet
på gestalten som jag såg.
Det var tyst, sedan hörde jag en röst:
17 "Kan en människa stå rättfärdig inför Gud,
kan en människa vara ren inför sin skapare?
18 Inte ens sina tjänare kan han lita på,
hos sina änglar finner han fel.
19 Hur mycket mer hos dem som bor i lerhyddor,
dem som har sin grundval i stoftet.
De krossas lättare än mal.
20 När morgon har blivit afton,
ligger de slagna.
Utan att någon märker det,
går de under för alltid.
21 Deras tältrep rycks upp för dem,
de dör utan visdom."
Fortsättning av Elifas första tal
5 Ropa du bara! Finns någon som svarar dig?
Till vem av de heliga kan du vända dig?
2 Dåren dödas av sin ilska,
den oförståndige av sin förbittring.
3 Jag såg dåren som var fast rotad,
men strax förbannade jag hans boning.
4 Hans barn är fjärran från frälsning,
de trampas ner i porten, det finns ingen som räddar.
5 Den hungrige slukar hans skörd,
den rövas bort till och med bland törnen.
De törstiga flämtar efter[a] deras rikedom.
6 Ty inte ur stoftet kommer nöden,
inte ur marken skjuter olyckan upp.
7 Men människan föds till lidande,
liksom eldgnistor flyger mot höjden.
8 Men jag skulle söka Gud
och inför Gud lägga fram min sak.
9 Han gör stora och outgrundliga ting,
under som inte kan räknas.
10 Han ger jorden regn
och sänder vatten över markerna.
11 Han upphöjer de ringa
och hjälper de sörjande.
12 Han gör de listigas anslag om intet,
så att deras händer ej får framgång.
13 Han fångar de visa i deras slughet
och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag.
14 Om dagen kommer mörker över dem,
de famlar mitt på dagen som vore det natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
den fattige från den mäktiges hand.
16 Den nödställde får åter ett hopp,
orättfärdigheten måste stänga sin mun.
17 Se, salig är den människa som Gud agar,
förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.
18 Ty han sargar och han förbinder,
han slår och hans händer helar.
19 Sex gånger räddar han dig ur nöden,
och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.
20 I hungerstid befriar han dig från döden
och i krig undan svärdets våld.
21 När tungor svänger gisslet göms du undan,
du behöver inte frukta när ödeläggelse kommer.
22 Åt förödelse och svält kan du le,
för vilddjur behöver du ej vara rädd.
23 Ty med markens stenar står du i förbund,
markens vilddjur har ingått fred med dig.
24 Du skall veta att ditt tält står tryggt,
när du synar din boning skall inget saknas.
25 Du skall veta att din ätt förökas,
att dina efterkommande blir som gräset på marken.
26 I graven kommer du, när du nått full mognad,
som när sädesskylen bärgas i rätt tid.
27 Se, detta har vi utforskat, så är det.
Hör detta och tänk på det noga.
Jobs svar på Elifas första tal
6 Då tog Job till orda och sade:
2 O, att min sorg kunde vägas
och min olycka läggas i samma vågskål!
3 Den är nu tyngre än havets sand,
därför kan jag inte styra mina ord.
4 Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig,
min ande dricker deras gift.
Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,
råmar oxen över sitt foder?
6 Kan det smaklösa förtäras utan salt,
och är det någon smak i äggets vita?
7 Jag vägrar att röra detta,
det är för mig kväljande mat.
8 O, att min begäran blev hörd
och att Gud uppfyllde min längtan,
9 att Gud ville krossa mig,
räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
10 Då skulle ännu finnas tröst för mig,
jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning.
Jag har ej förnekat den Heliges ord.
11 Vilken är då min kraft,
att jag skulle hoppas?
Vilket är mitt slut,
att jag skulle vara tålig?
12 Är min kraft som stenens,
min kropp av koppar?
13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,
varje utväg har stängts för mig.
14 Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän,
men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
15 Mina bröder är trolösa som bäckar,
lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
16 som är mörka av is,
när snön har fallit och gömt sig i dem.
17 När hettan kommer försvinner de,
i värmen torkar de bort från sin plats.
18 De ändrar kurs från sitt lopp,
rinner ut i intet och försvinner.
19 Karavaner från Tema spanade efter dem,
resande från Saba satte sitt hopp till dem.
20 De blev svikna i sin förhoppning,
när de kom fram blev de bestörta.
21 Så har ni nu blivit till ingenting,
ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
22 Har jag sagt: "Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
23 rädda mig från fiendens hand,
friköp mig från utpressarna?"
24 Undervisa mig, och jag skall tiga,
lär mig förstå var jag gått vilse.
25 Hur inträngande är inte uppriktiga ord,
men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
26 Tänker ni märka ord
och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
27 Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
28 Men se nu på mig!
Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
29 Vänd om, må ingen orätt ske,
vänd om, min sak är rättfärdig!
30 Bor orätt på min tunga,
skulle min mun ej förstå ondska?
Job avslutar sitt svar på Elifas tal
7 Har inte människan ett slitsamt liv på jorden,
är inte hennes dagar som daglönarens dagar?
2 Hon är lik en slav som flämtar efter skugga,
lik en daglönare som väntar på sin lön.
3 Månader av elände har jag fått till arvedel,
nätter av vedermöda har blivit min lott.
4 Så snart jag lagt mig frågar jag:
"När skall jag stiga upp?
När skall natten ta slut?"
Jag mättas av oro intill morgonen.
5 Min kropp täcks av förruttnelsens maskar
och med en skorpa som av jord,
min hud skrumpnar och faller av.
6 Mina dagar flyr snabbare än vävarens spole,
de försvinner utan hopp.
7 Tänk på att mitt liv är en vindfläkt,
att mitt öga inte längre får se det goda.
8 Det öga som ser mig skall ej mer iaktta mig,
om din blick söker mig finns jag inte längre.
9 Som ett moln löses upp och är borta,
så kommer inte heller den tillbaka som farit ner i dödsriket.
10 Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus,
hans plats vet inte längre av honom.
11 Därför vill jag inte lägga band på min mun,
jag vill tala i min andes ångest,
jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Jag är väl inte ett hav eller ett havsodjur,
så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 När jag säger: "Min bädd skall trösta mig,
min viloplats skall lindra mitt bekymmer",
14 då skrämmer du mig med drömmar
och förskräcker mig med syner.
15 Hellre vill jag bli kvävd,
hellre dö än vara knotor.
16 Jag är led vid detta.
Jag skall inte leva för evigt,
låt mig vara, ty mina dagar är en vindfläkt.
17 Vad är då en människa,
att du gör så stor sak av henne,
ger akt på henne så noga,
18 synar henne var morgon,
prövar henne vart ögonblick?
19 När skall du vända din blick ifrån mig,
ge mig tid att svälja min saliv?
20 Har jag syndat,
vad skadar det dig,
du människornas bevakare?
Varför har du gjort mig till din måltavla
och låtit mig bli en börda för mig själv?
21 Varför förlåter du inte min överträdelse
och tar bort min missgärning?
Snart skall jag ligga i stoftet,
du skall söka efter mig, men jag finns inte mer.
18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.
Tungomålstalet är ett tecken för dem som inte tror
20 Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen:[a] Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren. 22 Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende,[b] under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror. 23 Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"
Ordningen vid gudstjänsten
26 Hur skall det då vara, bröder? Jo, när ni samlas har var och en något att ge: en psalm, ett ord till undervisning, en uppenbarelse, ett tungotal, och en uttydning. Låt allt bli till uppbyggelse. 27 Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. 28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud. 29 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna. 33 Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.
Liksom kvinnorna tiger i de heligas alla församlingar 34 skall de tiga i era församlingar. De får inte tala utan skall underordna sig, som också lagen säger.[c] 35 Vill de veta något, skall de fråga sina män där hemma. Ty det är en skam för en kvinna att tala i församlingen. 36 Är det kanske från er Guds ord har gått ut? Eller har det kommit bara till er?
37 Om någon menar sig vara profet eller andligt utrustad, skall han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. 38 Men om någon inte erkänner detta, är han själv inte erkänd.[d] 39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet. 40 Men låt allt ske på ett värdigt sätt och med ordning.
Pe
30 Den rättfärdiges mun talar visdom,
hans tunga säger det rätta.
31 Hans Guds undervisning är i hans hjärta,
hans steg vacklar inte.
Tsade
32 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige
och står efter att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte i hans hand
och låter honom inte bli fälld,
när han ställs inför rätta.
Qof
34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
Han skall upphöja dig så att du får ärva landet.
Du skall se hur de ogudaktiga blir utrotade.
Resh
35 Jag såg en ogudaktig våldsverkare,
han bredde ut sig frodig likt en ceder, som var väl rotad.
36 Han drog vidare och är nu borta.
Jag sökte efter honom men fann honom inte.
Shin
37 Ge akt på den oklanderlige,
se på den rättrådige,
det finns en framtid för fridens man.
38 Men syndarna går alla under,
de ogudaktigas framtid blir avskuren.
Taw
39 De rättfärdigas frälsning kommer från Herren,
han är deras värn i nödens tid.
40 Herren hjälper dem och befriar dem,
han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem,
ty de tar sin tillflykt till honom.
27 De ogudaktigas offer är avskyvärt,
särskilt när det bärs fram i ont syfte.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln