The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
37 Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
2 Lyssna noga till dundret från hans röst,
till dånet som går ut från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar med sin väldiga röst,
och på blixtarna spar han ej
då han låter sin röst höras.
5 Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och outgrundliga ting.
6 Snön befaller han: "Fall ner till jorden!",
och regnet: "Fall tunga skurar av regn!"
7 På alla människors händer sätter han ett insegel,
så att alla skall lära känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar då in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 Stormen kommer från sin kammare,
och med nordanvinden följer köld.
10 Gud sänder frost med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln vida omkring.
12 De driver i alla riktningar efter hans rådslut
och utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
13 Han låter dem komma för att straffa
eller för att gagna hans land
eller för att visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, du Job,
stanna och ge akt på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när marken blir stilla under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,
fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala?
Ingen begär väl att bli uppslukad?
21 Men inte kan någon nu se på ljuset,
strålande som det är i skyarna,
sedan vinden har gått fram och renat dem.
22 Från norr kommer en glans av guld,
ett fruktansvärt majestät omger Gud.
23 Den Allsmäktige kan vi ej finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.
Herren svarar Job (Kap 38-39:35)
38 Herren svarade Job ur stormvinden. Han sade:
2 Vem är denne som fördunklar mitt råd
med ord utan förstånd?
3 Spänn bältet om livet som en man,
jag vill fråga dig, och du skall svara mig.
4 Var fanns du när jag lade jordens grund?
Svara, om du har så stort förstånd.
5 Vem har bestämt hennes mått - du vet!
Och vem spände mätsnöret över den?
6 Var fick hennes grundpelare sina fästen?
Vem lade hennes hörnsten,
7 medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng
och alla Guds söner ropade av glädje?
8 Vem satte dörrar för havet
när det bröt fram ur moderlivet,
9 när gav jag moln åt det att klä sig i
och lät tjockt mörker bli dess linda,
10 när bestämde jag dess gräns
och satte bom och dörrar för det,
11 och sade: "Hit får du komma, men inte längre,
här skall dina stolta böljor lägga sig"?
12 Har du, sedan dina dagar började,
befallt dagen att gry
och anvisat morgonrodnaden en plats
13 där den kunde fatta jorden i dess hörn,
så att de ogudaktiga skakades bort från den?
14 Då ändrar jorden form som leran under sigillet,
och allt träder fram som i ny dräkt.
15 Då berövas de ogudaktiga sitt ljus,
och den arm som lyfts bryts av.
16 Har du stigit ner till havets källor
och vandrat på djupets botten?
17 Har dödens portar uppenbarats för dig,
har du sett dödsskuggans portar?
18 Har du kunnat se ut över jordens vidder?
Låt mig veta, om du har insikt i allt detta.
19 Var går vägen dit där ljuset bor,
och mörkret, var har det sin boning,
20 så att du kan föra det till dess gräns
och finna stigarna till dess hus?
21 Ja, du vet, du var ju född då,
och dina dagars tal är stort!
22 Har du varit vid snöns förrådshus,
har du sett haglets förrådshus,
23 dessa som jag sparar till nödens tid,
till krigens och drabbningens dag?
24 Var går vägen dit där ljuset delar sig,
där östanvinden breder ut sig över jorden?
25 Vem har öppnat en ränna åt regnflödet
och banat väg för åskans blixt,
26 för att sända regn över folktomma trakter,
över öknar där ingen människa finns,
27 för att mätta ödsliga ödemarker
och ge växtkraft åt gräsets brodd?
28 Har regnet någon fader,
och vem födde daggens droppar?
29 Från vilket sköte kom isen ut,
och vem födde himlens rimfrost?
30 Vattnet blir hårt som sten,
djupets yta fryser till is.
31 Kan du binda ihop Sjustjärnornas knippe
eller lossa Orions band?
32 Kan du på rätt tid föra fram himlens tecken
och leda Björninnan och hennes ungar?
33 Förstår du himlens lagar,
ordnar du dess välde över jorden?
34 Kan du höja din röst till molnen
och få vattenflöden att övertäcka dig?
35 Kan du befalla blixtarna, så att de går ut
och säger till dig: "Här är vi"?
36 Vem har lagt vishet i de mörka molnen,
och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Vem har vishet att räkna skyarna?
Och vem häller ut himlens vattenläglar
38 när myllan är hård och fast
och jordkokorna klibbat samman?
39 Kan du jaga byte åt lejoninnan?
Stillar du de unga lejonens hunger
2 när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3 Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4 Vet du tiden när stengetterna skall föda,
vakar du över när hindarna skall kalva?
5 Räknar du månaderna de går dräktiga,
vet du tiden när de skall föda,
6 när de böjer sig ner och föder fram sina foster
och gör sig fria från födslosmärtan?
7 Deras ungar växer sig starka ute på marken,
de springer sin väg och vänder ej tillbaka.
8 Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen blev hennes boning.
10 Hon föraktar bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker efter bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12 Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna över natten vid din krubba?
13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm
och harva markerna jämna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka,
och vill du anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?
16 Strutshonans vingar flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas på sanden.
18 Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem,
att ett vilddjur kan trampa på dem.
19 Hon är hård mot sin avkomma,
som om den inte vore hennes.
Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö.
20 Ty Gud lät henne ej få vishet,
han har inte gett henne förstånd.
21 Men när hon piskar sig upp till språng,
då ler hon åt både häst och man.
22 Ger du hästen hans styrka,
och kläder du hans nacke med man?
23 Kan du få honom att hoppa som gräshoppan?
Hans stolta frustning är skrämmande.
24 Han skrapar marken och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Omkring honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar.
27 Han skakar och är upphetsad när han vinner terräng,
han kan inte stå stilla när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskrin.
29 Är det genom din visdom som höken stiger
och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31 På klipphyllan bor han och håller till,
på klippans topp och bergsfästena.
32 Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33 Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?
Ge svar, du som anklagar Gud.
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 Jag är för ringa,
vad kan jag svara dig?
Jag lägger handen på munnen.
38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.
13 Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, [a] så tror också vi, och därför talar vi. 14 Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er. 15 Allt sker för er skull, för att nåden genom att komma allt fler till del skall få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.
Tron och hoppet
16 Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. 17 Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet. 18 Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt. 5 1 Vi vet att om vårt jordiska tält[b] rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. 2 Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, 3 ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. 4 Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. 5 Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning.
6 Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Ty vi lever här i tro, utan att se. 8 Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. 9 Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. 10 Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
9 Gud, vi lovar dig hela dagen,
ditt namn prisar vi för evigt. Sela.
10 Ändå har du förkastat oss
och låtit oss stå med skam,
du drar inte ut med våra härar.
11 Du låter oss vika tillbaka för fienden
och de som hatar oss tar byte.
12 Du låter oss bli uppätna som får,
du skingrar oss bland hednafolken.
13 Du säljer ditt folk för ingenting,
den vinst du gör är inte stor.
14 Du låter våra grannar håna oss,
från dem som bor omkring oss kommer spott och spe.
15 Du gör oss till ett ordspråk bland hednafolken,
du låter folken skaka på huvudet åt oss.
16 Hela dagen är min smälek inför mig,
blygsel täcker mitt ansikte,
17 när jag hör hånarens och baktalarens ord,
när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss,
men vi har inte glömt dig
eller svikit ditt förbund.
19 Våra hjärtan vände sig inte bort,
våra steg vek inte av från din väg.
20 Men du har krossat oss där schakaler bor
och låtit dödsskugga falla över oss.
21 Om vi hade glömt vår Guds namn
och sträckt ut våra händer mot en främmande gud,
22 skulle då inte Gud ha upptäckt det,
han som känner hjärtats hemligheter?
23 Nej, för din skull dödas vi hela dagen,
vi räknas som slaktfår.
24 Vakna upp! Varför sover du, Herre?
Vakna! Förkasta oss ej för alltid.
25 Varför gömmer du ditt ansikte
och glömmer vårt lidande och betryck?
26 Vår själ är nerböjd i stoftet,
vår kropp ligger nertryckt till jorden.
13 Den late säger: "Det är ett lejon där ute,
jag kan bli dödad mitt på gatan."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln