Previous Prev Day Next DayNext

Bible in 90 Days

An intensive Bible reading plan that walks through the entire Bible in 90 days.
Duration: 88 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
5 Moseboken 23:12-34

12 Du ska ha en plats utanför lägret dit du kan gå avsides. 13 Tillsammans med andra redskap ska du ha en pinne, och när du vill sätta dig där ute ska du med den gräva en grop och sedan täcka över din avföring. 14 Herren din Gud går omkring i ditt läger för att rädda dig och ge dina fiender till dig. Därför ska ditt läger vara heligt, så att han inte ser något orent hos dig och vänder sig bort ifrån dig.

Lagar och bestämmelser

15 En slav som har flytt till dig från sin herre ska du inte utlämna[a] till hans herre. 16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du ska inte behandla honom illa.

17 Ingen tempelprostituerad[b] får finnas varken bland Israels döttrar eller bland Israels söner. 18 (A) Du får inte komma med lönen från kvinnlig eller manlig prostitution till Herren din Guds hus på grund av något löfte, för Herren din Gud avskyr bådadera.

19 (B) Du ska inte ta ränta av din broder, varken på pengar, livsmedel eller på något annat som man kan ta ränta på. 20 Av en utlänning får du ta ränta, men du ska inte ta ränta av din broder, för att Herren din Gud ska välsigna dig i allt du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

21 (C) Om du avger ett löfte åt Herren din Gud ska du inte dröja att uppfylla det, för Herren din Gud ska utkräva det av dig och synd kommer att vila på dig. 22 Men om du låter bli att avge något löfte, kommer inte synd att vila på dig. 23 Vad dina läppar har talat ska du hålla och göra i enlighet med det frivilliga löfte du med din mun har avgett inför Herren din Gud.

24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 (D) När du kommer in på din nästas sädesfält får du plocka ax med din hand[c], men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Giftermål och skilsmässa

24 (E) Om en man gifter sig med en kvinna och är tillsammans med henne och sedan inte vill veta av henne, därför att han har kommit på henne med något oanständigt[d], och han skriver ett skilsmässobrev[e] åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, och hon lämnar hans hus och går och blir en annans hustru, och även denne andre man får motvilja mot henne och skriver skilsmässobrev åt henne och ger henne det i handen och skickar bort henne från sitt hus, eller om den andre mannen som tagit henne till hustru dör, då får inte hennes förste man som skickade i väg henne på nytt ta henne till sin hustru, sedan hon blivit orenad. Det vore något avskyvärt inför Herren. Du ska inte dra synd över det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.

Olika lagar

(F) Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han inte gå i krigstjänst eller åläggas någon annan tjänstgöring. Han ska vara fri ett år för att stanna hemma och glädja den hustru han tagit.

Man får inte ta handkvarnen[f] eller den övre kvarnstenen i pant, för det vore att ta livet i pant.

(G) Om en man ertappas med att ha rövat bort någon av sina bröder bland Israels barn, och han behandlar denne som en slav eller säljer honom, ska kidnapparen dö. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig.

(H) När någon blir angripen av spetälska[g], ska du vara mycket noga med att göra allt som de levitiska prästerna lär er. Vad jag har befallt dem ska ni noggrant följa. (I) Kom ihåg vad Herren din Gud gjorde med Mirjam[h] på vägen när ni drog ut ur Egypten.

10 Om du ger ett lån åt din nästa, ska du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. 11 Du ska stanna utanför, och mannen som du har lånat åt ska bära ut panten till dig. 12 Om det är en fattig man, ska du inte sova med manteln du fått i pant. 13 (J) Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta ska bli dig till rättfärdighet inför Herren din Gud.

14 (K) Du ska inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 (L) Varje dag ska du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

16 (M) Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull, och barn ska inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en ska lida döden genom sin egen synd.

17 (N) Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder i pant. 18 (O) Du ska komma ihåg att du har varit slav i Egypten och att Herren din Gud har befriat dig därifrån. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

19 (P) När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Då ska Herren din Gud välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, ska du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

25 (Q) Om en tvist uppstår mellan män och de kommer inför rätta, och man där dömer mellan dem, ska man fria den oskyldige och fälla den skyldige.

Om den skyldige förtjänar spöstraff, ska domaren befalla honom att lägga sig ner och under sin övervakning låta honom få det antal slag som svarar mot hans brott. (R) Fyrtio slag[i] får man ge honom, inte mer, för att din broder inte ska bli vanärad i dina ögon om man fortsätter att slå honom ännu mer.

(S) Du ska inte binda för munnen på oxen som tröskar[j].

(T) När bröder bor tillsammans och en av dem dör utan någon son, ska den dödes hustru inte gifta sig med någon främmande man utanför släkten. Hennes svåger ska gå in till henne och ta henne till hustru och så uppfylla sin plikt som svåger[k]. Och den förste son hon föder ska få den döde broderns namn, för att dennes namn inte ska utplånas ur Israel.

Men om mannen inte vill gifta sig med sin svägerska, ska hon gå upp till de äldste i porten[l] och säga: ”Min svåger vägrar att föra sin brors namn vidare i Israel. Han vill inte göra sin plikt som svåger till mig.” Då ska de äldste i staden där han bor kalla på honom och tala med honom. Om han står fast och säger: ”Jag vill inte gifta mig med henne”, då ska hans svägerska gå fram till honom inför de äldste och dra skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och säga: ”Så gör man med den man som inte vill bygga upp sin brors hus.” 10 Hans hus ska sedan i Israel kallas ’den barfotades hus’.

11 Om två män slåss med varandra och den enes hustru kommer för att hjälpa sin man mot den andre när denne slår honom, och hon räcker ut sin hand och griper tag i hans könsdelar, 12 då ska du hugga av hennes hand och inte visa henne någon skonsamhet.

13 (U) Du ska inte ha två slags vikt i din börs, en stor och en liten, 14 och i ditt hem ska du inte ha två slags efamått, ett stort och ett litet. 15 Full och rätt vikt[m] ska du ha. Fullt och rätt efamått ska du också ha, så att du får leva länge i det land som Herren din Gud ger dig. 16 (V) För Herren din Gud avskyr alla som gör orätt på detta sätt.

17 (W) Kom ihåg vad Amalek[n] gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten. 18 Utan att frukta Gud gick han emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. 19 (X) När därför Herren din Gud har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land som Herren din Gud ger dig till besittning som arvedel, då ska du utplåna minnet av Amalek under himlen. Glöm inte detta!

Förstlingsfrukt och tionde

26 När du kommer in i det land som Herren din Gud ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, (Y) då ska du ta det första av markens alla frukter[o] som du skördar från ditt land som Herren din Gud ger dig, lägga det i en korg och gå till den plats som Herren din Gud utväljer till boning åt sitt namn. Och du ska gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: ”Jag kungör i dag för Herren din Gud att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss.” Prästen ska då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herren din Guds altare.

(Z) Inför Herren din Guds ansikte ska du ta till orda och säga: ”Min far var en kringvandrande aramé[p] som drog ner till Egypten. Han bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. (AA) Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10 Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig.”

Och du ska sätta ner korgen inför Herren din Guds ansikte och tillbe inför Herren din Guds ansikte. 11 Över allt det goda som Herren din Gud har gett dig och ditt hus ska du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.

12 (AB) När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, 13 då ska du säga inför Herren din Guds ansikte: ”Jag har fört bort det heliga ur mitt hus, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte brutit eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren[q], och gav inte något av det till de döda[r]. Jag har lyssnat till Herren min Guds röst och i allt gjort så som du har befallt mig. 15 (AC) Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder.”

Herrens egendomsfolk

16 Herren din Gud befaller dig i dag att följa dessa stadgar och föreskrifter. Du ska hålla fast vid och följa dem av hela ditt hjärta och av hela din själ. 17 Du har i dag sagt att Herren ska vara din Gud och att du ska vandra på hans vägar, hålla hans stadgar, bud och föreskrifter och lyssna till hans röst. 18 (AD) Och Herren har i dag gett dig sitt ord på att du ska vara hans egendomsfolk, så som han har sagt till dig, och att du ska hålla alla hans bud. 19 (AE) Han ska upphöja dig till lov, berömmelse och ära över alla folk som han har gjort. Du ska vara ett heligt folk åt Herren din Gud, så som han har lovat.

Lagens stenar på berget Ebal

27 Mose och de äldste i Israel gav folket denna befallning: ”Håll alla de bud som jag i dag ger er. Den dag ni kommer över Jordan och in i det land som Herren din Gud ger dig, ska du resa stora stenar åt dig och bestryka dem med kalk. När du har gått över ska du på dem skriva alla ord i denna lag, för att du ska komma in i det land som Herren din Gud ger dig, ett land som flödar av mjölk och honung så som Herren, dina fäders Gud, har lovat dig. När ni har gått över Jordan, ska ni på berget Ebal[s] resa dessa stenar som jag i dag ger er befallning om, och du ska bestryka dem med kalk. (AF) Och du ska där bygga ett altare åt Herren din Gud ett altare av stenar, som du inte ska bearbeta med något järn. Av ohuggna stenar[t] ska du bygga Herren din Guds altare, och på det ska du offra brännoffer åt Herren din Gud. Där ska du också offra gemenskapsoffer och du ska äta och glädja dig inför Herren din Guds ansikte. På stenarna ska du klart och tydligt skriva alla ord i denna lag.”

Förbannelser

(AG) Mose och de levitiska prästerna sade till hela Israel: ”Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit Herren din Guds folk. 10 Du ska lyda Herren din Guds röst och hålla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig.”

11 På den dagen gav Mose folket denna befallning: 12 (AH) När ni har gått över Jordan ska dessa stammar stå på berget Gerissim och välsigna folket: Simeon, Levi, Juda, Isaskar, Josef och Benjamin. 13 Och dessa ska stå och uttala förbannelsen på berget Ebal:[u] Ruben, Gad, Asher, Sebulon, Dan och Naftali. 14 Leviterna ska sedan ta till orda och med hög röst säga till alla i Israel:

15 (AI) Förbannad är den som gör en snidad eller gjuten avgud, avskyvärd för Herren, ett verk av en konstarbetares händer, och som i hemlighet sätter upp den. Och allt folket ska svara och säga: ”Amen.”

16 (AJ) Förbannad är den som föraktar sin far eller sin mor. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

17 (AK) Förbannad är den som flyttar sin nästas gränssten. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

18 (AL) Förbannad är den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

19 (AM) Förbannad är den som förvanskar rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

20 (AN) Förbannad är den som ligger med sin fars hustru, för han vanärar sin fars bädd. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

21 (AO) Förbannad är den som ligger med något djur. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

22 (AP) Förbannad är den som ligger med sin syster, sin fars dotter eller sin mors dotter. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

23 (AQ) Förbannad är den som ligger med sin svärmor. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

24 (AR) Förbannad är den som i hemlighet slår ihjäl sin nästa. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

25 (AS) Förbannad är den som tar mutor för att slå ihjäl en oskyldig och spilla hans blod. Och allt folket ska säga: ”Amen.”

26 (AT) Förbannad är den som inte upprätthåller alla ord i denna lag genom att följa dem. Och allt folket ska säga: ”Amen.”[v]

Lydnad leder till Guds välsignelse

28 (AU) Om du lyssnar till Herren din Guds röst, genom att noggrant följa alla hans bud som jag i dag ger dig, så ska Herren din Gud upphöja dig över alla folk på jorden. Och alla dessa välsignelser ska komma över dig och nå fram till dig, när du lyssnar till Herren din Guds röst:

Välsignad ska du vara i staden,
    och välsignad ute på marken.
Välsignad ska ditt
    moderlivs frukt vara
        och din marks gröda,
    det din boskap föder,
        dina kors kalvar
            och dina tackors lamm.
Välsignad ska din korg vara
    och välsignat ditt baktråg.
(AV) Välsignad ska du vara
        när du kommer in,
    och välsignad ska du vara
        när du går ut.

När dina fiender reser sig mot dig, ska Herren låta dem bli slagna inför dig. På en väg ska de dra ut mot dig, men på sju vägar ska de fly för dig. Herren ska befalla sin välsignelse att vara med dig i dina förråd och i allt du företar dig. Han ska välsigna dig i det land som Herren din Gud ger dig.

(AW) Herren ska upphöja dig till ett heligt folk åt sig, så som han med ed har lovat dig, om du håller Herren din Guds bud och vandrar på hans vägar. 10 Och jordens alla folk ska se att du är uppkallad efter Herrens namn och respektera dig. 11 (AX) Herren ska ge dig överflöd av allt gott – barn, avkomma från boskapen och gröda på marken – i det land som Herren med ed har lovat dina fäder att ge dig. 12 (AY) Herren ska öppna för dig sitt rika förrådshus, himlen, för att ge regn i rätt tid åt ditt land och välsigna alla dina händers verk. Du ska ge lån åt många hednafolk men själv ska du inte låna av någon. 13 Herren ska göra dig till huvud och inte till svans. Du ska bara vara över och aldrig vara under, om du lyssnar till Herren din Guds bud som jag i dag ger dig för att du ska hålla och följa dem. 14 Vik inte av, varken åt höger eller vänster, från något av alla de bud som jag i dag ger er, så att du följer andra gudar och tjänar dem.

Olydnad leder till Guds förbannelse

15 (AZ) Men om du inte lyder Herren din Guds röst och inte håller fast vid och följer alla hans bud och stadgar som jag i dag ger dig, så ska alla dessa förbannelser komma över dig och nå fram till dig:

16 Förbannad ska du vara i staden,
    och förbannad ute på marken.
17 Förbannad ska din korg vara
    och förbannat ditt baktråg.
18 Förbannad ska ditt
    moderlivs frukt vara
            och din marks gröda,
    dina kors kalvar
        och dina tackors lamm.
19 Förbannad ska du vara
        när du kommer in,
    och förbannad ska du vara
        när du går ut.

20 Herren ska sända över dig förbannelse, förvirring och straff i allt du gör och företar dig, tills du förgörs och snabbt förgås för dina onda gärningars skull, eftersom du har övergett mig. 21 Herren ska låta pesten drabba dig tills han har utrotat dig ur det land dit du nu kommer för att ta det i besittning. 22 (BA) Herren ska slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med brand och svärd, med sot och rost[w]. Det ska förfölja dig tills du förgås. 23 (BB) Himlen över ditt huvud ska vara som koppar, och jorden under dig ska vara som järn[x]. 24 Damm och stoft ska vara det regn Herren ger åt ditt land. Från himlen ska det komma ner över dig tills att du förgörs.

25 (BC) Herren ska låta dig bli slagen inför dina fiender. På en väg ska du dra ut mot dem, men på sju vägar ska du fly för dem, och du ska bli ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 26 Dina dödas kroppar ska bli mat åt alla himlens fåglar och åt markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 27 (BD) Herren ska slå dig med Egyptens utslag och bölder, med skabb och skorv, så att du inte kan botas. 28 (BE) Herren ska slå dig med vanvett, blindhet och sinnesförvirring.

29 Du ska famla mitt på ljusa dagen, så som en blind famlar i mörker, och du ska inte ha framgång på dina vägar. Du ska bli förtryckt och plundrad i alla dina dagar utan att någon räddar dig. 30 (BF) Du ska trolova dig med en kvinna, men en annan man ska ligga med henne. Du ska bygga ett hus, men inte få bo i det. Du ska plantera en vingård, men inte få skörda någon frukt från den. 31 Din oxe ska slaktas inför dina ögon, men du ska inte få äta av den. Din åsna ska rövas bort från dig i din åsyn och inte föras tillbaka till dig. Dina får ska ges till dina fiender utan att någon kommer till din hjälp. 32 Dina söner och döttrar ska ges till främmande folk, och dina ögon ska se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du ska stå maktlös. 33 (BG) Ett folk som du inte känner ska äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du ska i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld. 34 Du ska drivas till vanvett av det du kommer att se med dina ögon. 35 Herren ska slå dig med svåra bölder på knän och ben, från fotbladet ända till hjässan, så att du inte ska kunna botas.

36 Herren ska föra bort dig och den kung som du sätter över dig till ett folk[y] som varken du eller dina fäder har känt, och där ska du tjäna andra gudar, gudar av trä och sten. 37 (BH) Du ska bli till häpnad och ett ordspråk och en nidvisa bland alla de hednafolk som Herren ska föra dig till.

38 (BI) På åkern ska du föra ut mycket säd, men du ska skörda lite, för gräshoppor ska äta upp den. 39 Vingårdar ska du plantera och bruka, men inget vin ska du få att dricka och inget ska du få samla in, för maskar ska äta upp allt. 40 Olivlundar ska du ha överallt i ditt land, men du ska inte smörja din kropp med oljan, för oliverna ska falla av. 41 Söner och döttrar ska du föda, men du ska inte få behålla dem, för de måste gå i fångenskap. 42 Alla dina träd och all din marks frukt ska angripas av gräshoppor. 43 Främlingen som bor hos dig ska höja sig över dig allt högre och högre, men du ska sjunka ner allt djupare och djupare. 44 Han ska ge lån åt dig, men du ska inte ge lån åt honom. Han ska bli huvudet och du ska bli svansen.

45 Alla dessa förbannelser ska komma över dig och förfölja dig och träffa dig tills du går under, därför att du inte lyssnade till Herren din Guds röst och inte höll de bud och stadgar som han gav dig. 46 Som tecken och under ska de komma över dig och dina efterkommande till evig tid. 47 Eftersom du inte tjänade Herren din Gud med glädje och av hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, 48 ska du komma att tjäna fiender som Herren ska sända mot dig, under hunger, törst och nakenhet och brist på allt. Och han ska lägga ett ok[z] av järn på din nacke tills han har utrotat dig.

49 (BJ) Herren ska sända över dig ett folk från fjärran, från jordens ände, likt örnen[aa] i sin flykt, ett folk vars språk du inte förstår, 50 (BK) ett folk med bister uppsyn, som inte tar hänsyn till de gamla och inte visar förbarmande med de unga. 51 Det folket ska äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark tills du utrotas, för de ska inte lämna kvar åt dig vare sig säd, vin eller olja, inte dina kors kalvar och dina tackors lamm, tills de gjort slut på dig. 52 De ska angripa dig i alla dina städer tills dina höga och befästa murar som du litar till faller i hela ditt land. Ja, de ska angripa dig i alla dina städer över hela ditt land, det land som Herren din Gud har gett dig.

53 (BL) I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig att du ska äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar[ab] som Herren din Gud har gett dig. 54 En känslig och mycket bortskämd man hos dig ska då se med så ont öga på sin bror och på hustrun som han tar i famn och på de barn han ännu har kvar, 55 att han inte vill dela med sig till någon av dem av sina barns kött, för han äter det själv, eftersom han inte har något annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig i alla dina städer. 56 En känslig och bortskämd kvinna hos dig, så känslig och bortskämd att hon inte ens försökt sätta sin fot på marken, ska då se med så ont öga på mannen som hon tar i famn och på sin son och sin dotter, 57 att hon missunnar dem efterbörden som kommer ur hennes liv och barnen som hon föder. I brist på allt annat ska hon i hemlighet äta det. I sådan nöd och sådant trångmål ska din fiende försätta dig i dina städer.

58 Om du inte noggrant följer alla ord i denna lag som är skrivna i denna bok, så att du fruktar detta härliga och fruktade namn ”Herren din Gud”, 59 då ska Herren sända mycket svåra plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, elakartade och långvariga sjukdomar. 60 Han ska låta Egyptens alla farsoter, som du är rädd för, komma tillbaka, och de ska drabba dig. 61 Också många andra sjukdomar och plågor, som inte är nerskrivna i denna lagbok, ska Herren låta komma över dig tills du går under. 62 (BM) Och av er ska det bli ett fåtal kvar, ni som tidigare var talrika som stjärnorna på himlen, eftersom du inte lyssnade till Herren din Guds röst. 63 (BN) Och liksom Herren förut gladde sig över er när han fick göra er gott och föröka er, så ska Herren nu glädja sig över er också när han utrotar och förgör er. Ni ska ryckas bort ur det land som ni är på väg till för att ta i besittning.

64 (BO) Herren ska sprida ut dig bland alla folk, från jordens ena ände till den andra, och där ska du tjäna andra gudar som varken du eller dina fäder har känt, gudar av trä och sten. 65 Bland de folken ska du inte få någon ro eller någon vila för din fot. Herren ska där ge dig ett bävande hjärta och förtvinande ögon och en ångestfylld själ. 66 Du ska sväva i största livsfara, du ska darra både natt och dag och inte vara säker för ditt liv. 67 På morgonen kommer du att säga: ”Om det ändå vore kväll!”, och på kvällen kommer du att säga: ”Om det ändå vore morgon!” Detta på grund av den fruktan du ska känna i ditt hjärta och den syn dina ögon ska se. 68 Och Herren ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp[ac], på den väg om vilken jag sade till dig: ”Du ska inte se den mer.” Där ska ni bjuda ut er till salu som slavar och slavinnor åt era fiender. Men ingen ska vilja köpa.

Förnyelse av förbundet

29 (BP) Dessa är orden i det förbund som Herren befallde Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.

(BQ) Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt som Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land, (BR) de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren. (BS) Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. (BT) Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter. Ni fick inte bröd att äta och inte vin[ad] eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är Herren er Gud.

(BU) Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Heshbon, och Og, kungen i Bashan, ut till strid mot oss, men vi slog dem. (BV) Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. (BW) Ni ska därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni ska ha framgång i allt ni gör.

10 Ni står i dag alla inför Herren er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era förmän, alla män i Israel, 11 era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, 12 för att träda in i Herren din Guds förbund, det edsförbund som Herren din Gud i dag sluter med dig. 13 (BX) Han vill i dag upphöja dig så att du ska vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 14 Och det är inte bara med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, 15 utan både med dem som i dag står här med oss inför Herren vår Gud och med dem som inte är här med oss i dag.

16 Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog fram genom de hednafolks länder som ni nu har lämnat. 17 Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. 18 (BY) Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren vår Gud för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det ska gå väl för honom där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet, för då ska hela landet, både vått och torrt, förgås. 20 (BZ) Herren ska inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och lidelse ska då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren ska utplåna hans namn under himlen. 21 Herren ska avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.

22 Det kommande släktet, era barn som växer upp efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land ska se detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit landet med. 23 (CA) Hela landet ska vara förbränt med svavel och salt, det kan inte besås eller ge någon gröda och ingen växtlighet kan skjuta upp – en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och harm ödelade Sodom och Gomorra[ae], Adma och Sebojim. 24 (CB) Alla folk ska då säga: ”Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?”

25 Och man ska svara: ”Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. 26 De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem. 27 Därför upptändes Herrens vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det. 28 Och Herren ryckte upp dem ur deras land med vrede och harm och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett.”

29 (CC) Det fördolda hör Herren vår Gud till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi ska följa alla ord i denna lag.

Hör Guds ord – det gäller livet

30 (CD) När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, ska du ta det till ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren din Gud har fördrivit dig. Du ska då vända om till Herren din Gud och lyda hans röst i allt som jag i dag befaller dig, du och dina barn, av hela ditt hjärta och av hela din själ. (CE) Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån. Herren din Gud ska föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du ska besitta det. Han ska göra dig gott och föröka dig mer än dina fäder.

(CF) Herren din Gud ska omskära ditt hjärta[af] och dina efterkommandes hjärtan, så att du älskar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ. Då ska du få leva. Och Herren din Gud ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender och på dem som hatar och förföljer dig. Du ska på nytt lyssna till Herrens röst och följa alla hans bud som jag i dag ger dig. (CG) Herren din Gud ska ge dig överflöd i allt du företar dig och då det gäller dina barn, avkomman från din boskap och grödan från din mark. Så som Herren fröjdade sig över dina fäder, ska han åter fröjda sig över dig och göra dig gott, 10 när du lyssnar till Herren din Guds röst och håller hans bud och stadgar som är skrivna i denna lagbok, och vänder om till Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ.

11 (CH) Det bud som jag i dag ger dig är inte för svårt för dig, och det är inte långt borta. 12 (CI) Det är inte i himlen, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss stiga upp till himlen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 13 Ordet är inte heller på andra sidan havet, så att du behöver säga: ”Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kan följa det?” 14 Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun[ag] och i ditt hjärta, så att du kan följa det.

15 Se, jag lägger i dag fram för dig livet och det goda, döden och det onda, 16 då jag i dag befaller dig att älska Herren din Gud att vandra på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rådslut, för att du ska leva och föröka dig och för att Herren din Gud ska välsigna dig i det land dit du kommer för att ta det i besittning. 17 (CJ) Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem, 18 så förklarar jag för er i dag att ni förvisso ska förgås. Ni kommer inte att leva länge i det land dit du drar över Jordan för att komma och ta det i besittning.

19 (CK) Jag tar i dag himmel och jord till vittne mot er att jag har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj då livet, så att du och dina efterkommande får leva, 20 genom att du älskar Herren din Gud och lyssnar till hans röst och håller dig till honom. Detta betyder liv och lång levnad för dig, så att du får bo i det land som Herren med ed har lovat att ge dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.

Josua blir Moses efterträdare

31 Mose gick i väg och talade dessa ord till hela Israel. (CL) Han sade till dem: ”Jag är i dag hundratjugo år. Jag kan inte längre vara ledare och anförare, och Herren har sagt till mig: ’Du ska inte komma över denna Jordan.’ (CM) Men Herren din Gud går själv framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska driva bort dem. Josua ska anföra dig, som Herren har sagt. (CN) Herren ska göra med dem så som han gjorde med Sichon och Og, amoreernas kungar, och med deras land när han lät dem gå under. (CO) Herren ska överlämna dem till er och ni ska göra med dem alldeles så som jag har befallt er. (CP) Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig[ah].”

(CQ) Sedan kallade Mose till sig Josua och sade till honom inför hela Israel: ”Var stark och frimodig, för du ska gå in med detta folk i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem, och du ska utskifta det åt dem som arv. Herren går själv framför dig och han ska vara med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad.”

Läsningen av lagen

Mose skrev denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som bar Herrens förbundsark, och åt alla de äldste i Israel. 10 (CR) Och Mose befallde dem och sade: ”Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, 11 (CS) då hela Israel kommer för att träda fram inför Herren din Guds ansikte på den plats som han utväljer, då ska du läsa upp denna lag[ai] inför hela Israel så att de hör den. 12 Samla folket, män, kvinnor, barn och främlingen som är hos dig inom dina portar, så att de får höra och så lär sig frukta Herren er Gud och noggrant följer alla ord i denna lag. 13 Också deras barn, som ännu inte känner den, ska höra och lära sig den så att de fruktar Herren er Gud så länge ni lever i det land dit ni drar över Jordan för att ta det i besittning.”

Herrens sista ord till Mose

14 Herren sade till Mose: ”Se, tiden är nära då du ska dö. Kalla på Josua och inställ er i uppenbarelsetältet, så ska jag insätta honom i hans ämbete.” Mose gick då med Josua och inställde sig i uppenbarelsetältet. 15 Då visade sig Herren i tältet i en molnpelare, och molnpelaren blev stående vid ingången till tältet.

16 Och Herren sade till Mose: ”Se, när du har gått till vila hos dina fäder kommer detta folk att resa sig och trolöst följa främmande gudar i det land dit de kommer. De kommer att överge mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem. 17 Min vrede ska den dagen upptändas mot dem, och jag ska överge dem och dölja mitt ansikte för dem så att de förgås. Olyckor och lidande i mängd ska drabba dem. Då ska de säga: Är det inte för att vår Gud inte är med oss som dessa olyckor har drabbat oss? 18 Den dagen ska jag helt dölja mitt ansikte på grund av allt det onda som de har gjort genom att vända sig till andra gudar.

19 Skriv nu upp åt er denna sång, lär Israels barn den och lägg den i deras mun. Den ska så bli för mig ett vittne mot Israels barn. 20 När jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flödar av mjölk och honung, och de äter och blir mätta och feta, ska de vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund. 21 När då olyckor och lidande i mängd drabbar dem, ska denna sång vara ett vittnesbörd mot dem, för deras efterkommande ska inte glömma den. Jag vet nämligen vilka tankar de umgås med redan nu, innan jag har fört dem in i det land som jag med ed har lovat dem.”

22 Den dagen skrev Mose ner sången och lärde Israels barn den.

23 Och han insatte Josua, Nuns son, i ämbetet och sade: ”Var stark och frimodig, för du ska föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem. Och jag är med dig.”

24 Sedan Mose till alla delar hade skrivit ner orden i denna lag i en bok, 25 befallde han leviterna som bar Herrens förbundsark och sade: 26 (CT) ”Ta denna lagbok och lägg den vid sidan av Herren er Guds förbundsark. Den ska ligga där som ett vittnesbörd mot dig, 27 för jag vet att du är upprorisk och hårdnackad. Se, ännu medan jag lever bland er har ni varit upproriska mot Herren. Hur mycket mer ska ni då inte bli det efter min död! 28 Kalla samman till mig alla de äldste i era stammar, liksom era förmän, så att jag får tala dessa ord till dem och ta himmel och jord till vittnen mot dem. 29 Jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför ska olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont i Herrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar.”

Moses avskedssång

30 Inför Israels hela församling talade Mose denna sångs ord från början till slut.

32 (CU) Lyssna, ni himlar, jag vill tala!

Hör, du jord, min muns ord!
Som regnet ska min lära droppa,
        som daggen ska mitt tal flöda,
    som rikligt regn på grönska,
        som regnskurar på gräs.
(CV) Herrens namn ska jag förkunna.
    Ge ära åt vår store Gud!
(CW) Han är Klippan,
    fullkomliga är hans gärningar,
        för alla hans vägar är rätta.
    En trofast Gud utan svek,
        rättfärdig och rättvis är han.
(CX) De har handlat illa mot honom,
    de är inte hans barn utan en skam,
        ett förvänt och avogt släkte.
(CY) Är det så du lönar Herren,
        du dåraktiga och ovisa folk?
    Är han inte din Far
        som skapade dig,
    han som danade och formade dig?

Kom ihåg forna dagar.
        Ge akt på gångna släktens år.
    Fråga din far,
        han ska berätta för dig,
    dina äldste, de ska säga dig det.
(CZ) När den Högste gav arvslotter
        åt folken,
    när han spred ut människors barn,
        då utstakade han gränserna
            för folken
        efter antalet av Israels barn[aj],
(DA) för Herrens del är hans folk,
    Jakob är hans arvedels lott.

10 Han fann honom i öknens land,
        i ödslig, tjutande ödemark.
    Han omslöt honom
        och tog honom i sin vård,
    han bevarade honom
        som sin ögonsten[ak].
11 (DB) Som en örn väcker upp sitt bo
        och svävar över sina ungar,
    så bredde han ut sina vingar
        och tog emot honom
            och bar honom på sina fjädrar.
12 Endast Herren ledde honom,
    ingen främmande gud
        vid hans sida.
13 Han lät honom gå fram
    över landets höjder[al]
        och äta av markens gröda.
    Han lät honom suga honung
        ur berget
    och olja ur den hårda klippan.[am]
14 Han gav honom gräddmjölk av kor
    och sötmjölk av får
        med det bästa av lamm,
    baggar från Bashan[an] och bockar,
        det bästa och finaste vete.
    Druvors blod fick du dricka,
        skummande vin.

15 Då blev Jeshurun[ao] fet och slog bakut.
        Du blev fet och tjock och stinn.
    Han övergav Gud, sin skapare,
        och föraktade
            sin frälsnings klippa.
16 De retade honom
        med främmande gudar,
    väckte hans vrede med vidrigheter.
17 (DC) De offrade åt onda andar
    som inte är Gud,
        åt gudar de inte kände,
    nya gudar som nyss kommit till
        och som era fäder inte fruktade.[ap]
18 Du övergav Klippan
        som födde dig,
    du glömde Gud som gav dig livet.

19 Herren såg det och förkastade dem,
    eftersom hans söner och döttrar
        hade kränkt honom.
20 Han sade:
    Jag ska dölja mitt ansikte för dem,
        jag ska se vilket slut de får,
    för de är ett förvänt släkte,
        barn utan trohet.
21 (DD) De har provocerat mig
        med gudar som inte är gudar,
    väckt min vrede
        med sina tomma avgudar.
    Därför ska jag provocera dem
        med det som inte är ett folk,
    med ett dåraktigt hednafolk
        ska jag väcka deras förtret.[aq]

22 (DE) För en eld är tänd av min vrede,
        den brinner till dödsrikets djup.
    Den förtär jorden med dess gröda
        och sätter bergens grundvalar
            i brand.
23 Jag ska hopa olyckor över dem,
    jag ska skjuta mina pilar
        mot dem.
24 (DF) Svält ska drabba dem,

feberglöd förtära dem,

        pest som bittert pinar.
    Jag ska sända vilddjurens tänder
            mot dem
        och gift från ormar
        som krälar i stoftet.
25 (DG) Ute ska svärdet dräpa deras barn,
        inne gör skräcken det.
    Unga män och jungfrur förgås,
        spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga:
    Jag ska skingra dem,
        utplåna minnet av dem
            bland människor,
27 (DH) om jag inte fruktade
        fiendens hån,
    att deras ovänner
        skulle misstolka det och säga:
    Vår hand är mäktig,
        det var inte Herren
            som gjorde allt detta.

28 De är ett rådlöst folk,
    och förstånd finns inte i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
    de skulle förstå vilket slut
        de måste få.
30 Hur kan en jaga tusen framför sig,
        två driva tiotusen på flykten,
    om inte deras Klippa
        hade sålt dem,
    Herren hade utlämnat dem?
31 Våra fienders klippa
    är inte som vår Klippa,
        det kan de själva döma om,
32 (DI) för deras vinstock
    är från Sodoms vinstock
        och från Gomorras fält.
    Deras druvor är giftiga druvor,
        deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
    kobrors grymma gift.

34 Sådant ligger förvarat hos mig,
    förseglat i mina förrådshus.
35 (DJ) Min är hämnden[ar]
        och vedergällningen
    vid tiden då deras fot ska vackla,
        för deras olyckas dag är nära,
    det som väntar dem
        kommer med hast.

36 (DK) Herren ska ta sig an sitt folks sak
    och förbarma sig
        över sina tjänare,
    när han ser att deras kraft är borta
        och att ingen finns kvar,
    varken slav eller fri.
37 Då ska han fråga:
    Var är deras gudar,
        klippan som de flydde till,
38 (DL) de som åt[as] deras slaktoffers fett
    och drack deras
        dryckesoffers vin?
    De får komma och hjälpa er,
        de får vara ert beskydd.

39 (DM) Se nu: Jag, jag är Gud,
    det finns ingen Gud
        vid sidan av mig.
    Jag dödar och jag gör levande,
        jag slår och jag helar.
    Ingen kan rädda ur min hand.
40 (DN) Se, jag lyfter min hand
        mot himlen och säger:
    Så sant jag lever för evigt:
41 När jag vässat
    mitt flammande svärd
        och min hand skipar rätt,
    ska jag ta hämnd på mina ovänner
        och straffa dem som hatar mig.
42 Jag ska göra mina pilar
        berusade av blod,
    mitt svärd ska mätta sig av kött,
        av fallnas och fångnas blod,
            av fiendehövdingars huvuden.

43 (DO) [at]Jubla, ni hednafolk
    tillsammans med hans folk,[au]
        för han hämnas sina tjänares blod.
    Han tar hämnd på sina ovänner
        och bringar försoning för sitt land,
            sitt folk.

44 (DP) Mose kom tillsammans med Hosea[av], Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket. 45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 (DQ) sade han till dem: ”Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 (DR) Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord ska ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning.”

Gud talar om Moses död

48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 (DS) ”Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo[aw] i Moabs land mitt emot Jeriko, så ska du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 (DT) Du ska dö där på berget dit du stiger upp, och du ska samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor[ax] och samlades till sitt folk. 51 (DU) Detta sker för att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten[ay] vid Kadesh i öknen Zin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 (DV) Du ska se landet rakt framför dig, men du ska inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.”

Mose välsignar Israel

33 (DW) Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död. (DX) Han sade:

Herren kom från Sinai,
        han gick upp över dem från Seir.
    Han strålade fram från berget Paran,
        ur skaran av mångtusen heliga.
    På hans högra sida
        brann i eld en lag för dem.
I sanning älskar han folken.
        Alla hans heliga är i din hand.
    De faller ner vid din fot,
        de tar emot av dina ord.
Mose gav oss en lag,
    en arvedel för Jakobs församling.
Han blev kung i Jeshurun
        när folkets huvudmän samlades,
    Israels alla stammar.

Låt Ruben leva och inte dö.

Men hans män blir en liten skara.

Detta sade han om Juda:
    Hör, o Herre, Juda röst,
        låt honom komma till sitt folk.
    Med sina händer strider han
        för dem.
    Bli hans hjälp mot hans fiender.

(DY) Om Levi sade han:
    Dina tummim[az] och dina urim[ba]
        tillhör din trogne
    som du prövade i Massa,
        som du kämpade med
    vid Meribas vatten,
(DZ) han som sade om sin far och sin mor:
    ’Jag ser dem inte’,
        som inte ville kännas vid
            sina bröder[bb]
    eller veta av sina barn,
        för de tog vara på ditt ord
            och höll ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina förordningar
        och Israel din lag.
    De ska bära fram rökelse
        för din näsa[bc]
    och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
        låt hans händers verk behaga dig.
    Krossa höfterna
        på hans motståndare
    så att hans fiender
        inte kan resa sig.

12 Om Benjamin sade han:
    Herrens älskade
        ska bo i trygghet hos honom
            som alltid skyddar honom.
    Mellan hans höjder ska han bo.

13 Om Josef sade han:
    Må hans land
        bli välsignat av Herren
    med himlens ädlaste gåvor,
        med dagg,
    med gåvor från djupet
        som ligger där nere,
14 med solens finaste skördar
    och månvarvens finaste frukter,
15 med de uråldriga bergens
        yppersta skatter
    och de eviga höjdernas
        finaste frukt,
16 (EA) med jordens finaste frukt
        och all dess fullhet,
    med nåd från honom
        som bodde i busken[bd].
    Låt detta komma
        över Josefs huvud,
    över hjässan på fursten
        bland bröder.
17 (EB) Härlig är den förstfödde
    bland hans tjurar,
        som vildoxens är hans horn.
    Med dem stångar han folken,
        också dem som bor
            vid jordens ändar.
    Sådana är Efraims tiotusenden,
        sådana Manasses tusenden.

18 Om Sebulon sade han:
    Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
        och du Isaskar i dina tält.
19 De bjuder in folk till sitt berg,
        där offrar de rätta offer,
    för de suger till sig havens rikedom
        och skatter dolda i sanden.

20 Om Gad sade han:
    Lovad är han
        som gav rymligt land åt Gad!
    Han bor som en lejonhona
        och krossar både arm och hjässa.
21 (EC) Han utsåg den bästa delen
        åt sig själv,
    för där var hans
        härskarlott förvarad.
    När folkets huvudmän
        kom samman,
    utförde han Herrens rätt
        och hans domar med Israel.

22 Om Dan sade han:
    Dan är ett ungt lejon
        som rusar ner från Bashan.[be]

23 Om Naftali sade han:
    Naftali har fått riklig nåd
        och full välsignelse av Herren.
    Väster och söder
        ska du ta i besittning.

24 Om Asher sade han:
    Välsignad bland söner
        är Asher.
    Må han bli älskad av sina bröder
        och doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar
    ska dina reglar vara,
        och som dina dagar din kraft.

26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
    han som far fram på himlen
        till din hjälp,
    på skyarna i sitt majestät.
27 (ED) En tillflykt är han, urtidens Gud,
    och här nere råder
        hans eviga armar.
    Han ska jaga fienderna framför dig
        och säga: Förgör dem!
28 (EE) Så ska Israel bo i trygghet,
    Jakobs källa lämnas ifred
        i ett land med säd och vin,
    under en himmel
        som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel.
        Vem är som du?
    Du är ett folk
        som har sin räddning i Herren.
    Han är din skyddande sköld,
        ditt ärorika svärd.
    Dina fiender ska krypa för dig,
        och du ska gå fram
            över deras höjder.

Moses död

34 (EF) Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet[bf], från Gilead ända till Dan och hela Naftali och Efraims och Manasses land och hela Juda land ända till Västra havet, (EG) och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. (EH) Och Herren sade till honom: ”Detta är det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob när jag sade: Åt dina efterkommande ska jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in ska du inte komma.”

Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. (EI) Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. (EJ) Mose var hundratjugo år när han dog[bg]. Hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. (EK) Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var gråtens dagar i sorgetiden efter Mose slut.

(EL) Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, eftersom Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.

10 (EM) I Israel uppstod ingen mer profet som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte – 11 inte om man tänker på alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egyptens land för farao och alla hans tjänare och hela hans land, 12 och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation