Bible in 90 Days

Davids sista ord

23 Dessa är Davids sista ord.

Davids hjältar

^8 (X) Dessa är namnen på Davids hjältar: Josheb-Bashebet,^[b] en takemonit, den främste av kämparna.^[c] Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.

^9 (Y) Efter honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som var med David när de hånade filisteerna som hade samlats där till strid. Israels män drog sig tillbaka, ¹⁰ men Eleasar höll stånd och angrep filisteerna tills hans hand var så trött att den satt som klistrad vid svärdet. Herren gav en stor seger den dagen. Och folket vände om efter Eleasar, men bara för att plundra.

¹¹ Efter honom kom Shamma, son till Age, en hararit. En gång hade filisteerna samlats i en skara vid en åker full med linsärter. Folket flydde för filisteerna, ¹² men Shamma ställde sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna. Och Herren gav en stor seger.

^13 (Z) En gång drog tre av de trettio främsta männen ner och kom vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁴ David befann sig då på borgen, medan en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁵ David greps av längtan och sade: ”Tänk om någon kunde ge mig vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” ¹⁶ Då bröt sig de tre hjältarna igenom filisteernas läger och öste upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men han ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. ¹⁷ Han sade: ”Herre, aldrig att jag skulle göra det där! Skulle jag dricka blodet av de män som gick ut med fara för sina liv?” Och han ville inte dricka det. Sådant gjorde de tre hjältarna.

¹⁸ Abishaj, bror till Joab, Serujas son, var den främste av tre andra.^[d] Han svängde sitt spjut över trehundra slagna och hade ett aktat namn bland de tre. ¹⁹ Han var mer ansedd än någon annan av de tre och blev deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

^20 (AA) Benaja,^[e] son till Jojada från Kabseel, var en tapper man som gjorde många stordåd. Han slog de två arielerna^[f] i Moab. Det var också han som en snövädersdag steg ner och dödade lejonet i brunnen. ²¹ Han dödade också en egyptier, en imponerande man. Egyptiern hade ett spjut i handen, men Benaja gick ner mot honom med sin stav och ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ^22 (AB) Sådant gjorde Benaja, Jojadas son. Han hade ett aktat namn bland de tre hjältarna. ²³ Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom över sin livvakt.

^24 (AC) Till de trettio hörde:

Davids folkräkning

24 ^(AI) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” ^2 (AJ) Då sade kungen till Joab, befälhavaren^[h] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket^[i] så att jag får veta hur många de är.” ³ Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” ⁴ Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

^5 (AK) De gick^[j] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. ^6 (AL) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land^[k]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. ⁷ Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. ⁸ När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. ^9 (AM) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

^10 (AN) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”

^11 (AO) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,^[l] Davids siare. Han sade: ¹² ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” ^13 (AP) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju^[m] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

¹⁴ David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” ^15 (AQ) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. ^16 (AR) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. ^17 (AS) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”

David bygger ett altare åt Herren

¹⁸ Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas^[n] tröskplats.”^{[o] 19} David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

²⁰ När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. ²¹ Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” ²² Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. ²³ Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”

²⁴ Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver^[p]. ^25 (AT) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

Abishag hos kung David

1 Kung David var nu gammal och hade nått hög ålder. Trots att man lade täcken över honom kunde han inte hålla sig varm. ² Därför sade hans tjänare till honom: ”Låt oss finna en ung kvinna åt min herre kungen, en jungfru som kan bli kungens tjänarinna och sköta om honom. Om hon får ligga i din famn så blir min herre kungen varm.”

³ De sökte över hela Israel efter en vacker ung kvinna, och de fann Abishag från Shunem^[q] och förde henne till kungen. ⁴ Hon var mycket vacker. Hon skötte om kungen och betjänade honom, men kungen låg inte med^[r] henne.

Adonia gör anspråk på tronen

^5 (AU) Adonia,^[s] Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: ”Det är jag som ska bli kung.” Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom. ^6 (AV) Hans far hade aldrig velat såra honom genom att säga: ”Varför gör du så?” Dessutom såg Adonia mycket bra ut, och han var född näst efter Absalom. ^7 (AW) Han började förhandla med Joab^[t], Serujas son, och prästen Ebjatar, och de anslöt sig till Adonia och understödde honom. ^8 (AX) Men prästen Sadok^[u] och Benaja^[v], Jojadas son, samt profeten Natan^[w], Shimei^[x], Rei och Davids hjältar^[y] stödde inte Adonia.

^9 (AY) Adonia offrade får, oxar och gödkalvar vid Sohelet-stenen nära Rogelskällan^[z]. Han bjöd in alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män som var i kungens tjänst. ¹⁰ Men han bjöd inte profeten Natan, Benaja, hjältarna eller sin bror Salomo.

Salomo blir Davids efterträdare

¹¹ Då sade Natan till Bat-Seba^[aa], Salomos mor: ”Du har väl hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung utan att vår herre David vet om det? ¹² Nu vill jag ge dig ett råd så att du kan rädda ditt liv och din son Salomos liv. ¹³ Gå genast in till kung David och säg till honom: Har inte du själv, min herre och kung, med ed lovat din tjänarinna och sagt: Din son Salomo ska bli kung efter mig. Det är han som ska sitta på min tron. Varför har då Adonia blivit kung? ¹⁴ Medan du är där och talar med kungen ska jag komma in efter dig och bekräfta det du har sagt.”

¹⁵ Bat-Seba gick in till kungen i kammaren. Kungen var nu mycket gammal och Abishag från Shunem betjänade honom. ¹⁶ Bat-Seba bugade sig och föll ner för kungen. Och kungen frågade: ”Vad önskar du?”

¹⁷ Hon svarade honom: ”Min herre, du har själv lovat din tjänarinna med ed vid Herren din Gud och sagt: Din son Salomo ska bli kung efter mig. Det är han som ska sitta på min tron. ¹⁸ Men nu har Adonia blivit kung, utan att du, min herre och kung, har fått veta det. ¹⁹ Han har offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och bjudit in alla kungens söner och prästen Ebjatar och överbefälhavaren Joab. Men din tjänare Salomo har han inte bjudit. ²⁰ Nu är hela Israels ögon riktade på dig, min herre och kung, för att du ska säga dem vem som ska sitta på min herre kungens tron efter honom. ²¹ Annars kommer jag och min son Salomo att betraktas som brottslingar när min herre kungen har gått till vila hos sina fäder.”

²² Och medan hon ännu talade med kungen kom profeten Natan. ²³ Man anmälde det för kungen och sade: ”Profeten Natan är här.” När han kom inför kungen, föll han ner på sitt ansikte för kungen ²⁴ och sade: ”Min herre och kung, har du verkligen sagt att Adonia ska bli kung efter dig och att det är han som ska sitta på din tron? ²⁵ För i dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och bjudit in alla kungens söner och befälhavare och prästen Ebjatar. Nu äter och dricker de hos honom och ropar: Leve kung Adonia! ²⁶ Men mig, din tjänare, har han inte bjudit, och inte heller prästen Sadok eller Benaja, Jojadas son, eller din tjänare Salomo. ²⁷ Har detta kommit från min herre kungen utan att du har låtit din tjänare veta vem som ska sitta på min herre kungens tron efter honom?”

²⁸ Då svarade kung David och sade: ”Kalla hit Bat-Seba till mig.” När hon kom inför kungen och stod framför honom, ^29 (AZ) svor kungen en ed och sade: ”Så sant Herren lever, han som har befriat mig ur all nöd: ³⁰ Så som jag lovade dig med ed vid Herren, Israels Gud, när jag sade: Din son Salomo ska bli kung efter mig, det är han som ska sitta på min tron i mitt ställe, så ska jag göra i dag.” ³¹ Då bugade sig Bat-Seba med ansiktet mot marken och föll ner för kungen och sade: ”Må min herre kung David leva för evigt!”

³² Kung David sade: ”Kalla hit till mig prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” När de kom inför kungen, ^33 (BA) sade han till dem: ”Ta med er herres tjänare och sätt min son Salomo på min egen mulåsna^[ab] och för honom ner till Gihon^[ac]. ³⁴ Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung^[ad] över Israel. Sedan ska ni blåsa i basunen och ropa: Leve kung Salomo! ³⁵ Därefter ska ni följa honom upp hit, och han ska komma och sitta på min tron. Det är han som ska vara kung i mitt ställe, för honom har jag utsett till härskare över Israel och Juda.” ³⁶ Då svarade Benaja, Jojadas son, kungen och sade: ”Amen. Så ska också Herren, min herre kungens Gud, säga. ³⁷ Så som Herren har varit med min herre kungen, så ska han också vara med Salomo. Han ska göra hans tron ännu mäktigare än min herre kung Davids tron.”

^38 (BB) Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick dit ner tillsammans med kereteerna och peleteerna. De satte Salomo på kung Davids mulåsna och förde honom till Gihon. ^39 (BC) Prästen Sadok tog oljehornet från tältet^[ae] och smorde Salomo. Därefter blåste de i basunen och allt folket ropade: ”Leve kung Salomo!” ⁴⁰ Sedan följde allt folket med honom upp medan de blåste på flöjter och jublade med så stor glädje att marken kunde ha rämnat av deras rop.

⁴¹ Men Adonia och alla hans gäster hörde det just som de hade ätit färdigt. När Joab hörde basunens ljud sade han: ”Varför är det sådant oväsen i staden?” ^42 (BD) Medan han ännu talade kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: ”Kom hit, en duktig man som du har säkert goda nyheter.” ⁴³ Jonatan svarade Adonia: ”Nej! Vår herre kung David har gjort Salomo till kung. ⁴⁴ Kungen har skickat med honom prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, dessutom kereteerna och peleteerna. De satte honom på kungens mulåsna, ⁴⁵ och prästen Sadok och profeten Natan smorde honom till kung i Gihon. Sedan drog de jublande upp därifrån och hela staden är i rörelse. Det var det ljudet ni hörde. ⁴⁶ Och nu sitter Salomo på kungatronen, ⁴⁷ och kungens tjänare har kommit och lyckönskat vår herre kung David och sagt: Må din Gud låta Salomos namn bli ännu större än ditt namn och hans tron ännu mäktigare än din tron. Och kungen tillbad, böjd över sin säng. ⁴⁸ Kungen har också sagt: Lovad är Herren, Israels Gud, som i dag har satt en efterträdare på min tron, så att jag fått se det med egna ögon!”

⁴⁹ Då blev Adonias alla gäster förskräckta och bröt upp och gick, var och en åt sitt håll. ^50 (BE) Adonia själv blev så rädd för Salomo att han reste sig och gick och grep tag i hornen på altaret^[af]. ⁵¹ Och det berättades för Salomo: ”Se, Adonia är rädd för kung Salomo. Han har gripit tag i altarets horn och sagt: Kung Salomo måste i dag ge mig sin ed på att han inte kommer att döda sin tjänare med svärd.”

^52 (BF) Då sade Salomo: ”Om han visar sig vara en hedersman ska inte ett hår på hans huvud falla till marken. Men finner man något ont hos honom ska han dö.” ⁵³ Därefter sände kung Salomo bud och lät hämta honom från altaret. Han kom och föll ner för kung Salomo, och Salomo sade till honom: ”Gå hem till ditt.”

Davids sista ord till Salomo

2 Då tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sade: ^2 (BG) ”Jag går nu all världens väg^[ag]. Var stark och visa dig som en man. ^3 (BH) Håll fast vid vad Herren din Gud har befallt dig, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, bud, föreskrifter och vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag. Då får du framgång i allt du gör och vart du än vänder dig, ^4 (BI) så att Herren kan uppfylla sitt ord som han uttalade över mig när han sade: Om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig i trohet av hela sitt hjärta och hela sin själ, sade han, då ska det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.

^5 (BJ) Du vet också vad Joab, Serujas^[ah] son, har gjort mot mig, och vad han gjorde mot de två befälhavarna i Israel, Abner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem och spillde blod i fredstid som om det var krig^[ai], han skvätte blod över bältet runt sina höfter och över skorna på sina fötter som om det var krig. ⁶ Gör efter din vishet och låt inte hans grå hår fara ner i dödsriket med frid.

^7 (BK) Men mot gileaditen Barsillajs söner^[aj] ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord. För så gjorde de mot mig när jag flydde för din bror Absalom.

^8 (BL) Sedan har du Shimei, Geras son, benjaminiten från Bahurim. Han uttalade hemska förbannelser mot mig den dagen då jag gick till Mahanajim. Sedan kom han ner till Jordan och mötte mig^[ak], och jag gav honom min ed inför Herren och sade: Jag ska inte döda dig med svärd. ⁹ Men låt honom nu inte bli ostraffad. Du är ju en vis man och vet vad du ska göra med honom. Låt hans grå hår fara ner i dödsriket med blod.”

David dör

^10 (BM) David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad. ^11 (BN) Den tid David regerade över Israel var fyrtio år.^[al] I Hebron regerade han i sju år, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år. ¹² Och Salomo satt på sin far Davids tron, och hans kungamakt var starkt befäst.

Adonia dör

¹³ Adonia, Haggits son, gick till Salomos mor Bat-Seba. Hon frågade då: ”Kommer du med fredliga avsikter?” Han svarade: ”Ja, med fred.” ¹⁴ Han fortsatte: ”Jag har något att tala med dig om.” Hon svarade: ”Säg det.” ^15 (BO) Då sade han: ”Du vet ju att kungadömet var mitt och att hela Israel hade fäst sina blickar på mig och väntade att jag skulle bli kung. Men kungadömet gick ifrån mig och över till min bror. Genom Herren blev det hans. ¹⁶ Nu har jag en enda bön till dig. Visa inte bort mig.” Hon svarade: ”Tala.” ^17 (BP) Då sade han: ”Tala med kung Salomo – dig visar han ju inte bort – och be att han ger mig Abishag från Shunem till hustru.” ¹⁸ Bat-Seba svarade: ”Visst, jag ska tala med kungen om dig.”

¹⁹ Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Då reste sig kungen och gick henne till mötes, bugade sig för henne och satte sig på sin tron. Man ställde också fram en stol^[am] åt kungens mor, och hon satte sig till höger om honom. ²⁰ Sedan sade hon: ”Jag har en enda liten bön till dig. Visa inte bort mig.” Kungen svarade henne: ”Mor, låt mig höra din bön. Jag ska inte visa bort dig.” ²¹ Då sade hon: ”Låt Adonia få Abishag från Shunem till hustru.”

^22 (BQ) Men kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Abishag från Shunem åt Adonia? Du kunde lika gärna be mig ge kungadömet^[an] till honom – han är ju min äldre bror – till honom och till prästen Ebjatar och till Joab, Serujas son!” ²³ Kung Salomo svor en ed inför Herren och sade: ”Må Gud straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för att han sagt detta. ²⁴ Och nu, så sant Herren lever, han som har utsett mig och satt mig på min far Davids tron och som har byggt mig ett hus efter sitt löfte: I dag ska Adonia dödas.” ²⁵ Och kung Salomo sände i väg Benaja, Jojadas son, som högg ner Adonia så att han dog.

Ebjatar och Joab straffas

^26 (BR) Till prästen Ebjatar^[ao] sade kungen: ”Gå till dina ägor i Anatot^[ap]. Du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, för du har burit Herren Guds ark framför min far David och lidit med min far i allt han fått lida.” ^27 (BS) Så drev Salomo bort Ebjatar och lät honom inte längre vara Herrens präst, för att Herrens ord som han hade talat över Elis hus i Shilo skulle fullbordas.

²⁸ Ryktet nådde Joab. Han hade anslutit sig till Adonia, men inte till Absalom. Han flydde till Herrens tält och grep tag i hornen på altaret.

^29 (BT) När kung Salomo fick höra att Joab hade flytt till Herrens tält och att han stod vid altaret, sände Salomo i väg Benaja, Jojadas son, och sade: ”Gå och hugg ner honom!” ³⁰ När Benaja kom till Herrens tält, sade han till honom: ”Så säger kungen: Gå härifrån!” Men han svarade: ”Nej, jag vill dö här.” Benaja framförde det till kungen och sade: ”Så har Joab sagt och så har han svarat mig.”

^31 (BU) Då sade kungen till honom: ”Gör som han har sagt, hugg ner honom^[aq] och begrav honom, så att du befriar mig och min fars hus från skulden för det oskyldiga blod som Joab har spillt. ^32 (BV) Herren ska låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, därför att han högg ner två män som var rättfärdigare och bättre än han själv. Han dödade dem med svärd utan att min far David visste det, nämligen Israels befälhavare Abner, Ners son, och Juda befälhavare Amasa, Jeters son. ^33 (BW) Ja, deras blod ska komma tillbaka över Joabs och hans efterkommandes huvuden för evigt. Men åt David och hans efterkommande, hans hus och hans tron ska Herren ge frid till evig tid.”

³⁴ Benaja, Jojadas son, gick då dit upp och högg ner Joab och dödade honom. Han blev begravd i öknen^[ar] där han bodde. ^35 (BX) Kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären, och prästen Sadok satte han i Ebjatars ställe.

Shimei dör

³⁶ Därefter sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där. Du får inte gå därifrån, varken hit eller dit. ³⁷ För du ska veta att den dag du går ut och går över Kidrondalen^[as] måste du dö. Ditt blod kommer över ditt eget huvud.” ³⁸ Shimei sade till kungen: ”Det är bra. Så som min herre kungen har sagt, så ska din tjänare göra.” Och Shimei bodde i Jerusalem en lång tid.

^39 (BY) Men tre år därefter hände det att två av hans tjänare flydde till Gats^[at] kung Akish, Maakas son. Man berättade det för Shimei och sade: ”Dina tjänare är i Gat.” ⁴⁰ Då bröt Shimei upp, sadlade sin åsna och tog sig till Akish i Gat för att leta efter sina tjänare. Shimei gav sig alltså av och hämtade sina tjänare från Gat.

⁴¹ Men när man berättade för Salomo att Shimei hade begett sig från Jerusalem till Gat och kommit tillbaka, ⁴² sände kungen bud och kallade till sig Shimei och sade till honom: ”Har jag inte bundit dig med ed vid Herren och varnat dig och sagt: Du ska veta att den dag du går ut och beger dig hit eller dit måste du dö? Du svarade mig: Det är bra, jag har hört det. ⁴³ Varför har du då inte hållit eden inför Herren och lytt den befallning som jag gett dig?” ^44 (BZ) Kungen sade sedan till Shimei: ”Du vet själv allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Herren ska låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud. ⁴⁵ Men kung Salomo ska bli välsignad, och Davids tron ska bli befäst inför Herren till evig tid.”

⁴⁶ På kungens befallning gick därefter Benaja, Jojadas son, fram och högg ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.

Salomo ber om vishet

3 ^(CA) Genom giftermål blev Salomo släkt med farao^[au], kungen av Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo tills han byggt färdigt sitt hus liksom Herrens hus och muren runt Jerusalem. ^2 (CB) Men folket offrade på höjderna, eftersom det fortfarande inte hade byggts något hus åt Herrens namn. ³ Salomo älskade Herren och följde sin far Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna^[av] och tände rökelse där.

^4 (CC) Kungen begav sig till Gibeon^[aw] för att offra. Det var den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade tusen brännoffer på altaret där. ^5 (CD) I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: ”Be mig om det du vill att jag ska ge dig.”

^6 (CE) Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. ⁷ Herre min Gud, nu har du gjort din tjänare till kung efter min far David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in^[ax]. ^8 (CF) Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. ⁹ Ge din tjänare ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?”

¹⁰ Det gladde Herren att Salomo bad om detta. ¹¹ Gud sade till honom: ”Eftersom du har bett om detta och inte bett om långt liv, rikedom eller dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, ^12 (CG) därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att ingen som du har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.

^13 (CH) Dessutom ger jag dig vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att ingen kung i alla dina dagar ska vara din like.^{[ay] 14 (CI)} Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.”

¹⁵ Då vaknade Salomo och såg: det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.

Salomos vishet som domare

¹⁶ Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. ¹⁷ Den ena kvinnan sade: ”Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. ¹⁸ Tredje dagen efter det att jag fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. ¹⁹ En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. ²⁰ Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. ²¹ Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, då var det inte min son som jag hade fött.”

²² Då sade den andra kvinnan: ”Nej! Min son lever och din son är död.” Men den första kvinnan svarade: ”Nej, din son är död medan min son lever.” Så grälade de inför kungen.

²³ Kungen sade: ”Den ena säger: Det här är min son som lever, och din son är död. Den andra säger: Nej, din son är död och min son lever.” ²⁴ Sedan sade kungen: ”Ge mig ett svärd.” När man kom med svärdet till kungen, ²⁵ sade han: ”Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.”

^26 (CJ) Den kvinna som var mor till barnet som levde sade då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: ”Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!” Men den andra sade: ”Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!”

²⁷ Då tog kungen till orda och sade: ”Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor.” ²⁸ När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt häpnade de över kungen, för de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.

Salomos ämbetsmän

4 Kung Salomo var nu kung över hela Israel. ² Dessa var hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst. ³ Shishas söner Elihoref och Ahia var sekreterare.^[az] Joshafat, Ahiluds son, var kansler^[ba]. ^4 (CK) Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare. Sadok och Ebjatar var präster. ⁵ Asarja, Natans son, var satt över fogdarna. Sabud, Natans son, en präst, var kungens vän. ^6 (CL) Ahishar var överförvaltare. Adoniram, Abdas son, hade uppsikt över de allmänna arbetena.

⁷ Salomo hade tolv fogdar över hela Israel som sörjde för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för deras behov. ⁸ Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd, ⁹ Ben-Deker i Makas, Shaalbim, Bet-Shemesh, Elon och Bet-Hanan, ¹⁰ Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet. ¹¹ Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru. ¹² Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam. ¹³ Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Bashan, sextio stora städer med murar och kopparbommar. ¹⁴ Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim ¹⁵ och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru. ¹⁶ Baana, Hushajs son, var fogde i Asher och Alot, ¹⁷ Joshafat, Paruas son, i Isaskar, ¹⁸ Shimei, Elas son, i Benjamin. ¹⁹ Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Bashan. Det var bara en fogde i det landet.

Salomos makt och visdom

^20 (CM) Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada. ^21 (CN) Salomo regerade över alla riken från floden till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns.^[bb] De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde.

²² De livsmedel som Salomo behövde för varje dag var trettio korer fint mjöl och sextio korer^[bc] vanligt mjöl, ²³ tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

²⁴ Han rådde över hela landet på denna sidan floden, från Tifsa^[bd] ända till Gaza, över alla kungar på denna sidan floden. Han hade fred på alla sidor runt omkring ^25 (CO) så att Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheba^[be] så länge Salomo levde.

^26 (CP) Salomo hade 40 000^[bf] stallplatser för sina vagnshästar och 12 000 ridhästar. ²⁷ Och fogdarna sörjde var sin månad för kung Salomos behov och för alla som kom till kung Salomos bord. De lät ingenting fattas. ²⁸ Säden och halmen för hästarna och travarna förde de i tur och ordning till den plats där han uppehöll sig.

²⁹ Gud gav Salomo vishet och mycket stort förstånd och kunskap så rik som sanden på havets strand. ³⁰ Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och alla egyptiers vishet. ^31 (CQ) Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan^[bg] och Mahols söner Heman^[bh], Kalkol och Darda. Hans namn var känt bland alla hednafolk runt omkring. ³² Han författade 3 000 ordspråk^[bi] och 1 005 sånger.^{[bj] 33} Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna. ^34 (CR) Från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från jordens alla kungar som hade hört talas om hans vishet.

Tempelbygget förbereds

5 ^(CS) När kung Hiram^[bk] i Tyrus fick höra att Salomo blivit smord till kung efter sin far, sände han sina tjänare till Salomo. Hiram hade alltid varit Davids vän. ² Och Salomo sände bud till Hiram och lät säga: ³ ”Du vet själv att min far David inte kunde bygga ett hus åt Herren sin Guds namn på grund av de krig han tvingades utkämpa på alla sidor tills Herren hade lagt hans fiender under hans fötter. ⁴ Men nu har Herren min Gud låtit mig få ro på alla sidor. Ingen motståndare finns, och ingen olycka nalkas. ^5 (CT) Nu tänker jag bygga ett hus åt Herren min Guds namn, så som Herren talade till min far David när han sade: Din son som jag ska sätta på din tron efter dig, han ska bygga huset åt mitt namn. ⁶ Befall nu att man hugger cedrar på Libanon åt mig. Mina tjänare ska arbeta tillsammans med dina, och jag ska betala dig allt du begär för dina tjänares arbete. Du vet ju att det inte finns någon hos oss som kan hugga virke som sidonierna.”

^7 (CU) När Hiram hörde Salomos ord blev han mycket glad, och han sade: ”Välsignad är Herren i dag, som har gett David en vis son att regera över detta stora folk!” ⁸ Hiram sände bud till Salomo och lät säga: ”Jag har hört budskapet du sände till mig. Jag ska göra allt du önskar i fråga om cederträ^[bl] och cypressträ. ⁹ Mina tjänare ska föra virket från Libanon ner till havet. Jag ska låta dem lägga virket i flottar på havet och föra det till det ställe du anvisar mig och lossa det där. Men du får själv hämta det. Du i din tur ska göra vad jag önskar och förse mitt hus med livsmedel.” ¹⁰ Hiram gav Salomo cederträ och cypressträ, så mycket han önskade. ¹¹ Och Salomo gav Hiram 20 000 korer vete^[bm] till mat för hans hushåll och tjugo korer olja^[bn] av stötta oliver. Detta gav Salomo till Hiram varje år. ^12 (CV) Herren gav Salomo vishet som han hade lovat honom. Det rådde fred mellan Hiram och Salomo, och de slöt förbund med varandra.

¹³ Kung Salomo kallade samman en arbetsstyrka ur hela Israel, och den utgjorde 30 000 man. ^14 (CW) Han sände dem till Libanon, 10 000 för varje månad i skift, så att de var en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram hade uppsikt över de allmänna arbetena. ^15 (CX) Salomo hade 70 000 man som bar bördor och 80 000 som högg sten i bergen. ¹⁶ Därtill kom de 3 300 högre arbetsledare som var anställda av Salomo för arbetet och ledde folket som utförde arbetet. ¹⁷ På kungens befallning bröt man stora och dyrbara stenar för att husets grund skulle kunna läggas med huggen sten. ^18 (CY) Salomos byggnadsarbetare, Hirams byggnadsarbetare och folket från Gebal högg och beredde trävirke och stenar till huset.

Tempelbyggnaden

6 ^(CZ) I det fyrahundraåttionde året efter det att Israels barn drog ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regering över Israel, i månaden Siv som är den andra månaden,^[bo] började han bygga Herrens hus. ² Huset som kung Salomo byggde åt Herren var sextio alnar långt, tjugo alnar brett och trettio alnar^[bp] högt. ³ Förhuset framför tempelsalen var tjugo alnar långt framför husets kortsida och tio alnar brett där det låg framför huset. ⁴ Han gjorde fönster på huset, slutna fönster med bjälkramar. ⁵ Runt huset uppförde han en ytterbyggnad som gick runt om husets väggar, både längs tempelsalen och längs koret, och i den gjorde han sidokamrar runt om. ⁶ Den nedersta våningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den mellersta sex alnar och den tredje sju alnar^[bq] bred. Han hade nämligen gjort avsatser utvändigt på huset, runt omkring, för att inte behöva göra bjälkhål i husets väggar.

^7 (DA) När huset uppfördes byggdes det av redan färdighuggen sten från stenbrottet. Alltså hördes varken hammare eller yxa eller andra järnverktyg vid huset när det byggdes.

⁸ Dörren till den mellersta sidokammaren fanns på husets högra sida, och via en spiraltrappa kom man upp till den mellersta våningen och från den mellersta våningen upp till den tredje. ⁹ Så byggde han huset och gjorde det färdigt, och han täckte det med bjälkar och cederplankor i rader. ¹⁰ I ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han våningarna fem alnar höga. Den var fäst vid huset med cederbjälkar.

¹¹ Och Herrens ord kom till Salomo. Han sade: ^12 (DB) ”Med huset som du bygger ska detta ske: Om du vandrar efter mina stadgar och följer mina föreskrifter och håller fast vid alla mina bud och lever efter dem, ska jag med dig uppfylla mitt ord som jag talade till din far David: ^13 (DC) Jag ska bo mitt ibland Israels barn och inte överge mitt folk Israel.”

¹⁴ Så byggde Salomo huset och gjorde det färdigt. ¹⁵ Han täckte husets väggar invändigt med cederbrädor. Från golvet ända upp till takbjälkarna klädde han det invändigt med trä. Husets golv klädde han med brädor av cypress. ¹⁶ Han täckte de tjugo alnarna i det innersta av huset, från golvet ända upp till bjälkarna, med cederbrädor. Så inredde han rummet därinne till ett kor: det allra heligaste. ¹⁷ Fyrtio alnar mätte den del av huset som utgjorde tempelsalen framför det. ¹⁸ Inuti var huset av cederträ med sniderier i form av gurkfrukter och blomsterband. Allt var av cederträ, ingen sten syntes.

¹⁹ I det inre av huset inredde han ett kor där han skulle ställa Herrens förbundsark. ²⁰ Koret var tjugo alnar långt, tjugo alnar brett och tjugo alnar högt^[br]. Han täckte det med fint guld och satte framför det ett altare, klätt med cederträ. ²¹ Och husets insida täckte Salomo med fint guld. Med kedjor av guld stängde han för koret, och även detta täckte han med guld. ²² Alltså täckte han hela huset med guld, helt och hållet. Han täckte också med guld hela det altare som hörde till koret.

^23 (DD) Till koret gjorde han två keruber^[bs] av olivträ. De var tio alnar höga. ²⁴ Kerubens ena vinge mätte fem alnar, och kerubens andra vinge var också fem alnar. Det var alltså tio alnar^[bt] från ena vingspetsen till den andra. ²⁵ Den andra keruben var också tio alnar. Båda keruberna hade samma mått och samma form, ²⁶ den ena keruben var tio alnar hög och så var även den andra keruben. ²⁷ Och han ställde keruberna i mitten av det inre rummet, och keruberna bredde ut sina vingar så att den enes vinge rörde vid den ena väggen och den andra kerubens vinge rörde vid den andra väggen. Mitt i huset rörde deras båda andra vingar vid varandra. ²⁸ Salomo täckte keruberna med guld.

²⁹ Och alla husets väggar runtom prydde han med snidade bilder i form av keruber, palmer och blomsterband. Så gjorde han både i det inre rummet och i det yttre. ³⁰ Husets golv, både i det inre rummet och i det yttre, täckte han med guld.

³¹ För ingången till koret gjorde han dörrar av olivträ. Dörrinfattningen hade formen av en femkant. ³² De båda dörrarna av olivträ prydde han med sniderier i form av keruber, palmer och blomsterband och täckte dem med guld. Han spred ut guldet över keruberna och palmerna.

³³ Likaså gjorde han för ingången till tempelsalen dörrposter av olivträ, i fyrkant. ³⁴ De båda dörrarna var av cypressträ. Varje dörr bestod av två vridbara dörrhalvor. ³⁵ Han prydde dem med sniderier: keruber, palmer och blomsterband och täckte dem med guld, som spreds ut jämnt över utskärningarna. ³⁶ Han byggde även den inre förgårdsmuren av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ.

³⁷ Det fjärde året, i månaden Siv, blev grunden till Herrens hus lagd. ³⁸ I det elfte året, i månaden Bul som är den åttonde månaden, stod huset klart till alla delar, just så som det skulle vara. Salomo byggde alltså på huset i sju år^[bu].

Salomos palats

7 Det tog tretton år^[bv] innan Salomo fick sitt eget hus färdigt. ² Han byggde Libanonskogshuset hundra alnar långt, femtio alnar brett och trettio alnar^[bw] högt med fyra rader pelare av cederträ och med huggna bjälkar av cederträ på pelarna. ³ Huset hade också ett tak av cederträ över bjälkarna, som vilade på fyrtiofem pelare, femton i varje rad. ⁴ Det hade bjälklag i tre rader.

Fönsteröppningarna satt mitt emot varandra i tre omgångar. ⁵ Alla dörröppningar och dörrposter var fyrkantiga, av bjälkar. Fönsteröppningarna satt mitt emot varandra i tre omgångar.

⁶ Dessutom gjorde han pelarhallen femtio alnar lång och trettio alnar^[bx] bred, och framför den också ett förhus med pelare och med ett trapphus framför dessa. ⁷ Och han gjorde tronhallen, domshallen, där han skulle skipa rätt. Den var täckt med cederträ från golv till tak. ^8 (DE) Hans eget hus där han själv skulle bo, på den andra gården innanför förhuset, var byggt på samma sätt. Salomo byggde också ett hus, likadant som detta förhus, åt faraos dotter som han hade tagit till hustru.

⁹ Allt detta var av dyrbara stenar, huggna efter mått som byggnadsblock och sågade med såg^[by] invändigt och utvändigt, ända från grunden upp till taklisterna, och likaså allt därutanför, ända till den stora förgårdsmuren. ¹⁰ Grunden var lagd med dyrbara och stora stenar som var tio och åtta alnar^[bz] långa. ¹¹ Ovanpå dessa låg dyrbara stenar, huggna efter mått, och cederbjälkar. ¹² Den stora förgårdsmuren runt om var uppförd av tre varv huggna stenar och ett varv huggna bjälkar av cederträ. Så var det också med den inre förgårdsmuren till Herrens hus och likaså med husets förhus.

^13 (DF) Kung Salomo sände bud och hämtade Hiram från Tyrus^[ca]. ^14 (DG) Han var son till en änka av Naftali stam^[cb], och hans far var en tyrisk man som var kopparsmed. Hiram var full av konstnärlig begåvning, förstånd och kunskap att göra alla slags arbeten i koppar. Han kom till kung Salomo och utförde alla hans arbeten.

Jakin och Boas

^15 (DH) Hiram tillverkade de båda pelarna av koppar. Arton alnar hög var den ena pelaren, och en tråd som var tolv alnar^[cc] lång mätte omkretsen av den andra pelaren. ¹⁶ Han gjorde också två pelarhuvuden, gjutna av koppar, som skulle sättas ovanpå pelarna. Varje pelarhuvud var fem alnar högt. ¹⁷ Nätlika utsmyckningar som bildade ett flätverk, och hängprydnader i form av kedjor fanns på pelarhuvudena som satt ovanpå pelarna, sju på varje pelarhuvud. ¹⁸ Han gjorde pelarna så att två rader gick runt om det ena flätverket som täckte pelarhuvudena, som höjde sig över granatäpplena. Likadant gjorde han på det andra pelarhuvudet. ¹⁹ Pelarhuvudena, som satt ovanpå pelarna inne i förhuset, var formade som liljor och mätte fyra alnar. ²⁰ På båda pelarna fanns pelarhuvuden, upptill vid den bukformiga delen in emot flätverket.

Granatäpplena var tvåhundra i rader runt om, över det andra pelarhuvudet. ²¹ Pelarna reste han vid förhuset till tempelsalen. Pelaren som han reste på högra sidan gav han namnet Jakin, och den han reste på vänstra sidan gav han namnet Boas^[cd]. ²² Överst var pelarna formade som liljor. Så blev arbetet med pelarna fullbordat.

Kopparhavet

^23 (DI) Hiram gjorde också havet i gjutet arbete. Det var tio alnar från ena kanten till den andra, helt runt och fem alnar högt. Ett snöre som var trettio alnar^[ce] långt mätte omkretsen. ²⁴ Under kanten satt gurkfrukter som omgav det och gick runt om havet. Det var tio alnar brett^[cf]. Gurkfrukterna satt i två rader och var gjutna i ett stycke med det övriga.

²⁵ Havet stod på tolv oxar. Tre var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade ovanpå oxarna, och alla hade bakdelen vänd inåt. ²⁶ Havets tjocklek var en handsbredd, och kanten var gjord som kanten på en bägare och liknade en utslagen lilja. Det rymde tvåtusen bat^[cg].

Kopparställ för tvättkaren

^27 (DJ) Dessutom gjorde han de tio tvättställen av koppar. Varje tvättställ var fyra alnar långt, fyra alnar brett och tre alnar^[ch] högt. ²⁸ Dessa tvättställ var gjorda på följande sätt: De var försedda med sidolister som hade sin plats mellan hörnlisterna. ²⁹ På dessa sidolister mellan hörnlisterna fanns lejon, tjurar och keruber avbildade och likaså upptill på hörnlisterna. Under lejonen och tjurarna hängde blomsterslingor ner. ³⁰ Varje ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar, och de fyra fötterna var försedda med bärarmar. Dessa bärarmar var gjutna och satt under karet, och mitt för var och en satt blomsterslingor. ³¹ Sin öppning hade det inom kransstycket som höjde sig en aln uppåt. Öppningen i denna var rund. Det var gjort så att det kunde tjäna som underlag, och det mätte en och en halv aln. Det fanns också ornament på öppningen. Men sidolisterna till det var fyrkantiga, inte runda. ³² De fyra hjulen satt under sidolisterna, och hjulens hållare var fästa vid stället. Varje hjul mätte en och en halv aln. ³³ Hjulen var gjorda som vagnshjul. Deras axlar, ringar, ekrar och nav var alla gjutna.

³⁴ Fyra bärarmar fanns på varje ställ i de fyra hörnen. Bärarmarna var gjorda i ett stycke med sitt ställ. ³⁵ Överst på varje ställ var en helt och hållet rund upphöjning, en halv aln hög. Upptill på varje ställ satt hållare och sidolister, gjorda i ett stycke med det. ³⁶ På hållarnas ytor och på sidolisterna graverade han in keruber, lejon och palmer där utrymme fanns på var och en. Han gjorde också blomsterslingor runt omkring. ³⁷ På samma sätt gjorde han de tio tvättställen. Alla var gjutna på samma sätt och hade samma mått och samma form.