Bible in 90 Days
Juda stams område
15 (A) Juda barns stam fick efter sina släkter sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Zin, längst ner i söder. 2 Deras södra gräns började vid änden av Döda havet, vid dess sydligaste vik, 3 gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Zin. Sedan drog den sig upp söder om Kadesh-Barnea, förbi Hesron och upp till Addar och böjde sedan av mot Karka. 4 Den fortsatte mot Asmon och sammanföll med Egyptens bäckravin och slutade ute vid havet. Detta ska vara er gräns[a] i söder.
5 Gränsen i öster var Döda havet ända till Jordans utlopp. Gränsen på norra sidan började vid den vik av detta hav där Jordan har sitt utlopp. 6 (B) Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba. Vidare drog sig gränsen upp till Rubens son Bohans sten. 7 Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimhöjden, söder om bäckravinen. Sedan gick gränsen fram till Shemeshkällans vatten och så till Rogelskällan. 8 Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, alltså Jerusalem. Därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms dal[b], västerut, i norra änden av Refaimdalen. 9 Från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd. Sedan drog sig gränsen till Baala, alltså Kirjat-Jearim. 10 Från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, alltså Kesalon, norr om denna, och gick så ner till Bet-Shemesh och framför Timna. 11 Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut. Därefter drog sig gränsen till Shickeron, gick så framför berget Baala och därifrån ut till Jabneel. Sedan gick gränsen ut vid havet. 12 Gränsen i väster var Stora havets kustlinje.
Dessa var Judas barns gränser runt omkring, efter deras släkter.
13 (C) Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs enligt Herrens befallning till Josua en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks fars, stad, alltså Hebron. 14 (D) Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner Sheshaj, Ahiman och Talmaj, Anaks avkomlingar.
15 Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Debir hette tidigare Kirjat-Sefer. 16 Och Kaleb sade: ”Den som angriper Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 17 (E) När då Otniel[c], son till Kenas, Kalebs bror, intog det, gav Kaleb honom sin dotter Aksa till hustru. 18 Och när hon kom till honom, övertalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes far. Och hon steg ner från åsnan. Då sade Kaleb till henne: ”Vad önskar du?” 19 Hon svarade: ”Ge mig en avskedsgåva. Eftersom du har gift bort mig till det torra Negev får du också ge mig vattenkällor.” Då gav han henne Övre och Nedre källorna.
Juda städer
20 Detta var Juda barns stams arvedel efter deras släkter. 21 Städerna som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Negev, var: Kabseel, Eder, Jagur, 22 Kina, Dimona, Adada, 23 Kedesh, Hasor och Jitnan, 24 Sif, Telem, Bealot, 25 Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, alltså Hasor, 26 Amam, Shema, Molada, 27 Hasar-Gadda, Hesh-mon, Bet-Pelet, 28 Hasar-Shual, Beer-Sheba och Bisjotja, 29 Baala, Ijim, Esem, 30 Eltolad, Kesil, Horma, 31 Siklag, Madmanna, Sansanna, 32 Lebaot, Shilhim, Ajin och Rimmon – tillsammans tjugonio städer med sina byar.
33 I Låglandet: Eshtaol, Sorga, Ashna, 34 Sanoa och En Gannim, Tappua och Enam, 35 Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, 36 Shaarajim, Aditajim, Gedera och Gederotajim[d] – fjorton städer med sina byar.
37 Senan, Hadasha, Migdal-Gad, 38 Dilean, Mispe, Jokteel, 39 Lakish, Boskat, Eglon, 40 Kabbon, Lahmas, Kitlish, 41 Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda – sexton städer med sina byar.
42 Libna, Eter, Ashan, 43 Jifta, Ashna, Nesib, 44 Keila, Aksib och Maresha – nio städer med sina byar.
45 Ekron med dess städer och byar. 46 Från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Ashdod med dess byar.
47 Vidare Ashdod med dess städer och byar, Gaza med dess städer och byar ända till Egyptens bäckravin och fram till Stora havet som utgjorde gränsen.
48 Och i bergsbygden: Shamir, Jattir, Soko, 49 Danna, Kirjat-Sanna[e], alltså Debir, 50 Anab, Eshtemo, Anim, 51 Goshen, Holon och Gilo – elva städer med sina byar.
52 Arab, Duma, Eshan, 53 Janum, Bet-Tappua, Afeka, 54 Humta, Kirjat-Arba, alltså Hebron och Sior – nio städer med sina byar.
55 Maon, Karmel, Sif, Juta, 56 Jisreel, Jokdeam och Sanoa, 57 Kajin, Gibea och Timna – tio städer med sina byar.
58 Halhul, Bet-Sur, Gedor, 59 Maarat, Bet-Anot och Eltekon – sex städer med sina byar.[f]
60 Kirjat-Baal, alltså Kirjat-Jearim, och Rabba – två städer med sina byar.
61 I öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, 62 Nibshan, Saltstaden och En-Gedi – sex städer med sina byar.
63 (F) Men jebusiterna som bodde i Jerusalem kunde Juda barn inte driva bort. Därför bodde också jebusiterna kvar bland Juda barn i Jerusalem, så som de gör än i dag.
Manasses och Efraims områden
16 Den lott som tillföll Josefs barn sträckte sig från Jordan vid Jeriko till Jerikos vatten österut, genom öknen som går upp från Jeriko till bergsbygden mot Betel. 2 (G) Gränsen gick vidare från Betel till Luz och så fram till arkiternas område, mot Atarot. 3 Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område, ända till Nedre Bet-Horons område och till Gezer. Sedan gick den ut vid havet. 4 Detta fick Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
Efraims stams område
5 Efraims barn fick, efter sina släkter, dessa gränser: Gränsen för deras arvedel i öster gick från Atrot-Addar till Övre Bet-Horon. 6 Sedan gick gränsen ut vid havet. I norr var Mikmetat gräns. Därifrån böjde sig gränsen österut till Taanat-Shilo och fortsatte österut till Janoa. 7 Från Janoa gick den ner till Atarot och Naara, nådde Jeriko och gick ut vid Jordan. 8 Från Tappua gick gränsen västerut till bäcken Kana och gick sedan ut vid havet. Detta blev arvedelen för Efraims barns stam efter deras släkter. 9 (H) Dit hörde också de städer som avdelades åt Efraims barn inom Manasses barns arvedel, alla dessa städer med sina byar. 10 (I) Men de fördrev inte kananeerna som bodde i Gezer. Därför bodde också kananeerna kvar bland Efraims barn, som de gör än i dag, men de blev arbetspliktiga tjänare under dem.
Manasses område väster om Jordan
17 (J) Denna lott tillföll Manasse stam, eftersom Manasse var Josefs förstfödde. Makir, Manasses förstfödde, Gileads far, fick Gilead och Bashan, eftersom han var en stridsman. 2 Manasses övriga barn fick också land efter sina släkter: Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Shekems barn, Hefers barn och Shemidas barn. Dessa var Manasses, Josefs sons, manliga avkomlingar efter deras släkter.
3 (K) Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir, son till Manasse, hade inga söner utan endast döttrar. Hans döttrar hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa. 4 De trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför furstarna och sade: ”Herren befallde Mose att ge oss en arvedel bland våra bröder.” Då gav man dem enligt Herrens befallning en arvedel bland deras farbröder. 5 Alltså blev det tio delar som tillföll Manasse – förutom Gileads land och Bashan på andra sidan Jordan – 6 (L) eftersom Manasses döttrar fick en arvedel bland hans söner. Men Gileads land hade Manasses övriga barn fått.
7 Området för Manasse gick från Asher till Mikmetat, som ligger öster om Shekem. Därefter gick gränsen åt höger, till invånarna i En-Tappua[g]. 8 Tappuas land tillhörde nämligen Manasse, men själva Tappua, inemot Manasses gräns, tillhörde Efraims barn. 9 (M) Och gränsen gick ner till bäcken Kana. Städerna söder om bäcken hörde till Efraim, fastän de låg bland Manasses städer. Manasses gräns gick vidare norr om bäcken och sedan ut vid havet. 10 Det som låg söder om den tillhörde Efraim, men det som låg norr om den tillhörde Manasse, och deras gräns var havet. I norr nådde de till Asher och i öster till Isaskar. 11 Inom Isaskar och Asher fick Manasse Bet-Shan med underlydande orter, Jibleam med underlydande orter, invånarna i Dor med underlydande orter, invånarna i En-Dor med underlydande orter, invånarna i Taanak med underlydande orter, invånarna i Megiddo med underlydande orter, de tre höjdernas landskap.
12 (N) Men Manasses barn kunde inte inta dessa städer, utan kananeerna lyckades hålla sig kvar där i landet. 13 När Israels barn blev starkare, gjorde de kananeerna arbetspliktiga under sig men fördrev dem inte.
Mer land åt Efraim och Manasse
14 Josefs barn sade till Josua. ”Varför har du gett oss endast en lott och ett skifte till arvedel, fastän vi är ett talrikt folk som Herren hittills har välsignat?” 15 Då svarade Josua dem: ”Om du är ett talrikt folk, dra upp till skogsbygden och röj dig mark där i perisseernas och rafaeernas land, eftersom Efraims bergsbygd är för trång för dig.” 16 (O) Men Josefs barn sade: ”Bergsbygden räcker inte för oss. Och alla kananeer som bor på slätten har järnbeslagna stridsvagnar,[h] både de som bor i Bet-Shan med underlydande orter och de som bor på Jisreelslätten.” 17 Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: ”Du är ett talrikt folk och har stor kraft. Du ska inte ha endast en lott, 18 utan du ska få en bergsbygd som också är en skogsbygd. Men du ska röja upp den så att till och med dess utkanter kommer att tillhöra dig. Du ska fördriva kananeerna, även om de har järnbeslagna vagnar och är starka.”
Fördelningen av det övriga landet
18 (P) Och Israels barns hela församling samlades i Shilo[i] och satte upp uppenbarelsetältet där. Landet var nu kuvat inför dem, 2 men ännu hade sju av Israels stammar inte fått sin arvedel tilldelad åt sig. 3 Därför sade Josua till Israels barn: ”Hur länge ska ni vänta med att gå och inta det land som Herren, era fäders Gud, har gett er? 4 Utse åt er tre män från varje stam, så ska jag sända i väg dem. De ska genomkorsa landet och göra en beskrivning[j] över det efter vars och ens arvedel och sedan komma tillbaka till mig. 5 De ska dela upp landet i sju delar. Juda ska vara kvar i sitt område i söder och Josefs hus förbli vid sitt område i norr. 6 När ni har gjort en beskrivning över landet i sju delar ska ni komma med den hit till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren vår Gud. 7 (Q) Leviterna får ingen del bland er, eftersom Herrens prästtjänst är deras arvedel. Och Gad och Ruben och ena hälften av Manasse stam har redan fått sin arvedel på andra sidan Jordan, på östra sidan, den arvedel som Herrens tjänare Mose gav dem.”
8 Då bröt männen upp och gick. Josua befallde dem att de skulle göra en beskrivning över landet. Han sade: ”Gå i väg och genomkorsa landet och gör en beskrivning över det, och vänd sedan tillbaka till mig, så ska jag kasta lott för er här inför Herren i Shilo.” 9 Männen gav sig av och vandrade genom landet och gjorde en beskrivning över det i en bok i sju delar, stad efter stad, och kom sedan tillbaka till Josua i lägret vid Shilo. 10 Och Josua kastade lott för dem i Shilo inför Herren, och Josua utskiftade där landet åt Israels barn, åt varje stam dess del.
Benjamins stams område
11 När lotten drogs för benjaminiternas stam, efter deras släkter, föll den så att det område som lotten gav dem låg mellan Juda barns och Josefs barns områden. 12 Deras gräns på norra sidan började vid Jordan, och gränsen drog sig upp mot Jerikos höjd i norr och uppåt bergsbygden västerut och gick ut i öknen vid Bet-Aven. 13 (R) Därifrån gick gränsen mot Luz, vid sluttningen söder om Luz, det vill säga Betel. Sedan gick gränsen ner till Atrot-Addar över berget söder om Nedre Bet-Horon. 14 Och gränsen drog sig vidare framåt och böjde sig på västra sidan söderut från berget som ligger mitt emot Bet-Horon, söder om det, och gick ut vid Kirjat-Baal, alltså staden Kirjat-Jearim inom Judas barns område. Detta var västra sidan.
15 (S) Och södra sidan började vid slutet av Kirjat-Jearims område och gränsen gick åt väster fram till Neftoavattnets källa. 16 (T) Sedan gick gränsen ner till sluttningen av det berg som ligger mitt emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimdalen, och därefter ner i Hinnoms dal, på södra sidan om jebusiternas höjd och ner till Rogelskällan. 17 (U) Därefter drog den sig norrut och gick fram till Shemeshkällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimhöjden och ner till Bohans, Rubens sons, sten. 18 Vidare gick den fram till den höjd som ligger framför Hedmarken norrut och ner till Hedmarken. 19 Sedan gick gränsen fram till Bet-Hoglas höjd norrut och slutade vid Döda havets norra vik, vid Jordans södra ände. Detta var södra gränsen. 20 Men på östra sidan var Jordan gränsen. Detta var benjaminiternas arvedel med dess gränser runt omkring, efter deras släkter.
21 Och de städer som tillföll benjaminiternas stam, efter deras släkter, var Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, 22 Bet-Haaraba, Semarajim, Betel, 23 Avim, Para, Ofra, 24 Kefar-Haamoni, Ofni och Geba – tolv städer med sina byar, 25 Gibeon, Rama, Beerot, 26 Mispe, Kefira, Mosa, 27 Rekem, Jirpeel, Tarala, 28 Sela, Elef, Jebus, alltså Jerusalem, Gibea och Kirjat – fjorton städer med sina byar. Detta var benjaminiternas arvedel, efter deras släkter.
Simeons stams område
19 (V) Den andra lotten föll på Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. 2 Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, 3 Hasar-Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lebaot och Sharuhen – tretton städer med deras byar. 7 Ajin, Rimmon, Eter och Ashan – fyra städer med deras byar, 8 därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. 9 Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, eftersom Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
Sebulons stams område
10 (W) Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. 11 Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marala och träffade Dabbeshet och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. 12 Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 13 Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. 14 Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal.
15 Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Shimron, Jidala och Betlehem[k], i allt tolv städer med deras byar. 16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Isaskars stams område
17 Den fjärde lotten föll på Isaskar, på Isaskars barn efter deras släkter. 18 Deras område omfattade Jisreel, Kesullot, Shunem, 19 Hafarajim, Shion, Anaharat, 20 Rabbit, Kishjon, Ebes, 21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. 22 Gränsen nådde Tabor, Shahasuma och Bet-Shemesh, och deras gräns gick ut vid Jordan – sexton städer med deras byar. 23 Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.
Ashers stams område
24 Den femte lotten föll på Ashers barns stam efter deras släkter. 25 Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Akshaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Shihor-Libnat. 27 Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. 28 De fick Ebron[l], Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. 29 Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib.
30 Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugotvå städer med deras byar. 31 Detta var arvedelen för Ashers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Naftalis stams område
32 Den sjätte lotten föll på Naftalis barn, på Naftalis barn efter deras släkter. 33 Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. 34 Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Asher i väster och Juda med[m] Jordan i öster. 35 Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En-Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Shemesh, nitton städer med deras byar. 39 Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.
Dans stams område
40 Den sjunde lotten föll på Dans barns stam efter deras släkter. 41 Deras tilldelade område omfattade Sorga, Eshtaol, Ir-Shemesh, 42 Shaalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.
47 (X) Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Leshem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Leshem för Dan efter sin stamfar Dan. 48 Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Landets slutliga fördelning
49 När de hade utskiftat landet efter dess områden gav de Josua, Nuns son, en arvedel bland dem. 50 Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 (Y) Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Shilo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Fristäder
20 (Z) Herren sade till Josua: 2 ”Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose. 3 Till dessa städer ska en dråpare kunna fly när han av misstag och utan uppsåt har dödat någon. Ni ska ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren.[n]
4 När någon flyr till en av städerna ska han stanna vid ingången till stadsporten[o] och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter ska de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats där han kan bo bland dem. 5 Om blodshämnaren förföljer honom ska de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han dödade sin nästa utan uppsåt och utan att förut ha burit hat mot honom.
6 Han ska stanna där i staden tills han har stått inför rätta inför församlingen och tills översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen återvända och komma till sin stad och sitt hus i den stad han har flytt ifrån.”
7 De avskilde Kedesh i Galileen, i Naftali bergsbygd, Shekem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. 8 (AA) På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Bashan. 9 Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn – och för de främlingar som bodde bland dem – som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand innan han hade stått inför församlingen.
Leviternas fyrtioåtta städer
21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. 2 (AB) De talade till dem i Shilo i Kanaans land: ”Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande betesmarker för vår boskap.” 3 Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande betesmarker:
4 För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. 5 Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.
6 Gershons barn fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Ashers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Bashan.
7 Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.
8 Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande betesmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.
9 Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. 10 (AC) Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, för lotten träffade dem först: 11 (AD) Man gav dem Kirjat-Arba, anakiternas stamfars stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med betesmarker runt omkring. 12 (AE) Men åkerjorden och byarna som tillhörde staden gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.
13 (AF) Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med betesmarker, vidare Libna med betesmarker, 14 Jattir med betesmarker, Eshtemoa med betesmarker, 15 Holon med betesmarker, Debir med betesmarker, 16 Ajin med betesmarker, Jutta med betesmarker och Bet-Shemesh med betesmarker – nio städer ur dessa två stammar.
17 Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med betesmarker, Geba med betesmarker, 18 Anatot med betesmarker och Almon med betesmarker – fyra städer.
19 De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande betesmarker.
20 De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer som lotten bestämde åt dem. 21 Man gav dem dråparfristaden Shekem med betesmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med betesmarker, 22 Bet-Horon med betesmarker och Kibsajim med betesmarker – fyra städer.
23 Från Dans stam fick de Elteke med betesmarker, Gibbeton med betesmarker, 24 Ajalon med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – fyra städer.
25 Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med betesmarker och Gat-Rimmon med betesmarker – två städer.
26 De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande betesmarker.
27 Bland leviternas släkter fick vidare Gershons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Bashan med betesmarker och Beestera med betesmarker – två städer.
28 Ur Isaskars stam fick de Kishjon med betesmarker, Dobrat med betesmarker, 29 Jarmut med betesmarker och En-Gannim med betesmarker – fyra städer.
30 Ur Ashers stam fick de Mishal med betesmarker, Abdon med betesmarker, 31 Helkat med betesmarker och Rehob med betesmarker – fyra städer.
32 Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med betesmarker, Hammot-Dor med betesmarker och Kartan med betesmarker – tre städer.
33 Gershoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande betesmarker.
34 De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med betesmarker, Karta med betesmarker, 35 Dimna med betesmarker och Nahalal med betesmarker – fyra städer.
36 Ur Rubens stam fick de Beser med betesmarker, Jahsa med betesmarker, 37 Kedemot med betesmarker och Mefaat med betesmarker – fyra städer.
38 Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med betesmarker, Mahanajim med betesmarker, 39 Heshbon med betesmarker och Jaser med betesmarker – fyra städer.
40 De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.
41 (AG) Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer[p] med tillhörande betesmarker. 42 Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande betesmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.
43 (AH) Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. 44 (AI) Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå emot dem, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. 45 (AJ) Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.
Altaret vid Jordan
22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam 2 (AK) och sade till dem: ”Ni har hållit allt som Herrens tjänare Mose har befallt er, och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. 3 Ni har under denna långa tid, ända till i dag, inte övergett era bröder, och ni har hållit vad Herren er Gud har befallt i sina bud. 4 (AL) Och nu har Herren er Gud låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Så vänd nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan.
5 (AM) Men var mycket noga med att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren er Gud. Vandra på alla hans vägar, håll fast vid hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ.”
6 Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. 7 (AN) Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose gett land i Bashan, och åt andra hälften hade Josua gett land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. När Josua nu sände i väg dem till sina tält, välsignade han dem 8 (AO) och sade till dem: ”Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.
9 Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de andra israeliterna. De lämnade Shilo i Kanaans land för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.
10 När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett stort altare. 11 När israeliterna hörde sägas: ”Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida,” 12 då samlades hela deras församling i Shilo för att dra upp till strid mot dem.
13 (AP) Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas[q], prästen Eleasars son, 14 och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.
15 När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: 16 ”Så säger Herrens hela församling: Vad är detta för otrohet som ni har begått mot Israels Gud? I dag har ni vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren. 17 (AQ) Var det inte nog med vår synd vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens församling drabbades av plåga. 18 Vänder ni er i dag bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så drabbar i morgon hans vrede Israels hela församling.
19 Men om landet som ni fått till besittning är orent, så kom över till det land som Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa oss inte genom att bygga er ett altare som är ett annat[r] än Herren vår Guds altare. 20 (AR) När Akan, Seras son, trolöst förgrep sig på det som var vigt åt förintelse, drabbade då inte vrede Israels hela församling? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!”
21 Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam svarade då huvudmännen för Israels ätter: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren är Gud! Han vet och Israel ska veta: Om detta har skett i uppror och otrohet mot Herren – så rädda oss inte i dag! 23 Om vi har byggt oss altaret för att vända oss bort från Herren, om det är för att offra brännoffer eller matoffer på det eller frambära gemenskapsoffer på det, då må Herren själv straffa oss.
24 Nej, sanningen är att vi gjorde det av rädsla, för att vi tänkte att era barn en dag skulle säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har ju satt Jordan till gräns mellan oss och er, ni Rubens barn och Gads barn. Ni har ingen del i Herren.’ Och så skulle era barn få våra barn att sluta tillbe Herren.
26 Därför sade vi: Låt oss nu sätta igång och bygga detta altare, men inte för brännoffer eller för slaktoffer. 27 (AS) Det är ett vittne mellan oss och er och våra efterkommande, att vi förrättar Herrens tjänst inför hans ansikte med våra brännoffer och slaktoffer och gemenskapsoffer, så att era barn i framtiden inte kan säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren.’ 28 Och vi tänkte: Om det i framtiden händer att de säger så till oss och våra efterkommande, då kan vi svara: ’Se på den avbildning av Herrens altare som våra fäder har gjort, men inte för brännoffer eller för slaktoffer, utan som ett vittne mellan oss och er.’ 29 Aldrig att vi skulle vara upproriska mot Herren och nu vända oss bort från Herren genom att bygga ett altare för brännoffer eller matoffer eller slaktoffer, ett annat än Herren vår Guds altare som står framför hans tabernakel.”
30 När prästen Pinehas och församlingens furstar, huvudmännen för Israels ätter som var med honom, nu hörde vad Rubens barn, Gads barn och Manasse barn sade, blev de nöjda. 31 Och Pinehas, prästen Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads barn och Manasses barn: ”I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har begått en sådan otrohet mot Herren. Ni har nu räddat Israels barn undan Herrens hand.”
32 Därefter vände Pinehas, prästen Eleasars son, och furstarna tillbaka från Rubens barn och Gads barn i Gileads land, in i Kanaans land till de andra israeliterna och lämnade sin rapport. 33 Detta tillfredsställde Israels barn, och Israels barn lovade Gud och talade inte mer om att dra upp till strid mot dem för att fördärva landet där Rubens barn och Gads barn bodde.
34 Och Rubens barn och Gads barn gav altaret detta namn: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud”.
Josua förmanar folket
23 En lång tid härefter, när Herren hade gett Israel ro från alla sina fiender runt omkring och Josua var gammal och hade nått hög ålder, 2 (AT) kallade han till sig hela Israel, dess äldste, huvudmän, domare och förmän och sade till dem:
”Jag är nu gammal och har nått hög ålder. 3 (AU) Ni har själva sett allt som Herren er Gud har gjort för er skull med alla dessa folk, för Herren er Gud stred själv för er. 4 Genom lotten har jag fördelat åt era stammar till arvedel de folk som ännu finns kvar, likaså de folk jag har utrotat, från Jordan till Stora havet västerut. 5 (AV) Och Herren er Gud ska själv driva undan dem för er och jaga bort dem från er, så att ni kan inta deras land så som Herren er Gud har lovat er.
6 (AW) Var nu mycket starka, så att ni håller och följer allt som är föreskrivet i Mose lagbok. Vik inte av därifrån, vare sig åt höger eller åt vänster, 7 (AX) och ha inte gemenskap med dessa folk som fortfarande finns kvar här hos er. Nämn inte heller deras gudars namn eller svär vid dem eller tjäna och tillbe dem. 8 Nej, håll er till Herren er Gud, så som ni har gjort ända till denna dag. 9 Herren har fördrivit stora och mäktiga folk för er, och ingen har kunnat stå er emot intill denna dag. 10 (AY) En enda man bland er jagade tusen framför sig, för Herren er Gud stred själv för er, så som han hade lovat er. 11 (AZ) Var ständigt på er vakt så att ni älskar Herren er Gud. 12 För om ni vänder er bort och håller er till dem som är kvar av dessa folk här bland er och gifter in er med dem och har gemenskap med dem och de med er, 13 (BA) då ska ni veta att Herren er Gud inte mer ska fördriva dessa folk för er. De ska då bli en snara och en fälla för er och ett gissel för era sidor och taggar i era ögon tills ni blir utrotade ur detta goda land som Herren er Gud har gett er.
14 (BB) Se, jag lämnar nu denna världen, och ni vet av hela ert hjärta och hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren er Gud har lovat angående er. Allt har gått i fullbordan för er, inget har slagit fel. 15 (BC) Men liksom allt det goda som Herren er Gud lovade er har kommit er till del så ska Herren också låta allt det onda komma er till del tills han har utrotat er ur detta goda land som Herren er Gud har gett er. 16 (BD) Om ni överträder Herren er Guds förbund, som han har upprättat med er, och går och tjänar andra gudar och tillber dem, då ska Herrens vrede upptändas mot er, och ni ska snabbt bli utrotade ur det goda land som han har gett er.”
Josuas sista tal till folket
24 (BE) Josua samlade alla Israels stammar till Shekem. Han kallade till sig de äldste i Israel, dess huvudmän, domare och förmän, och de trädde fram inför Gud. 2 (BF) Och Josua sade till allt folket:
”Så säger Herren, Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar. 3 (BG) Men jag hämtade er fader Abraham från andra sidan floden och lät honom vandra genom hela Kanaans land, och jag gjorde hans avkomma talrik. Jag gav honom Isak, 4 (BH) och åt Isak gav jag Jakob och Esau. Jag gav Seirs bergsbygd till besittning åt Esau. Men Jakob och hans söner drog ner till Egypten.
5 (BI) Sedan sände jag Mose och Aron och slog Egypten med plågor som jag sände bland dem, och därefter förde jag er ut. 6 (BJ) När jag förde era fäder ut ur Egypten och ni hade kommit till havet, förföljde egyptierna era fäder med vagnar och ryttare[s] ända till Röda havet. 7 (BK) Då ropade de till Herren, och han satte mörker mellan er och egyptierna och lät havet komma över dem så att det täckte dem. Ni såg med egna ögon vad jag gjorde med egyptierna. Sedan bodde ni i öknen en lång tid.
8 (BL) Därefter förde jag er in i amoreernas land, de som bodde på andra sidan Jordan. Och de stred mot er, men jag gav dem i er hand så att ni intog deras land, och jag förgjorde dem för er. 9 (BM) Då reste sig Balak, Sippors son, kungen i Moab, och gav sig i strid med Israel. Och han sände bud efter Bileam, Beors son, för att förbanna er. 10 Men jag ville inte höra på Bileam, utan han måste välsigna er, och jag räddade er ur hans hand.
11 (BN) När ni hade gått över Jordan och kommit till Jeriko stred Jerikos invånare mot er, och det gjorde även amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgasheerna, hiveerna och jebusiterna. Men jag gav dem i er hand. 12 (BO) Jag sände panik[t] framför er, och det jagade bort amoreernas båda kungar framför er. Det var inte genom ditt svärd eller din båge. 13 (BP) Och jag gav er ett land som ni inte hade arbetat med och städer som ni inte hade byggt, och i dem fick ni bo. Ni fick äta av vingårdar och olivlundar som ni inte hade planterat.
14 Så frukta nu Herren och tjäna honom helhjärtat och i sanning. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden och i Egypten, och tjäna Herren. 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, så välj i dag vem ni vill tjäna, antingen de gudar som era fäder tjänade på andra sidan floden eller de gudar som dyrkas av amoreerna i vilkas land ni bor. Men jag och mitt hus, vi vill tjäna Herren.”
16 Då svarade folket: ”Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! 17 För Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Han har gjort dessa stora under inför våra ögon och bevarat oss hela den väg vi har vandrat och bland alla de folk vilkas land vi har dragit igenom. 18 Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoreerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna Herren, för han är vår Gud.”
19 (BQ) Josua sade till folket: ”Ni kan inte tjäna Herren, för han är en helig Gud. Han är en nitisk Gud, och han kommer inte att tolerera era överträdelser och era synder. 20 (BR) Om ni överger Herren och tjänar främmande gudar, kommer han att vända sig bort och låta det gå er illa och förgöra er, efter att förut ha gjort er gott.” 21 Men folket sade till Josua: ”Nej, vi vill tjäna Herren!” 22 Då sade Josua till folket: ”Ni är nu själva vittnen mot er, att ni har valt Herren för att tjäna honom.” De svarade: ”Ja.” 23 (BS) Han sade: ”Gör er då av med de främmande gudar som ni har bland er, och vänd era hjärtan till Herren, Israels Gud!” 24 Folket svarade Josua: ”Herren vår Gud vill vi tjäna, och hans röst vill vi lyda.”
25 Den dagen slöt Josua ett förbund[u] med folket och gav dem lag och rätt i Shekem. 26 (BT) Josua nertecknade allt detta i Guds lagbok. Han tog en stor sten och reste den där under terebinten som stod vid Herrens helgedom. 27 Och Josua sade till allt folket: ”Se, denna sten ska vara vittne mot oss, för den har hört alla de ord som Herren har talat med oss. Den ska vara vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud.” 28 (BU) Sedan lät Josua folket gå, var och en till sin arvedel.
Josuas och Eleasars död
29 (BV) En tid härefter[v] dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, hundratio år gammal. 30 (BW) Och man begravde honom på hans arvedels område, i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31 Och Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och kände till alla de gärningar som Herren hade gjort för Israel.
32 (BX) Josefs ben, som Israels barn hade fört upp ur Egypten, begravde de i Shekem, på den mark som Jakob hade köpt av barnen till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor[w]. Josefs barn fick detta till arvedel.
33 Även Eleasar, Arons son, dog, och man begravde honom på den höjd som hans son Pinehas hade fått i Efraims bergsbygd.
Juda och Simeon griper Adoni-Besek
1 (BY) Efter Josuas död frågade Israels barn Herren: ”Vem av oss ska först dra upp mot kananeerna och strida mot dem?” 2 Herren svarade: ”Juda ska göra det. Se, jag har gett landet i hans hand.” 3 Då sade Juda till sin bror Simeon: ”Kom med mig till mitt område och låt oss strida mot kananeerna, så går jag sedan med dig till ditt område.” Och Simeon gick med honom.
4 När Juda drog upp gav Herren kananeerna och perisseerna i deras hand, så att de slog dem vid Besek, tiotusen man. 5 Vid Besek fann de Adoni-Besek, och de stred mot honom och besegrade kananeerna och perisseerna. 6 Adoni-Besek flydde, men de förföljde honom och grep honom och högg av hans tummar och stortår. 7 (BZ) Då sade Adoni-Besek: ”Sjuttio kungar med avhuggna tummar och stortår plockade smulor under mitt bord. Gud har vedergällt mig för vad jag gjort.” Sedan förde de honom till Jerusalem, och där dog han.
Juda intar Jerusalem och Hebron
8 Juda barn belägrade Jerusalem[x] och intog det. De slog invånarna med svärd och satte eld på staden. 9 Därefter drog Juda barn ner för att strida mot kananeerna som bodde i Bergsbygden, Negev och Låglandet.[y] 10 (CA) Och Juda gick mot de kananeer som bodde i Hebron – som förr hette Kirjat-Arba – och slog Sheshaj, Ahiman och Talmaj.
Otniel intar Debir
11 (CB) Därifrån gick de mot invånarna i Debir – som tidigare hette Kirjat-Sefer. 12 Och Kaleb sade: ”Den som besegrar Kirjat-Sefer och intar det ska jag ge min dotter Aksa till hustru.” 13 Otniel, son till Kalebs yngre bror Kenas, intog staden, och Kaleb gav honom sin dotter Aksa till hustru.
14 När hon kom till honom övertalade hon honom att begära mark av hennes far. Hon steg ner från åsnan och Kaleb sade till henne: ”Vad vill du?” 15 Hon svarade: ”Låt mig få en avskedsgåva[z]. Eftersom du har gett mig Negevöknen[aa], så låt mig få vattenkällor.” Kaleb gav henne då de övre och de nedre källorna.
Juda intar de södra delarna
16 (CC) Barnen till keniten, Moses svärfar, hade kommit upp från Palmstaden[ab] med Juda barn till Juda öken söder om Arad. Där bosatte de sig bland folket. 17 (CD) Men Juda drog ut med sin bror Simeon, och de slog kananeerna som bodde i Sefat och vigde staden åt förintelse. Så fick den namnet Horma.[ac] 18 Juda intog Gaza med dess område, Ashkelon med dess område och Ekron med dess område. 19 (CE) Herren var med Juda, och de erövrade bergsbygden. Men de kunde inte driva bort dem som bodde i dalbygden, eftersom de hade järnbeslagna[ad] stridsvagnar. 20 (CF) Och de gav Hebron åt Kaleb, som Mose hade lovat, och han drev bort Anaks tre söner därifrån.
21 (CG) Men jebusiterna som bodde i Jerusalem[ae] blev inte fördrivna av Benjamins barn. Därför bodde jebusiterna kvar bland Benjamins barn i Jerusalem, som de gör än i dag.
Efraim och Manasse intar Betel
22 Och Josefs hus drog upp till Betel, och Herren var med dem. 23 (CH) De spejade vid Betel, den stad som förr hette Luz. 24 Då fick spejarna se en man komma ut ur staden, och de sade till honom: ”Visa oss var vi kan ta oss in i staden, så ska vi visa barmhärtighet mot dig.” 25 Han visade dem en väg in i staden, och de slog staden med svärd. Men mannen och hela hans släkt lät de gå. 26 (CI) Han gav sig av till hetiternas land, där han byggde en stad som han gav namnet Luz, som den heter än i dag.
Folk som israeliterna inte fördrev
27 (CJ) Men Manasse intog inte Bet-Shan eller Taanak eller Dor eller Jibleam eller Megiddo eller deras underlydande orter, utan kananeerna kunde hålla sig kvar där i landet. 28 När israeliterna blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta åt dem, men de drev inte bort dem.
29 (CK) Efraim drev inte heller bort kananeerna som bodde i Gezer, utan kananeerna bodde kvar bland dem i Gezer.
30 Sebulon drev inte undan invånarna i Kitron eller invånarna i Nahalol, utan kananeerna bodde kvar bland dem men tvingades arbeta för dem.
31 Asher drev inte bort invånarna i Acko eller invånarna i Sidon, inte heller dem i Ahlab, Aksib, Helba, Afik och Rehob. 32 Alltså bodde asheriterna bland kananeerna, landets invånare, eftersom de inte fördrev dem.
33 Naftali drev inte bort invånarna i Bet-Shemesh, inte heller invånarna i Bet-Anat, utan bodde bland kananeerna, landets invånare. Men invånarna i Bet-Shemesh och Bet-Anat tvingades arbeta för dem.
34 Amoreerna trängde undan Dans barn till bergsbygden, för de tillät dem inte att komma ner till dalbygden. 35 Och amoreerna kunde hålla sig kvar i Har-Heres, Ajalon och Shaalbim. Men Josefs barns hand blev tung över dem så att de tvingades arbeta för dem.
36 Amoreernas område sträckte sig från Skorpionhöjden, från Sela och vidare uppåt.
Herrens ängel i Bokim
2 (CL) Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: ”Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 (CM) Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.
Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? 3 (CN) Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er.”
4 När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.[af] Och de offrade där åt Herren.
Avfallet efter Josuas död
6 (CO) När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 (CP) Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 (CQ) Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres[ag] i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 (CR) Och hela den generationen samlades till sina fäder.
Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 (CS) Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 (CT) Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.[ah] 14 (CU) Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 (CV) Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.
16 (CW) Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.
18 (CX) När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.
20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: ”Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. 21 Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. 22 (CY) Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte?” 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.
Folk som blev kvar i landet
3 (CZ) Dessa var de folk som Herren lät bli kvar, för att med dem pröva alla israeliter som inte hade varit med om alla krigen i Kanaan 2 och för att lära Israels barn att föra krig, de som inte hade varit med om det förut: 3 (DA) filisteernas[ai] fem furstar och alla kananeer och sidonier samt hiveerna som bodde i Libanons bergsbygd, från berget Baal-Hermon ända till vägen mot Hamat. 4 (DB) Med dem ville Herren pröva Israel för att se om de ville följa hans bud som han gett deras fäder genom Mose.
5 Så bodde Israels barn bland kananeerna, hetiterna, amoreerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 6 (DC) och de tog deras döttrar till hustrur och gav sina döttrar åt deras söner och tjänade deras gudar.
Otniel
7 Israel gjorde det som var ont i Herrens ögon. De glömde Herren sin Gud och tjänade baalerna och asherorna. 8 Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i Kushan-Rishatajims hand, kungen i Aram-Naharajim[aj]. Och Israels barn tjänade Kushan-Rishatajim i åtta år.
9 Men Israels barn ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland Israels barn som räddade dem: Otniel,[ak] son till Kenas, Kalebs yngre bror. 10 Herrens Ande kom över honom, och han blev domare i Israel. Han drog ut i strid, och Herren gav Arams kung Kushan-Rishatajim i hans hand så att hans hand besegrade Kushan-Rishatajim. 11 (DD) Sedan hade landet ro i fyrtio år. Därefter dog Otniel, Kenas son.
Ehud
12 Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon. Herren gav då kung Eglon av Moab makt över Israel, eftersom de gjorde det som var ont i Herrens ögon. 13 Eglon gick samman med ammoniterna och Amalek. Han drog ut och slog Israel, och de intog Palmstaden. 14 Och Israels barn tjänade kung Eglon av Moab i arton år.
15 Men Israel ropade till Herren, och Herren lät en frälsare uppstå bland dem: benjaminiten Ehud,[al] Geras son, en vänsterhänt man. När Israels barn sände honom med gåvor[am] till kung Eglon av Moab 16 gjorde Ehud sig ett tveeggat svärd, en fot långt[an], och spände fast det under kläderna vid sin högra höft. 17 Han överlämnade gåvorna till kung Eglon av Moab, som var en mycket fet man. 18 När han hade överlämnat gåvorna, skickade han i väg folket som hade burit dem. 19 Själv vände han tillbaka vid bildstoderna nära Gilgal och sade: ”Jag har ett hemligt ärende till dig, o konung.” Kungen sade: ”Var tysta!” Alla som stod omkring honom gick ut.
20 Ehud gick fram till honom där han satt ensam i sommarsalen[ao], och Ehud sade: ”Jag har ett ord från Gud till dig.” När kungen reste sig från sin stol, 21 räckte Ehud ut sin vänstra hand, drog svärdet från sin högra höft och körde in det i hans buk 22 så att fästet följde med in efter klingan. Och klingan omslöts av fettet, för han drog inte ut svärdet ur hans buk. Sedan gick Ehud ut i försalen, 23 och väl ute stängde han dörrarna till salen efter sig och låste dem.
24 (DE) När han hade gått, kom Eglons tjänare och såg att dörrarna till salen var låsta. De tänkte: ”Han har säkert något privat för sig i sin sommarkammare.” 25 Men när de hade väntat länge och han ändå inte öppnade dörrarna till salen, tog de nyckeln och öppnade själva – och se, där låg deras herre död på golvet.
26 Medan de dröjde hade Ehud flytt. Han hade hunnit förbi bildstoderna och flydde till Seira. 27 (DF) Så snart han kom dit, lät han blåsa i hornet i Efraims bergsbygd. Då drog Israels barn ner från bergsbygden med honom i spetsen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation