The Daily Audio Bible

Sanherib hotar Jerusalem

32 ^(A) Sedan Hiskia i trohet hade utfört detta kom Sanherib^[a], kungen i Assyrien, och drog in i Juda och belägrade de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig.

² När Hiskia såg att Sanherib kom för att anfalla Jerusalem, ³ rådgjorde han med sina furstar och sina tappra män om att täppa till vattnet i de källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom med det. ⁴ Mycket folk samlades, och man täppte till alla källorna och dämde för bäcken som flöt genom trakten, för de sade: ”Varför ska de assyriska kungarna komma och finna mängder av vatten?”

^5 (B) Han tog också mod till sig och byggde upp muren överallt där den hade raserats, byggde tornen högre och uppförde en annan mur längre ut^[b], befäste Millo^[c] i Davids stad och tillverkade skjutvapen och sköldar i stor mängd. ⁶ Och han tillsatte krigsbefäl över folket och kallade dem samman till sig på den öppna platsen vid stadsporten, uppmuntrade dem och sade: ^7 (C) ”Var frimodiga och starka! Var inte rädda eller modlösa inför Assyriens kung och hela skaran som han har med sig, för med oss är en som är större än den som är med honom. ^8 (D) Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren vår Gud, och han ska hjälpa oss och föra våra krig.” Och folket fick nytt mod genom det som Juda kung Hiskia hade talat.

⁹ Den assyriske kungen Sanherib, som med hela sin krigshär låg framför Lakish^[d], sände sina tjänare till Jerusalem, till Juda kung Hiskia och till alla dem av Juda som fanns i Jerusalem och lät säga: ¹⁰ ”Så säger Sanherib, kung av Assyrien: Vad är det ni förtröstar på, eftersom ni stannar kvar i det belägrade Jerusalem? ¹¹ Är det inte Hiskia som bedrar er, så att ni kommer att dö genom hunger och törst? Han säger ju: Herren vår Gud ska rädda oss undan den assyriske kungens hand. ^12 (E) Är det inte Hiskia som har avskaffat hans offerhöjder och altaren och sagt till Juda och Jerusalem: Inför ett enda altare ska ni tillbe, och på det ska ni tända offereld? ^13 (F) Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Har de gudar som dyrkas av folken i dessa länder någonsin kunnat befria sina länder ur min hand? ¹⁴ Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fäder förintat har haft någon gud som förmått rädda sitt folk ur min hand? Men ni menar att er Gud förmår rädda er ur min hand. ¹⁵ Nej, låt inte Hiskia lura och bedra er och tro inte på honom, för ingen gud hos något folk eller i något rike har lyckats befria sitt folk ur min hand eller ur mina fäders hand. Hur mycket mindre ska då er Gud kunna befria er ur min hand!”

¹⁶ Sanheribs tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. ¹⁷ Han skrev också ett brev för att håna Herren, Israels Gud, och sade om honom: ”Lika lite som de gudar som dyrkas av folken i de andra länderna har kunnat rädda sina folk ur min hand, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur min hand.”

^18 (G) Och till Jerusalems folk, till dem som stod på muren, ropade de med hög röst på judiska^[e] för att skrämma dem och göra dem modlösa, så att de sedan skulle kunna inta staden. ^19 (H) Och de talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om de främmande folkens gudar, som är verk av människohänder.

^20 (I) Under tiden bad kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, och ropade till himlen. ^21 (J) Då sände Herren en ängel som förgjorde hela hären och furstarna och befälhavarna i den assyriske kungens läger, så att han med skam vände tillbaka till sitt land^[f]. När han gick in i sin guds hus blev han där nerhuggen^[g] med svärd av sina egna söner.

²² Och Herren räddade Hiskia och Jerusalems invånare ur den assyriske kungen Sanheribs hand och ur alla andras hand, och han beskyddade dem på alla sidor. ²³ Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia, och efter detta växte Hiskias anseende hos alla hednafolk.

Hiskias sjukdom och härlighet

^24 (K) Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk^[h]. Han bad då till Herren, och Herren svarade honom och gav honom ett tecken. ²⁵ Men Hiskia återgäldade inte det goda som han hade fått, utan hans hjärta blev högmodigt, och därför drabbade vrede honom och Juda och Jerusalem. ^26 (L) Men när Hiskia ödmjukade sig mitt i sitt hjärtas högmod och Jerusalems invånare med honom, drabbade Herrens vrede dem inte i Hiskias dagar.

²⁷ Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. ²⁸ Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor. ²⁹ Dessutom byggde han städer och fick en mängd får och kor. Gud hade gett honom mycket stora rikedomar. ^30 (M) Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt^[i], väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig. ^31 (N) Och när sändebuden kom från Babels furstar, de som var utsända till honom för att höra sig för om det under som hade hänt i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och få veta allt som var i hans hjärta.

Hiskia dör

^32 (O) Vad som mer finns att säga om Hiskia och om hans gudfruktiga gärningar, det är skrivet i ”Profeten Jesajas, Amos sons, syner^[j]”, i boken om Judas och Israels kungar. ³³ Hiskia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom på den plats där man går upp till Davids hus gravar. Hela Juda och Jerusalems invånare hedrade honom vid hans död. Hans son Manasse blev kung efter honom.

Manasse kung i Juda

33 ^(P) Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år^[k] i Jerusalem. ^2 (Q) Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ^3 (R) Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans far Hiskia hade brutit ner. Och han reste altaren åt baalerna och gjorde asherapålar, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara. ^4 (S) Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: ”I Jerusalem ska mitt namn vara för evig tid.” ⁵ Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. ^6 (T) Han lät sina barn gå genom eld i Hinnoms sons dal och utövade teckentyderi, svartkonst och trolldom, skaffade sig andebesvärjare och spåmän och gjorde mycket som var ont i Herrens ögon, så att han väckte hans vrede.

^7 (U) Avgudabilden som han gjort ställde han in i Guds hus om vilket Gud hade sagt till David och hans son Salomo: ”I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. ⁸ Jag ska inte mer låta Israel vandra bort från det land som jag har bestämt åt era fäder, om de bara håller fast vid och följer allt jag befallt dem efter den lag och de stadgar och föreskrifter som de har fått genom Mose.” ⁹ Men Manasse förledde Juda och Jerusalems invånare, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för Israels barn.

^10 (V) Herren talade till Manasse och hans folk, men de gav inte akt på hans ord. ^11 (W) Då lät Herren den assyriske kungens arméer^[l] komma över dem. De slog Manasse i bojor och fängslade honom med kopparbojor och förde honom till Babel. ¹² Men när han nu var i nöd, bönföll han inför Herren sin Gud och ödmjukade sig djupt för sina fäders Gud. ^13 (X) Och när han bad så till honom, bönhörde Herren honom och lyssnade till hans bön och lät honom komma tillbaka till Jerusalem som kung. Då insåg Manasse att det är Herren som är Gud.

^23 (A) Men nu har jag inte längre någon uppgift i de här regionerna, och jag har längtat i många år efter att besöka er ^24 (B) när jag reser till Spanien. Jag hoppas få träffa er på genomresan och bli utrustad för resan dit, efter att först en tid ha haft glädjen att vara tillsammans med er.

^25 (C) Men nu reser jag till Jerusalem med hjälpen till de heliga. ^26 (D) Makedonien och Achaia har nämligen bestämt sig för att göra en insamling till de fattiga bland de heliga i Jerusalem. ^27 (E) Så har de bestämt, och de står också i skuld till dem. För om hedningarna har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda. ²⁸ När jag har slutfört detta och på ett säkert sätt överlämnat den gåvan^[a] till dem ska jag resa till Spanien och besöka er på vägen. ^29 (F) Och jag vet att när jag kommer till er, så kommer jag med Kristi välsignelse i fullt mått.

^30 (G) Jag uppmanar er, bröder, för vår Herre Jesu Kristi skull och för den kärlek som Anden ger, att kämpa tillsammans med mig genom att be till Gud för mig. ^31 (H) Be att jag blir räddad från dem i Judeen som inte tror och att hjälpen jag har med mig till Jerusalem blir väl mottagen av de heliga. ^32 (I) Då ska jag med glädje komma till er, om Gud vill, och vila ut tillsammans med er.

^33 (J) Fridens Gud vare med er alla. Amen.

Personliga hälsningar

16 Vår syster Febe som tjänar^[b] församlingen i Kenchrea^[c] vill jag lägga ett gott ord för. ² Ta emot henne i Herren på ett sätt som anstår de heliga och hjälp henne med allt hon kan behöva från er. Hon har själv varit en hjälp^[d] för många, även för mig.

^3 (K) Hälsa Prisca och Aquila^[e], mina medarbetare i Kristus Jesus. ⁴ De har riskerat sina liv^[f] för mig, och inte bara jag utan alla hednakristna församlingar tackar dem. ^5 (L) Hälsa också församlingen som möts i deras hus.

Hälsa min älskade Epenetus, som är Asiens förstlingsfrukt^[g] till Kristus. ⁶ Hälsa Maria, som har arbetat mycket för er. ⁷ Hälsa Andronicus och Junia^[h], mina landsmän och medfångar, som är högt ansedda bland apostlarna^[i] och som kom till Kristus före mig. ⁸ Hälsa min älskade Ampliatus i Herren. ⁹ Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min älskade Stachys.