The Daily Audio Bible
Today's audio is from the EHV. Switch to the EHV to read along with the audio.
Jobs svar på Elifas tredje tal
23 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan bitter.[a]
Min hand[b] vilar tungt
över mitt suckande.
3 (A) O, om jag visste
hur jag skulle finna honom,
hur jag kunde komma
till hans boning!
4 Jag skulle lägga fram
min sak inför honom,
fylla min mun med bevis.
5 Jag vill veta
vad han kan svara mig,
begrunda vad han har
att säga mig.
6 Skulle han bekämpa mig
med sin stora makt?
Nej, han skulle lyssna på mig.
7 En rättfärdig skulle då
vara hans motpart,
jag skulle för alltid
bli frikänd av min domare.
8 (B) Se, går jag mot öster
är han inte där,
går jag mot väster
finner jag honom inte.
9 Är han verksam i norr
skådar jag honom inte,
vänder han sig åt söder
ser jag honom inte.
10 (C) Han vet vilken väg jag har vandrat.
Prövar han mig
ska jag komma fram som guld.
11 (D) Min fot har hållit fast vid hans spår,
jag har följt hans väg utan att vika av.
12 (E) Jag har inte övergett
hans läppars bud,
hans muns ord är mig en större skatt
än mitt dagliga bröd.
13 (F) Men han är den ende,
vem kan stå honom emot?
Vad han vill, det gör han.
14 Han fullbordar
vad han beslutat om mig,
och mycket mer av samma slag.
15 (G) Därför bävar jag för hans ansikte,
när jag tänker på det
blir jag rädd för honom.
16 Gud har gjort mitt hjärta försagt,
den Allsmäktige
har fått mig att bäva,
17 (H) för jag fick inte förgås
innan mörkret kom,
han dolde inte den svarta natten
för mitt ansikte.
24 Varför har den Allsmäktige
inga domstider i förvar?
Varför får inte hans vänner
se hans dagar?
2 (I) De flyttar gränsstenar[c],
de rövar bort hjordar
och för dem i bet.
3 (J) De för bort de faderlösas åsna
och tar änkans ko i pant.
4 De tränger bort de fattiga
från vägen,
alla nödställda i landet
måste gömma sig.
5 Se, som vildåsnor i öknen
går de ut till sin gärning.
De söker efter mat,
och hedmarken
ger dem bröd åt barnen.
6 De skördar foder på fältet,
de plockar det som finns kvar[d]
i den gudlöses vingård.
7 Nakna ligger de om natten,
utan kläder,
de har inget att skyla sig med
i kölden.
8 De dränks av skurar från bergen,
i brist på skydd
håller de sig tätt intill klippan.
9 Faderlösa slits från sin mors bröst
och tas i pant från den fattige.
10 De måste gå omkring nakna,
utan kläder,
hungrande bär de på kärvar.
11 (K) Mellan deras murar
pressar de ut olja,
törstande trampar de vinpressen.
12 Från staden hörs
de döendes jämmer,
svårt sårade ropar på hjälp.
Men Gud bryr sig inte om
ondskan.
13 (L) Andra har blivit fiender till ljuset,
de känner inte dess vägar
och håller sig inte
på dess stigar.
14 (M) Så snart det dagas
stiger mördaren upp,
han dödar
den nödställde och fattige,
och om natten blir han tjuvars like.
15 (N) Äktenskapsbrytarens öga
spanar efter skymningen,
han tänker: ”Inget öga får se mig”
och täcker sitt ansikte
med en slöja.
16 (O) Vid mörkrets inbrott
bryter de sig in i husen,
om dagen låser de in sig.
De vill inte veta av ljuset,
17 för svartaste mörker
är morgon för dem alla,
de är väl förtrogna
med mörkrets fasor.
18 De är skum på vattenytan.
Deras mark är förbannad i landet,
ingen styr sin färd
till vingårdarna.
19 Som torka och hetta
slukar snövatten,
så slukar dödsriket
den som har syndat.
20 Modersskötet glömmer honom,
maskar frossar på honom,
ingen bevarar hans minne.
Orätten bryts som ett träd.
21 Han gör illa den ofruktsamma
som inte kan föda
och är inte god mot änkan.
22 Men Gud rycker bort de starka
genom sin kraft.
När han griper in
kan de inte vara säkra för sitt liv.
23 Han ger dem trygghet och vila,
men hans ögon vakar
över deras vägar.
24 (P) En kort tid är de upphöjda,
sedan är de borta,
de slås ner och skördas som alla,
de vissnar som axens toppar.
25 Om det inte är så,
vem kan visa att jag ljuger
och göra mina ord om intet?
Bildads tredje tal
25 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:
2 (Q) Herraväldet och fruktan
tillhör Gud,
han som skapar frid
i sin höga himmel.
3 (R) Kan hans skaror räknas?
Över vem går inte hans ljus upp?
4 (S) Hur kan då en människa
vara rättfärdig inför Gud,
eller någon av kvinna född vara ren?
5 (T) Se, inte ens månen skiner klart
och stjärnorna är inte rena
i hans ögon.
6 (U) Hur mycket mindre då människan,
det krypet,
människobarnet, den masken.
Jobs svar på Bildads tredje tal
26 Då tog Job till orda och sade:
2 Vilken hjälp har du inte gett
den maktlöse,
hur har du inte stärkt
den svages arm!
3 Vilka råd har du inte gett
den ovise,
vilket överflöd av klokhet
har du inte lagt i dagen!
4 Med vems hjälp talar du dessa ord,
och vems ande utgår från dig?
5 De avlidna skälver,
likaså djupets vatten
och de som bor där.
6 (V) Dödsriket ligger naket för honom,
avgrunden[e] utan täckelse.
7 (W) Han spänner ut himlen i norr
över det tomma,
han hänger upp jorden på intet.
8 Han samlar upp vatten i sina moln,
och skyarna brister inte
under bördan.
9 Han gömmer sin tron för vår åsyn,
han höljer den med sina skyar.
10 En välvd horisont
har han satt över vattnen
där ljuset gränsar mot mörkret.
11 (X) Himlens pelare skälver,
skrämda av hans tillrättavisning.
12 (Y) Med sin kraft stillar[f] han havet,
med sitt förstånd
krossar han Rahab[g].
13 (Z) Han andas och himlen blir klar.
Hans hand genomborrar
den snabba ormen.
14 Se, detta är bara en glimt
av hans verk,
det vi hör om honom
är bara en viskning.
Vem kan fatta dånet av hans kraft?
Jobs sluttal (Kap 27-31)
27 Job fortsatte sin framställning. Han sade:
2 (AA) Så sant Gud lever,
han som undanhållit mig min rätt,
den Allsmäktige
som har förbittrat min själ:
3 Så länge min ande är i mig
och Guds livsande i min näsa,
4 ska mina läppar inte tala orätt
eller min tunga tala svek.
5 Aldrig ger jag er rätt,
till min död vidhåller jag
min oskuld.
6 (AB) Jag håller fast vid min rättfärdighet
och släpper den inte.
Mitt hjärta förebrår mig inte
för någon av mina dagar.
7 Låt min fiende stå som den skyldige,
min motståndare som orättfärdig.
8 (AC) För vad har den gudlöse för hopp
när livet skärs av,
när Gud tar hans själ?
9 (AD) Kommer Gud att höra hans rop
när nöden drabbar honom?
10 Kan han glädja sig
över den Allsmäktige?
Kan han ständigt åkalla Gud?
11 Jag vill lära er om Guds hand,
den Allsmäktiges tankar
vill jag inte dölja.
12 Ni har ju själva alla sett det,
varför kommer ni då
med tomt prat?
13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,
det arv som våldsverkaren
får av den Allsmäktige:
14 (AE) Får han många barn
ska de falla för svärd,
hans avkomlingar får inte
mätta sig med bröd.
15 De som undkommer
läggs i graven av pest
och deras änkor gråter inte
över dem.
16 Även om han samlar silver som stoft
och lägger kläder på hög
som lera,
17 (AF) så får de rättfärdiga klä sig
i det han har samlat,
och silvret får de oskyldiga dela.
18 Han bygger sitt hus som en mal,
likt en hydda[h] som väktaren
gör åt sig.
19 Rik går han till sängs,
och sedan aldrig mer –
när han öppnar sina ögon
är allt borta.
20 Fasorna griper honom
som vattenmassor,
stormen rycker bort honom i natten.
21 Östanvinden lyfter honom
och han är borta,
den sveper i väg honom
från hans plats.
22 Den vräker sig mot honom
utan förskoning,
han försöker fly för dess kraft.
23 (AG) Den klappar sina händer[i] mot honom
och visslar åt honom
från hans plats.
Ändrade resplaner
12 (A) Detta är vår stolthet och vårt samvetes vittnesbörd: här i världen, och särskilt mot er, har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd. 13 Det vi skriver till er är inget annat än det ni läser och kan förstå. Och jag hoppas att ni till slut[a] ska förstå 14 (B) det ni redan delvis har förstått om oss: att vi är er stolthet, liksom ni är vår, på Herren Jesu dag.
15 (C) Då jag litade på detta tänkte jag komma till er först, för att ni sedan skulle få välsignelsen av ett andra besök.[b] 16 (D) Jag ville besöka er på vägen till Makedonien och därifrån komma tillbaka till er och bli utrustad av er för resan till Judeen.
17 Var jag då tanklös när jag tog det beslutet? Eller tar jag mina beslut som jag själv finner bäst, så att mitt "ja, ja" också är ett "nej, nej"[c]? 18 (E) Så sant Gud är trofast: vårt budskap till er är inte både ja och nej. 19 (F) Guds Son, Jesus Kristus som vi har predikat hos er – jag och Silvanus[d] och Timoteus – han kom inte som både ja och nej, utan i honom har det kommit ett ja. 20 (G) Alla Guds löften[e] har i honom fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt Amen[f], för att Gud ska bli ärad genom oss. 21 (H) Det är Gud som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss. 22 (I) Han har även satt sitt sigill[g] på oss och gett oss Anden som en garant[h] i våra hjärtan.
23 (J) Jag tar Gud till vittne över min själ att det är för att skona er som jag inte har kommit än till Korint. 24 (K) Inte så att vi skulle vara herrar över er tro, men vi är medarbetare till er glädje, eftersom ni står fasta i tron.
2 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 (L) Jag skrev[i] som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 (M) Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.
5 (N) Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 (O) Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 (P) Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 (Q) för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
Bön vid sjukdom och fienders hån
41 För körledaren. En psalm av David.
2 (A) Salig är den som bryr sig om
den fattige!
Herren ska befria honom
på olyckans dag.
3 (B) Herren ska bevara honom
och hålla honom vid liv,
han ska skattas lycklig i landet.
Du utlämnar honom inte
åt hans fienders vilja.
4 (C) Herren stöder honom
vid sjukbädden,
under hans sjukdom
förvandlar du helt hans läge.
5 (D) Jag säger:
Herre, förbarma dig över mig!
Bota min själ,
för jag har syndat mot dig.
6 Mina fiender säger elakt om mig:
"När ska han dö
och hans namn försvinna?"
7 Kommer någon och besöker mig
talar han tomma ord,
han samlar på skvaller
och går sedan och sprider det.
8 (E) Alla som hatar mig
viskar till varandra om mig,
de tänker det värsta om mig:
9 "Han har drabbats av något dödligt,
han ligger där
och reser sig aldrig mer."
10 (F) Även min vän som jag litade på,
han som åt mitt bröd,
lyfter sin häl mot mig[a].
11 Men du, Herre,
förbarma dig över mig
och upprätta mig,
så ska jag ge dem vad de förtjänar.
12 Jag vet att du älskar mig,
för min fiende
triumferar inte över mig.
13 (G) Du stöder mig i min oskuld
och låter mig stå inför ditt ansikte
för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!
Amen, amen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation