The Daily Audio Bible

Offertjänsten börjar på nytt

3 ^(A) När sjunde månaden^[a] kom och Israels barn bodde i sina städer, samlades folket som en enda man i Jerusalem.

^2 (B) Jeshua, Josadaks son, hans bröder prästerna och Serubbabel, Shealtiels son, och dennes bröder började bygga Israels Guds altare för att offra brännoffer där, som det var föreskrivet i gudsmannen Moses lag. ^3 (C) De uppförde altaret på dess plats, eftersom de var rädda för folken där i länderna omkring. På altaret offrade de brännoffer åt Herren, morgonens och kvällens brännoffer. ^4 (D) De firade lövhyddohögtiden som det var föreskrivet och offrade brännoffer varje dag, det bestämda antalet för varje dag. ^5 (E) Sedan offrade de det dagliga brännoffret och det som hörde till nymånaderna och till Herrens alla andra helgade högtider, och alla offer som de frivilligt bar fram åt Herren. ⁶ Den första dagen i sjunde månaden började de offra brännoffer åt Herren, trots att grunden till Herrens tempel ännu inte var lagd.

Grunden till templet läggs

^7 (F) De gav pengar åt stenhuggare och snickare och även mat, dryck och olja^[b] till sidonierna och tyrierna, för att dessa skulle föra cederträ sjövägen^[c] från Libanon till Jafo^[d] enligt det tillstånd som den persiske kungen Koresh hade gett dem. ⁸ I det andra årets andra månad^[e] efter att de kommit till Guds hus i Jerusalem påbörjades arbetet av Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua, Josadaks son, och deras övriga bröder: prästerna, leviterna och alla de som hade kommit till Jerusalem från fångenskapen. De anställde de leviter som var tjugo år gamla eller mer till att leda arbetet på Herrens hus. ^9 (G) Jeshua med sina söner och bröder och Kadmiel med sina söner, Juda söner, åtog sig som en enda man att ha uppsikt över dem som arbetade med Guds hus. Det gjorde även Henadads söner med sina söner och bröder leviterna.

^10 (H) När byggnadsarbetarna lade grunden till Herrens tempel intog prästerna sina platser i ämbetsskrud med trumpeter. Leviterna, Asafs söner, hade cymbaler, och tillsammans prisade de Herren efter den ordning som Israels kung David hade gett^[f]. ^11 (I) De sjöng lov och pris till Herren: ”Han är god, evig är hans nåd mot Israel!” Hela folket jublade högt och prisade Herren för att grunden var lagd till Herrens hus.

^12 (J) Men många av prästerna och leviterna och huvudmännen för familjerna, de gamla som hade sett det förra huset, grät högt när de såg grunden läggas till detta hus. Många andra jublade och var så glada att de ropade med hög röst. ¹³ Man kunde inte skilja mellan det glada jubelropet och folkets högljudda gråt, för folket ropade så högt att ljudet hördes vida omkring.

Arbetet med templet stoppas

4 När motståndarna till Juda och Benjamin fick höra att de som återvänt från fångenskapen höll på att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud, ^2 (K) gick de till Serubbabel och huvudmännen för familjerna och sade till dem: ”Vi vill bygga tillsammans med er, för vi söker er Gud precis som ni, och vi har offrat åt honom ända sedan kung Esarhaddon^[g] av Assyrien lät föra oss hit.”

^3 (L) Men Serubbabel och Jeshua och de andra huvudmännen för Israels familjer sade till dem: ”Ni får inte bygga ett hus åt vår Gud tillsammans med oss. Vi ska själva bygga huset åt Herren, Israels Gud, så som kung Koresh av Persien har befallt oss.”

⁴ Men folket i landet fick judarna att tappa modet och avskräckte dem från att bygga vidare. ⁵ De lejde män som motarbetade dem och hindrade deras planer så länge kung Koresh av Persien levde och sedan ända till dess att kung Darejavesh^[h] av Persien började regera.

Exempel på senare motstånd

⁶ När Ahasveros^[i] regerade skrev man i början av hans regeringstid ett brev som anklagade dem som bodde i Juda och Jerusalem.

⁷ Och på Artashastas^[j] tid skrev Bishlam, Mitredat och Tabeel och hans andra ämbetsbröder till kung Artashasta av Persien. Brevet var skrivet på arameiska^[k] och med arameiska bokstäver.

⁸ Likaså skrev rådsherren Rehum och skrivaren Shimshaj ett brev om Jerusalem till kung Artashasta med följande innehåll:

⁹ Från rådsherren Rehum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder från Dina och Afarsatka, Tarpela, Afaras, Erek, Babel, Susan, Deha, Elam ¹⁰ och de andra folk som den store och mäktige Asenappar^[l] förde bort och lät bosätta sig i staden Samaria och i resten av landet på andra sidan floden^[m].

¹¹ Detta är en avskrift av brevet de sände till honom:

”Till kung Artashasta, från dina tjänare, männen på andra sidan floden. ¹² Kungen bör veta att de judar som gav sig i väg från dig har kommit hit till oss i Jerusalem. De bygger nu upp den upproriska och onda staden, de reparerar murarna och förbättrar fundamenten. ¹³ Kungen bör nu veta att om denna stad byggs upp och murarna repareras kommer de varken att betala skatt, tull eller vägpengar, och det kommer att skada kungarnas inkomster. ¹⁴ Eftersom vi äter palatsets salt^[n] och det inte är rätt att vi ser hur kungen blir vanärad, sänder vi nu denna skrivelse och låter kungen veta ¹⁵ så att det kan efterforskas i dina fäders krönikor. Du ska då i dessa krönikor finna att denna stad har varit en upprorisk stad, till skada för kungar och länder. Sedan gammalt har det där anstiftats oroligheter, och därför har också denna stad förstörts. ¹⁶ Vi låter nu kungen veta att om denna stad byggs upp och dess murar repareras, då har du ingen besittning kvar i landet på andra sidan floden.”

¹⁷ Kungen sände detta svar:

”Till rådsherren Rehum och skrivaren Shimshaj och de andra, deras medbröder, som bor i Samaria och i resten av landet på andra sidan floden. Frid!

¹⁸ Skrivelsen ni sände till oss har blivit noggrant^[o] uppläst för mig. ¹⁹ Sedan jag befallt att det skulle göras efterforskningar, fann man att denna stad ända sedan gammalt har brukat sätta sig upp mot kungar och att uppror och oroligheter har anstiftats där. ^20 (M) I Jerusalem har det också funnits mäktiga kungar som har härskat över hela landet på andra sidan floden. Skatt, tull och vägpengar har getts till dem. ²¹ Utfärda därför en befallning att dessa män ska sluta. Denna stad ska inte byggas upp förrän jag befaller det. ²² Se till att ni inte är försumliga med denna sak, så att skadan inte växer och kungarna blir lidande.”

²³ När det som stod i kung Artashastas skrivelse hade blivit uppläst för Rehum och skrivaren Shimshaj och deras medbröder, gick de till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.

^6 (A) Vishet förkunnar vi dock bland de vuxna^[a], en vishet som inte hör till den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång. ^7 (B) Nej, vi förkunnar Guds hemliga och fördolda vishet, som Gud från evighet har bestämt ska bli till härlighet för oss. ^8 (C) Den visheten har ingen av den här världens härskare känt. Hade de känt den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre.

⁹ Men som Skriften säger: Vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom.^{[b] 10} Gud har uppenbarat det för oss genom sin Ande. Anden utforskar allt, även djupen i Gud. ^11 (D) Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.

^12 (E) Men vi har inte fått världens ande utan Anden som är från Gud, för att vi ska veta vad vi fått av Gud. ^13 (F) Det förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär oss utan med ord som Anden lär oss, när vi förklarar andliga ting med andliga ord^[c]. ^14 (G) En oandlig^[d] människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. ¹⁵ Den andliga människan däremot kan bedöma allt, men själv kan hon inte bedömas av någon. ^16 (H) För vem har lärt känna Herrens sinne? Vem kan undervisa honom? Men vi har Kristi sinne^[e].

Guds medarbetare

3 Bröder, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor, utan bara som till köttsliga^[f] människor, spädbarn i Kristus. ^2 (I) Mjölk gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte, för den tålde ni inte än. Och det gör ni inte nu heller, ^3 (J) eftersom ni fortfarande är köttsliga. För när det finns avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra? ^4 (K) Om en säger: "Jag håller mig till Paulus" och en annan: "Jag håller mig till Apollos", är ni då inte som folk i allmänhet?

Bön om beskydd

28 ^(A) Av David.