The Daily Audio Bible

Nehemjas uppoffringar för arbetet

¹⁴ Ända från den dag då jag utsågs till deras ståthållare i Juda land, från kung Artashastas tjugonde regeringsår till hans trettioandra, tolv år^[a], åt varken jag eller mina bröder den mat som en ståthållare har rätt till. ¹⁵ Tidigare ståthållare, de som var före mig, hade lagt bördor på folket och tagit mat och vin av dem och dessutom fyrtio siklar silver^[b]. Även deras tjänare uppträdde som herrar mot folket. Men så gjorde inte jag, för jag fruktade Gud. ^16 (A) Jag fortsatte också att arbeta på muren, och vi köpte oss ingen åker, och alla mina tjänare deltog i arbetet där.

¹⁷ Och vid mitt bord åt hundrafemtio man av judarna och deras föreståndare, förutom de som kom till oss från folken runt omkring. ¹⁸ Varje dag tillagades på min bekostnad en oxe, sex utsökta får och dessutom fåglar. Var tionde dag skaffades en mängd vin av olika sorter. Ändå krävde jag inte att få ut det underhåll som ståthållaren hade rätt till, eftersom arbetet tyngde folket så hårt. ^19 (B) Tänk, min Gud, på allt vad jag har gjort för detta folk och räkna mig det till godo.

Onda planer mot Nehemja

6 ^(C) Sanballat och Tobia, araben Geshem och våra andra fiender fick höra att jag hade byggt upp muren och att det inte längre fanns några hål i den, även om jag vid den tiden inte hade satt in dörrar i portarna än. ^2 (D) Då sände Sanballat och Geshem bud till mig och lät säga: ”Kom, låt oss träffas i Kefirim i Onos dal^[c].” De tänkte göra något ont mot mig. ³ Men jag skickade bud till dem och lät säga: ”Jag håller på med ett stort arbete och kan inte komma. Varför stoppa arbetet medan jag lämnar det och kommer ner till er?” ⁴ Samma budskap sände de till mig fyra gånger, men varje gång gav jag dem samma svar.

⁵ En femte gång sände Sanballat mig samma budskap. Nu hade hans tjänare ett öppet brev i sin hand. ⁶ I brevet stod skrivet: ”Det går ett rykte bland hednafolken, och Gashmu^[d] säger det också, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför du bygger upp muren. Du tänker bli deras kung, sägs det. ⁷ Du lär också ha insatt profeter som ska utropa om dig i Jerusalem: Det finns en kung i Juda! Det kommer att rapporteras för kungen, och därför bör du komma så att vi får rådgöra med varandra.” ⁸ Men jag sände bud till honom och svarade: ”Inget av det du säger har hänt, du hittar på det ur eget huvud.” ⁹ Alla ville de nämligen skrämma oss, och de tänkte: Deras händer kommer att bli för svaga för arbetet, det blir aldrig klart. Men styrk nu mina händer!

¹⁰ Jag gick hem till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetabel, som då höll sig inne. Han sade till mig: ”Låt oss träffas i Guds hus, i templet. Låt oss stänga templets dörrar, för de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt.” ^11 (E) Men jag svarade: ”Skulle en man som jag ta till flykten? Eller kan en man som jag gå in i templet^[e] och ändå överleva? Nej, jag går inte dit.” ¹² Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom, utan han hade uttalat den profetian mot mig för att Tobia och Sanballat hade lejt honom. ¹³ Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han sade och därmed synda. De ville ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig. ^14 (F) Tänk, min Gud, på Tobia och Sanballat efter deras gärningar, och på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig.

Avslutningen på arbetet

^15 (G) Muren blev färdig på tjugofemte dagen i månaden Elul,^[f] efter femtiotvå dagar. ¹⁶ När alla våra fiender hörde detta och alla folken runt omkring oss såg det,^[g] sjönk de djupt i sina egna ögon. De förstod att detta arbete var vår Guds verk. ¹⁷ Vid den tiden sände också stormännen i Juda många brev till Tobia, och brev från Tobia kom till dem. ^18 (H) Många i Juda var nämligen förbundna med honom genom ed, eftersom han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Meshullam, Berekjas son. ¹⁹ De brukade också tala gott om honom inför mig, och det jag sade förde de vidare till honom. Och Tobia sände brev för att skrämma mig.

7 När muren var uppbyggd satte jag in portarna, och det tillsattes dörrvakter, sångare och leviter. ² Till befälhavare över Jerusalem satte jag min bror Hanani och även Hananja, befälhavaren i borgen, för han var en pålitlig man och fruktade Gud mer än de flesta. ³ Jag sade till dem: ”Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt. Och man ska stänga och regla dörrarna medan vakten står kvar. Ni ska sätta ut sådana som bor i Jerusalem som vakter, var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus.”

Förteckning över dem som återvände

⁴ Staden var vidsträckt och stor, men där fanns inte mycket folk och husen var inte uppbyggda. ^5 (I) Min Gud ingav mig i hjärtat att samla stormännen, föreståndarna och folket för att uppteckna dem i släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som hade kommit upp först, och där fann jag detta skrivet:

⁶ Dessa är de män från provinsen som drog upp från landsflykten och fångenskapen. Babels kung Nebukadnessar hade fört bort dem, men de vände nu tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad. ⁷ De följde med Serubbabel^[h], Jeshua^[i], Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokaj, Bilsan, Misperet, Bigvaj, Nehum och Baana.

Detta var antalet^[j] män av Israels folk:

⁸ Paroshs barn: 2 172,

⁹ Shefatjas barn: 372,

¹⁰ Aras barn: 652,

¹¹ Pahat-Moabs barn, av Jeshuas och Joabs barn: 2 818,

¹² Elams barn: 1 254,

¹³ Sattus barn: 845,

¹⁴ Sackajs barn: 760,

¹⁵ Binnujs barn: 648,

¹⁶ Bebajs barn: 628,

¹⁷ Asgads barn: 2 322,

¹⁸ Adonikams barn: 667,

¹⁹ Bigvajs barn: 2 067,

²⁰ Adins barn: 655,

²¹ Aters barn av Hiskia: 98,

²² Hashums barn: 328,

²³ Besajs barn: 324,

²⁴ Harifs barn: 112,

²⁵ Gibeons barn: 95.

²⁶ Männen från Betlehem och Netofa: 188,

²⁷ männen från Anatot: 128,

²⁸ männen från Bet-Asmavet: 42,

²⁹ männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743,

³⁰ männen från Rama och Geba: 621,

³¹ männen från Mikmas: 122,

³² männen från Betel och Ai: 123,

³³ männen från det andra Nebo: 52,

³⁴ den andre Elams barn: 1 254,

³⁵ Harims barn: 320,

³⁶ Jerikos barn: 345,

³⁷ Lods, Hadids och Onos barn: 721,

³⁸ Senaas barn: 3 930.

³⁹ Av prästerna: Jedajas barn av Jeshuas hus: 973,

⁴⁰ Immers barn: 1 052,

⁴¹ Pashurs barn: 1 247,

⁴² Harims barn: 1 017.

⁴³ Av leviterna: Jeshuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: 74,

⁴⁴ av sångarna, Asafs barn: 148,

⁴⁵ av dörrvakterna: Shallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobajs barn: 138.

⁴⁶ Av tempeltjänarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn, ⁴⁷ Keros barn, Sias barn, Padons barn, ⁴⁸ Lebanas barn, Hagabas barn, Salmajs barn, ⁴⁹ Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn, ⁵⁰ Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn, ⁵¹ Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn. ⁵² Besajs barn, Meunims barn, Nefusesims barn, ⁵³ Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn, ⁵⁴ Baslits barn, Mehidas barn, Harshas barn, ⁵⁵ Barkos barn, Siseras barn, Temas barn, ⁵⁶ Nesias barn, Hatifas barn.

⁵⁷ Av Salomos tjänares barn: Sotajs barn, Soferets barn, Peridas barn, ⁵⁸ Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn, ⁵⁹ Shefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebajims barn, Amons barn.

⁶⁰ Tempeltjänarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans 392.

⁶¹ Detta var de som kom upp från Tel-Mela, Tel-Harsha, Kerub, Addon och Immer men som inte kunde ange sina familjer och sin släkt och om de tillhörde Israel: ⁶² Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, 642.

⁶³ Av prästerna: Habajas barn, Hackos barn och Barsillajs barn, han som tog en av gileaditen Barsillajs döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn. ⁶⁴ Dessa sökte efter sina släktregister, men de hittades inte. Därför ansågs de orena och avstängdes från prästämbetet. ^65 (J) Ståthållaren sade till dem att de inte skulle äta av det högheliga förrän en präst trädde fram med urim och tummim^[k].

⁶⁶ Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, ⁶⁷ förutom deras 7 337 tjänare och tjänarinnor. De hade också 245 sångare och sångerskor. ⁶⁸ De hade 736 hästar, 245 mulåsnor,^{[l] 69} 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁷⁰ Några bland huvudmännen för familjerna gav gåvor till arbetet. Ståthållaren gav till kassan 1 000 dariker^[m] i guld, dessutom 50 skålar och 530 prästdräkter. ⁷¹ Några av huvudmännen för familjerna gav till arbetskassan 20 000 dariker i guld och 2 200 minor^[n] i silver. ⁷² Det övriga folkets gåvor utgjorde 20 000 dariker i guld, 2 000 minor i silver och dessutom 67 prästdräkter.

⁷³ Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket samt tempeltjänarna, alltså hela Israel, bosatte sig i sina städer.

Den kristne och samvetet

8 ^(A) När det gäller kött från avgudaoffer vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskapen gör oss uppblåsta, medan kärleken bygger upp. ^2 (B) Om någon tycker sig ha kunskap om något, så har han ännu inte den kunskap han borde ha. ³ Men om någon älskar Gud är han känd av honom.^[a]

⁴ När det nu gäller frågan om man får äta kött som är offrat åt avgudar^[b], så vet vi att det inte finns någon avgud i världen^[c] och att det bara finns en Gud. ⁵ För även om det skulle finnas så kallade gudar i himlen eller på jorden – och det finns många "gudar" och många "herrar"^[d] – ^6 (C) så har vi bara en Gud, Fadern från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre, Jesus Kristus genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.

^7 (D) Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några är fortfarande så vana vid avgudarna att de äter köttet just som avgudaoffer, och då blir deras svaga samvete fläckat. ^8 (E) Men det är inte maten som för oss närmare Gud. Äter vi inte så förlorar vi inget, och äter vi så vinner vi inget.

⁹ Men se till att den frihet ni fått^[e] inte blir till fall för de svaga. ¹⁰ För om någon får se hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete uppmuntrad till att äta av köttet från avgudaoffren? ¹¹ Genom din kunskap går då den svage förlorad, din broder som Kristus har dött för. ¹² När ni på så sätt syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ^13 (F) Alltså: om maten blir till fall för min broder tänker jag aldrig mer äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Herrens allmakt och nåd