The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Prolog
1 (A) I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man som fruktade Gud och undvek det onda. 2 Han hade fått sju söner och tre döttrar. 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsneston, och dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet.
4 Hans söner brukade hålla fester i sina hem, var och en i tur och ordning. De sände bud och bjöd in sina tre systrar för att äta och dricka tillsammans med dem. 5 (B) När en sådan omgång av festdagar hade avslutats, sände Job bud efter dem för att helga dem[a]. Han steg upp tidigt på morgonen och offrade ett brännoffer för var och en av dem, för Job tänkte: ”Kanske har mina barn syndat och förbannat[b] Gud i sina hjärtan.” Så gjorde Job varje gång.
Jobs första prövning
6 (C) En dag hände det att Guds söner kom och trädde fram inför Herren, och Åklagaren[c] kom också med bland dem. 7 (D) Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade Herren: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” 8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”
9 Åklagaren svarade Herren: ”Är det utan orsak som Job fruktar Gud? 10 (E) Har du inte beskyddat honom och hans hus och allt han äger? Du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar breder ut sig i landet. 11 Men räck ut din hand och rör vid allt han äger. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” 12 Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, allt han äger är i din hand. Men du får inte räcka ut din hand mot honom själv.” Satan gick då bort från Herrens ansikte.
13 När sedan Jobs söner och döttrar en dag åt och drack vin i den äldste broderns hem, 14 kom en budbärare till Job och sade: ”Oxarna gick för plogen och åsnorna betade i närheten. 15 Då slog sabeerna[d] till och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”
16 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Guds eld föll från himlen[e] och slog ner bland småboskapen och folket och förtärde dem. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”
17 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Kaldeerna[f] ställde upp sitt manskap i tre avdelningar och överföll kamelerna och rövade bort dem, och folket slog de med svärd. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”
18 Medan han talade kom en annan budbärare och sade: ”Dina söner och döttrar åt och drack vin i den äldste broderns hem. 19 Då bröt det fram en stark storm från öknen och tog tag i husets fyra hörn, och det rasade samman över folket så att de dog. Jag var den ende som kom undan för att berätta det för dig.”
20 (F) Då reste sig Job, rev sönder sin mantel, rakade sitt huvud och föll ner på marken och tillbad. 21 (G) Han sade:
Naken kom jag ur min moders liv,
och naken ska jag återvända dit.
Herren gav och Herren tog.
Lovat är Herrens namn!
22 (H) Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.
Jobs andra prövning
2 (I) En dag kom Guds söner och trädde fram inför Herren. Även Åklagaren var med bland dem och trädde fram inför Herren. 2 Då frågade Herren Åklagaren: ”Varifrån kommer du?” Åklagaren svarade: ”Från en färd över jorden där jag vandrat omkring.” 3 Herren sade till Åklagaren: ”Lade du märke till min tjänare Job? På jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda. Han står fortfarande fast i sin fromhet fastän du uppeggade mig mot honom för att förgöra honom utan skäl.”
4 Åklagaren svarade Herren: ”Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 (J) Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” 6 (K) Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv.”
7 Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 (L) Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
9 Då sade hans hustru till honom: ”Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö.” 10 (M) Men han svarade henne: ”Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?”
Under allt detta syndade inte Job med sina läppar.
Jobs tre vänner
11 (N) När tre av Jobs vänner fick höra om alla olyckor som hade drabbat honom, kom de var och en från sin ort: Elifas[g] från Teman[h], Bildad från Shua[i] och Sofar från Naama[j]. De enades om att gå och visa sitt deltagande och trösta honom.
12 (O) Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft[k] mot himlen över sina huvuden. 13 (P) Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
Jobs första tal:
3 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:
3 (Q) Låt dagen då jag föddes
bli utplånad,
och natten som sade:
”En pojke är född.”
4 Låt den dagen vändas i mörker,
må Gud i höjden
inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
5 Låt mörker och dödsskugga
återkräva den
och molnen sänka sig
över den.
Låt mörker slå den med skräck
under dagen.
6 Låt den natten gripas
av tjockaste mörker,
låt den inte räknas
bland årets dagar
eller få rum i månadernas krets.
7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,
låt inget jubel höras under den.
8 (R) Låt dem som besvärjer dagar
förbanna den,
de som kan mana fram[l] Leviatan[m].
9 Låt dess stjärnor förmörkas
innan dagen gryr,
låt den förgäves vänta efter ljus,
låt den aldrig få se
gryningens strålar,
10 för den stängde inte dörrarna
till min moders liv
och dolde inte olyckan
för mina ögon.
11 (S) Varför fick jag inte dö vid födseln,
förgås när jag kom
ur min moders liv?
12 Varför fanns knän
som tog emot mig,
varför bröst där jag fick dia?
13 Då hade jag legat i ro,
jag hade sovit och vilat
14 tillsammans med kungar
och jordens rådsherrar
som byggde sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
och fyllde sina hus med silver.
16 (T) Eller varför blev jag inte nergrävd
som ett dödfött foster,
som ett barn
som aldrig såg ljuset?
17 (U) Där rasar inte de gudlösa längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
de hör inte slavdrivarens röst.
19 Små och stora är där lika,
och slaven är fri från sin herre.
20 Varför ges ljus åt den olycklige
och liv åt plågade själar,
21 (V) som längtar efter döden
utan att den kommer
och söker den mer än någon skatt,
22 som gläds i jubel och fröjdar sig
när de finner sin grav?
23 (W) Varför ges liv
åt en man vars väg är dold,
åt den som är instängd av Gud?
24 (X) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
mina sorgerop strömmar
som vatten,
25 för det jag var rädd för
har drabbat mig,
det jag fasade för kommer över mig.
26 (Y) Jag får ingen rast,
ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.
Profetians gåva och tungomålstal
14 (A) Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva. 2 Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud, för ingen förstår honom. Han talar hemligheter i sin ande. 3 Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. 4 Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen. 5 (B) Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar är viktigare än den som talar tungomål, ifall han inte uttyder sitt tal så att församlingen blir uppbyggd.
6 (C) Bröder, tänk om jag kommer till er och talar tungomål. Vad hjälper det er, ifall jag inte ger er någon uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning? 7 På samma sätt är det med livlösa instrument som ger ljud ifrån sig, till exempel flöjt eller harpa. Om det inte är någon skillnad mellan tonerna, hur ska man då kunna förstå vad som spelas? 8 (D) Och om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
9 Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften. 10 Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening[a]. 11 Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig. 12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.
Tungomålstal måste uttydas
13 Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.
15 Vad innebär då detta? Jo, jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt Amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd.
זZajin
12 (A) Den gudlöse smider planer
mot den rättfärdige,
han gnisslar tänder mot honom.
13 (B) Men Herren ler åt honom,
för han ser att hans stund kommer.
חHeth
14 De gudlösa drar svärdet
och spänner sin båge
för att fälla den svage och fattige,
för att slakta dem
som går på rätta vägar.
15 Men deras svärd
ska gå in i deras eget hjärta,
och deras bågar ska brista.
טTeth
16 (C) Bättre det lilla som en rättfärdig har
än många gudlösas rikedom.
17 (D) De gudlösas armar ska brytas,
men Herren stöder de rättfärdiga.
יJod
18 (E) Herren känner
de oskyldigas dagar,
deras arvslott består för evigt.
19 (F) De behöver inte skämmas
i onda tider,
i hungerns dagar blir de mättade.
כKaf
20 (G) Men de gudlösa ska gå under.
Herrens fiender försvinner
som ängarnas prakt,
de försvinner som rök[a].
לLamed
21 (H) Den gudlöse lånar
och betalar inte tillbaka,
men den rättfärdige är barmhärtig
och generös.
22 (I) De Herren välsignar
ska ärva landet,
men de han förbannar ska utrotas.
מMem
23 Med Herren
blir en mans steg fasta
och han gläds över hans väg.
24 (J) Om han faller ramlar han inte,
för Herren håller hans hand.
נNun
25 Ung har jag varit
och nu är jag gammal,
men aldrig har jag sett
en rättfärdig övergiven
eller hans barn tigga om bröd.
26 (K) Han är alltid barmhärtig
och lånar ut,
och hans barn är till välsignelse.
סSamek
27 (L) Undvik det onda
och gör det goda,
så får du bo kvar för evigt.
28 (M) Herren älskar det rätta,
han överger inte sina trogna.
עAjin
De blir bevarade för evigt,
men de gudlösas ättlingar
blir utrotade.
29 De rättfärdiga ska ärva landet
och bo där för evigt.
25 (A) Den lates begär blir hans död,
för hans händer vägrar arbeta.
26 Ständigt fikar han efter mer,
men den rättfärdige ger
utan att snåla.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation