The Daily Audio Bible

Moses död

34 Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät Herren honom se hela landet, från Gilead ända till Dan ² och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet, ³ och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. ⁴ Och Herren sade till honom: "Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma."

⁵ Och Herrens tjänare Mose dog där i Moabs land, så som Herren hade sagt. ⁶ Han begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns. ⁷ Mose var etthundratjugo år när han dog, hans ögon var inte skumma, hans livskraft inte försvunnen. ⁸ Israels barn sörjde Mose på Moabs hedar under trettio dagar. Sedan var sorgetidens gråtodagar efter Mose slut.

⁹ Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som Herren hade befallt Mose.

¹⁰ I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som Herren kände ansikte mot ansikte, ¹¹ ingen om man tänker på alla de tecken och under som Herren hade sänt honom att göra i Egyptens land, med farao och alla hans tjänare och med hela hans land, ¹² och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde inför ögonen på hela Israel.

Gud befaller Josua att erövra Kanaan

1 När Herrens tjänare Mose var död, sade Herren till Josua, Nuns son, Moses tjänare: ² "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn. ³ Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose. ⁴ Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land och till Stora havet västerut, skall ert område sträcka sig. ⁵ Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig. ⁶ Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem. ⁷ Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. ⁸ Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. ⁹ Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty Herren, din Gud, är med dig vart än du går."

Josua ger befallningar till folket

¹⁰ Josua befallde folkets tillsyningsmän och sade: ¹¹ "Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er. Ty om tre dagar skall ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren, er Gud, har gett er till besittning."

¹² Men till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam sade Josua: ¹³ "Kom ihåg det som Herrens tjänare Mose befallde er, när han sade: Herren, er Gud, skall låta er komma till ro och ge er detta land. ¹⁴ Era hustrur, era små barn och er boskap skall stanna kvar i det land som Mose har gett er här på andra sidan Jordan. Men ni själva, alla tappra stridsmän, skall dra i väg beväpnade i spetsen för era bröder och hjälpa dem, ¹⁵ tills Herren har låtit era bröder komma till ro liksom ni, och de också har tagit i besittning det land som Herren, er Gud, ger dem. Sedan kan ni vända tillbaka till det land som skall vara er besittning. Ni skall då ta i besittning det land som Herrens tjänare Mose har gett er här på andra sidan Jordan, på östra sidan."

¹⁶ De svarade Josua: "Allt som du har befallt oss skall vi göra, och vart du än sänder oss skall vi gå. ¹⁷ Som vi har lytt Mose i allt, skall vi också lyda dig. Må endast Herren, din Gud, vara med dig, så som han var med Mose. ¹⁸ Var och en som trotsar dina befallningar och inte lyder dina ord, vad du än befaller honom, han skall dödas. Var stark och frimodig."

Josua sänder spejare till Jeriko

2 Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Sittim och sade: "Gå och undersök landet och särskilt Jeriko." De gav sig i väg och kom in i ett hus, där en sköka vid namn Rahab bodde, och där lade de sig att vila. ² Men för kungen i Jeriko berättade man: "I natt har några israelitiska män kommit hit för att bespeja landet." ³ Då sände kungen i Jeriko bud till Rahab och sade: "Lämna ut de män som har kommit till dig och tagit in i ditt hus, de har kommit hit för att bespeja hela landet."

⁴ Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan sade hon: "Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom. ⁵ Och när porten skulle stängas sedan det hade blivit mörkt, gick männen ut, och jag vet inte vart de tog vägen. Skynda efter dem, så får ni nog tag i dem." ⁶ Men hon hade fört dem upp på taket och gömt dem under linstjälkar, som hon hade utbredda på taket. ⁷ Männen skyndade efter dem på vägen till Jordan mot vadställena. Och så snart förföljarna hade gett sig av, stängdes stadsporten.

⁸ Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket ⁹ och sade: "Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. ¹⁰ Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. ¹¹ När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. ¹² Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, ¹³ och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden."

¹⁴ Männen sade till henne: "Med vårt eget liv svarar vi för ert, bara ni inte förråder vårt ärende. När Herren ger oss landet, skall vi visa nåd och trofasthet mot dig."

¹⁵ Då släppte hon ner dem genom fönstret med ett rep. Hennes hus var en del av stadsmuren, så att hon bodde i själva muren. ¹⁶ Och hon sade till dem: "Gå upp i bergen, så att era förföljare inte träffar på er. Håll er gömda där i tre dagar, till dess era förföljare har kommit tillbaka. Sedan kan ni fortsätta er färd." ¹⁷ Och männen sade till henne: "Vi är fria från den ed du har tagit av oss, ¹⁸ om du, när vi kommer in i landet, inte binder detta röda snöre i fönstret som du släppte ner oss genom, och likaså om du inte har din far och din mor och dina bröder, alla som tillhör din fars hus, samlade hemma hos dig. ¹⁹ Men om någon går ut genom dörren till ditt hus, skall hans blod komma över hans eget huvud, och vi är utan skuld. Om däremot någon bär hand på en av dem som är inne i ditt hus, skall dennes blod komma över vårt huvud. ²⁰ Men om du förråder vårt ärende är vi fria från den ed som du har tagit av oss." ²¹ Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret.

²² De begav sig i väg och gick upp i bergen och stannade där i tre dagar, till dess deras förföljare hade vänt tillbaka. Dessa hade sökt efter dem överallt längs vägen men inte funnit dem. ²³ Sedan vände de båda männen tillbaka ner från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. De berättade för honom allt som hade hänt dem. ²⁴ Och de sade till Josua: " Herren har gett hela landet i vår hand. Alla landets invånare bävar för oss."

Den smala vägen

²² På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. ²³ Någon frågade honom: "Herre, är det bara få som blir frälsta?" Han sade till dem: ²⁴ "Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. ²⁵ När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då skall han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. ²⁶ Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. ²⁷ Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. ²⁸ Där skall ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. ²⁹ Och människor skall komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. ³⁰ Och se, det finns de som är sist som skall bli först, och de som är först som skall bli sist."

Jesu klagan över Jerusalem

³¹ Just då kom några fariseer fram och sade till honom: "Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig." ³² Jesus svarade dem: "Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort. ³³ Men i dag och i morgon och i övermorgon måste jag vandra vidare. Ty en profet kan inte dödas någon annanstans än i Jerusalem.

³⁴ Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur ofta hade jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. ³⁵ Se, ert hus lämnas nu åt er själva. Jag säger er: Ni kommer att se mig först när ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Jesus som gäst hos en farisé

14 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. ² Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. ³ Jesus frågade de laglärda och fariseerna: "Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?" ⁴ Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. ⁵ Och han sade till dem: "Om någon av er har en son eller så bara en oxe som faller i en brunn, skulle han då inte genast dra upp honom även om det vore sabbat?" ⁶ Det kunde de inte svara på.

Psalm 79

Bön med anledning av Jerusalems förstöring

¹ En psalm av Asaf.