The Daily Audio Bible

Jefta

11 Gileaditen Jefta var en tapper stridsman. Han var son till en sköka, och hans far hette Gilead. ² Gileads hustru födde söner åt honom, och när de växte upp drev de bort Jefta och sade till honom: "Du skall inte få dela arvet i vår fars hus, för du är son till en främmande kvinna." ³ Då flydde Jefta bort från sina bröder och bosatte sig i landet Tob. Där slöt sig löst folk till honom och drog ut på plundringståg med honom.

⁴ En tid därefter gav sig ammoniterna i strid med Israel. ⁵ Men när ammoniterna gav sig i strid med Israel, gick de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tob. ⁶ De sade till Jefta: "Kom och bli vår anförare, så skall vi strida mot ammoniterna." ⁷ Men Jefta svarade de äldste i Gilead: "Har ni inte hatat mig och drivit ut mig ur min fars hus? Varför kommer ni till mig nu, då ni är i nöd?" ⁸ De äldste i Gilead svarade honom: "Just därför har vi kommit tillbaka till dig. Kom nu med oss och strid mot ammoniterna. Du skall bli huvud över oss alla som bor i Gilead." ⁹ Jefta svarade de äldste i Gilead: "Om ni för mig tillbaka för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem till mig, så skall jag sedan vara ert huvud."

¹⁰ Då sade de äldste i Gilead till Jefta: " Herren är vittne mellan oss, om vi inte gör som du har sagt." ¹¹ Jefta följde då med de äldste i Gilead, och folket satte honom till huvud och anförare över sig. Och Jefta uttalade allt vad han hade sagt inför Herren i Mispa.

¹² Jefta skickade sändebud till ammoniternas kung och sade: "Vad har du emot mig, eftersom du kommer för att angripa mig i mitt land?" ¹³ Då svarade ammoniternas kung Jeftas sändebud: "När Israel drog upp ur Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och Jordan. Ge mig nu frivilligt tillbaka detta."

¹⁴ På nytt skickade Jefta sändebud till ammoniternas kung ¹⁵ och sade till honom: "Så säger Jefta: Israel har inte tagit något land vare sig från Moab eller från ammoniterna. ¹⁶ Ty när Israel drog upp ur Egypten och de hade vandrat genom öknen ända till Röda havet och kommit till Kadesh, ¹⁷ skickade Israel budbärare till kungen i Edom och sade: Låt mig gå genom ditt land. Men kungen i Edom hörde inte på detta. De skickade också bud till kungen i Moab, men denne ville inte heller. Då stannade Israel i Kadesh. ¹⁸ Därefter vandrade de genom öknen och gick runt Edoms land och Moabs land och kom öster om Moabs land och slog läger på andra sidan Arnon. De kom inte in på Moabs område, ty Arnon var gräns mot Moab. ¹⁹ Sedan skickade Israel budbärare till Sichon, amoreernas kung, kungen i Hesbon, och sade till honom: Låt oss gå genom ditt land fram till vårt område. ²⁰ Men Sichon litade inte på Israel och lät dem inte gå genom sitt område utan samlade allt sitt folk och slog läger i Jahas. Där gav han sig i strid med Israel. ²¹ Men Herren, Israels Gud, gav Sichon och allt hans folk i Israels hand, så att de slog dem. Israel intog hela det land där amoreerna bodde. ²² De intog hela amoreernas område, från Arnon ända till Jabbok och från öknen ända till Jordan.

²³ När nu Herren, Israels Gud, har fördrivit amoreerna för sitt folk Israel, skulle då du ta deras land i besittning! ²⁴ Är det inte så att vad din gud Kemosh ger dig till besittning, det tar du i besittning? Och allt vad Herren, vår Gud, har gett oss, det tar vi i besittning. ²⁵ Skulle du vara så mycket bättre än Balak, Sippors son, kungen i Moab? Vågade han inlåta sig i tvist med Israel eller ge sig i strid med dem? ²⁶ Israel har i trehundra år bott i Hesbon med underlydande orter, i Aroer med underlydande orter och i alla städer längs Arnon. Varför har ni då under den tiden inte tagit tillbaka detta från oss? ²⁷ Jag har inte syndat mot dig, men du gör illa mot mig genom att du strider mot mig. Herren, domaren, skall i dag döma mellan Israels barn och ammoniterna." ²⁸ Men ammoniternas kung hörde inte på vad Jefta sade till honom genom sändebuden.

Jeftas löfte

²⁹ Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. ³⁰ Jefta gav ett löfte till Herren och sade: "Om du ger ammoniterna i min hand, ³¹ lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer." ³² Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand. ³³ Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn.

Jeftas dotter

³⁴ När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. ³⁵ När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: "O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord."

³⁶ Hon svarade honom: "Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna." ³⁷ Hon sade vidare till sin far: "Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor." ³⁸ Han svarade henne: "Du får gå." Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. ³⁹ Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, ⁴⁰ att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Jefta och Efraim

12 Efraims män samlades och drog till Safon. De sade till Jefta: "Varför gick du ut i strid mot ammoniterna utan att kalla på oss till att gå med dig? Nu skall vi bränna upp ditt hus tillsammans med dig själv." ² Jefta svarade dem: "Jag och mitt folk låg i hård strid med ammoniterna. Då kallade jag på er, men ni ville inte rädda mig ur deras hand. ³ När jag såg att ni inte ville rädda mig, tog jag min själ i min hand^[a] och drog i väg mot ammoniterna, och Herren gav dem i min hand. Varför har ni då kommit emot mig denna dag för att strida mot mig?"

⁴ Och Jefta samlade alla Gileads män och gav sig i strid med Efraim, och Gileads män slog efraimiterna eftersom dessa sade: "Ni är flyktingar från Efraim. Gilead är ett mellanting, varken Efraim eller Manasse." ⁵ Gileaditerna skar av vadställena över Jordan för efraimiterna. Då någon av de efraimitiska flyktingarna sade: "Låt mig komma över", frågade Gileads män honom: "Är du en efraimit?" Om han då svarade "nej", ⁶ sade de till honom: "Säg schibbólet."^[b] Sade han då "sibbólet", därför att han inte kunde uttala ordet rätt, grep de honom och dödade honom där vid vadställena över Jordan. På detta sätt föll vid det tillfället 42 000 efraimiter.

⁷ Och Jefta var domare i Israel i sex år. Sedan dog gileaditen Jefta och blev begravd i en av Gileads städer.

Ibsan, Elon och Abdon

⁸ Efter honom var Ibsan från Betlehem domare i Israel. ⁹ Han hade trettio söner. Och han gifte bort trettio döttrar och fick också trettio döttrar genom att utifrån hämta hustrur åt sina söner. Han var domare i Israel i sju år. ¹⁰ Sedan dog Ibsan och blev begravd i Betlehem.

¹¹ Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel. I tio år var han domare i Israel. ¹² Sedan dog sebuloniten Elon och blev begravd i Ajalon i Sebulons land.

¹³ Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel. ¹⁴ Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner, som red på sjuttio åsnor. Han var domare i Israel i åtta år. ¹⁵ Sedan dog pirgatoniten Abdon, Hillels son, och blev begravd i Pirgaton i Efraims land, i amalekiternas bergsbygd.

Ordet blev kött

1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. ² Han var i begynnelsen hos Gud. ³ Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. ⁴ I honom var liv, och livet var människornas ljus. ⁵ Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

⁶ En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. ⁷ Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. ⁸ Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

⁹ Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. ¹⁰ Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. ¹¹ Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. ¹² Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. ¹³ De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.

¹⁴ Och Ordet blev kött och bodde bland oss,^[a] och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. ¹⁵ Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." ¹⁶ Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. ¹⁷ Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. ¹⁸ Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud,^[b] och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Johannes Döparens vittnesbörd

¹⁹ Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna^[c] hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. ²⁰ Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." ²¹ De frågade honom: "Vad är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." "Är du Profeten?"^[d] Han svarade: "Nej." ²² Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" ²³ Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" ^[e]

²⁴ Några fariseer hade också sänts ut, ²⁵ och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" ²⁶ Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, ²⁷ han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." ²⁸ Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

Psalm 101

En gudfruktig kung

¹ En psalm av David.