The Daily Audio Bible

Abimelek dör

²² När Abimelek hade härskat över Israel i tre år, ²³ sände Gud en ond ande mellan Abimelek och männen i Sikem, så att dessa avföll från Abimelek. ²⁴ Detta skedde för att våldet mot Jerubbaals sjuttio söner skulle bli hämnat och för att deras blod skulle komma över deras bror Abimelek som dödade dem, och över männen i Sikem, som hade hjälpt honom att döda sina bröder. ²⁵ För att skada honom lade männen i Sikem folk i bakhåll på bergshöjderna, och dessa plundrade alla som tog den vägen. Detta berättade man för Abimelek.

²⁶ Men Gaal, Ebeds son, kom med sina bröder och drog in i Sikem, och Sikems män fick förtroende för honom. ²⁷ De gick ut på fältet och skördade sina vingårdar, pressade druvor och ordnade en fest. Så gick de in i sin guds hus och åt och drack och uttalade förbannelser över Abimelek. ²⁸ Och Gaal, Ebeds son, sade: "Vem är Abimelek, och vem är Sikem, eftersom vi skall tjäna honom? Är han inte Jerubbaals son och Sebul hans tillsyningsman? Nej, ni skall tjäna män som härstammar från Hamor, Sikems far. Varför skulle vi tjäna Abimelek? ²⁹ Om jag bara hade detta folk i min hand! Då skulle jag driva bort Abimelek." Och han sade om Abimelek: "Utöka din här och drag ut."

³⁰ Men när Sebul, stadens hövding, fick höra vad Gaal, Ebeds son, hade sagt, blev han mycket upprörd. ³¹ Han sände i hemlighet bud till Abimelek och lät säga: "Akta dig! Gaal, Ebeds son, och hans bröder har kommit till Sikem, och de uppviglar staden mot dig. ³² Bryt därför upp i natt, du med ditt folk, och lägg dig i bakhåll på fältet. ³³ Sedan kan du tidigt i morgon, när solen går upp, gå till anfall mot staden. När han då med sitt folk drar ut mot dig, gör då med honom vad du får tillfälle till."

³⁴ Då bröt Abimelek med allt sitt folk upp om natten och lade sig i bakhåll mot Sikem i fyra grupper. ³⁵ Gaal, Ebeds son, kom ut och ställde sig vid ingången till stadsporten. Samtidigt bröt Abimelek med sitt folk fram från bakhållet. ³⁶ När då Gaal såg folket, sade han till Sebul: "Se, det kommer folk ner från bergshöjderna!" Men Sebul svarade honom: "Det är skuggan av bergen, som för dina ögon ser ut som människor." ³⁷ Men Gaal sade på nytt: "Jo, det kommer folk ner från Mittelhöjden, och en annan grupp kommer på vägen från Teckentydar- eken." ³⁸ Då sade Sebul till honom: "Var är nu dina stora ord, du som sade: Vem är Abimelek eftersom vi skall tjäna honom? Se, här kommer det folk som du föraktade. Drag ut och strid mot dem!" ³⁹ Då drog Gaal ut i spetsen för Sikems män och gav sig i strid med Abimelek. ⁴⁰ Men Abimelek förföljde honom, och han flydde för honom. Många föll slagna ända fram mot stadsporten. ⁴¹ Abimelek stannade i Aruma. Men Sebul drev bort Gaal och hans bröder, så att de inte kunde bo i Sikem.

⁴² Dagen därefter gick folket ut på fältet, och man berättade detta för Abimelek. ⁴³ Då tog han sitt folk och delade upp dem i tre grupper och lade sig i bakhåll på fältet. När han fick se folket gå ut ur staden, ryckte han fram mot dem och slog dem. ⁴⁴ Abimelek och de grupper han hade med sig gick till anfall och ställde sig vid ingången till stadsporten. Men de båda andra grupperna anföll alla ute på fältet och slog dem. ⁴⁵ Abimelek angrep staden hela den dagen, han intog den och dödade dem som fanns där inne. Sedan rev han ner staden och beströdde den med salt.

⁴⁶ När männen i Sikems torn hörde detta, begav sig alla till valvet i El-Berits tempel. ⁴⁷ Man underrättade Abimelek om att alla männen i Sikems torn hade samlats där. ⁴⁸ Han gick då med allt sitt folk upp till berget Salmon. Abimelek tog en yxa i handen och högg av en trädgren, som han lyfte upp och lade på axeln. Och han sade till folket: "Skynda er och gör detsamma som ni sett mig göra." ⁴⁹ Då högg allt folket av var sin gren och följde Abimelek, och de lade grenarna intill valvet och tände eld på valvet över dem. Så omkom de människor som bodde i Sikems torn, omkring ettusen män och kvinnor.

⁵⁰ Och Abimelek drog bort till Tebes och belägrade Tebes och intog det. ⁵¹ Men mitt i staden fanns ett starkt torn. Dit flydde alla män och kvinnor, alla stadens medborgare, och stängde igen om sig. Sedan steg de upp på tornets tak. ⁵² Men Abimelek kom till tornet och angrep det. När han närmade sig tornets port för att bränna upp den, ⁵³ kastade en kvinna ner en kvarnsten på Abimeleks huvud och spräckte hans skalle. ⁵⁴ Han ropade genast på sin vapendragare och sade till honom: "Drag ut ditt svärd och döda mig, så att man inte kan säga om mig: En kvinna dödade honom." Då genomborrade hans tjänare honom, och han dog. ⁵⁵ När nu israeliterna såg att Abimelek var död, gick var och en hem.

⁵⁶ Så lät Gud Abimelek få igen det onda som han hade gjort mot sin far, då han dödade sina sjuttio bröder. ⁵⁷ Och allt det onda som Sikems män hade gjort, lät Gud komma tillbaka över deras egna huvuden. Så kom Jotams, Jerubbaals sons, förbannelse över dem.

Tola

10 Efter Abimelek framträdde Tola och räddade Israel. Han var son till Pua, son till Dodo, en man från Isaskar. Han bodde i Samir i Efraims bergsbygd ² och var domare i Israel i tjugotre år. Sedan dog han och blev begravd i Samir.

Jair

³ Efter honom framträdde gileaditen Jair och var domare i Israel i tjugotvå år. ⁴ Han hade trettio söner, som red på trettio åsnor, och de hade trettio städer som man än i dag kallar Jairs byar. De ligger i Gileads land. ⁵ Och Jair dog och blev begravd i Kamon.

Israel åter i sina fienders hand

⁶ Men Israels barn gjorde åter det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna och astarterna och även Arams, Sidons, Moabs, ammoniternas och filisteernas gudar. De övergav Herren och tjänade honom inte. ⁷ Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filisteernas och ammoniternas hand. ⁸ Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoreernas land, i Gilead. ⁹ Dessutom gick Ammons barn över Jordan och gav sig i strid med Juda, Benjamins och Efraims hus, så att Israel kom i stor nöd.

¹⁰ Då ropade Israels barn till Herren och sade: "Vi har syndat mot dig, för vi har övergivit vår Gud och tjänat baalerna." ¹¹ Men Herren sade till Israels barn: "När ni blev förtryckta av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna, ¹² sidonierna, amalekiterna och maoniterna, då ropade ni till mig, och jag frälste er från deras hand. ¹³ Men ni har övergivit mig och tjänat andra gudar. Därför vill jag inte längre rädda er. ¹⁴ Gå och ropa till de gudar som ni har utvalt. Må de rädda er i er nöd." ¹⁵ Då sade Israels barn till Herren: "Vi har syndat. Gör du med oss det som är rätt inför dina ögon. Men befria oss denna gång." ¹⁶ Därefter skaffade de bort ifrån sig de främmande gudarna och tjänade Herren. Då kunde han inte längre uthärda att se Israels nöd.

¹⁷ Ammoniterna uppbådades till strid och slog läger i Gilead och Israels barn samlades och slog läger i Mispa. ¹⁸ Folket, hövdingarna i Gilead, sade då till varandra: "Vem vill börja striden mot ammoniterna? Den som gör det skall vara huvud över alla som bor i Gilead."

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

¹³ Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. ¹⁴ Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni samtalar om?" Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas sade till honom: "Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?" ¹⁹ Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. ²⁰ Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. ²¹ Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. ²² Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven ²³ men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. ²⁴ Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte." ²⁵ Han sade till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. ²⁶ Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" ²⁷ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.

²⁸ När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. ³² Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, ³⁴ och dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon." ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

Jesus visar sig för lärjungarna

³⁶ Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." ³⁷ Uppskakade och förskräckta trodde de att de såg en ande. ³⁸ Men han sade till dem: "Varför är ni så förskräckta, och varför stiger det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har." ⁴⁰ När han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. ⁴¹ Och eftersom de av idel glädje ännu inte kunde tro utan stod där förundrade, frågade han dem: "Har ni något att äta här?" ⁴² Då räckte de honom en bit stekt fisk, ⁴³ som han tog och åt inför deras ögon.

⁴⁴ Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ⁴⁷ och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ⁴⁸ Ni är själva vittnen om detta. ⁴⁹ Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

⁵⁰ Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. ⁵¹ Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen. ⁵² De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. ⁵³ Och de var alltid i templet och prisade Gud.

Psalm 100

Jubel över att Herren är Gud

¹ En tacksägelsepsalm.