The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NLT. Switch to the NLT to read along with the audio.
Simeons stams område
19 Den andra lotten föll ut för Simeon, för simeoniternas stam, efter deras släkter. Deras arvedel låg inom Juda barns arvedel. 2 Till deras arvedel hörde Beer-Sheba, Sheba, Molada, 3 Hasar-Shual, Bala, Esem, 4 Eltolad, Betul, Horma, 5 Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa, 6 Bet-Lebaot och Sharuhen - tretton städer med deras byar. 7 Ajin, Rimmon, Eter och Asan - fyra städer med deras byar, 8 därtill alla de byar som låg runt omkring dessa städer, ända till Baalat-Beer, det sydliga Rama. Detta var Simeons barns arvedel, efter deras släkter. 9 Ur Juda barns skifte fick Simeons barn sin arvedel, ty Juda barns lott var för stor för dem. Därför fick Simeons barn sin arvedel inom deras arvedel.
Sebulons stams område
10 Den tredje lotten föll på Sebulons barn efter deras släkter. Och gränsen för deras arvedel gick ända till Sarid. 11 Därifrån drog sig deras gräns västerut upp till Marela och träffade Dabbeset och vidare bäcken som rinner öster om Jokneam. 12 Från Sarid vände den österut mot solens uppgång längs Kislot-Tabors område och gick vidare till Dobrat och upp till Jafia. 13 Därifrån fortsatte den österut mot solens uppgång till Gat-Hefer och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som sträcker sig till Nea. 14 Här böjde sig gränsen mot norr till Hannaton och gick ut vid Jifta-Els dal. 15 Dessutom fick de Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Betlehem, i allt tolv städer med deras byar. 16 Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Isaskars stams område
17 För Isaskar föll den fjärde lotten ut, för Isaskars barn efter deras släkter. 18 Deras område omfattade Jis- reel, Kesullot, Sunem, 19 Hafarajim, Shion, Anaharat, 20 Rabbit, Kisjon, Ebes, 21 Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes. 22 Gränsen nådde Tabor, Sahasuma och Bet-Semes, och deras gräns gick ut vid Jordan - sexton städer med deras byar. 23 Detta var arvedelen för Isaskars barns stam efter deras släkter, städerna med sina byar.
Asers stams område
24 Den femte lotten föll ut för Asers barns stam efter deras släkter. 25 Deras område omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf, 26 Alammelek, Amad och Mishal och nådde Karmel i väster och Sihor-Libnat. 27 Därefter gick gränsen österut till Bet-Dagon och nådde Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel och fortsatte norrut till Kabul. 28 De fick Ebron, Rehov, Hammon och Kana, ända upp till Stora Sidon. 29 Sedan vände gränsen tillbaka till Rama och gick fram till den befästa staden Tyrus, böjde av mot Hosa och gick ut vid havet inte långt från Aksib. 30 Dessutom fick de Umma, Afek och Rehob, tjugutvå städer med deras byar. 31 Detta var arvedelen för Asers barns stam, efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Naftalis stams område
32 För Naftalis barn föll den sjätte lotten ut, för Naftalis barn efter deras släkter. 33 Deras gräns gick från Helef, från terebinten i Saanannim till Adami-Hannekeb och Jabneel, ända till Lackum, och slutade vid Jordan. 34 Gränsen böjde av västerut till Asnot-Tabor och gick vidare därifrån till Huckok. Den nådde Sebulon i söder, Aser i väster och Juda med Jordan i öster. 35 Den omfattade de befästa städerna Siddim, Ser och Hammat, Rackat och Kinneret, 36 Adama, Rama, Hasor, 37 Kedesh, Edrei, En-Hasor, 38 Jiron, Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes, nitton städer med deras byar. 39 Detta var arvedelen för Naftalis barns stam, efter deras släkter, städerna med sina byar.
Dans stams område
40 För Dans barns stam efter deras släkter föll den sjunde lotten ut. 41 Deras tilldelade område omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes, 42 Saalabbin, Ajalon, Jitla, 43 Elon, Timna, Ekron, 44 Elteke, Gibbeton, Baalat, 45 Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon, 46 Me-Hajarkon och Harackon med området framför Jafo.
47 Men när Dans barns område gick förlorat för dem, drog Dans barn upp och angrep Lesem och intog det och slog dess invånare med svärd. De tog det i besittning och bosatte sig där. Och de kallade Lesem för Dan efter sin stamfader Dan. 48 Detta var arvedelen för Dans barns stam efter deras släkter, de nämnda städerna med sina byar.
Landets slutliga fördelning
49 När de hade utskiftat landet efter dess områden, gav de åt Josua, Nuns son, en arvedel ibland sig. 50 Efter Herrens befallning gav de honom den stad som han begärde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd. Och han byggde upp staden och bosatte sig där.
51 Dessa var de arvslotter som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade genom lottkastning i Silo inför Herrens ansikte vid ingången till uppenbarelsetältet. Så avslutade de fördelningen av landet.
Fristäder
20 Herren sade till Josua: 2 "Säg till Israels barn: Utse åt er de fristäder som jag talade till er om genom Mose, 3 de städer som en dråpare skall kunna fly till, när han av misstag och utan avsikt har dödat någon. Ni skall ha dem som tillflyktsorter undan blodshämnaren. 4 Och när någon flyr till en av dessa städer, skall han stanna vid ingången till stadsporten och förklara sin sak för de äldste i staden. Därefter skall de låta honom komma in i deras stad och ge honom en plats, där han kan bo bland dem. 5 Om blodshämnaren förföljer honom, skall de inte överlämna dråparen i hans hand, eftersom han utan avsikt har dödat sin nästa och utan att förut ha burit hat till honom. 6 Han skall stanna kvar där i staden, till dess han har stått till rätta inför menigheten och till dess översteprästen som då är i tjänst har dött. Sedan kan dråparen vända tillbaka och komma åter till sin stad och sitt hus i den stad som han har flytt ifrån."
7 De avskilde Kedesh i Galieen, i Naftali bergsbygd, Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det vill säga Hebron, i Juda bergsbygd. 8 På andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan, utsåg de inom Rubens stam Beser i öknen på slätten, inom Gads stam Ramot i Gilead och inom Manasse stam Golan i Basan. 9 Dessa var de städer som utsågs till tillflyktsorter för var och en av Israels barn - och för de främlingar som bodde bland dem - som av misstag hade dödat någon, för att han inte skulle dö för blodshämnarens hand, innan han hade stått inför menigheten.
Jesu intåg i Jerusalem
28 Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. 29 Då han närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände han i väg två av sina lärjungar 30 och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu ingen har suttit på.[a] Lös det och led hit det. 31 Och om någon frågar er varför ni löser det, skall ni svara: Herren behöver det." 32 De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt dem. 33 Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?" 34 De svarade: "Herren behöver det." 35 Och de ledde det till Jesus och lade sina mantlar på det och lät Jesus sitta upp. 36 Och där han red fram bredde man ut sina mantlar på vägen.
37 Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: 38 "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!" 39 Några fariseer i folkmassan sade då till honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" 40 Han svarade: "Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa."
Jesus gråter över Jerusalem
41 När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den 42 och sade: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. 43 Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. 44 De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig."
Jesus i templet
45 Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde där. 46 Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus. [b] Men ni har gjort det till ett rövarnäste." 47 Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, 48 men de kunde inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.
Psalm 88
Bön om räddning ur djup nöd
1 En sång, en psalm av Koras söner. För sångmästaren, till Mahalat-leannót. En sång av esraiten Heman.
2 Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop!
4 Ty min själ är mättad med lidanden,
mitt liv har kommit nära dödsriket.
5 Jag räknas bland dem som far ner i hålan,[a]
jag är som en man utan livskraft.
6 Jag är övergiven bland de döda,
lik de slagna som ligger i graven,
dem som du inte längre tänker på,
och som inte mer är i dina händer.
7 Du har sänkt mig längst ner i hålan,[b]
ner i mörkret, ner i djupet.
8 Din vrede ligger tung på mig,
alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig,
du har gjort mig förhatlig för dem,
jag ligger fången och kan ej komma ut.
10 Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar dagligen till dig,
jag sträcker mina händer mot dig.
11 Gör du under för de döda,
kan skuggorna stiga upp och tacka dig? Sela.
12 Förkunnar man i graven din nåd,
i avgrunden din trofasthet?
13 Känner man i mörkret dina under,
din rättfärdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen kommer min bön till dig.
15 Varför förkastar du, Herre, min själ,
varför gömmer du ditt ansikte för mig?
16 Betryckt är jag och döende
allt ifrån min ungdom.
Jag måste bära förskräckelser från dig,
jag är nära att förtvivla.
17 Din vredes lågor går över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Hela dagen omger de mig som vatten,
alla omringar de mig.
19 Mina nära och kära har du drivit långt bort ifrån mig,
i mina förtrognas ställe har jag mörker.
12 Förlängd väntan tär på hjärtat,
uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom,
den som fruktar budet får belöning.
14 Den vises undervisning är en källa till liv,
en hjälp att undgå dödens snaror.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln