The Daily Audio Bible

Leviternas fyrtioåtta städer

21 Huvudmännen för leviternas familjer trädde fram inför prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och inför huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar. ² De talade till dem i Silo i Kanaans land: " Herren gav befallning genom Mose att vi skulle få städer att bo i med tillhörande utmarker för vår boskap." ³ Enligt Herrens befallning gav då Israels barn av sina arvslotter åt leviterna följande städer med tillhörande utmarker:

⁴ För kehatiternas släkter föll lotten ut så att bland dessa leviter fick prästen Arons söner genom lotten tretton städer ur Juda, Simeons och Benjamins stam. ⁵ Och Kehats övriga barn fick genom lotten tio städer ur Efraims stams släkter, ur Dans stam och ur ena hälften av Manasse stam.

⁶ Gersons barn åter fick genom lotten tretton städer ur Isaskars stams släkter, ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hälften av Manasse stam, i Basan.

⁷ Meraris barn fick efter sina släkter tolv städer ur Rubens stam, ur Gads stam och ur Sebulons stam.

⁸ Israels barn gav åt leviterna dessa städer med tillhörande utmarker genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose.

⁹ Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man följande här namngivna städer. ¹⁰ Av kehatiternas släkter bland Levi barn fick Arons söner följande, ty dem träffade lotten först: ¹¹ Man gav dem Arbas, Anoks fars, stad, det vill säga Hebron i Juda bergsbygd, med dess utmarker runt omkring. ¹² Men åkerjorden och byarna, som tillhörde staden, gav man till besittning åt Kaleb, Jefunnes son.

¹³ Åt prästen Arons söner gav man dråparfristaden Hebron med dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker, ¹⁴ Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker, ¹⁵ Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker, ¹⁶ Ajin med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker - nio städer ur dessa två stammar. ¹⁷ Ur Benjamins stam gav man dem Gibeon med dess utmarker, Geba med dess utmarker, ¹⁸ Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker - fyra städer. ¹⁹ De städer som Arons söner, prästerna, fick utgjorde tillsammans tretton städer med tillhörande utmarker.

²⁰ De övriga kehatiternas släkter av leviterna fick ur Efraims stam följande städer, som lotten bestämde åt dem: ²¹ Man gav dem dråparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims bergsbygd, Gezer med dess utmarker ²² och Kibsajim med dess utmarker - fyra städer. ²³ Från Dans stam fick de Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess utmarker, ²⁴ Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - fyra städer. ²⁵ Från ena hälften av Manasse stam fick de Taanak med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker - två städer. ²⁶ De städer som de övriga kehatiternas släkter fick utgjorde alltså tio med tillhörande utmarker.

²⁷ Bland leviternas släkter fick vidare Gersons barn ur ena hälften av Manasse stam dråparfristaden Golan i Basan med dess utmarker och Beestera med dess utmarker - två städer. ²⁸ Ur Isaskars stam fick de Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess utmarker, ²⁹ Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker - fyra städer. ³⁰ Ur Asers stam fick de Misal med dess utmarker, Abdon med dess utmarker, ³¹ Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker - fyra städer. ³² Ur Naftali stam fick de dråparfristaden Kedesh i Galileen med dess utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess utmarker - tre städer. ³³ Gersoniternas städer efter deras släkter utgjorde alltså tretton med tillhörande utmarker.

³⁴ De övriga leviterna, Meraris barns släkter, fick ur Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess utmarker, ³⁵ Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker - fyra städer. ³⁶ Ur Rubens stam fick de Beser med dess utmarker, Jahsa med dess utmarker, ³⁷ Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker - fyra städer. ³⁸ Ur Gads stam fick de dråparfristaden Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanajim med dess utmarker, ³⁹ Hesbon med dess utmarker och Jaser med dess utmarker - fyra städer. ⁴⁰ De städer som de övriga leviternas släkter, Meraris barn, fick på sin lott efter sina släkter, var tolv städer.

⁴¹ Tillsammans utgjorde levitstäderna inom israeliternas besittningsområde fyrtioåtta städer med tillhörande utmarker. ⁴² Var och en av dessa städer bestod av staden med tillhörande utmarker runt omkring. Så var det med alla dessa städer.

⁴³ Så gav Herren åt Israel hela det land som han med ed hade lovat ge åt deras fäder, och de tog det i besittning och bosatte sig där. ⁴⁴ Herren gav dem ro på alla sidor, så som han med ed hade lovat deras fäder. Ingen av deras fiender kunde stå dem emot, utan Herren gav alla fienderna i deras hand. ⁴⁵ Ingenting uteblev av allt det goda som Herren hade lovat Israels hus. Allt gick i fullbordan.

Altaret vid Jordan

22 Då kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena hälften av Manasse stam ² och sade till dem: "Ni har hållit allt vad Herrens tjänare Mose har befallt er och ni har lyssnat till mina ord, vad jag än befallt er. ³ Ni har under denna långa tid, ända till denna dag, inte övergivit era bröder, och ni har hållit vad Herren, er Gud, har befallt i sina bud. ⁴ Och nu har Herren, er Gud, låtit era bröder komma till ro, så som han lovade dem. Vänd därför nu om och gå hem till era tält i det land ni har fått till besittning, det som Herrens tjänare Mose har gett er på andra sidan Jordan. ⁵ Men var mycket noga att hålla fast vid och följa de bud och den lag som Herrens tjänare Mose har gett er, så att ni älskar Herren, er Gud. Vandra på alla hans vägar, iaktta hans bud, håll er till honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ." ⁶ Och Josua välsignade dem och sände i väg dem, och de gick hem till sina tält. ⁷ Åt ena hälften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan, och åt andra hälften hade Josua givit land med deras bröder på andra sidan Jordan, på västra sidan. Då nu Josua sände i väg dem till sina boningar, välsignade han dem ⁸ och sade till dem: "Vänd tillbaka till era tält med de stora rikedomar ni har fått, med mycket boskap och med silver, guld, koppar och järn och kläder i stor mängd. Dela bytet från era fiender med era bröder.

⁹ Så vände Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam tillbaka och drog bort från de övriga israeliterna, bort från Silo i Kanaans land, för att bege sig till Gilead, sitt eget land, där de skulle ha sina besittningar efter Herrens befallning genom Mose.

¹⁰ När så Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam kom till gränstrakterna vid Jordan i Kanaans land, byggde de ett altare där vid Jordan, ett ansenligt altare. ¹¹ När israeliterna hörde sägas: "Se, Rubens barn och Gads barn och ena hälften av Manasse stam har byggt ett altare vid Kanaans gräns, i gränstrakterna vid Jordan, på israeliternas sida," ¹² då samlades hela deras menighet i Silo för att dra upp till strid mot dem.

¹³ Till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sände Israels barn Pinehas, prästen Eleasars son, ¹⁴ och med honom tio furstar, en för var stamfamilj inom Israels alla stammar. Var och en av dem var huvudman för sin familj inom Israels ätter.

¹⁵ När de kom till Rubens barn, Gads barn och ena hälften av Manasse stam, i Gileads land, sade de till dem: ¹⁶ "Så säger Herrens hela menighet: Vad är det för otrohet som ni har begått mot Israels Gud, då ni i dag har vänt er bort från Herren genom att bygga ett altare och därigenom i dag varit upproriska mot Herren? ¹⁷ Är det inte nog med vår missgärning vid Peor? Från den har vi än i dag inte blivit renade fastän Herrens menighet drabbades av plåga? ¹⁸ Vill ni nu i dag vända er bort från Herren? Om ni i dag är upproriska mot Herren, så skall förvisso i morgon hans vrede drabba Israels hela menighet. ¹⁹ Men om det land ni har fått till besittning är orent, så kom över till det land Herren har tagit till besittning, där Herrens tabernakel har sin plats, och ha era besittningar där bland oss. Var inte upproriska mot Herren och trotsa inte oss genom att bygga er ett altare som är ett annat än Herrens, vår Guds, altare. ²⁰ När Akan, Seras son, trolöst hade förgripit sig på det tillspillogivna, kom inte då vrede över Israels hela menighet? Och han dog inte ensam genom sin missgärning!"

Jesu fullmakt

20 En dag när Jesus undervisade folket i templet och predikade evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda tillsammans med de äldste fram ² och frågade honom: "Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta och vem som har gett dig den fullmakten?" ³ Han svarade dem: "Jag har också en fråga. Säg mig: ⁴ Johannes dop, kom det från himlen^[a] eller från människor?" ⁵ De överlade med varandra och sade: "Svarar vi: Från himlen, kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom? ⁶ Säger vi: Från människor, kommer allt folket att stena oss, eftersom de är övertygade om att Johannes var en profet." ⁷ Och de svarade att de inte visste varifrån det var. ⁸ Jesus sade till dem: "Då säger inte heller jag er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna

⁹ Sedan berättade han denna liknelse för folket: "En man planterade en vingård och arrenderade ut den till vingårdsarbetare och reste bort en längre tid. ¹⁰ När tiden var inne skickade han en tjänare till vingårdsarbetarna för att de skulle ge honom hans del av vingårdens avkastning. Men vingårdsarbetarna slog honom och skickade i väg honom tomhänt. ¹¹ Då sände han en annan tjänare. Också honom slog de och hånade och skickade i väg tomhänt. ¹² Därefter sände han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och jagade bort. ¹³ Då sade vingårdens herre: Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son. Honom skall de väl ha respekt för. ¹⁴ Men när vingårdsarbetarna fick se honom, överlade de med varandra och sade: Här har vi arvtagaren! Låt oss döda honom, så får vi arvet. ¹⁵ Och de kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

Vad skall nu vingårdens herre göra med dem? ¹⁶ Jo, han skall komma och döda dessa vingårdsarbetare och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Det får aldrig hända!" ¹⁷ Men han såg på dem och frågade: "Vad menas då med detta ord i Skriften: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. ^{[b] 18} Var och en som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder." ¹⁹ De skriftlärda och översteprästerna ville nu gripa honom på en gång, men de vågade inte för folket. De förstod att det var om dem han hade talat i denna liknelse.

Skatt till kejsaren

²⁰ De höll Jesus under uppsikt och skickade ut några för att vakta på honom. Dessa skulle låtsas vara ärliga och söka få fast honom för något som han sade, så att man kunde utlämna honom åt överheten, åt landshövdingen. ²¹ De frågade honom: "Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte anpassar dig efter människor utan verkligen förkunnar Guds väg.^{[c] 22} Är det rätt att vi betalar skatt till kejsaren eller inte?" ²³ Men han genomskådade deras list och sade till dem: ²⁴ "Visa mig ett mynt.^[d] Vems bild och inskrift har det?" De svarade: "Kejsarens". ²⁵ Han sade till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." ²⁶ Och de kunde inte få fast honom för något som han sade inför folket. De förundrade sig över hans svar och hade inget att säga.

Psalm 89

Herrens löfte till David om ett evigt rike

¹ En sång av esraiten Etan.