The Daily Audio Bible
Today's audio is from the ESV. Switch to the ESV to read along with the audio.
Debora
4 När Ehud var död gjorde Israel åter det som var ont i Herrens ögon. 2 Då sålde Herren dem i den kananeiske kungen Jabins hand. Han regerade i Hasor, och hans befälhavare var Sisera, som bodde i Haroset-Haggojim. 3 Israels barn ropade till Herren, ty Jabin hade niohundra vagnar av järn och hade förtryckt Israel våldsamt i tjugo år.
4 Debora, en profetissa, Lappidots hustru, var vid den tiden domare i Israel. 5 Hon brukade sitta under Deborapalmen mellan Rama och Betel i Efraims bergsbygd, och Israels barn kom dit upp till henne för att hon skulle skipa rätt. 6 Hon sände bud och kallade till sig Barak, Abinoams son från Kedesh i Naftali, och sade till honom: "Har inte Herren, Israels Gud, befallt: Drag upp på berget Tabor och tag med dig tiotusen man av Naftali och Sebulons stammar. 7 Ty jag skall dra Sisera, Jabins befälhavare, med hans vagnar och skaror till dig vid floden Kishon och ge honom i din hand."
8 Barak sade till henne: "Om du går med mig så går jag, men om du inte går med mig så går inte heller jag." 9 Då svarade hon: "Ja, jag skall gå med dig, men äran skall då inte bli din på den väg du går, utan Herren skall sälja Sisera i en kvinnas hand." Så stod Debora upp och gick med Barak till Kedesh. 10 Barak kallade samman Sebulon och Naftali till Kedesh, och tiotusen man följde honom dit upp. Debora gick också med honom.
11 Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.
12 När man berättade för Sisera att Barak, Abinoams son, hade dragit upp på berget Tabor, 13 samlade han alla sina vagnar, niohundra vagnar av järn, och dessutom allt folk han hade, från Haroset-Haggojim till floden Kishon. 14 Men Debora sade till Barak: "Bryt upp, för detta är den dag då Herren har gett Sisera i din hand. Se, Herren har dragit ut framför dig." Så gick Barak ner från berget Tabor, och tiotusen man följde honom. 15 Och Herren sände förvirring över Sisera och alla hans vagnar och hela hans här, så att de vek tillbaka för Baraks svärd. Sisera steg ner från sin vagn och flydde till fots. 16 Barak förföljde vagnarna och hären ända till Haroset-Haggojim, och hela Siseras här föll för svärd. Inte en enda kom undan.
Jael dödar Sisera
17 Men Sisera hade flytt till fots till Jaels tält, hustru till keniten Heber, ty vänskap rådde mellan Jabin, kungen i Hasor, och keniten Hebers hus. 18 Jael gick för att möta Sisera och sade till honom: "Kom in, min herre, kom in till mig, var inte rädd." Då gick han in till henne i tältet och hon lade över honom ett täcke. 19 Han sade till henne: "Ge mig lite vatten att dricka för jag är törstig". Hon öppnade mjölkkärlet och gav honom att dricka och lade sedan över honom igen. 20 Han sade till henne: "Ställ dig vid ingången till tältet, och om någon kommer och frågar dig om det är någon här, så svara nej."
21 Men Jael, Hebers hustru, grep en tältplugg och tog en hammare i handen. Därefter gick hon sakta fram till Sisera och slog pluggen genom hans tinning så att den gick ner i marken, för han låg i djup sömn, medtagen av trötthet. Och han dog. 22 Och se, då kom Barak jagande efter Sisera. Jael gick ut för att möta honom och sade: "Kom hit, så skall jag visa dig den man som du söker." Han kom in till henne, och se, där låg Sisera död, med tältpluggen genom tinningen.
23 Så kuvade Gud på den dagen Jabin, kungen i Kanaan, inför Israels barn. 24 Och israeliternas hand vilade allt tyngre på Jabin, kungen i Kanaan, till dess de helt gjorde slut på honom.
Deboras och Baraks segersång
5 Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:
2 När härförare anför i Israel,
när folket villigt offrar sig
- lova Herren!
3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!
Jag vill sjunga, till Herrens ära vill jag sjunga,
jag vill lovsjunga Herren,
Israels Gud.
4 Herre, när du drog ut från Seir,
när du skred fram från Edoms land,
då bävade jorden,
då strömmade det från himlen,
då strömmade vatten ner från molnen.
5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,
Sinai, inför Herrens, Israels Guds, ansikte.
6 I Samgars dagar, Anats sons,
i Jaels dagar låg vägarna öde.
Vandrarna måste färdas omvägar.
7 Ingen ledare fanns, ingen fanns i Israel
förrän jag, Debora, trädde fram,
trädde fram som en moder i Israel.
8 Man valde åt sig nya gudar,
då nådde striden fram till portarna.
Men varken sköld eller spjut
fanns att se hos de fyrtiotusen i Israel.
9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar
och dem bland folket som villigt offrade sig.
Lova Herren!
10 Ni som rider på vita åsninnor,
ni som sitter hemma på mattor,
och ni som vandrar på vägen, sjung!
11 När man under sång delar byte mellan vattenhoarna,
då lovprisar man där Herrens rättfärdiga gärningar,
att han i rättfärdighet regerar i Israel.
Då drog Herrens folk ner till portarna.
12 Vakna, vakna, Debora!
Vakna, vakna, sjung din sång!
Stå upp Barak! Tag dig fångar,
du Abinoams son!
13 Då satte folkets kvarleva de tappra till anförare,
Herren satte mig till anförare över hjältarna.
14 Från Efraim kom män med rotfäste i Amalek.
Benjamin följde dig med dina skaror.
Från Makir kom furstar ner
och från Sebulon män med ledarstav.
15 Furstarna i Isaskar slöt sig till Debora.
Och liksom Isaskar gjorde också Barak,
ner i dalen skyndade man i dennes spår.
Bland Rubens ätter hölls stora rådslag.
16 Varför satt du kvar bland dina fållor
och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna?
Bland Rubens ätter fördes stora överläggningar.
17 Gilead stannade på andra sidan Jordan.
Och Dan, varför dröjde han ännu vid skeppen?
Aser satt kvar vid havets strand,
vid sina vikar stannade han.
18 Men Sebulon var ett folk som föraktade döden,
Naftali likaså, på stridsfältets höjder.
19 Kungar drog fram och stred,
då stred Kanaans kungar vid Taanak, nära Megiddos vatten.
Men byte av silver vann de inte.
20 Från himlen fördes strid,
stjärnorna stred från sina banor mot Sisera.
21 Floden Kishon svepte dem bort, urtidsfloden, floden Kishon.
Gå fram, min själ, med makt!
22 Då stampade hästarnas hovar,
när deras tappra ryttare jagade dem framåt, framåt.
23 Förbanna Meros, säger Herrens ängel,
förbanna, ja, förbanna dess inbyggare,
därför att de ej kom Herren till hjälp,
Herren till hjälp bland hjältarna.
24 Välsignad vare Jael framför andra kvinnor,
keniten Hebers hustru,
välsignad framför alla kvinnor som bor i tält.
25 Vatten begärde han,
hon gav honom mjölk,
gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.
26 Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen,
sin högra hand efter arbetshammaren.
Med den slog hon Sisera
och krossade hans huvud,
spräckte hans tinning och genomborrade den.
27 Vid hennes fötter sjönk han ihop,
föll och blev liggande.
Vid hennes fötter sjönk han ihop och föll.
Där han sjönk ihop,
där föll han slagen till döds.
28 Ut genom fönstret skådar Siseras moder,
hon ropar ut genom gallret:
"Varför dröjer hans vagn att komma?
Varför hörs inte ljudet från hans vagnar?"
29 Då svarar de klokaste av hennes hovtärnor,
och själv ger hon sig samma svar:
30 "Utan tvivel vann de byte som de nu delar:
en flicka eller två åt var och en av männen,
byte av praktvävnader för Siseras räkning,
byte av praktvävnader, brokiga tyger,
en brokig duk eller två för de fångnas halsar."
31 Så må alla dina fiender förgås, o Herre.
Men de som älskar honom må likna solen,
när den går upp i kraft.
Och landet hade nu ro i fyrtio år.
35 Han sade vidare till dem: "När jag sände er utan börs, utan lädersäck och sandaler, saknade ni då något?" De svarade: "Nej, inget." 36 "Men nu", sade han, "skall den som har en börs ta den med sig, och likaså den som har en lädersäck. Och den som inte har något svärd skall sälja sin mantel och köpa sig ett svärd. 37 Ty jag säger er att på mig måste det ord uppfyllas som står skrivet: Han blev räknad bland förbrytare. [a] Ja, det ordet om mig blir nu uppfyllt." 38 De sade: "Herre, här är två svärd." Han svarade dem: "Det räcker."
Jesus i Getsemane
39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,[b] sade han till dem: "Be att ni inte kommer i frestelse." 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 "Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din." 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.[c] 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: "Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse."
Jesus fängslas
47 Medan han ännu talade kom där en folkhop. Han som hette Judas, en av de tolv, ledde dem, och han gick fram till Jesus och kysste honom. 48 Jesus sade till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" 49 När de som stod kring Jesus såg vad som skulle hända, frågade de: "Herre, skall vi slå till med svärd?" 50 Och en av dem högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat. 51 Men Jesus sade: "Låt det vara nog med detta!" Och han rörde vid hans öra och helade honom.
52 Sedan sade Jesus till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste, som hade kommit emot honom: "Som mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar. 53 Trots att jag dagligen har varit bland er i templet, har ni inte gripit mig. Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt."
Psalm 94
Bön om Herrens hjälp mot fiender
1 Du hämndens Gud, Herre,
du hämndens Gud, träd fram i glans!
2 Res dig, du jordens domare,
vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
3 Hur länge skall de ogudaktiga, Herre,
hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
4 Deras mun flödar över av fräckt tal,
Alla ogärningsmän förhäver sig.
5 Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de,
6 änkor och främlingar dräper de,
faderlösa mördar de.
7 De säger: " Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Besinna er, ni oförnuftiga bland folket,
ni dårar, när skall ni få förstånd?
9 Han som har planterat örat, skulle han inte höra?
Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
10 Han som tuktar folken, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd?
11 Herren känner människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 Salig är den man som du, Herre, tillrättavisar
och undervisar från din lag
13 för att ge honom ro i onda dagar,
till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
14 Ty Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 Rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
17 Om inte Herren vore min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag sade: "Min fot vacklar",
då var din nåd mitt stöd, Herre.
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
då gladde din tröst min själ.
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol,
där de brukar våld i lagens namn,
21 där de angriper den rättfärdige
och fördömer oskyldigt blod?
22 Men Herren är för mig en borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott drabba dem själva,
han förgör dem för deras ondskas skull,
ja, Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
3 I dårens mun är högmodets käpp,
men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Utan dragdjur är krubban tom,
riklig skörd får man genom oxars kraft.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln