The Daily Audio Bible

¹⁸ Sedan frågade han Seba och Salmunna: "Hurdana var de män som ni dödade på Tabor?" De svarade: "De var lika dig, var och en såg ut som en kungason." ¹⁹ Gideon sade: "Då var det mina bröder, min mors söner. Så sant Herren lever: Om ni hade låtit dem leva, skulle jag inte ha dödat er." ²⁰ Sedan sade han till Jeter, sin förstfödde: "Stå upp och döda dem." Men han drog inte ut sitt svärd, ty han var rädd, han var ju bara en pojke. ²¹ Då sade Seba och Salmunna: "Stå upp, du själv, och stöt ner oss. För sådan mannen är, sådan är också hans styrka." Då stod Gideon upp och dödade Seba och Salmunna. Och han tog för sin räkning de prydnader som deras kameler hade runt halsen.

Gideon vägrar att bli kung

²² Israeliterna sade till Gideon: "Härska du över oss, och sedan också din son och din sonson, för du har räddat oss ur midjaniternas hand." ²³ Men Gideon svarade dem: "Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan Herren skall härska över er." ²⁴ Gideon sade vidare till dem: "En sak begär jag av er: Att var och en av er ger mig den öronring han har fått som byte." Fienderna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. ²⁵ De svarade: "Dem ger vi dig gärna." De bredde ut ett klädesplagg, och var och en kastade där den öronring han hade fått som byte. ²⁶ Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom de kedjor som hade suttit kring halsen på deras kameler. ²⁷ Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.

²⁸ Så blev Midjan kuvat under Israels barn och upplyfte inte mer sitt huvud. Och landet hade ro i fyrtio år, så länge Gideon levde.

Gideon dör

²⁹ Men Jerubbaal, Joas son, begav sig hem och stannade där. ³⁰ Gideon hade sjuttio egna söner, ty han hade många hustrur. ³¹ Han hade en bihustru i Sikem, och hon födde honom också en son, som han gav namnet Abimelek. ³² Och Gideon, Joas son, dog i hög ålder och blev begravd i sin fader Joas grav i det abiesritiska Ofra.

³³ När Gideon var död, var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till gud åt sig. ³⁴ Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. ³⁵ Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel.

Abimeleks sammansvärjning

9 Men Abimelek, Jerubbaals son, gick till sina morbröder i Sikem och sade till dem och till alla som var släkt med hans morfars hus: ² "Säg så här till alla män i Sikem: Vilket är bäst för er: att alla Jerubbaals sjuttio söner råder över er, eller att en enda man råder över er? Kom också ihåg att jag är ert kött och blod." ³ Då talade hans morbröder allt detta till hans förmån inför Sikems alla män. Dessa blev vunna för Abimelek, ty de tänkte: "Han är ju vår bror." ⁴ De gav honom sjuttio siklar silver ur Baal-Berits tempel, och för dessa anställde Abimelek löst folk och äventyrare som följde honom. ⁵ Därefter begav han sig till sin fars hus i Ofra och dödade där på en och samma sten sina bröder, Jerubbaals sjuttio söner. Men Jotam, Jerubbaals yngste son, kom undan eftersom han hade gömt sig. ⁶ Sedan samlades alla män i Sikem och alla i Millo, och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid terebinten där minnesstenen står i Sikem.

Liknelsen om träden

⁷ När man berättade detta för Jotam, gick han och ställde sig på toppen av berget Gerissim och ropade med hög röst till dem: "Hör på mig, ni män i Sikem, för att Gud också må höra er.

¹⁶ Lyssna nu: Har ni handlat rätt och riktigt när ni gjorde Abimelek till kung, har ni handlat rätt mot Jerubbaal och hans hus, och har ni lönat honom efter hans gärningar? ¹⁷ Ni vet ju att min far stred för er och vågade sitt liv för att rädda er från midjaniternas hand, ¹⁸ medan ni i dag har rest er upp mot min fars hus och dödat hans sjuttio söner på en och samma sten och gjort Abimelek, hans slavinnas son, till kung över Sikems medborgare, eftersom han är er bror. ¹⁹ Har ni alltså denna dag handlat rätt och riktigt mot Jerubbaal och hans hus, så gläd er över Abimelek, och må han glädja sig över er. ²⁰ Om det inte är så, må då eld gå ut från Abimelek och förtära männen i Sikem och Millo, och från männen i Sikem och Millo må eld gå ut och förtära Abimelek." ²¹ Sedan skyndade sig Jotam undan och flydde till Beer. Där bosatte han sig i säkerhet för sin bror Abimelek.

Jesus dör

⁴⁴ Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. ⁴⁵ Solen förmörkades, och förlåten^[a] i templet brast mitt itu. ⁴⁶ Och Jesus ropade med hög röst: "Fader, i dina händer överlämnar jag min ande." ^[b] Och när han hade sagt detta gav han upp andan.

⁴⁷ Officeren som såg det som hände, prisade Gud och sade: "Den mannen var verkligen rättfärdig." ⁴⁸ Allt folket hade samlats för att se på, och de slog sig för bröstet^[c] när de såg vad som skedde och vände hem igen. ⁴⁹ Men alla hans vänner, också de kvinnor som hade följt honom från Galileen, hade stått på avstånd och sett detta.

Jesu begravning

⁵⁰ Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike. ⁵² Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. ⁵³ Han tog ner den, svepte den i ett linnetyg och lade den i en uthuggen klippgrav, där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Det var tillredelsedag, och sabbaten skulle just börja.

⁵⁵ De kvinnor som hade kommit tillsammans med Jesus från Galileen, följde efter och såg graven och hur hans kropp lades där. ⁵⁶ Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.

Jesus uppstår ur graven

24 På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning. ² De fann att stenen var bortrullad från graven ³ och gick in men fann inte Herren Jesu kropp. ⁴ När de inte visste vad de skulle tro, se, då stod två män i skinande kläder framför dem. ⁵ Kvinnorna blev förskräckta och böjde ansiktet mot marken, men de båda männen sade: "Varför söker ni den levande bland de döda? ⁶ Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg vad han sade till er, medan han ännu var i Galileen. ⁷ Han sade att Människosonen måste utlämnas i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen." ⁸ Då kom de ihåg hans ord.

⁹ Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. ¹⁰ Det var Maria från Magdala och Johanna och Jakobs mor Maria. Också de andra kvinnorna som var med dem talade om det för apostlarna. ¹¹ Men det kvinnorna berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem. ¹² Men Petrus steg upp och sprang till graven, och då han lutade sig in, såg han endast linnebindlarna. Och han gick hem, fylld av förundran över det som hade hänt.

Psalm 99

Tillbedjan av den helige Konungen