The Daily Audio Bible

Land som ännu inte tagits

13 Josua var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren sade till honom: "Du är gammal och har nått hög ålder, men ännu återstår det en stor del av landet som skall intas. ² Detta är vad som återstår av landet: filisteernas alla områden och hela gesureernas land. ³ Ty allt som finns mellan Sihor,^[a] öster om Egypten, och Ekrons område norrut, räknas till Kanaans land, nämligen vad filisteernas fem furstar i Gaza, Asdod, Askelon, Gat och Ekron har, likaså aveernas område, ⁴ kananeernas land söderut, och Meara, som tillhör sidonierna, ända till Afek, och till amoreernas område, ⁵ och gebaleernas land samt hela Libanontrakten österut, från Baal-Gad, nedanför berget Hermon, ända dit där vägen går till Hamat, ⁶ alla invånarna i bergsbygden, från Libanon ända till Misrefot-Majim, alla sidonier. Dessa skall jag själv driva undan för Israels barn. Men fördela du genom lottkastning landet åt Israel till arvedel, som jag har befallt dig. ⁷ Utskifta redan nu detta land till arvedel åt de nio stammarna och åt ena hälften av Manasse stam."

Fördelning av landet öster om Jordan

⁸ Tillsammans med Manasse hade också rubeniterna och gaditerna fått sin arvedel, den som Mose gav dem på andra sidan Jordan, på östra sidan, just så som Herrens tjänare Mose gav den åt dem: ⁹ landet från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, likaså hela Medebaslätten ända till Dibon, ¹⁰ tillsammans med alla övriga städer, som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, som regerade i Hesbon, ända till ammoniternas område, ¹¹ vidare Gilead och gesureernas och maakateernas område och hela Hermons bergsbygd och hela Basan ända till Salka, ¹² hela Ogs rike i Basan, Og som regerade i Astarot och Edrei och som levde kvar som en av de sista rafaeerna, sedan Mose hade slagit och fördrivit dem. ¹³ Men Israels barn fördrev inte gesureerna och maakateerna. Därför bodde också gesureer och maakateer kvar bland Israels barn, som de gör än i dag.

¹⁴ Men åt Levi stam gav han inte någon arvedel. Herrens, Israels Guds, eldsoffer är hans arvedel, som han hade sagt honom.

Rubens stams område

¹⁵ Detta är vad Mose gav åt Rubens barns stam, efter deras släkter. ¹⁶ De fick området från Aroer, vid floden Arnons strand, och från staden i dalens mitt, liksom hela slätten vid Medeba, ¹⁷ Hesbon med alla dess lydstäder på slätten, Dibon, Bamot-Baal, Bet-Baal-Meon, ¹⁸ Jahas, Kedemot, Mefaat, ¹⁹ Kirjatajim, Sibma, Seret-Hassahar på Dalberget, ²⁰ Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot, ²¹ alla städerna på slätten, amoreernas kung Sichons hela rike, han som regerade i Hesbon. Denne och de midjanitiska furstarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, Sichons lydfurstar, som bodde där i landet, hade blivit slagna av Mose. ²² Spåmannen Bileam, Beors son, dödades också med svärd av Israels barn tillsammans med andra som blev slagna av dem. ²³ Gränsen för Rubens barn var Jordan. Den utgjorde gränsen. Detta är Rubens barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.

Gads stams område

²⁴ Detta är vad Mose gav åt Gads stam, åt Gads barn, efter deras släkter. ²⁵ De fick som sitt område Jazer och alla städer i Gilead och hälften av ammoniternas land, till det Aroer som ligger mitt emot Rabba, ²⁶ vidare landet från Hesbon till Ramat-Hammispe och Betonim, och från Mahanajim till Debirs område, ²⁷ samt i dalen följande: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det övriga av Sichons rike, kungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde gränsen, upp till änden av Kinneretsjön, landet på andra sidan Jordan, på östra sidan. ²⁸ Detta är Gads barns arvedel efter deras släkter, städerna med sina byar.

Halva Manasse stams område

²⁹ Detta är vad Mose gav åt ena hälften av Manasse stam, så att denna hälft av Manasse barns stam fick land efter sina släkter. ³⁰ Deras område utgjordes av landet från Mahanajim, hela Basan, hela Ogs rike, Og som var kung i Basan, med alla Jairs byar i Basan, sextio städer, ³¹ och halva Gilead med Astarot och Edrei, Ogs huvudstäder i Basan. Detta fick barnen till Makir, Manasses son, nämligen ena hälften av Makirs barn efter deras släkter.

³² Dessa var de arvslotter som Mose utskiftade på Moabs hedar, på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, på östra sidan. ³³ Men åt Levi stam gav Mose inte någon arvedel. Herren, Israels Gud, är deras arvedel, så som han har sagt dem.

Landet väster om Jordan fördelas

14 Detta är de arvslotter som Israels barn fick i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom israeliternas stammar utskiftade åt dem, ² nämligen arvslotter genom lottkastning, så som Herren hade befallt genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen. ³ De två övriga stammarna och den andra halva stammen hade nämligen av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men åt leviterna hade han inte givit någon arvedel bland dem. ⁴ Josefs barn utgjorde nämligen två stammar, Manasse och Efraim. Och åt leviterna gav man inte någon särskild del av landet utan bara några städer att bo i med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom. ⁵ Som Herren hade befallt Mose, så utskiftade Israels barn landet.

Hebron ges åt Kaleb

⁶ Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenisiten Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: "Du vet vad Herren sade till gudsmannen Mose om mig och dig i Kadesh-Barnea. ⁷ Jag var fyrtio år när Herrens tjänare Mose sände i väg mig från Kadesh-Barnea för att bespeja landet, och jag lämnade sedan rapport efter mitt hjärtas mening. ⁸ Mina bröder, som hade varit med mig däruppe, fick folkets hjärtan att bäva, men jag följde i allt Herren, min Gud. ⁹ Då svor Mose den dagen en ed och sade: Det land som dina fötter har beträtt skall i sanning vara din och dina barns arvedel för evig tid, därför att du i allt har följt Herren, min Gud. ¹⁰ Och se, nu har Herren, så som han lovade, låtit mig leva dessa fyrtiofem år, sedan Herren talade detta till Mose när Israel vandrade i öknen. Se, jag är nu åttiofem år. ¹¹ Än i dag är jag lika stark som den dag Mose sände i väg mig. Som min kraft var då, så är den än i dag, vare sig det gäller att strida eller vara ledare eller anförare. ¹² Ge mig nu denna bergsbygd, som Herren lovade den dagen. Du hörde själv att anakiterna bor där med stora och befästa städer. Om bara Herren är med mig, skall jag fördriva dem så som Herren har lovat."

¹³ Josua välsignade då Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel. ¹⁴ Kenisiten Kaleb, Jefunnes son, fick därför Hebron till arvedel, så som det är än i dag, därför att han i allt följde Herren, Israels Gud. ¹⁵ Men Hebron hette tidigare Kirjat-Arba, efter den störste mannen bland anakiterna.

Landet hade nu ro från krig.

Änkan och domaren

18 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. ² "I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. ³ I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. ⁴ Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, ⁵ skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök."

⁶ Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. ⁷ Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? ⁸ Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?"

Farisén och publikanen i templet

⁹ För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ¹⁰ "Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. ¹¹ Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. ¹² Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. ¹³ Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet^[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. ¹⁴ Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Jesus och barnen

¹⁵ Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. ¹⁶ Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. ¹⁷ Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."

Psalm 85

Bön om ny nåd för Herrens folk

¹ För sångmästaren, en psalm av Koras söner.