The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Herren straffar filisteerna
1-2 Filisteerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Eben-Haeser och ställde den i avguden Dagons tempel i staden Asdod.
3 När folket i staden nästa morgon gick för att titta på arken, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte upp honom igen på hans plats,
4 men morgonen därpå hade samma sak hänt. Dagon låg framför Herrens ark. Denna gång hade hans huvud och händer fallit av och låg vid dörren, och kroppen låg för sig.
5 Det är därför som varken Dagons präster eller hans tillbedjare ens i dag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Asdod.
6 Sedan började Herren förgöra invånarna i Asdod och de närliggande samhällena genom stora bölder.
7 När folket förstod vad som hade hänt, utropade de: Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre. Vi kommer alla att förgås tillsammans med vår gud Dagon.
8 Därför kallade de samman de styrande bland filisteerna och frågade dem vad de skulle göra med arken. Man beslöt att föra den till Gat.
9 Men när arken anlände dit, sände Herren en svår epidemi av böldpest in bland folket, och både ung och gammal greps av panik.
10 De förde arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: De för hit Israels Guds ark för att döda oss också!
11 Då sammankallade man de styrande igen och bad dem föra tillbaka arken till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Pesten hade nämligen redan börjat, och stor fruktan spred sig i staden.
12 De som inte dog fick svåra bölder, och överallt hördes gråt och klagan.
Filisteerna återlämnar arken
6 När arken varit i filisteernas land i sju månader,
2 kallade filisteerna på sina präster och spåmän och frågade dem: Hur ska vi göra när vi sänder tillbaka Guds ark? Ska vi ha med oss gåvor?
3 Om ni sänder tillbaka den, så gör det inte utan ett skuldoffer till Israels Gud, sa man till dem. Då ska ni bli friska och förstå varför plågan inte har upphört förut.
4-5 Vad för slags skuldoffer? frågade de.Man sa då till dem: Skicka fem bölder och fem råttor gjutna i guld. Det är ju detta som har plågat er över hela landet. Om ni lämnar över dessa gåvor och sedan prisar Israels Gud, kommer han kanske att sluta att förfölja er och er gud.
6 Var inte hårdhjärtade och upproriska, som Farao och egyptierna var. De lät inte israeliterna gå förrän Gud hade sänt fruktansvärda plågor över Egypten.
7 Bygg nu en ny vagn och spänn för två kor som har fått kalvar och som aldrig förr har gått i ok, och ta deras kalvar ifrån dem.
8 Ställ Guds ark på vagnen tillsammans med ett skrin med de gjutna råttorna och bölderna i guld, och släpp sedan korna att gå som de vill.
9 Om de går över gränsen till vårt land och går in i Bet-Semes, vet vi att det var Israels Gud som förde denna stora ondska över oss. Om de i stället återvänder till sina kalvar, är denna plåga en slump och inte alls skickad av Gud.
10 Männen följde instruktionerna.Två kor spändes för vagnen, och deras kalvar togs undan.
11 Sedan ställde man Herrens ark och skrinet med guldföremålen på vagnen.
12 Korna gick mycket riktigt direkt ut på vägen mot Bet-Semes och råmade medan de gick. Filisteernas styresmän följde dem ända till gränsen vid Bet-Semes.
13 Invånarna i Bet-Semes skördade vete i dalen. När de såg arken komma, blev de alldeles vilda av glädje!
14 Vagnen rullade in på en åker tillhörig en man som hette Josua, och den stannade vid en stor sten. Folket bröt sönder virket i vagnen, gjorde upp eld och slaktade korna och offrade dem till Herren som ett brännoffer.
15 Män ur Levi stam hjälptes åt att lyfta ner arken och skrinet med guldföremålen från vagnen och placerade dem på stenen. Det blev många brännoffer och andra offer till Herren från Bet-Semes den dagen.
16 Filisteernas fem styresmän såg allt detta och återvände till Ekron samma dag.
17 Bölderna av guld som hade sänts av filisteerna som ett skuldoffer till Herren kom från städerna Asdod, Gasa, Askelon, Gat och Ekron.
18 Guldråttorna var också fem till antalet och representerade dessa befästa städer med kringliggande områden som tillhörde filisteernas styresmän. Man kan fortfarande se den stora stenen på Josuas åker i Bet-Semes.
19 Men Herren dödade sjuttio av männen i Bet-Semes, därför att de tittade in i arken, och folket sörjde därför att Herren hade dödat så många människor.
20 Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? utropade de. Till vem kan vi nu sända arken?
21 Sedan sände de budbärare till folket i Kirjat-Jearim och sa till dem att filisteerna hade fört tillbaka Herrens ark.Kom och hämta arken! bad de.
7 Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Abinadabs hus på bergshöjden, och de avskilde hans son Eleasar att ansvara för den.
2 Arken stannade där i tjugo år, och under den tiden sörjde hela Israel, för det verkade som om Herren hade övergett dem.
Samuel blir Israels domare
3 Vid den tiden sa Samuel till dem: Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, så avskaffa alla era främmande gudar. Bestäm er för att enbart lyda Herren. Då kommer han att rädda er från filisteerna.
4 Då förstörde de alla sina avbilder av Baal och Astarte och tillbad endast Herren.
5 Sedan sa Samuel till dem: Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er.
6 Under en högtidlig ceremoni där hämtade de vatten från brunnen och hällde ut det inför Herren. De fastade också hela dagen och bekände: Vi har syndat mot Herren.Det var vid Mispa som Samuel blev Israels domare.
7 Men då filisteernas ledare hörde talas om de stora skarorna som samlats vid Mispa, mobiliserade de sin armé för att anfalla. När israeliterna hörde att filisteerna var på väg mot dem blev de förskräckta.
8 Fortsätt att be till Gud om räddning! bad de Samuel.
9 Då tog Samuel ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Han ropade till Herren för Israel, och Herren svarade.
10 Just då Samuel offrade brännoffret kom filisteerna för att gå till anfall, men Herren lät sin röst åska och dundra från himlen. Filisteerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna slog dem
11 och jagade dem från Mispa till Bet-Kar och dödade dem allesammans.
12 Samuel reste en sten mellan Mispa och Sen och kallade den Eben-Haeser, hjälpstenen. Han sa: Herren har verkligen hjälpt oss!
13 Herren stod emot filisteerna, och de återvände inte till Israel så länge Samuel levde.
14 De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat, som hade erövrats av filisteerna, återlämnades nu till Israel, och den israelitiska armén befriade också de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoreerna.
15 Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.
16 Varje år reste han runt i Israel för att döma, först i Betel, sedan i Gilgal och därefter i Mispa.
17 Men han återvände alltid till Rama där han bodde, och därifrån dömde han vanligtvis Israel. I Rama byggde han också ett altare åt Herren.
Jesus ger mat åt fem tusen
6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön. Den kallas också Tiberiassjön.
2-3 ,
4-5 Och en stor folkmassa följde honom vart han gick för att se honom bota de sjuka. Då gick Jesus upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk följt efter vände han sig till Filippos och sa: Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?
6 Han prövade Filippos, men själv visste han naturligtvis vad han skulle göra.
7 Filippos svarade: Det skulle kosta en förmögenhet och ändå skulle de inte bli mätta.
8-9 Då lade sig Andreas, Petrus yngre bror, i samtalet och sa: Det finns en pojke här med fem kornbröd och ett par fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.
10 Säg åt alla att sätta sig, befallde Jesus. Och allesammans slog sig ner på grässluttningen, enbart männen var omkring fem tusen.
11 Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket. Därefter gjorde han likadant med fiskarna. Och alla åt och blev mätta.
12 Samla nu ihop det som blev över så att inget förstörs, uppmanade Jesus sedan sina lärjungar.
13 Och det blev tolv fyllda korgar.
14 När folket fattade vilket stort under som inträffat ropade de: Han måste vara profeten, som vi väntar på!
15 Men när Jesus såg att de ville föra honom med sig med våld och göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp i bergen.
Jesus går på vattnet
16 På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön och väntade på honom där.
17 Men när mörkret föll och Jesus ännu inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt och for ut på sjön i riktning mot Kafarnaum.
18-19 Ganska snart blåste det upp, och sjögången blev häftig. De var omkring en halvmil från land. Plötsligt fick de se Jesus. Han gick på vattnet! Då blev de oerhört rädda,
20 men han ropade till dem och sa till dem att inte vara oroliga.
21 Då lät de honom komma upp i båten, och i samma ögonblick var båten framme vid den plats som de skulle till.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
32 De gudfruktiga är trygga in i döden, men de ogudaktiga går under på grund av sin ondska.
33 Förnuftiga människor kännetecknas av vishet, till och med dårarna måste erkänna det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®