The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NET. Switch to the NET to read along with the audio.
Folket vill ha en kung
8 När Samuel blev äldre tillsatte han sina söner som domare.
2 Hans äldsta söner Joel och Abia dömde i Beer-Seba,
3 men de var inte lika sin far. De tog emot mutor och dömde orättvist.
4 Israels ledare möttes i Rama för att diskutera situationen med Samuel.
5 De lät honom förstå att mycket hade blivit annorlunda efter det att han dragit sig tillbaka, för hans söner var inte goda män.Ge oss en kung, som alla andra folk, bad de.
6 Samuel blev upprörd när han hörde detta och gick till Herren för att få råd.
7 Lyssna till dem, svarade Herren. Det är mig de förkastar och inte dig. De vill inte längre ha mig till kung.
8 Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar, och nu ger de dig samma behandling.
9 Ge dem vad de ber om, men varna dem för vad det innebär att lyda under en kung!
10 Samuel berättade allt detta för folket och sa:
11 En kung kommer att ta ut era söner till krigstjänst och använda dem framför sina vagnar.
12 Några kommer att bli tvingade att vara befäl och leda hans trupper i krig. Andra kommer att bli slavarbetare och tvingas plöja hans åkrar och bärga hans skördar eller sätts att tillverka hans vapen och vagnar.
13 Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till arbete i hans kök och bageri.
14-15 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och en tiondel av er skörd och ge den till sina tjänstemän.
16 Han kommer att kräva att få era slavar, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov.
17 Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar, och ni kommer att bli hans slavar.
18 Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung, som ni nu ber om, men då ska Herren inte hjälpa er.
19 Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar.
20 Vi vill ändå ha en kung, för vi vill vara som alla andra folk, sa de. Han ska härska över oss och leda oss i strid.
21 Då berättade Samuel för Herren vad folket hade sagt,
22 och Herren svarade igen: Gör då som de säger, och ge dem en kung.Då samtyckte Samuel till deras förslag och skickade hem alla.
Saul söker efter sin fars åsnor
9 Kis var en inflytelserik man från Benjamins stam. Han var son till Abiel, sonson till Seror, sonsons son till Bekorat och sonsons sonson till Afia.
2 Hans egen son Saul var den ståtligaste mannen i Israel och huvudet högre än någon annan i landet.
3 En dag saknade Kis sina åsnor, så han sände ut Saul och en tjänare för att söka efter dem.
4 De gick igenom Efraims bergsland, Salisalandet, Saalimsområdet och hela Benjamins land, men kunde inte hitta dem någonstans.
5 Efter att slutligen ha letat efter dem i Sufs land, sa Saul till tjänaren: Nu går vi hem, för nu är nog min far mer orolig för oss än för åsnorna.
6 Men tjänaren sa: Jag har just fått en idé! Det finns en profet i den här staden. Hela folket ser upp till honom, för allt han säger slår in. Vi försöker hitta honom. Han kanske kan tala om för oss var åsnorna finns.
7 Men vi har inget att betala honom med, svarade Saul. Till och med vår mat är slut, och vi har ingenting att ge honom.
8 Men jag har några silvermynt! sa tjänaren. Vi kan väl åtminstone ge honom dem och se vad som händer!
9-11 Ja, då gör vi väl det, samtyckte Saul. Vi kan ju alltid försöka.De gick mot staden där profeten bodde. När de var på väg uppför sluttningen mot staden fick de syn på några unga flickor som var på väg att hämta vatten, och de frågade dem om de visste om siaren i staden var hemma. (På den tiden kallades profeterna för siare. Ska vi gå och fråga siaren? brukade man säga.)
12-13 Ja, svarade de. Följ den här vägen rakt fram. Han bor precis innanför stadsportarna. Han har just kommit tillbaka hem från en resa för att delta i en offerfest uppe på kullen. Därför ska ni skynda er, för han kanske redan är på väg. Gästerna får nämligen inte börja äta förrän han har välsignat maten.
14 De fortsatte upp mot staden, och när de kom in genom portarna såg de Samuel komma mot dem. Han var redan på väg till offerplatsen.
15 Dagen innan hade Herren sagt till Samuel:
16 I morgon vid den här tiden ska jag sända en man från Benjamins land till dig. Du ska smörja honom till ledare för mitt folk, för jag har sett ner till dem i barmhärtighet och har hört deras rop, och han ska rädda dem från filisteerna.
17 När Samuel såg Saul, sa Herren: Det här är mannen som jag berättade för dig om! Han ska härska över mitt folk.
18 Saul gick fram till Samuel när de möttes i stadsporten och frågade: Skulle du kunna tala om för mig var siaren bor?
19 Jag är siaren! svarade Samuel. Gå upp mot kullen före mig, så ska vi äta tillsammans. I morgon ska jag tala om för dig vad du vill veta, och sedan kan du gå.
20 Och oroa dig inte för åsnorna som sprang bort för tre dagar sedan, för de har kommit tillrätta. För övrigt sätter hela Israel sitt hopp till dig och de dina.
21 Men jag är från Benjamins stam, den minsta i Israel, och min familj är den oansenligaste av alla familjer i stammen! Du måste ta fel på person, sa Saul.
22 Samuel förde sedan Saul och tjänaren in i den stora salen och gav dem hedersplatserna framför trettio andra särskilt inbjudna gäster.
23 Samuel bad sedan kocken att ta fram den bit av köttet som han hade bett honom lägga undan.
24 Kocken bar då in ett lårstycke som han placerade framför Saul.Ät det! sa Samuel. Det har varit bestämt åt dig ända sedan jag inbjöd till denna fest.
25 Saul åt alltså tillsammans med Samuel. När de hade återvänt till staden efter festen, gick de upp på taket tillsammans för att samtala.
26-27 I gryningen nästa morgon väckte Samuel Saul och sa: Stig upp! Det är dags att du skyndar dig hem!Saul gjorde sig i ordning, och Samuel följde honom till stadens utkant. Samuel bad Saul att skicka sin tjänare i förväg. Sedan sa han till Saul: Stanna här för jag har fått ett speciellt budskap från Herren till dig.
Jesus - livets bröd
22-23 Nästa morgon samlades folket igen på andra sidan sjön för att se och höra Jesus. De visste nämligen att han och lärjungarna hade kommit dit tillsammans, men att lärjungarna farit därifrån i sin båt och lämnat honom kvar. Flera småbåtar från Tiberias hade lagt till i närheten,
24 och när folket såg att varken Jesus eller lärjungarna var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.
25 När de fann honom där frågade de: Herre, hur kom du hit?
26 Jesus svarade: Jag vet varför ni kommer till mig. Det är därför att jag gav er mat så att ni blev mätta, inte därför att ni förstod det under jag gjorde.
27 Men tänk inte bara på det som ni behöver för det dagliga livet. Nej, använd era krafter till att söka det eviga livet som jag, Människosonen, kan ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för detta syfte.
28 De svarade: Hur ska vi leva för att göra Guds vilja?
29 Jesus sa: Guds vilja är att ni tror på den som han har sänt.
30-31 De svarade: Du måste visa oss fler under om du vill att vi ska tro att du är Messias. Ge oss bröd varje dag, precis som våra förfäder fick när de vandrade genom öknen. Eller som Skriften säger: 'Mose gav dem bröd från himlen.'
32 Jesus svarade: Det var inte Mose som gav dem brödet. Min Far gjorde det, och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.
33 Det brödet är den som är sänd av Gud från himlen, och han ger liv åt världen.
34 Herre, sa de, ge oss det brödet varje dag!
35 Jesus svarade: Jag är livets bröd. Ingen som kommer till mig ska någonsin bli hungrig igen. Och den som tror på mig behöver aldrig bli törstig.
36 Men problemet är, som jag sagt till er tidigare, att ni inte ens tror det som ni ser med egna ögon.
37 Alla människor som min Far ger mig, kommer till mig, och jag kommer aldrig att visa bort dem.
38 För jag har kommit hit från himlen för att göra Guds vilja, inte min egen. Det är Gud som har sänt mig.
39 Och hans vilja är att jag inte ska förlora en enda av alla dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem till evigt liv på den yttersta dagen.
40 För det är min Fars vilja att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska uppväcka dem på den yttersta dagen.
Judarna accepterar inte vad Jesus säger
41 Då började judarna kritisera honom därför att han påstod sig vara brödet från himlen.
42 Vad nu då? utropade de. Vad menar han, han är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Vad är det här för prat att han har kommit ner från himlen?
32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.
33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.
34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.
35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk
36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.
37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.
39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.
40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.
41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.
43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.
45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.
46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.
47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.
48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!
34 Ett folk blir starkt av att följa Guds lagar, men synd är en skamfläck för vilket folk som helst.
35 En kung gläder sig över tjänare som vet vad de gör. Däremot straffar han dem som ställer till svårigheter.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®