The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
Mordet på Is-Boset
4 När Sauls son Is-Boset hörde om Abners död i Hebron tappade han alldeles modet, och detsamma gällde hela hans folk, Israel.
2-3 Två bröder, Baana och Rekab, var ledare för kung Is-Bosets plundringsstyrkor. De var söner till Rimmon, som kom från Beerot i Benjamins land. De räknas som benjaminiter men bor nu som främlingar i Gittaim.
4 Jonatan, Sauls son, hade en son som var handikappad i fötterna. Han var fem år gammal när Saul och Jonatan dödades vid slaget i Jisreel. När nyheten om detta nådde huvudstaden hade barnets sköterska flytt med pojken, men hon hade fallit omkull och tappat honom så att han skadade fötterna.
5 Rekab och Baana kom till kung Is-Bosets hus en dag medan han vilade sig.
6-7 De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta en säck vete, men i stället smög de sig in i kungens sovrum där de mördade honom och högg av honom huvudet. De tog huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom.
8 I Hebron överlämnade de huvudet till David.Se här! sa de. Detta är Is-Bosets huvud! Han var son till din fiende Saul, som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig hämnd över Saul och hela hans familj.
9 Men David blev förtvivlad och svarade: Jag svär vid Herren, som räddade mig från mina fiender,
10 att jag dödade den man som talade om för mig att Saul var död och trodde sig komma med goda nyheter. Så belönade jag honom.
11 Därför är det inte mer än rätt att jag gör på samma sätt med er som har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng. Ni ska utrotas från jorden.
12 På Davids befallning dödade sedan hans män Baana och Rekab. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron. Is-Bosets huvud begravdes i Abners grav i Hebron.
David kung över hela Israel
5 Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet.Vi är dina bröder och av samma kött och blod, sa de.
2 Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel.
3 Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.
4-5 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6 David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där.Du kommer aldrig in här, sa jebuseerna till honom. Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån! De trodde nämligen att de var säkra.
7 Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.
8 När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer. Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!
9 Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.
10 Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.
11 Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.
12 David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.
13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.
14-16 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem:Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17 När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen
18 medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.
19 Sedan frågade David Herren: Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem? Herren svarade: Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!
20 Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. Herren har gjort det! utropade han. Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod. Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.
21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.
22 Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.
23 När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!
24 Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem.
25 Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.
David för arken till Jerusalem
1-2 Sedan samlade David trettio tusen utvalda män och ledde dem till Baal-Juda för att föra hem arken, som tillhörde himlens Herre, han som har sin tron ovanför keruberna.
3 Arken placerades på en ny vagn och hämtades från Abinadabs hem på bergssluttningen, och Abinadabs söner Ussa och Ajo körde den nya vagnen.
4 Ajo gick framför den,
5 och David och de andra ledarna i Israel följde strax efter. De viftade glatt med grenar av cypresser och spelade på alla sorters musikinstrument för Herren: lyror, harpor, tamburiner, kastanjetter och cymbaler.
6 Men när de kom till Nakons loge snubblade oxarna, och Ussa grep tag i arken för att stödja den.
7 Då upptändes Guds vrede mot Ussa. Gud dödade honom där vid arken på grund av hans bristande respekt för den.
8 Men David blev upprörd över vad Herren hade gjort och kallade platsen 'Vreden mot Ussa
9 David var nu rädd för Herren och frågade: Hur ska jag nu kunna föra hem arken?
10 Därför beslöt han sig för att inte ta arken till Davids stad utan bar den i stället till Obed-Edoms hus. (Obed-Edom kom från Gat.)
11 Arken blev kvar hos honom i tre månader, och Herren välsignade Obed-Edom och hela hans familj.
12 När David hörde hur välsignad Obed-Edom hade blivit på grund av arken, gick han dit och lät hämta den, och den fördes till Davids stad under stort jubel.
13 När männen som bar arken hade gått sex steg, stannade de och offrade en tjur och en gödkalv.
14-15 David, som var klädd i prästdräkt, jublade och dansade inför Herren av hela sin kraft, medan allt folket under dans, trumpetfanfarer och glada rop, förde hem Herrens ark.
16 När processionen kom in i staden såg Mikal, Sauls dotter, hur kung David hoppade och dansade inför Herren, och hon fylldes av avsky mot honom.
17 Arken ställdes inne i ett tält, som David hade gjort i ordning. Han offrade också brännoffer och tackoffer till Herren.
18 Sedan välsignade han folket i Herrens namn,
19 och alla, både män och kvinnor, fick ett bröd, en russinkaka och en dadelkaka med sig hem.
20 När det hela var över och alla hade gått, återvände David för att välsigna sin familj.Men Mikal kom ut och mötte honom och sa föraktfullt: Så förtjusande Israels kung var i dag! Han blottade sig för flickorna på gatan precis som vilken lösaktig typ som helst!
21 David svarade: Jag dansade inför Herren, som utvalde mig i stället för din far och hans familj och tillsatte mig som ledare för hans folk Israel! Om du tycker att jag bär mig ovärdigt åt så är det för att jag vill visa min glädje i Herren!
22 Jag är villig att för Herrens skull bete mig som en dåre, till och med om det är förödmjukande för mig själv. Jag kommer ändå att bli respekterad av de flickor som du talade om!
23 Mikal blev barnlös till sin död.
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Så snart Judas hade gått sa Jesus: Nu har stunden kommit då Gud ska visa vem Människosonen verkligen är, och därigenom ska Guds härlighet bli synlig.
32 För Gud ska ge honom sin egen härlighet, och det kommer att ske mycket snart.
33 Mina kära barn, det dröjer bara några korta ögonblick innan jag måste lämna er och gå bort! Ni ska söka efter mig, men det som jag redan har sagt till de judiska ledarna, säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.
34 Därför ger jag er nu ett nytt bud: älska varandra lika mycket som jag har älskat er.
35 Er kärlek till varandra ska visa världen att ni är mina lärjungar.
36 Petrus sa: Herre, vart går du? Jesus svarade: Ni kan inte gå med mig nu, men ni ska följa efter senare.
37 Men varför kan jag inte komma med nu? undrade han. Jag är beredd att dö för dig.
38 Jesus svarade: Dö för mig? Nej, innan tuppen gal i morgon bitti ska du tre gånger neka till att du överhuvud taget känner mig!
Jesus - vägen till Fadern
14 Känn ingen ängslan och oro. Ni tror ju på Gud, tro nu också på mig.
2-3 Det finns många rum där min Far bor, och jag går nu i förväg och gör i ordning dem för er ankomst. När allt är färdigt ska jag komma och hämta er, så att ni alltid kan vara hos mig där jag är. Om det inte var så skulle jag ha sagt er det.
4 Och ni vet vart jag går och hur ni ska komma dit?
5 Nej, det vet vi inte, sa Tomas. Vi har ingen aning om vart du går. Hur ska vi då hitta dit?
6 Jesus sa till honom: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.
7 Vet ni vem jag är så vet ni också vem min Far är. Från och med nu känner ni honom, och ni har sett honom.
8 Filippos sa: Herre, visa oss Fadern så är vi nöjda.
9 Jesus svarade: Vet du ännu inte ens vem jag är, Filippos, efter den långa tid som jag har varit tillsammans med er? Den som har sett mig har sett Fadern. Varför ber ni då att få se honom?
10 Tror ni inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar är inte mina egna, utan de är från Fadern som bor i mig. Och han gör sina gärningar genom mig.
11 Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern är i mig. Och om ni ändå inte tror mina ord, tro då på de under ni har sett mig göra.
12-13 Ett är säkert: Var och en som tror på mig ska göra samma under som jag har gjort, och till och med ändå större för jag går för att vara hos Fadern. Ni kan be honom om vad som helst i mitt namn, och jag ska göra det. Och Fadern ska bli ärad på grund av vad jag, Sonen, gör för er.
14 Ja, be om vad som helst, och använd er av mitt namn så ska jag göra det.
17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.
18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.
19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.
20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.
21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.
22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!
23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.
24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.
25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!
27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!
28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!
29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.
31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!
32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.
31-32 Om du lyssnar till konstruktiv kritik, kommer du att bli en av de främsta bland de visa. Om du inte gör det kommer du att skada både dig själv och dina intressen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®