The Daily Audio Bible

Amnon våldtar Tamar

^1-2 Prins Absalom, Davids son, hade en vacker syster som hette Tamar. Prins Amnon, hennes halvbror, blev djupt förälskad i henne och plågades så av sin kärlek att han blev sjuk. Han fick aldrig tillfälle att tala med henne, för ogifta unga kvinnor och män hölls helt skilda åt.

³ Men Amnon hade en mycket listig kusin och nära vän som hette Jonadab och var son till Davids bror Simea.

⁴ En dag frågade Jonadab Amnon: Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut? Jag är kär i min halvsyster Tamar, avslöjade Amnon.

⁵ Jonadab sa: Så här ska du göra. Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar för att laga till något gott åt dig. Säg till honom att du skulle må bättre om hon fick hjälpa dig.

⁶ Amnon gjorde så, och när kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon honom att Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom.

⁷ David lovade honom det och meddelade Tamar: Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom.

⁸ Hon gjorde så och gick in i hans sovrum, så att han kunde se henne knåda en deg. Sedan bakade hon ett speciellt slags bröd åt honom.

⁹ Men när hon satte sig ner för att servera honom, vägrade han att äta!Alla ska gå ut härifrån, sa han till tjänarna, och de lämnade rummet.

¹⁰ Sedan sa han till Tamar: Ta nu hit brödet igen till min säng och mata mig.Då hämtade Tamar brödet,

¹¹ och medan hon stod där framför honom, grep han tag i henne och bad: Kom och ligg med mig, min älskade!

¹² Amnon! ropade hon. Bär dig inte åt som en dåre! Gör inte så här mot mig! Du vet att det är brottsligt här i Israel.

¹³ Och vart ska jag i så fall gå med min skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen om det i stället, för han går nog med på att vi gifter oss.

¹⁴ Men han ville inte lyssna, och eftersom han var den starkare lyckades han våldta henne.

¹⁵ Plötsligt förvandlades hans kärlek till hat, och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne.Ge dig iväg härifrån! vrålade han till henne.

¹⁶ Nej, nej! snyftade hon. Om du kör ut mig nu, gör du ett större brott än det som du just har begått mot mig.Men han ville inte lyssna till henne,

^17-18 utan ropade på sin tjänare och befallde: Kasta ut den där kvinnan, och lås dörren efter henne! Tjänaren körde ut henne och reglade dörren.Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning, som det på den tiden var sed att bära för de av kungens döttrar som var ogifta.

¹⁹ Hon rev sönder klänningen och hällde aska på huvudet och grät hejdlöst när hon gick sin väg.

Absalom mördar Amnon

²⁰ Hennes bror Absalom kom då och frågade henne: Är det så att Amnon våldtagit dig? Var inte så upprörd. Det är ingenting att oroa sig för, eftersom det i alla fall är inom familjen.Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.

^21-24 När kung David hörde vad som hänt blev han oerhört arg. Absalom sa inte ett ord till Amnon trots att han hatade honom djupt på grund av övergreppet mot Tamar.Två år senare, när Absalom klippte sina får vid Baal-Hasor i Efraim, inbjöd han sin far och alla sina bröder att komma och fira detta tillfälle.

²⁵ Kungen svarade: Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig. Absalom bad honom igen, men fick åter ett nekande svar.

²⁶ Om inte du kan komma själv, kan du kanske skicka min bror Amnon i stället? föreslog Absalom.Varför just Amnon? undrade kungen.

²⁷ Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.

²⁸ Absalom sa till sina män: Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan, när jag ger tecken! Var inte rädda! Jag är den som ger order här, och detta är en befallning. Visa att ni är modiga och gör som jag säger.

^29-30 De dödade Amnon som planerat. Alla hans bröder flydde sedan därifrån på sina mulor.Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra ett rykte att Absalom skulle ha dödat alla sina bröder, och att ingen längre fanns i livet!

³¹ Kungen for då upp, slet av sig manteln och kastade sig raklång på marken. Hans rådgivare rev sönder sina kläder i skräck och sorg.

^32-33 Men Jonadab, son till Davids bror Simea, sa: Nej, alla har inte dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta allt sedan Amnon förgrep sig på Tamar. Tro därför inte att alla dina söner är döda. Bara Amnon är död.

³⁴ Men Absalom flydde för att komma undan.Plötsligt fick en av vaktposterna på Jerusalems mur se en massa folk på vägen västerut komma nerför bergssluttningen.

³⁵ Titta där! sa Jonadab till kungen.Där kommer dina söner, precis som jag sa.

³⁶ Innan han slutat tala var de framme, och de grät och snyftade, och detsamma gjorde också kungen och hans tjänare.

^37-39 Absalom flydde till kung Talmai, Ammihurs son i Gesur, och stannade där i tre år. Men David, som under tiden kom över sin sorg, längtade efter Absalom och avstod från alla planer på att strida mot honom.

Jesus ber ensam

17 När Jesus sagt dessa ord såg han upp mot himlen och sa: Far, stunden har kommit. Uppenbara Sonens härlighet så att han i sin tur kan ära dig.

² För du har gett honom myndighet över varje man och kvinna på hela jorden. Han skänker evigt liv åt var och en som du har gett honom.

³ Och detta är vägen till evigt liv - att känna dig, den ende sanne Guden, och Jesus Kristus, som du sände till jorden.

⁴ Jag har ärat dig här på jorden genom att göra allt som du har bett mig om.

⁵ Och nu, Far, ber jag att du ska uppenbara den härlighet som vi delade innan världen kom till.

Jesus ber för sina lärjungar

⁶ Jag har berättat allt om dig för dessa människor. De var i världen, men sedan gav du dem åt mig. De var faktiskt hela tiden dina, och du gav dem åt mig, och de har trott ditt Ord och lever efter det.

⁷ Nu vet de att allt jag har är en gåva från dig.

⁸ De befallningar du gett mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och är överbevisade om att jag har kommit ner till jorden från dig. Och de tror att du har sänt mig.

⁹ Min bön gäller inte världen, utan dessa människor som du har gett mig därför att de tillhör dig.

¹⁰ Och allesammans tillhör dig, eftersom de är mina, för du har gett dem tillbaka till mig tillsammans med allt annat som är ditt. De kommer att visa världen vem jag är.

¹¹ Nu lämnar jag världen och kommer till dig, men de blir kvar. Helige Far, bevara dem, alla dessa som du har gett mig, så att de blir förenade på samma sätt som vi är.

¹² Så länge som jag varit hos dem har jag bevarat alla dem du gav mig i din gemenskap. Jag har skyddat dem, så att ingen av dem har gått förlorad, utom fördärvets son, precis som Skriften har förutsagt.

¹³ Och nu återvänder jag till dig. Medan jag varit hos dem har jag gett dem ditt ord, för att de skulle bli fyllda av min glädje.

¹⁴ Jag har gett dem ditt ord. Och världen hatar dem, därför att de inte passar in i den, liksom inte heller jag gör det.

¹⁵ Jag ber inte att du ska ta bort dem från världen, utan att i stället tryggt bevara dem från Satans makt.

¹⁶ De tillhör inte denna världen mer än vad jag gör.

¹⁷ Bevara dem rena och heliga och undervisa dem i sanningens ord.

¹⁸ Som du sände mig i världen, så sänder jag dem i världen.

¹⁹ Och jag ger mitt liv för dem så att också deras liv tillhör dig.

Jesus ber för alla som kommer att följa honom

²⁰ Jag ber inte bara för dessa, utan också för alla som i framtiden kommer att tro på mig på grund av dessa människors vittnesbörd.

²¹ Min bön för dem alla är att de ska vara ett, på samma sätt som du och jag är det, Far. Som du är i mig och jag är i dig, så ska de vara i oss.

²² Jag har gett dem den härlighet du gav åt mig, att vara ett liksom vi är ett, och att ha samma fullkomliga enhet som vi -

²³ jag i dem och du i mig. Då ska världen förstå att du har sänt mig och att du älskar dem lika mycket som du älskar mig.

²⁴ Far, jag vill att alla dessa som du gett mig ska bli kvar hos mig, så att de kan se den härlighet du gav mig, därför att du älskade mig innan världen kom till.

²⁵ Rättfärdige Fader, världen känner dig inte, men det gör jag, och dessa lärjungar vet att du har sänt mig.

²⁶ Och jag har uppenbarat dig för dem och ska fortsätta att uppenbara dig, så att den mäktiga kärlek du har visat mig kan vara i dem, och jag i dem.

⁸¹ Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.

⁸² Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?

⁸³ Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.

⁸⁴ Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?

^85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!

⁸⁷ De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.

⁸⁸ Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!

⁸⁹ Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.

^90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.

⁹² Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.

⁹³ Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.

⁹⁴ Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.

⁹⁵ Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.

⁹⁶ Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.

⁶ Visa trofasthet och kärlek så ska Gud förlåta dig din synd. Lyd honom, så ska inget ont hända dig.

⁷ När en människa behagar Herren, påverkar han till och med hennes värsta fiender att sluta fred med henne.