The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
David skonar Saul än en gång
26 Männen från Sif besökte Saul i Gibea och berättade för honom att David återvänt till öknen och gömde sig på Hakilahöjden.
2 Saul drog då iväg på nytt med sina tre tusen utvalda soldater för att jaga honom.
3-4 Han slog läger längs vägen till den öken där David gömde sig. När David upptäckte att Saul förföljde honom sände han ut spejare. De bekräftade att Saul hade kommit.
5-7 En natt smög sig David över till Sauls läger för att spionera. Kung Saul och Abner, hans befälhavare, låg och sov mitt i lägret. Soldaterna var som en skyddande mur omkring dem.Vem vill följa med mig dit? frågade David hetiten Ahimelek och Abisai, Joabs bror och Serujas son.Jag går med dig, sa Abisai.David och Abisai gick alltså ner till fiendelägret. Där låg Saul och sov med spjutet nerstucket i marken nära sitt huvud.
8 Gud har låtit dig få din fiende inom räckhåll den här gången, viskade Abisai till David. Låt mig få spetsa fast honom vid marken med mitt spjut. Jag lär inte behöva mer än ett försök!
9 Nej! sa David. Döda honom inte, för vem kan anses vara oskyldig efter att ha angripit Herrens utvalde kung?
10 Sauls tid kommer när Gud bestämmer. Herren ska själv slå honom med döden, om han nu inte dör i strid.
11 Men Gud förbjude att jag skulle döda den som han har utvalt till kung! Men vi ska ta Sauls spjut och hans bägare med vatten med oss!
12 David tog spjutet och vattenbägaren vid Sauls huvud, och de lämnade lägret utan att någon sett dem eller ens vaknat, för Herren lät dem sova tungt.
13 De klättrade därefter upp på bergssluttningen på andra sidan lägret, tills de var på betryggande avstånd.
14 Då ropade David mot Sauls läger: Vakna Abner! Svara mig!Vem är det som ropar? undrade Abner yrvaket.
15 David ropade tillbaka: Vem är som du, Abner? Var i hela Israel finns din like? Varför vakar du inte över din Herre och kung, när man kommer för att döda honom?
16 Det är verkligen illa! Jag svär vid Herren att du borde dö för din vårdslöshets skull. Och säg mig, var är kungens spjut och vattenbägare?
17-18 Saul kände igen Davids röst och ropade: Är det du, min son David? David svarade: Ja, herre, det är det. Varför jagar du mig? Vad har jag gjort? Har jag gjort något brottsligt?
19 Lyssna nu, kung Saul! Om det är Herren som har kallat dig att förfölja mig, så låt honom då ta emot mitt fredsoffer, men om det är människor som driver dig till det, så kommer Guds förbannelse att drabba dem. De har ju drivit mig från min arvedel i Israel, så att jag inte kan vara med Herrens folk, och vill att jag ska tillbe hedniska gudar.
20 Måste jag dö på främmande jord, långt borta från Herrens närhet? Varför ska Israels kung jaga mig, som man jagar rapphöns bland bergen?
21 Då bekände Saul: Jag har syndat. Kom tillbaka hem, min son! Jag ska inte längre försöka skada dig, för du har räddat mitt liv idag. Jag har gjort fel och handlat dåraktigt.
22 Här är ditt spjut, herre, svarade David. Låt en av dina unga män komma hit och hämta det.
23 Herren har sitt sätt att belöna den som handlar väl och är lojal, och jag lät bli att döda dig, trots att Herren gav mig tillfälle till det.
24 Herren kommer att rädda mitt liv, på samma sätt som jag har räddat ditt i dag, och han ska rädda mig ur alla mina svårigheter.
25 Och Saul ropade till David: Gud välsigne dig, min son David, du ska utföra hjältedåd och vinna stora segrar!Sedan gick David sin väg, och Saul återvände hem.
David hos filisteerna
27 Men David tänkte för sig själv: Endera dagen får Saul tag i mig. Jag ska pröva min lycka bland filisteerna, tills Saul ger upp och slutar jaga mig. Då först kan jag känna mig trygg.
2-3 David tog därför med sig sina 600 trogna män och deras familjer och bosatte sig i Gat under kung Akis beskydd. Han hade båda sina hustrur med sig, Ahinoam från Jisreel och Nabals änka Abigail från Karmel.
4 Snart fick Saul reda på att David hade flytt till Gat, och då slutade han att jaga honom.
5 En dag sa David till Akis: Om du inte har något emot det, så bosätter vi oss gärna i någon av städerna ute på landsbygden, i stället för att bo här hos dig i din stad.
6 Akis gav honom då Siklag, som än i dag tillhör judakungarna,
7 och David bodde där bland filisteerna i ett år och fyra månader.
8 David och hans män använde tiden till att anfalla och plundra gesuriterna, girsiterna och amalekiterna, folk som levde nära Sur längs vägen till Egypten sedan lång tid tillbaka.
9 De lät inte en enda människa komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade, och de tog med sig hem alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över.
10 Vart gick ert plundringståg i dag? brukade Akis fråga.David svarade: Mot den sydliga delen av Judeen och mot folket i Jerameel och mot kaineerna.
11 Det fanns ingen överlevande som kunde komma till Gat och verkligen berätta var David egentligen hade varit eller vad han hade gjort. David använde samma taktik gång på gång medan han bodde bland filisteerna.
12 Men Akis trodde på David och förmodade att Israels folk vid det här laget måste hata honom ganska bittert, och han tänkte: Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!
Saul ber en häxa om hjälp
28 Vid den tiden samlade filisteerna sin armé för ännu ett krig mot Israel.Jag hoppas du förstår att du och dina män måste hjälpa oss i striden, sa kung Akis till David.
2 Gärna, sa David. Ni ska nog få se vad vi duger till.Bra, då får ni bli min personliga livvakt och ansvara för mitt liv, svarade Akis.
3 Under tiden hade Samuel dött, och hela Israel hade sörjt honom. Han begravdes i sin hemstad Rama. Kung Saul hade samtidigt drivit bort alla medier och trollkarlar ur Israel.
4 Filisteerna slog nu upp sitt läger vid Sunem, och Saul och Israels arméer var vid Gilboa.
5-6 När Saul såg filisteernas mäktiga armé blev han fruktansvärt rädd och frågade Herren om råd. Men Herren vägrade att svara honom. Varken genom drömmar eller urim eller genom profeterna fick han något besked.
7-8 Saul bad då sina rådgivare att försöka leta reda på ett medium, som han kunde fråga till råds. När han fick veta att det fanns en sådan kvinna i En-Dor förklädde Saul sig genom att ta på sig vanliga enkla kläder i stället för att klä sig i sin kungliga mantel. På natten gick han så tillsammans med två av sina män till kvinnans hem.Jag måste få tala med en död mans ande, bad han. Kan du hjälpa mig?
9 Försöker du döda mig? frågade kvinnan. Du vet väl att Saul har gjort sig av med alla medier och spåkvinnor. Du spionerar på mig.
10 Men Saul svor en högtidlig ed, att han inte skulle förråda henne.
11 Slutligen sa kvinnan: Nå, vem är det du vill jag ska mana fram? Profeten Samuel, svarade Saul.
12 När kvinnan såg Samuel, skrek hon: Du har lurat mig, du är Saul!
13 Var inte rädd, sa kungen till henne. Vad ser du? Jag ser en ande som kommer upp ur jorden, sa hon.
14 Hur ser han ut? Det är en gammal man, klädd i mantel.Saul förstod att det var Samuel och bugade sig djupt inför honom.
15 Varför har du stört mig genom att föra mig tillbaka? frågade Samuel.Därför att jag är i stora svårigheter, svarade Saul. Filisteerna strider mot oss, och Gud har lämnat mig och vill inte svara mig vare sig genom profeter eller drömmar. Därför har jag kallat på dig, för att fråga dig vad jag ska göra.
16 Men Samuel svarade: Varför frågar du mig nu, när Herren har lämnat dig och blivit din fiende?
17 Han har gjort precis vad han sa att han skulle göra. Han har tagit riket ifrån dig och gett det till en av dina män, till David.
18 Allt detta har kommit över dig därför att du inte lydde Herrens befallningar när han var vred på Amalek.
19 Dessutom kommer hela Israels armé att bli jagad på flykten och bli besegrad av filisteerna i morgon, och du och dina söner ska komma och vara här med mig.
20 Saul föll raklång till marken, förlamad av fruktan på grund av Samuels ord. Han var alldeles slut, för han hade inte ätit på hela dagen.
21 När kvinnan såg vilket tillstånd han var i, sa hon: Herre, jag lydde din befallning med risk för mitt liv.
22 Lyssna nu till mig och ät lite mat, så att du får nya krafter och orkar återvända hem.
23 Saul vägrade, men männen som var med honom vädjade då också till honom. Till sist gav han med sig och reste sig upp och satte sig på sängen.
24 Kvinnan, som hade en gödkalv, skyndade sig ut för att slakta den. Sedan gjorde hon en deg och bakade osyrat bröd.
25 Hon betjänade kungen och hans män, och de åt innan de försvann i natten.
Lasaros blir sjuk och dör
11 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han bodde i Betania tillsammans med sina systrar Maria och Marta
2 (Det var hans syster Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår).
3 De två systrarna skickade ett meddelande till Jesus: Herre, din vän Lasaros är allvarligt sjuk.
4 Men när Jesus hörde det sa han: Hans sjukdom ska inte leda till döden, utan till att Gud förhärligas så att jag, Guds Son, blir ärad genom detta.
5 Trots att Jesus tyckte mycket om Marta, Maria och Lasaros,
6 stannade han ändå där han var i ytterligare två dagar.
7 Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå till Judeen.
8 Men lärjungarna invände: Herre, för bara ett par dagar sedan försökte de judiska ledarna i Judeen döda dig. Ska du nu gå dit igen?
9 Jesus svarade: Det är ljust tolv timmar om dagen, och då kan man gå tryggt utan att snava.
10 Det är bara på natten som man på grund av mörkret behöver vara rädd för att snubbla.
11 Sedan sa han: Vår vän Lasaros har somnat in, men nu ska jag gå och väcka honom.
12-13 Lärjungarna trodde att Jesus menade att Lasaros hade fått en stunds skön sömn och sa: Det betyder att han är på bättringsvägen. Men Jesus menade att Lasaros hade dött.
14 Så han sa öppet till dem: Lasaros är död.
15 Och för er skull är jag glad att jag inte var där för hans död kommer att hjälpa er att tro på mig. Kom, nu går vi dit.
16 Tomas, med smeknamnet Tvillingen, sa till de andra lärjungarna: Vi går med så vi kan dö tillsammans med honom.
Jesus tröstar Maria och Marta
17 När de kom fram till Betania berättade man för dem att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Betania låg bara några kilometer från Jerusalem,
19 och många judar hade kommit därifrån för att trösta Marta och Maria i deras sorg.
20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon för att möta honom, men Maria stannade hemma.
21 Marta sa till Jesus: Herre, om du hade varit här, så hade inte min bror behövt dö.
22 Men jag vet i alla fall att Gud kan ge dig vad som helst om du bara ber honom om det.
23 Jesus sa till henne: Din bror ska återvända till livet.
24 Ja, sa Marta, när alla andra gör det på uppståndelsens morgon.
25 Jesus sa till henne: Jag är den som uppväcker de döda och ger dem liv igen. Den som tror på mig ska leva, även om han dör.
26 Han får evigt liv därför att han tror på mig och ska aldrig någonsin dö. Tror du det, Marta?
27 Ja, Herre, svarade hon honom. Jag tror att du är Messias, Guds Son, den som vi väntat på så länge.
28 Sedan lämnade hon honom och återvände till Maria och tog henne avsides från de sörjande och viskade till henne: Jesus är här och vill träffa dig.
29 Då reste hon sig upp och gick med detsamma för att möta honom.
30 Jesus hade stannat utanför byn på den plats där Marta hade mött honom.
31 När judarna, som var i huset för att försöka trösta Maria, såg henne skynda sig ut, trodde de att hon skulle gå till Lasaros grav för att gråta, och de följde efter henne.
32 När Maria kom fram till Jesus föll hon ner vid hans fötter och sa: Herre, om du hade varit här, skulle min bror fortfarande ha varit i livet.
33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som följt med henne också grät, blev han djupt rörd:
34 Var har ni begravt honom? frågade han dem.De sa till honom: Kom och se.
35 Och Jesus började gråta.
36 De var mycket nära vänner, sa judarna. Se hur mycket han älskade honom.
Jesus uppväcker Lasaros från döden
37-38 Men många sa: Om den mannen botade en blind, varför kunde han då inte göra så att Lasaros slapp dö? Och återigen blev Jesus upprörd. Sedan kom de till graven, som var en grotta med en tung sten som spärrade öppningen.
39 Jesus sa till dem: Rulla undan stenen.Men Marta, den döde mannens syster, sa: Lukten kommer att vara fruktansvärd för han har varit död i fyra dagar.
40 Jesus svarade: Har jag inte sagt till dig att om du tror ska du få se vilket under Gud kan göra?
41 Då rullade de undan stenen. Sedan såg Jesus upp mot himlen och sa: Far, tack för att du har hört mig.
42 Du hör mig naturligtvis alltid, men jag säger det för alla de människors skull som står här, så att de ska tro att du har sänt mig.
43 Sedan ropade han: Lasaros, kom ut!
44 Och Lasaros kom ut inhöljd i liksvepningen och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sa då till dem: Ta av honom det där och låt honom gå.
De religiösa ledarna planerar att döda Jesus
45 Många av de judar som var på besök hos Maria och såg vad Jesus gjorde, trodde då till slut på honom.
46 Men några gick bort till fariseerna och rapporterade vad som hänt.
47 Då sammankallade översteprästerna och fariseerna ett råd för att diskutera situationen.Vad ska vi göra?, sa de till varandra. Den här mannen gör ju verkligen under.
48 Om vi låter honom fortsätta kommer hela folket att ställa sig på hans sida, och då kommer den romerska armén att gripa in och utplåna både oss och vårt land.
49 Och en av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sa: Ni fattar ingenting!
50 För oss är det bäst om en man dör för folket, än att ett helt folk går under.
51 Denna profetia om att Jesus skulle dö för hela folket kom från Kajafas, översteprästen. Han sa det inte av sig själv, utan Gud lade orden i hans mun.
52 Det var en förutsägelse om att Jesus skulle dö inte bara för Israel, utan för alla Guds barn som är spridda runt världen.
53 Från den stunden var de judiska ledarna fast beslutna att avrätta Jesus.
54 Jesus avslutade nu sin offentliga verksamhet och lämnade Jerusalem. Han gick till utkanten av öknen, till staden Efraim, och stannade där med sina lärjungar.
Lova Herren alla länder!
117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,
2 för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!
22 Utan rådgivare går planerna i stöpet, men med gemensamma överläggningar når man resultat.
23 Alla tycker om att ge goda råd, men hur underbart är det inte att kunna säga ett ord i rätt tid och vid rätt tillfälle!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®