The Daily Audio Bible

Herren lovar David evig makt

7 När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,

² sa David till profeten Natan: Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!

³ Gör då vad du har tänkt göra, svarade Natan, för Herren är med dig.

⁴ Men den natten sa Herren till Natan:

⁵ Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!

⁶ Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.

⁷ Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'

⁸ Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.

⁹ Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!

^10-11 Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender.I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.

¹² Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.

¹³ Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.

¹⁴ Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,

¹⁵ men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.

¹⁶ Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.'

¹⁷ Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.

David tar emot Herrens välsignelse

¹⁸ David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?

¹⁹ Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?

²⁰ Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!

²¹ Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!

²² Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.

²³ Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.

²⁴ Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.

²⁵ Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.

²⁶ Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.

²⁷ Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,

²⁸ för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.

²⁹ Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.

David blir känd vida omkring

8 Efter detta besegrade David filisteerna, kuvade dem och intog deras största stad, som hette Gat.

² Han besegrade också moabiterna. Vilka av de överlevande som skulle skonas bestämdes genom att de först fick lägga sig ner i rader, sida vid sida. Med ett måttband mätte han sedan upp två längder i raden, som dödades, men var tredje längd fick leva och bli Davids undersåtar. De tvingades också att betala skatt.

³ Han besegrade också kung Hadadeser, Rehobs son, från Soba i en strid vid floden Eufrat, där Hadadeser hade försökt att återta kontrollen över sitt välde.

⁴ David tog 1.000 stridsvagnar med 7.000 tillhörande soldater i byte och dessutom tjugo tusen man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.

⁵ Han dödade också tjugotvå tusen arameer från Damaskus, när de kom för att hjälpa Hadadeser.

⁶ David förlade flera armégarnisoner till Damaskus, och arameerna blev Davids undersåtar och betalade skatt till honom. Herren gav David framgång vart han än vände sig.

⁷ Till Jerusalem tog David med sig de guldsköldar som tillhört kung Hadadesers officerare,

⁸ och han förde också med sig mycket koppar från Hadadesers städer Beta och Berotai.

⁹ När kung Toi från Hamat hörde om Davids seger över Hadadeser

¹⁰ sände han sin son Joram att gratulera honom, för Hadadeser och Toi var fiender. David fick gåvor av silver, guld och koppar.

^11-12 David invigde allt detta åt Herren tillsammans med allt det silver och guld som han hade tagit i Edom och Moab och från ammoniter, filisteer och amalekiter.

¹³ David blev också känd för att ha besegrat och dödat arton tusen edomiter i Saltdalen.

¹⁴ Han placerade styrkor i Edom och tvingade folket att betala skatt till Israel. Herren gav David seger var han än drog fram.

¹⁵ David regerade över hela Israel, och gjorde mot folket det som var rätt och riktigt.

¹⁶ Generalen över Davids armé hette Joab, Serujas son, och hans statssekreterare hette Josafat, Ahiluds son.

¹⁷ Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var kungens privatsekreterare.

¹⁸ Benaja, Jojadas son, var befälhavare över livvakten, och Davids söner var kungliga rådgivare.

Löftet om den helige Ande

^15-16 Om ni älskar mig så lev som jag har lärt er. Och jag ska be Fadern att han i mitt ställe ska sända er en annan Hjälpare som aldrig ska lämna er.

¹⁷ Det är den helige Ande, som leder er in i den fulla sanningen. Världen kan inte ta emot honom, för den söker inte efter honom och känner honom inte. Men ni gör det, för han bor hos er nu och kommer att vara i er.

¹⁸ Nej, jag ska inte överge er eller lämna er föräldralösa, utan jag ska komma till er.

¹⁹ Snart kommer ingen längre att se mig här i världen, men ni ska se mig. Och därför att jag lever ska ni också göra det.

²⁰ Då kommer ni att veta att jag är i min Far och att ni är i mig och jag i er.

²¹ Den som lyder mina bud och lever efter dem älskar mig, och därför att han älskar mig kommer min Far att älska honom. Det kommer jag också att göra, och jag ska ge mig till känna för honom.

²² Judas (inte Judas Iskariot, utan den andre lärjungen med samma namn) sa till honom: Herre, varför ska du ge dig till känna bara för oss lärjungar och inte för hela världen?

²³ Jesus svarade: Jag ger mig till känna bara för dem som älskar mig och lyder mina ord. Fadern ska också älska dem, och vi ska komma till dem och stanna hos dem.

²⁴ Den som inte rättar sig efter vad jag säger älskar mig inte. Och kom ihåg att det jag säger kommer inte från mig själv, utan det har jag fått av Fadern som har sänt mig.

²⁵ Jag säger er detta medan jag fortfarande är hos er.

²⁶ Men när Fadern i mitt ställe sänder Hjälparen, och Hjälparen är den helige Ande, så kommer han att lära er mycket och påminna er om allt som jag har lärt er.

²⁷ Även om jag inte stannar hos er så ska ni ha frid. Jag ger er min frid, en frid som ingen annan kan ge er. Var därför inte oroliga och rädda.

²⁸ Kom ihåg vad jag har sagt till er: jag går bort nu, men jag ska komma tillbaka till er. Om ni verkligen älskar mig ska ni glädja er med mig, för jag går till Fadern som är större än jag.

²⁹ Jag har berättat detta för er på förhand, så att ni ska tro på mig när det inträffar.

³⁰ Jag har inte tid att tala med er mera nu, för Satan, denna världens furste närmar sig. Han har ingen makt över mig,

³¹ utan jag kommer bara att göra vad Fadern befallt mig, så att världen ska veta att jag älskar Fadern. Kom, nu går vi.

^33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.

³⁵ Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.

³⁶ Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.

³⁷ Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.

³⁸ Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.

³⁹ Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.

⁴⁰ Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.

^41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.

⁴³ Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!

^44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.

⁴⁷ Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!

⁴⁸ Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.

³³ Om du räknar med Herren blir du vis, och ödmjukhet är vägen till ära.