The Daily Audio Bible
Today's audio is from the GW. Switch to the GW to read along with the audio.
1 (A) Detta är Jeremias ord.
Jeremia, Hilkias son, var en av prästerna i Anatot[a] i Benjamins land. 2 (B) Herrens ord kom till honom i Juda kung Josias, Amons sons, trettonde regeringsår[b], 3 (C) och sedan under Juda kung Jojakim, Josias son, ända till slutet av Juda kung Sidkias, Josias sons, elfte regeringsår[c] då Jerusalems invånare fördes bort i fångenskap i femte månaden.
Jeremias kallelse
4 Herrens ord kom till mig. Han sade: 5 (D) ”Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, och innan du kom fram ur modersskötet helgade jag dig. Jag satte dig till profet för folken[d].”
6 (E) Men jag svarade: ”O, Herre Gud![e] Jag kan inte tala, för jag är för ung.” 7 (F) Då sade Herren till mig: ”Säg inte: Jag är för ung, utan gå vart jag än sänder dig och tala vad jag än befaller dig. 8 (G) Var inte rädd för dem, för jag är med dig för att rädda dig, säger Herren.” 9 (H) Och Herren räckte ut sin hand, rörde vid min mun och sade till mig: ”Se, jag lägger mina ord i din mun. 10 (I) Jag sätter dig i dag över folk och riken för att rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.”
Två syner
11 Herrens ord kom till mig. Han sade: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd[f].” 12 (J) Herren sade till mig: ”Du har sett rätt. Jag ska vaka över mitt ord för att uppfylla det.”
13 (K) Herrens ord kom till mig för andra gången. Han sade: ”Vad ser du?” Jag svarade: ”Jag ser en kokande gryta i norr som lutar hitåt.” 14 (L) Herren sade till mig: ”Från norr ska olyckan välla in över alla som bor i landet. 15 (M) Se, jag ska kalla på alla stammar i rikena norrut[g], säger Herren. De ska komma och sätta upp var och en sin tron vid ingången till Jerusalems portar och vid dess murar runt omkring och vid alla Juda städer. 16 (N) Jag ska uttala mina domar mot dem för all deras ondska, därför att de har övergett mig och tänt rökelse åt andra gudar och tillbett sina händers verk.
17 (O) Fäst upp dina kläder! Res dig och tala till dem allt som jag befaller dig. Var inte förskräckt för dem, så att jag inte låter skräck drabba dig inför dem. 18 (P) Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, till en järnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda kungar, dess furstar och präster och mot folket i landet. 19 De ska kämpa mot dig men inte besegra dig, för jag är med dig, säger Herren, för att rädda dig.”
Israels trolöshet mot Gud
2 Herrens ord kom till mig. Han sade: 2 (Q) Gå och predika för Jerusalem och säg: Så säger Herren:
Jag minns din ungdoms hängivenhet,
hur du älskade mig
under din brudtid
och följde mig i öknen,
i landet där man inte sår.
3 (R) Israel var heligt för Herren,
den första frukten av hans skörd.
Alla som äter av den
drar på sig skuld,
olycka drabbar dem,
säger Herren.
4 Hör Herrens ord,
ni av Jakobs hus,
ni alla släkter av Israels hus.
5 (S) Så säger Herren:
Vad fann era fäder för fel hos mig,
eftersom de gick bort ifrån mig
och följde värdelösa avgudar
och själva blev värdelösa?
6 (T) De frågade inte: ”Var är Herren,
han som förde oss upp
ur Egyptens land,
han som ledde oss i öknen,
det öde och oländiga landet,
torkans och dödsskuggans land,
landet där ingen färdas
och där ingen människa bor?”
7 (U) Jag förde er in i det bördiga landet
och ni fick äta dess frukt
och dess goda.
Men när ni hade kommit dit,
orenade ni mitt land
och gjorde min arvedel avskyvärd.
8 (V) Prästerna frågade inte:
”Var är Herren?”
De som hade hand om lagen
kände mig inte,
och herdarna var trolösa
mot mig.
Profeterna profeterade i Baals namn
och följde dem
som inte kan hjälpa.
9 (W) Därför ska jag fortsätta
gå till rätta med er, säger Herren,
och gå till rätta med era barnbarn.
10 (X) Dra bort till kitteernas kuster
och se efter,
skicka bud till Kedar[h] och undersök,
se om något sådant har hänt där:
11 (Y) Har ett folk någonsin
bytt bort sina gudar?
Och ändå är de inga gudar.
Men mitt folk har bytt bort
sin härlighet
mot något som inte kan hjälpa.
12 (Z) Häpna, ni himlar, över detta,
rys av stor förfäran, säger Herren,
13 (AA) för mitt folk har begått
en dubbel synd:
De har övergett mig,
källan med det levande vattnet[i],
och gjort sig usla brunnar
som inte håller vatten.
14 (AB) Är Israel en träl?
Är han född som slav?
Varför har han blivit ett byte?
15 (AC) Lejonen[j] ryter mot honom,
man hör dem morra.
De gör hans land till en ödemark.
Hans städer bränns ner
så att ingen kan bo i dem.
16 (AD) Även Memfis och Tachpanches[k] barn
betar din hjässa kal[l].
17 (AE) Men är det inte du själv
som vållar dig detta,
genom att du överger
Herren din Gud
när han vill leda dig
på den rätta vägen?
18 (AF) Varför vill du till Egypten
för att dricka av Nilens[m] vatten?
Och varför vill du till Assyrien
för att dricka av flodens vatten?
19 (AG) Det är din ondska som tuktar dig
och ditt avfall som straffar dig.
Inse därför och tänk på
hur ont och bittert det är
att du överger Herren din Gud
och inte fruktar mig,
säger Herren Gud Sebaot.
20 (AH) Redan för länge sedan
bröt jag sönder ditt ok
och slet av dina band,
men du sade:
”Jag vill inte tjäna dig.”
På alla höga kullar
och under alla gröna träd
lade du dig ner och bedrev otukt.
21 (AI) Jag hade planterat dig
som en ädel vinstock, helt äkta.
Hur kunde du då bli en oäkta,
främmande vinstock för mig?
22 Även om du tvättar dig med soda
och tar mängder av såpa
är ändå din synds fläckar
kvar inför mig, säger Herren Gud.
23 (AJ) Hur kan du säga:
”Jag har inte orenat mig,
jag har inte följt baalerna?”
Tänk hur du bar dig åt i dalen,
kom ihåg vad du har gjort!
Du är som ett ystert kamelsto
som löper hit och dit,
24 som en vildåsna
som är van vid öknen
och flåsar i sin brunst.
Vem kan hålla tillbaka
hennes begär?
Den som söker henne
behöver inte löpa sig trött.
Vid parningstiden[n]
finner man henne lätt.
25 (AK) Akta din fot
så att du inte tappar skon
och din strupe
så att den inte blir törstig.
Men du svarar: ”Det är förgäves!
Jag älskar främmande gudar
och tänker följa dem.”
26 Liksom tjuven står med skam
när han ertappas,
så ska Israels hus få skämmas
med sina kungar och furstar,
sina präster och profeter,
27 (AL) de som säger till trästycket:
”Du är min far”,
och till stenen:
”Du har fött mig”.
De vänder ryggen mot mig
och inte ansiktet.
Men i olyckans tid ropar de:
”Res dig och rädda oss!”
28 (AM) Var är då dina gudar
som du gjorde åt dig?
Låt dem resa sig!
Kan de rädda dig
i din olyckas tid?
För du, Juda,
har lika många gudar
som du har städer!
29 Varför går ni till rätta med mig?
Ni har alla vänt er bort från mig,
säger Herren.
30 (AN) Förgäves har jag slagit era barn,
de lät sig inte tillrättavisas.
Likt ett lejon som vållar fördärv
har ert eget svärd slukat
era profeter.
Förmaningar
4 (A) Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, mina älskade!
2 (B) Jag uppmanar Evodia och uppmanar Syntyche att vara eniga i Herren. 3 (C) Ja, även dig, trofaste medarbetare[a], ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst, tillsammans med Clemens[b] och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.
4 (D) Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: gläd er! 5 (E) Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.
6 (F) Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. 7 (G) Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.
8 (H) För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. 9 (I) Det ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er.
Apostelns tack för gåvan
10 Det har glatt mig mycket i Herren att er omtanke om mig till slut fick blomma upp. Visst tänkte ni på mig tidigare också, men då hade ni inget tillfälle att visa det. 11 (J) Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. 12 (K) Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. 13 (L) Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. 14 Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge.
15 (M) Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien[c]. Ni var den enda församling som hade sådan gemenskap med mig att man kunde föra bok över givet och mottaget. 16 Även när jag var i Tessalonike[d] skickade ni både en och två gånger vad jag behövde.
17 Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger. 18 (N) Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. 19 (O) Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver. 20 (P) Vår Gud och Far tillhör äran i evigheters evighet. Amen.
Hälsningar
21 Hälsa alla heliga i Kristus Jesus. Bröderna här hos mig hälsar till er. 22 Alla de heliga, särskilt de som hör till kejsarens hus, hälsar till er. 23 Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
17 (A) Gläd dig inte när din fiende faller,
låt inte ditt hjärta jubla
när han störtar omkull.
18 Då kan Herren se det
med missnöje
och vända sin vrede från honom.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation