The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
19 (A) O, mitt inre, mitt inre!
Jag vrider mig av smärta
i mitt hjärtas djup.
Mitt hjärta klagar i mig,
jag kan inte tiga,
för min själ har hört
hornstötar och stridsrop.
20 Katastrof på katastrof ropas ut,
hela landet läggs öde.
Plötsligt blir mina tält förstörda,
på ett ögonblick mina tältdukar.
21 Hur länge ska jag se stridsbaneret
och höra hornstötarna?
22 (B) Mitt folk är dåraktigt,
de känner mig inte.
De är oförnuftiga barn
och förstår ingenting.
De är skickliga på att göra ont,
men de förstår inte att göra gott.
23 (C) Jag såg på jorden,
och den var öde och tom,
upp mot himlen,
och där fanns inget ljus.
24 (D) Jag såg på bergen, och de bävade
och alla höjder vacklade.
25 (E) Jag såg mig om,
och där fanns ingen människa,
himlens alla fåglar hade flytt.
26 Jag såg mig om,
och det bördiga landet
var en öken,
alla dess städer var ödelagda
inför Herrens ansikte,
för hans brinnande vrede.
27 (F) För så säger Herren:
Hela landet ska bli en ödemark,
men jag ska inte göra slut
på det helt.
28 Därför sörjer jorden
och himlen ovanför mörknar,
för vad jag har talat och beslutat
ska jag inte ångra eller ta tillbaka.
29 För larmet av ryttare och bågskyttar
flyr hela staden.
Man ger sig in i skogssnåren
och upp bland klipporna.
Alla städer är övergivna,
ingen människa bor i dem mer.
30 (G) Du ödelagda, vad vill du göra?
Även om du klär dig i scharlakan
och smyckar dig[a]
med smycken av guld,
om du förstorar dina ögon
med smink,
så gör du dig vacker förgäves.
Dina älskare föraktar dig,
de vill ta ditt liv.
31 (H) För jag hör rop
som från en födande kvinna,
ångestrop
som från en förstföderska.
Det är dottern Sions röst.
Hon flämtar,
hon räcker ut sina händer:
”O, ve mig!
Mitt liv tynar bort
inför mördare.”
Dom över otrohet och orättfärdighet
5 (I) Gå runt på gatorna i Jerusalem
och lägg märke till vad ni ser,
sök på torgen om ni finner någon,
om det finns någon enda
som gör rätt och frågar
efter trohet.
Då ska jag förlåta staden.
2 Men även om de säger:
”Så sant Herren lever”,
så svär de ändå falskt.
3 (J) Herre, är det inte trohet
dina ögon söker?
Du slog dem,
men de kände ingen smärta.
Du gjorde slut på dem,
men de vägrade
att ta emot tillrättavisning.
De gjorde sina pannor
hårdare än klippan
och vägrade omvända sig.
4 Då tänkte jag:
Det är bara enkelt folk,
de är dåraktiga,
för de känner inte Herrens väg,
sin Guds domslut.
5 (K) Nu går jag till de stora
och talar med dem.
De måste ju känna Herrens väg
och sin Guds domslut.
Men också de har brutit sönder oket
och slitit av banden.
6 (L) Därför ska lejonet från skogen
slå dem
och stäppvargen
slita sönder dem.
Leoparden ska lura
vid deras städer
och alla som går ut
ska rivas ihjäl,
för deras brott är många
och deras avfall svåra[b].
7 (M) Varför skulle jag förlåta dig?
Dina barn har övergett mig
och svurit vid gudar
som inte finns.
Jag gav dem fullt upp av allt,
men de var otrogna
och samlades i skaror
vid horhusen.
8 (N) De liknar välnärda,
brunstiga hingstar,
var och en gnäggar
efter sin nästas hustru.
9 (O) Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett folk som detta?
10 (P) Dra upp mot hennes
vingårdsterrasser
och förstör dem,
men gör inte slut på henne helt.
Riv bort hennes rankor,
de tillhör inte Herren,
11 för de har svikit mig svårt,
både Israels hus och Juda hus,
säger Herren.
12 (Q) De har förnekat Herren och sagt:
”Han finns inte där.
Inget ont ska drabba oss,
svärd och svält ska vi inte möta.
13 Profeterna blir till vind,
Guds ord är inte i dem.
Vad de säger ska drabba
dem själva.”
14 (R) Därför säger Herren Gud Sebaot så:
Eftersom ni talar på det sättet,
se, därför ska jag göra
mina ord i din mun till en eld
och detta folk till ved,
och elden ska förtära dem.
15 (S) Se, jag ska sända ett hednafolk
mot er fjärran ifrån,
ni av Israels hus, säger Herren,
ett starkt hednafolk,
ett urgammalt folk,
ett folk vars språk du inte känner
och vars tal du inte förstår.
16 Deras koger är som en öppen grav,
de är alla krigare.
17 (T) De ska sluka din skörd
och ditt bröd,
de ska sluka dina söner och döttrar,
de ska sluka dina får och kor,
de ska sluka dina vinstockar
och fikonträd.
Dina befästa städer som du litar på,
ska de förstöra med svärd.
18 (U) Men inte ens då vill jag göra slut på er helt, säger Herren. 19 (V) Om ni då frågar: ”Varför har Herren vår Gud gjort oss allt detta?” ska du svara dem: ”Liksom ni har övergett mig och tjänat främmande gudar i ert eget land, ska ni nu få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.”
20 Kungör det för Jakobs hus,
ropa ut det i Juda och säg:
21 (W) Hör detta,
du dåraktiga folk utan förstånd!
Ni har ögon och ser inte,
ni har öron och hör inte.
22 (X) Skulle ni inte frukta mig,
säger Herren,
skulle ni inte bäva för mig,
jag som har satt sand
till gräns för havet,
till en evig gräns
som det inte kan överskrida.
Hur dess vågor än svallar
förmår de inget,
och hur de än brusar
kan de inte komma över den.
23 (Y) Men detta folk har ett motsträvigt
och upproriskt hjärta.
De har vänt sig bort
och gått sin egen väg.
24 (Z) De säger inte i sina hjärtan:
”Låt oss frukta Herren vår Gud,
som ger regn i rätt tid
både höst och vår
och som skänker oss
de bestämda skördeveckorna.”
25 (AA) Era missgärningar
har nu bringat detta i olag,
era synder håller det goda
borta från er,
26 för bland mitt folk
finns ogudaktiga människor.
De ligger i bakhåll
liksom jägaren ligger på lur,
de sätter snaror
och fångar människor.
27 Som en bur full av fåglar
är deras hus fulla av svek.
Därför har de blivit stora och rika,
de har blivit feta och skinande.
28 (AB) Deras onda gärningar
har ingen gräns,
de dömer inte rättvist,
de verkar inte
för den faderlöses sak
och hjälper inte den fattige
att få sin rätt.
29 Skulle jag inte straffa dem för sådant?
säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
på ett hednafolk som detta?
30 (AC) Förfärliga och fruktansvärda saker
sker i landet.
31 (AD) Profeterna profeterar lögn,
och prästerna styr efter deras råd.
Så vill mitt folk ha det.
Men vad ska ni göra
när slutet på det kommer?
Jerusalem belägras
6 (AE) Fly från Jerusalem,
ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa[c],
res ett högt baner
i Bet-Hakkerem[d],
för en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 (AF) Herdar ska komma över henne
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält
runt omkring henne
och var och en ska beta av
sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
”Kom, låt oss dra upp
vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats.”
6 (AG) För så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och bygg vallar[e]
mot Jerusalem!
Här är staden som ska straffas.
Den är full av förtryck.
7 (AH) Som en källa flödar av vatten,
så flödar den av sin ondska.
Man hör om våld och förödelse där,
sår och slag är ständigt
inför mina ögon.
8 Ta varning, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig
ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
ett land där ingen bor.
9 (AI) Så säger Herren Sebaot:
Man ska bärga en efterskörd
från dem som är kvar av Israel,
som från en vinstock.
Räck ut din hand på nytt,
som när man plockar druvor
från rankorna.
10 (AJ) Till vem ska jag tala
och för vem ska jag vittna
så att de hör?
Deras öron är stängda[f]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 (AK) Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla tillbaka den.
Ös ut den över barnen på gatan
och över de unga där de samlas.
Både man och kvinna ska drabbas,
också den gamle
och den som fyllt sina dagars mått.
12 (AL) Främlingar ska ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
för jag ska räcka ut min hand
mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 (AM) Hög som låg,
alla söker de oärlig vinst.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 (AN) De tar det lätt med att bota
mitt folks skada
och säger: ”Allt är väl, allt är väl!”
Men allt är inte väl.
15 De ska stå där med skam,
för de har gjort avskyvärda saker.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför ska de falla
bland dem som faller.
När tiden kommer
och jag straffar dem
ska de komma på fall,
säger Herren.
18 (A) Och han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 (B) Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom 20 (C) och genom honom försona allt med sig själv, sedan han skapat frid i kraft av blodet på hans kors – frid genom honom både på jorden och i himlen.
21 (D) Också ni, som en gång var främmande och fientliga till sinnet genom era onda gärningar, 22 (E) också er har han nu försonat med sig genom att lida döden i sin jordiska kropp. Han vill föra fram er heliga, fläckfria och oantastliga inför honom, 23 (F) om ni verkligen står fasta och grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som har predikats för allt skapat under himlen och som jag, Paulus, har blivit satt att tjäna.
Apostelns tjänst
24 (G) Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för er, och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen. 25 (H) Dess tjänare har jag blivit genom det uppdrag som Gud gav mig för er skull: att överallt predika[a] Guds ord, 26 (I) den hemlighet som varit dold genom tider och generationer men nu har uppenbarats för hans heliga. 27 (J) Gud ville visa dem vilken rik härlighet denna hemlighet är bland hedningarna: Kristus i er, härlighetens hopp.
28 (K) Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att föra fram varje människa som fullkomlig[b] i Kristus. 29 (L) För det målet arbetar och kämpar jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.
2 (M) Jag vill att ni ska veta vilken kamp jag har för er och för dem i Laodicea och för alla som inte har träffat mig personligen. 2 (N) Jag kämpar för att de ska bli styrkta i sina hjärtan och förenade[c] i kärlek och nå fram till hela den rika och fullt övertygade förståelse som ger rätt insikt i Guds hemlighet Kristus. 3 (O) I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.
4 (P) Detta säger jag för att ingen ska bedra er med övertalningsknep. 5 (Q) För även om jag inte är hos er kroppsligen, så är jag hos er i anden och gläder mig när jag ser er ordning och fasthet i tron på Kristus. 6 (R) Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom, 7 (S) rotade och uppbyggda i honom och grundade i tron i enlighet med den undervisning ni fått. Och låt er tacksamhet flöda över.
Tröst i tider av oro
77 (A) För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.
2 Jag höjer min röst till Gud och ropar,
jag höjer min röst till Gud
och han lyssnar till mig.
3 (B) På nödens dag söker jag Herren,
om natten är min hand utsträckt
utan att tröttna.
Min själ vägrar låta sig tröstas.
4 (C) Jag tänker på Gud och suckar,
jag grubblar och min ande
mattas. Sela
5 (D) Mina ögonlock håller du öppna,
jag är full av oro
och kan inte tala.
6 (E) Jag tänker på forna dagar,
sedan länge flydda år.
7 Jag minns min sång[a] i natten,
jag grubblar i mitt hjärta
och min ande undrar:
8 (F) Ska Herren förkasta för evigt
och aldrig mer visa nåd?
9 (G) Är hans godhet borta för alltid?
Är det slut med hans ord
för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig?
Eller har han i vrede hållit inne
sin barmhärtighet? Sela
11 (H) Jag svarar: Detta är min plåga,
att den Högstes högra hand
inte är som förr.
12 Jag minns Herrens gärningar,
jag minns dina forna under,
13 jag tänker på alla dina verk
och begrundar det du har gjort.
14 (I) Gud, i helighet går din väg.
Vilken gud är så stor som Gud?
15 (J) Du är den Gud som gör under,
du har visat din makt bland folken.
16 (K) Med din arm har du
återlöst ditt folk,
Jakobs och Josefs barn. Sela
17 (L) Vattnen såg dig, Gud,
vattnen såg dig och bävade,
själva djupen darrade.
18 Från molnen strömmade vatten,
skyarna höjde sin röst
och dina pilar flög överallt.
19 Din åska dundrade i virvelstormen,
blixtar lyste upp världen,
jorden darrade och bävade.
20 (M) Genom havet gick din väg,
din stig genom väldiga vatten,
och ingen såg dina fotspår.
21 (N) Du förde ditt folk som en fårhjord
genom Moses och Arons hand.
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 (A) Dessa ord är också av de visa.
Att vara partisk när man dömer
är inte rätt.
24 Den som säger till den skyldige:
”Du är oskyldig”,
honom ska folk förbanna
och folkslag fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa
ska det gå väl,
de blir välsignade
med det som är gott.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation