The Daily Audio Bible
Today's audio is from the CSB. Switch to the CSB to read along with the audio.
Jerusalems fall
39 (A) I Juda kung Sidkias nionde regeringsår, i tionde månaden,[a] kom Babels kung Nebukadressar med hela sin här till Jerusalem och belägrade det. 2 I Sidkias elfte regeringsår, på nionde dagen i fjärde månaden[b], trängde de in i staden. 3 Då kom alla den babyloniske kungens furstar och slog sig ner i Mellersta porten, nämligen Nergal-Sareser[c] av Samgar[d], Nebo-Sarsekim, överste hovmannen[e], Nergal-Sareser, överste magern[f], och den babyloniske kungens alla andra furstar.
4 (B) När Juda kung Sidkia med allt sitt krigsfolk fick se dem, flydde de och drog om natten ut ur staden på vägen mot den kungliga trädgården, genom porten mellan de båda murarna. Han tog vägen bort mot Hedmarken. 5 Men kaldeernas här förföljde dem och hann upp Sidkia på Jerikos hedmarker. De tog honom och förde honom till Babels kung Nebukadressar i Ribla[g] i Hamats land. Där uttalade han domen över honom. 6 (C) Den babyloniske kungen lät slakta Sidkias barn i Ribla inför hans ögon. Också alla förnäma män i Juda lät Babels kung slakta. 7 (D) På Sidkia själv lät han sticka ut ögonen. Sedan lät han binda honom med kopparkedjor för att föras till Babel.
8 Kaldeerna brände ner kungens hus och husen som tillhörde folket, och de rev ner Jerusalems murar. 9 Resten av folket som var kvar i staden, överlöparna som hade gått över till honom och det övriga folket förde Nebusaradan, översten för livvakterna,[h] bort till Babel. 10 Men Nebusaradan, översten för livvakterna, lämnade kvar i Juda land en del av de fattiga, de som ingenting ägde, och gav dem samtidigt vingårdar och åkerfält.
Jeremia blir fri
11 Kung Nebukadressar av Babel gav denna befallning till Nebusaradan, översten för livvakterna, angående Jeremia: 12 (E) ”Ta hand om honom och låt ditt öga vaka över honom och gör honom inte något ont, utan behandla honom som han själv begär av dig.” 13 Nebusaradan, översten för livvakterna, och Nebushasban, överste hovmannen, och Nergal-Sareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens övriga stormän 14 (F) sände då bud och hämtade Jeremia från vaktgården och lämnade honom åt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, för att denne skulle föra honom hem. Och han fick bo bland folket.
Herrens löfte till Ebed-Melek
15 Herrens ord kom till Jeremia medan han var inspärrad på vaktgården. Han sade: 16 (G) ”Gå och säg till nubiern Ebed-Melek: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, det jag har talat ska jag låta komma över denna stad till dess olycka och inte till dess lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. 17 Men dig ska jag rädda på den dagen, säger Herren, och du ska inte utlämnas till männen du är rädd för. 18 (H) Jag ska låta dig komma undan så att du inte faller för svärd utan vinner ditt liv som ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger Herren.”
Jeremia stannar i landet
40 Detta ord kom till Jeremia från Herren efter att Nebusaradan, översten för livvakterna, hade släppt honom fri från Rama. Han hämtade Jeremia, som var bunden med kedjor bland alla andra fångar från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babel.
2 Översten för livvakterna hämtade Jeremia och sade till honom: ”Herren din Gud uttalade olycka över denna plats, 3 och Herren har låtit den komma och gjort som han har sagt. Ni syndade ju mot Herren och lyssnade inte till hans röst, och därför har detta drabbat er. 4 Men i dag löser jag dig från kedjorna som dina händer varit bundna med. Om du vill komma med mig till Babel, kom, så ska jag låta mina ögon vaka över dig. Men om du inte vill komma med mig till Babel, så gör det inte. Se, hela landet ligger öppet för dig. Gå dit du önskar och finner för gott.”
5 (I) Då Jeremia ännu tvekade, tillade han: ”Vänd tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, som Babels kung har satt över Juda städer, och stanna hos honom bland folket. Eller gå dit du tycker att det är rätt att gå.” Och översten för livvakterna gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå. 6 Jeremia begav sig då till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.
Gedalja blir ståthållare i Juda
7 (J) Befälhavarna på landsbygden och deras män hörde att Babels kung hade satt Gedalja,[i] Ahikams son, över landet och att han hade anförtrott åt honom män, kvinnor och barn och de fattiga i landet som inte förts bort till Babel. 8 De kom då till Gedalja i Mispa:[j] Ismael, Netanjas son, Johanan och Jonatan, Kareas söner, Seraja, Tanhumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja,[k] maakatitens son, och de hade med sig sina män.
9 (K) Och Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, gav dem och deras män sin ed och sade: ”Var inte rädda för att tjäna kaldeerna. Stanna kvar i landet och tjäna Babels kung, så ska det gå bra för er. 10 Se, själv stannar jag kvar i Mispa för att stå till tjänst åt de kaldeer som kommer till oss. Men ni ska samla in vin och frukt och olja och lägga det i era kärl och stanna kvar i de städer som ni har tagit i besittning.”
11 Också alla de judar som fanns i Moab och hos ammoniterna, i Edom och andra länder, hörde att Babels kung hade låtit några av judarna bli kvar och att han hade satt Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan, över dem. 12 Då vände alla dessa judar tillbaka från alla de orter dit de hade fördrivits och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. Och de skördade stora mängder av vin och frukt.
Gedalja mördas av Ismael
13 Johanan, Kareas son, och alla befälhavarna på landsbygden kom till Gedalja i Mispa 14 och sade till honom: ”Du vet väl att Baalis[l], ammoniternas kung, har sänt hit Ismael, Netanjas son, för att döda dig?” Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem inte. 15 (L) Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa: ”Låt mig gå bort och döda Ismael, Netanjas son. Ingen ska få veta det. Varför skulle han få ta ditt liv så att alla vi judar som samlats hos dig skingras och det som är kvar av Juda utplånas?” 16 Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: ”Du får inte göra det, för det du säger om Ismael är inte sant.”
41 (M) Men i sjunde månaden[m] kom Ismael, son till Netanja, son till Elishama, av kunglig börd[n] och en av kungens stormän, med tio män till Gedalja, Ahikams son, i Mispa. När de åt tillsammans där i Mispa 2 reste sig Ismael, Netanjas son, och de tio män som var med honom och dödade med svärd Gedalja, son till Ahikam, son till Shafan. De dödade honom som Babels kung hade satt över landet. 3 Dessutom dödade Ismael alla de judar som var hos Gedalja i Mispa, liksom alla de kaldeer som fanns där och som hörde till krigsfolket.
4 Dagen efter mordet på Gedalja och innan någon ännu kände till detta, 5 (N) kom en skara på åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat[o] sig och hade med sig matoffer och rökelse för att bära fram det i Herrens hus.[p] 6 Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem. Gråtande gick han där och när han kom fram till dem sade han till dem: ”Kom med till Gedalja, Ahikams son.” 7 Men när de hade kommit in i staden blev de dödade av Ismael, Netanjas son, och av de män som var med honom och de kastades i brunnen . 8 Men bland dem fanns tio män som sade till Ismael: ”Döda oss inte, för vi har förråd av vete, korn, olja och honung gömda på landsbygden.” Då avstod han från att döda dem med de andra.
9 (O) Den brunn där Ismael kastade kropparna av alla de män som han hade dödat förutom Gedalja, var samma brunn som kung Asa[q] hade låtit göra av fruktan för Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med döda män. 10 Sedan förde Ismael som fångar bort allt det folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som hade lämnats kvar i Mispa och som Nebusaradan, översten för livvakterna, hade anförtrott åt Gedalja, Ahikams son. Ismael, Netanjas son, förde bort dem som fångar och drog bort för att ta sig över till ammoniterna.
11 Men när Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom fick höra om allt det onda som Ismael, Netanjas son, hade gjort, 12 (P) tog de alla sina män och drog ut för att strida mot Ismael, Netanjas son, och de träffade på honom vid den stora dammen i Gibeon. 13 Då allt det folk som Ismael hade med sig fick se Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom, blev de glada och vände om. 14 Hela skaran av dem som Ismael hade fört bort som fångar från Mispa vände tillbaka och gick över till Johanan, Kareas son. 15 Men Ismael, Netanjas son, räddade sig med åtta män undan Johanan och begav sig till ammoniterna.
Flykt till Egypten
16 Johanan, Kareas son, och allt befäl som var med honom tog med sig resten av folket, alla av Mispas invånare som han hade vunnit tillbaka från Ismael, Netanjas son, när denne hade dödat Gedalja, Ahikams son. Det var soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Gibeon. 17 (Q) De gav sig av, men stannade i Kimhams härbärge[r] nära Betlehem för att sedan dra vidare och komma till Egypten[s] 18 undan kaldeerna. De var rädda för dem eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Ahikams son, som Babels kung hade satt över landet.
Hälsning
1 (A) Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, sänd att förkunna löftet om liv i Kristus Jesus. 2 (B) Till Timoteus, mitt älskade barn. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud Fadern och Kristus Jesus, vår Herre.
Aposteln och hans lärjunge
3 (C) Jag tackar Gud, som jag liksom mina förfäder[a] tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag minns dina tårar längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 (D) Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig, den tro som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunike[b] och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.
6 (E) Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.[c] 7 (F) Gud har inte gett oss modlöshetens ande, utan kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande. 8 (G) Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre, och inte heller för mig som är hans fånge, utan bär också du ditt lidande för evangeliet genom Guds kraft.
9 (H) Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd som han har gett oss i Kristus Jesus från evighet. 10 (I) Nu har hans nåd blivit uppenbarad, när vår Frälsare Kristus Jesus har trätt fram. Han har gjort slut på döden och fört fram liv och odödlighet i ljuset genom evangeliet. 11 (J) Detta är jag satt till att tjäna som förkunnare[d], apostel och lärare.
12 (K) Det är därför jag får lida allt detta. Men jag skäms inte, för jag vet vem jag tror på, och jag är övertygad om att han har makt att fram till den dagen[e] bevara det som anförtrotts mig. 13 (L) Som mönster för en sund förkunnelse ska du ha de ord som du har hört av mig, i tro och kärlek i Kristus Jesus. 14 (M) Bevara det goda som anförtrotts dig genom den helige Ande som bor i oss.
15 (N) Som du vet har alla i Asien [f]vänt sig bort ifrån mig, bland dem Fygelus och Hermogenes. 16 (O) Må Herren visa barmhärtighet mot Onesiforus[g] familj. Han gav mig ofta nytt mod och skämdes inte för mina bojor. 17 (P) Tvärtom, när han kom till Rom sökte han ivrigt efter mig och fann mig också. 18 (Q) Må Herren låta honom finna barmhärtighet hos Herren på den dagen. Och hur mycket han hjälpte mig i Efesos, det vet du mycket väl.
FJÄRDE BOKEN
Guds evighet och vår förgänglighet
90 (A) En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt[a]
från släkte till släkte.
2 (B) Innan bergen blev till
och du skapade jorden och världen,
från evighet till evighet är du,
Gud.
3 (C) Du låter människan
vända åter till stoft,
du säger: "Vänd om,
ni människors[b] barn!"
4 (D) Tusen år är i dina ögon
som dagen i går som försvann,
som en av nattens timmar[c].
5 (E) Du sköljer bort dem,
de är som en sömn.
Om morgonen gror de som gräset,
6 (F) om morgonen gror det och blomstrar,
mot kvällen vissnar det och torkar.
7 Vi går under genom din vrede,
förskräckta av din glöd.
8 (G) Du ställer våra synder inför dig,
våra hemligheter
i ditt ansiktes ljus.
9 (H) Alla våra dagar försvinner
genom din vrede,
vi slutar våra år som en suck.
10 (I) Vårt liv varar sjuttio år,
eller åttio om krafterna räcker.
När det är som bäst
är det möda och bekymmer.
Snart är det slut och vi flyger bort.
11 (J) Vem känner din vredes kraft
och din harm
så att han fruktar dig?
12 (K) Lär oss att våra dagar är räknade,
så att vi får visa hjärtan.
13 (L) Kom tillbaka, Herre!
Hur länge dröjer du?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd
när morgonen gryr,
så att vi får jubla och glädjas
i alla våra dagar.
15 Gläd oss lika många dagar
som du plågat oss,
lika många år
som vi sett det onda.
16 Låt din gärning bli synlig
för dina tjänare
och din härlighet över deras barn,
17 och låt Herren vår Guds ljuvlighet
vila över oss.
Ge oss framgång
med våra händers verk,
ja, ge framgång
åt våra händers verk.
Under den Högstes beskydd
91 (M) Den som sitter
under den Högstes beskydd
och vilar
under den Allsmäktiges skugga,
2 (N) han säger till Herren:
"Min tillflykt och min borg,
min Gud som jag litar på."
3 (O) Han ska rädda dig
från jägarens snara
och den härjande pesten.
4 (P) Med sina fjädrar täcker han dig,
under hans vingar
finner du tillflykt.
Hans trofasthet är sköld och skärm.
5 (Q) Du ska inte frukta nattens fasor,
inte pilen som flyger om dagen,
6 inte pesten som smyger i mörkret
eller sjukdomen som härjar
mitt på dagen.
7 Tusen kan falla vid din sida,
tiotusen vid din högra sida,
men dig drabbar det inte.
8 (R) Du ska bara se det med egna ögon,
bevittna hur de gudlösa
får sitt straff.
9 (S) Du har sagt att Herren
är ditt skydd,
du har gjort den Högste
till din tillflykt.
10 (T) Inget ont ska drabba dig,
ingen plåga närma sig din hydda,
11 (U) för han ska befalla sina änglar
att bevara dig på alla dina vägar.
12 (V) De ska bära dig på sina händer
så att du inte stöter din fot
mot någon sten.
13 (W) Du ska gå fram
över lejon och huggormar,
trampa på unga lejon
och drakar[d].
26 (A) Som snö om sommaren
och regn vid skördetiden,
så passar inte heller ära
för en dåre.
2 Som sparven far i väg
och svalan flyger bort,
så far en grundlös förbannelse
förbi.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation