The Daily Audio Bible
Today's audio is from the NIV. Switch to the NIV to read along with the audio.
16 (A) Så säger Herren:
Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så ska ni finna ro för era själar[a].
Men de svarade:
”Vi vill inte vandra på den.”
17 (B) När jag satte väktare
över er och sade:
”Lyssna till basunens ljud”,
svarade de: ”Vi vill inte lyssna.”
18 Hör därför, ni hednafolk,
och lägg märke till, du församling,
vad som sker bland dem.
19 (C) Hör du jord: Se, jag ska låta
olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat
på mina ord
utan förkastat min lag.
20 (D) Vad bryr jag mig om
rökelse[b] från Saba
eller finaste kalmus[c]
från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer
tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
Se, jag ska lägga stötestenar
framför detta folk,
och på dem ska fäder och söner
snubbla tillsammans,
grannar och vänner förgås.
22 (E) Så säger Herren:
Se, ett folk kommer
från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig
vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans[d],
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, dotter Sion.
24 (F) Vi har hört ryktet om dem.
Våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på fältet
och vandra inte på vägen,
för fiendens svärd är där
med skräck från alla sidor.
26 (G) Du, mitt folk, min dotter,
klä dig i säcktyg, rulla dig i aska,
sjung sorgesång
som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Plötsligt drabbar oss fördärvaren.
27 (H) Jag har satt dig att pröva mitt folk
och gjort dig till en fast borg,
för att du ska lära känna
och pröva deras väg.
28 (I) Alla är de förhärdade rebeller
som går med förtal,
de är som koppar och järn,
allihop är fördärvare.
29 Blåsbälgen pustar,
men ur elden kommer bara bly.
Mer rening är meningslös,
de onda rensas inte ut.
30 (J) ”Förkastat silver” kallar man dem,
för Herren har förkastat dem.
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 (K) Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, alla ni av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren! 3 (L) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så ska jag låta er bo kvar på denna plats. 4 (M) Lita inte på lögnaktigt tal som säger: ”Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel.” 5 (N) Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 (O) sluta förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Spill inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte andra gudar, er själva till olycka. 7 Då ska jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag gett era fäder.
8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte hjälper. 9 (P) Hur är det? Ni stjäl, mördar och är otrogna. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: ”Vi är räddade” – för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda. 11 (Q) Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste[e]? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 (R) Gå bort till den plats i Shilo[f] där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 (S) Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte lyssnat fastän jag har talat till er gång på gång, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 (T) därför ska jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag gett er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Shilo. 15 (U) Jag ska kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, Efraims alla ättlingar.
16 (V) Be därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, för jag kommer inte att höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 (W) Barnen samlar ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning[g]. För att kränka mig utgjuter de dryckesoffer åt andra gudar.
19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, till sin egen skam? 20 Därför säger Herren Gud så: Se, jag ska ösa min vrede och harm över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.
21 (X) Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer[h] tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 (Y) För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte några befallningar eller bud om brännoffer och slaktoffer. 23 (Z) Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” 24 (AA) Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 (AB) Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. 26 (AC) Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder.
27 Du ska säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig. Du ska ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: ”Här är det folk som inte lyssnar till Herren sin Guds röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.”
Dom över Hinnoms sons dal
29 (AD) Klipp av ditt hår[i] och kasta bort det, och stäm upp en sorgesång på höjderna, för Herren har förkastat och övergett det släkte som har väckt hans vrede. 30 (AE) Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 (AF) De har byggt upp Tofethöjderna[j] i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig det.
32 (AG) Se, dagar ska komma, säger Herren, då man inte mer ska kalla det ”Tofet” eller ”Hinnoms sons dal”, utan ”Dråpdalen”. Då ska man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 (AH) Detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen ska skrämma bort dem. 34 (AI) I Juda städer och på Jerusalems gator ska jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud[k], för landet ska läggas öde.
8 På den tiden, säger Herren, ska man kasta ut Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ur deras gravar 2 (AJ) och strö ut dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De ska inte samlas ihop eller begravas, de ska bli gödsel på marken. 3 Alla som blir kvar av detta onda släkte ska hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
Ett avfall utan motstycke
4 Säg också till dem: Så säger Herren:
Om någon faller,
reser han sig då inte igen?
Och om någon går vilse,
vänder han då inte om?
5 (AK) Varför vänder de sig ständigt bort,
detta Jerusalems folk?
De håller fast vid sitt svek,
de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.
De talar det som inte är rätt.
Ingen enda ångrar sin ondska,
ingen säger: ”Vad har jag gjort?”
Alla viker av i egen riktning,
likt hästar som störtar sig ut
i striden.
7 (AL) Till och med storken under himlen
vet sin bestämda tid,
och turturduvan, svalan och tranan
passar tiden
när de ska komma tillbaka.
Men mitt folk
känner inte Herrens domslut.
Kristus är trons grund
8 (A) Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter[a] och inte på Kristus. 9 (B) I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 (C) och i honom är ni uppfyllda[b], han som är huvudet över alla härskare och makter.
11 (D) I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse, när ni avkläddes er syndiga natur 12 (E) och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft[c], han som uppväckte honom från de döda. 13 (F) Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser 14 (G) och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. 15 (H) Han avväpnade[d] härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset[e].
I Kristus är friheten
16 (I) Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller när det gäller högtid eller nymånad eller sabbat. 17 (J) Allt detta är en skugga av det som skulle komma, men själva verkligheten[f] är Kristus. 18 Låt er inte diskvalificeras från segerkransen av någon som njuter av "ödmjukhet[g]" och ängladyrkan, som pratar på om det han har sett[h] och som utan orsak är uppblåst i sitt köttsliga sinne[i]. 19 (K) Han håller sig inte till honom som är huvudet och som får hela kroppen att växa med den tillväxt som Gud ger, stödd och sammanhållen som den är av leder och senor.
20 (L) Om ni med Kristus har dött bort från världens makter, varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som 21 (M) "ta inte", "smaka inte", "rör inte"? 22 (N) Allt detta gäller sådant som ska användas och för-brukas – det rör sig om människors bud och läror. 23 Visserligen ser det ut som vishet, med självvald fromhet, "ödmjukhet" och späkning av kroppen, men det har inget värde utan tillfredsställer bara det köttsliga sinnet.
Dom och frälsning i Israels historia
78 En vishetspsalm av Asaf.
Lyssna, mitt folk,
till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord!
2 Jag vill öppna min mun
för att tala visdomsord[a],
lägga fram gåtor från gången tid.
3 (A) Vad vi har hört och lärt känna,
vad våra fäder berättat för oss
4 vill vi inte dölja för deras barn.
För det kommande släktet
förkunnar vi Herrens lov,
hans makt och de under han gjort.
5 (B) Han upprättade
ett vittnesbörd i Jakob,
han gav sin undervisning i Israel
och befallde våra fäder
att lära ut den till sina barn,
6 så att den blev känd
för det kommande släktet,
de barn som skulle födas.
De i sin tur skulle
berätta för sina barn,
7 så att de sätter sitt hopp till Gud
och inte glömmer Guds gärningar
utan följer hans bud.
8 (C) De ska inte bli som sina fäder,
ett trotsigt och upproriskt släkte
med opålitligt hjärta
och en ande trolös mot Gud.
9 Efraims söner,
beväpnade bågskyttar,
vände på stridens dag.
10 (D) De höll inte Guds förbund
utan vägrade följa hans lag,
11 de glömde hans gärningar
och undren han visat dem.
12 (E) Inför deras fäder
hade han gjort under
i Egyptens land, på Soans mark[b].
13 (F) Han klöv havet
och förde dem igenom,
han lät vattnet stå som en mur.
14 (G) Han ledde dem
med molnskyn om dagen
och med eldsken
hela natten.
15 (H) Han klöv klippor i öknen
och lät dem dricka
som ur väldiga hav,
16 han lät bäckar rinna fram
ur klippan
och vatten skölja ner
som strömmar.
17 Men de fortsatte att synda
mot honom,
de gjorde uppror
mot den Högste i öknen.
18 (I) De frestade Gud i sina hjärtan
genom att kräva mat efter sitt begär.
19 De talade mot Gud, de sade:
"Kan Gud duka ett bord i öknen?
20 Visst slog han klippan
så att vattnet flödade
och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 (J) När Herren hörde det
blev han vred.
Eld blossade upp mot Jakob,
vrede vällde fram mot Israel,
22 för de trodde inte på Gud
och litade inte på hans frälsning.
23 Ändå gav han befallning
åt skyarna i höjden
och öppnade himlens portar.
24 (K) Han lät manna regna över dem
till mat
och gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars bröd,
han sände dem mat
så att de blev mätta.
26 (L) Han lät östanvinden
komma från himlen
och styrde sunnanvinden dit
med sin makt.
27 Han lät kött regna över dem
som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät dem falla mitt i deras läger,
runt omkring deras[c] boningar.
29 De åt och blev övermätta,
han lät dem få vad de haft begär till.
30 Men innan de släckt sitt begär,
medan maten ännu var
i deras mun,
31 (M) kom Guds vrede över dem.
Han dödade bland de starkaste
och slog ner Israels utvalda[d] män.
26 En kyss på läpparna är det
när någon ger ett rätt svar[a].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation