Bible in 90 Days

²¹ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²² "Du människobarn, vad är det för ett ordspråk ni har i Israels land som lyder: Tiden går och det blir ingenting av alla profetsynerna? ²³ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Jag skall göra slut på det ordspråket, så att man inte mer skall använda det i Israel. Tala i stället så till dem: Tiden är nära då alla profetsynerna skall fullbordas. ²⁴ Ty inga falska profetsyner och inga förföriska spådomar skall mer finnas i Israels hus. ²⁵ Ty jag, Herren, skall tala. Det ord jag talar skall ske, utan dröjsmål. Ja, du upproriska folk, i era dagar skall jag tala ett ord och låta det bli verklighet, säger Herren, Herren."

Profetians uppfyllelse är nära förestående

²⁶ Herrens ord kom till mig: ²⁷ "Du människobarn, se, Israels hus säger: Den syn han skådar gäller dagar långt borta. Han profeterar om avlägsna tider. ²⁸ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ingenting av det jag har talat skall längre fördröjas. Vad jag har sagt skall ske, säger Herren, Herren."

De falska profeterna fördöms

13 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar. Säg till dem som profeterar efter sitt eget hjärta: Hör Herrens ord! ³ Så säger Herren, Herren: Ve över de dåraktiga profeter som följer sin egen ande utan att ha skådat någonting! ⁴ Som rävar på öde platser är dina profeter, Israel. ⁵ Ni har inte trätt fram i rämnorna och byggt upp muren omkring Israels hus, så att det kan bestå i striden på Herrens dag. ⁶ De har skådat lögn och falska spådomar. De säger: "Så säger Herren ". Men Herren har inte sänt dem, och ändå hoppas de att deras ord skall gå i uppfyllelse. ⁷ Var det inte falska syner ni skådade och lögnaktiga spådomar ni uttalade när ni sade: "Så säger Herren ", fastän jag inte hade talat något sådant?

⁸ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni talar falskhet och skådar lögn, är jag emot er, säger Herren, Herren. ⁹ Min hand skall drabba profeterna, som skådar falskhet och spår lögn. De skall inte få plats i mitt folks församling och inte tas upp i förteckningen över Israels hus och till Israels land skall de inte komma. Ni skall då inse att jag är Herren, Herren. ¹⁰ Just därför att de leder mitt folk vilse när de säger: "Allt står väl till", trots att allt inte står väl till, och eftersom de, när någon bygger en mur, bestryker den med vit kalk, ¹¹ därför skall du säga till dessa vitkalkare att muren skall falla. Ett slagregn skall komma, och ni hagelstenar, ni skall falla, ja, en stormvind skall bryta lös! ¹² Och se, när muren har fallit, skall man då inte säga till er: Var är nu vitkalkningen som ni strök på?

¹³ Därför säger Herren, Herren så: Jag skall i min vrede låta en stormvind bryta lös, och i min förbittring låta ett slagregn komma, och i min vrede hagelstenar, så att muren förstörs. ¹⁴ Jag skall riva ner muren som ni vitkalkade och jämna den med marken, så att grunden ligger bar. När den faller, skall ni gå under därinne. Och ni skall inse att jag är Herren. ¹⁵ Jag skall tömma ut min vrede över muren och på dem som har vitkalkat den, och så skall jag säga till er: Muren finns inte mer och inte heller de som vitkalkat den, ¹⁶ de profeter i Israel som profeterade om Jerusalem och skådade syner att allt stod väl till, fast allt inte stod väl till, säger Herren, Herren.

¹⁷ Och du, människobarn, vänd ditt ansikte mot ditt folks döttrar, som profeterar ur sina egna hjärtan. Profetera mot dem och säg: ¹⁸ Så säger Herren, Herren: Ve de kvinnor som syr bindlar till alla handleder och gör slöjor till alla huvuden för att snärja människor! Ni vill snärja mitt folk men behålla er själva vid liv! ¹⁹ För några nävar korn och några bitar bröd vanärar ni mig bland mitt folk, genom att ni dödar människor som inte skall dö, och låter människor leva som inte skall leva. Ni ljuger för mitt folk, som gärna lyssnar på lögn.

²⁰ Därför säger Herren, Herren så: Se, jag är emot era bindlar, som ni snärjer människor med som om de vore fåglar, och jag skall slita dem från era armar. Jag skall släppa de människor som ni har fångat som fåglar. ²¹ Jag skall slita sönder era slöjor och befria mitt folk ur er hand, och de skall inte mer vara ett byte för er. Ni skall då inse att jag är Herren. ²² Genom era lögner har ni gjort den rättfärdige modlös, honom som jag inte vill bedröva, men ni har styrkt den ogudaktige så att han inte vänder om från sin onda väg och räddar sitt liv. ²³ Därför skall ni inte mer skåda falska syner och bedriva spådom, utan jag skall befria mitt folk ur er hand. Och ni skall inse att jag är Herren."

Avgudadyrkan fördöms

14 Några av de äldste i Israel kom till mig och satte sig ner framför mig. ² Då kom Herrens ord till mig. Han sade: ³ "Du människobarn, dessa män har låtit sina eländiga avgudar få insteg i sina hjärtan och har ställt upp framför sig sådant som förleder dem till synd. Skulle jag verkligen låta sådana fråga mig till råds? ⁴ Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Var och en av Israels hus som släpper in eländiga avgudar i sitt hjärta och ställer upp framför sig det som förleder honom till synd och sedan kommer till profeten, honom skall jag, Herren, ge svar efter vad han förtjänar för sina många avgudars skull. ⁵ Så skall jag gripa Israels folk i hjärtat, därför att de alla har vikit bort från mig genom sina avgudar. ⁶ Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Vänd om och vänd er bort från era avgudar, vänd er bort från alla era vidrigheter! ⁷ Ty om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor i Israel viker bort från mig och ger rum för avgudar i hjärtat och ställer upp framför sig det som förleder till synd, och sedan kommer till profeten för att fråga mig, honom skall jag, Herren, själv svara. ⁸ Jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och göra honom till ett tecken och till ett ordspråk och utrota honom ur mitt folk. Och ni skall inse att jag är Herren.

⁹ Om profeten är förledd och ger svar, så har jag, Herren, låtit den profeten bli förledd. Jag skall räcka ut min hand mot honom och utrota honom ur mitt folk Israel. ¹⁰ De skall båda bära straffet för sin synd - profeten har lika stor synd som den som frågat - ¹¹ detta för att Israels hus inte mer skall föras vilse och inte mer orena sig med alla sina överträdelser. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren, Herren."

Domen är oundviklig

¹² Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹³ "Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. ¹⁴ Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. ¹⁵ Om jag lät vilda djur dra fram genom landet och göra det folktomt så att det blev så öde att ingen vågade färdas där för djurens skull, ¹⁶ då skulle, så sant jag lever, säger Herren, Herren, dessa tre män, om de fanns där, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas, men landet skulle bli öde.

¹⁷ Eller om jag lät svärdet drabba det landet, och sade: "Svärd, far fram genom landet!", och jag på det sättet utrotade både människor och djur ur det, ¹⁸ så skulle, så sant jag lever, säger Herren, Herren, dessa tre män, om de befann sig i landet, varken kunna rädda sina söner eller sina döttrar. Endast de själva skulle räddas. ¹⁹ Eller om jag sände pest i det landet och utgöt min vrede i blod över det för att utrota både människor och djur ur det, ²⁰ och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv.

²¹ Därför säger Herren, Herren: Hur mycket värre blir det inte, när jag sänder mina fyra svåra straffdomar: svärd, hungersnöd, vilddjur och pest över Jerusalem för att där utrota både människor och djur. ²² Men se, några skall räddas och bli kvar, både söner och döttrar, och de skall föras bort. De skall komma hit till er, och när ni får se hur de lever och handlar skall ni finna tröst för den olycka som jag har låtit komma över Jerusalem, ja, för allt som jag har låtit komma över staden. ²³ De skall vara er till tröst, när ni ser hur de lever och handlar. Ni skall då inse att jag inte utan orsak har gjort allt vad jag har gjort mot Jerusalem, säger Herren, Herren."

Jerusalem, en förtorkad vinstock

15 Herrens ord kom till mig. Han sade:

Dom och nåd över Jerusalem

16 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver, ³ och säg: Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Från Kanaans land kommer du och där är du född. Din far var en amoré och din mor en hetitisk kvinna. ⁴ När du föddes skar ingen av din navelsträng, du blev inte tvättad ren med vatten och inte heller ingniden med salt och lindad. ⁵ Ingen såg på dig med så mycket medlidande att han ville göra något sådant med dig eller förbarma sig över dig, utan man kastade ut dig på öppna fältet. Så frånstötande var du den dag du föddes.

⁶ När jag gick förbi där du låg och såg dig sprattla i ditt blod, sade jag till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!" Ja, jag sade till dig där du låg i ditt blod: "Du skall få leva!" ⁷ Jag förökade dig till många tusen, som växterna på marken. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst blev fasta och ditt hår växte, men du var ännu naken och blottad.

⁸ Jag gick förbi där du låg och såg på dig. Och se, din älskogstid var inne. Jag bredde min mantel över dig och täckte över din nakenhet. Jag gav dig mitt trohetslöfte och ingick förbund med dig, säger Herren, Herren, och du blev min. ⁹ Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. ¹⁰ Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. ¹¹ Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals. ¹² Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. ¹³ Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet. ¹⁴ Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren, Herren.

¹⁵ Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt. ¹⁶ Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske. ¹⁷ Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med. ¹⁸ Du tog dina brokigt vävda kläder och klädde dem i dessa, och min olja och min rökelse satte du fram för dem. ¹⁹ Mitt bröd som jag hade givit dig - det fina mjölet, oljan och honungen som jag gav dig att äta - det satte du fram för dem till en ljuvlig doft. Så var det, säger Herren, Herren.

²⁰ Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? ²¹ Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. ²² Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

²³ Sedan du hade hängivit dig åt all denna ondska - ve, ve dig! säger Herren, Herren - ²⁴ byggde du ett valv^[a] åt dig och gjorde höga altaren åt dig på alla öppna platser. ²⁵ I alla gathörn byggde du höga altaren åt dig, och du lät din skönhet smutsas ner, och du spärrade ut dina ben åt alla som gick förbi. Ja, du bedrev mycken otukt! ²⁶ Du bedrev också hor med egyptierna, dina brunstiga grannar, ja, mycken hor för att väcka min vrede. ²⁷ Men se, då räckte jag ut min hand mot dig och minskade din arvslott och utlämnade dig åt dina fienders vilja, åt filisteernas döttrar, som rodnade över ditt skamliga sätt att leva. ²⁸ Men sedan bedrev du hor med assyrierna, ty du kunde inte få nog. Ja, du bedrev hor med dem, men du blev ändå inte tillfredsställd. ²⁹ Du gick med din otukt ända bort till köpmännens land, kaldeernas land, men ändå fick du inte nog.

³⁰ Hur sjukt är inte ditt hjärta, säger Herren, Herren, eftersom du gör allt detta, gärningar som bara den fräckaste hora kan göra. ³¹ Du uppförde valv åt dig i alla gathörn och höga altaren på varje gata. Men du var olik andra skökor eftersom du föraktade skökolön.

³² Du var som en äktenskapsbryterska, som tar främmande män i stället för sin äkta man. ³³ Åt alla andra skökor måste man ge gåvor, men du gav gåvor åt alla dina älskare och mutade dem, för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva hor med dig. ³⁴ När du bedrev hor, gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva hor, och du betalade i stället för att få betalning. Så bakvänt handlade du.

³⁵ Hör därför Herrens ord, du sköka. ³⁶ Så säger Herren, Herren: Eftersom du har varit så frikostig med din liderlighet och blottat din nakenhet när du bedrev hor med dina älskare, och på grund av alla dina vidriga avgudar, åt vilka du gav dina barns blod, ³⁷ skall jag samla alla dina älskare, som du har glatt, alla som du har älskat och alla som du har hatat. Alla dessa skall jag samla mot dig från alla håll och klä av dig naken inför dem, så att de får se hela din nakenhet. ³⁸ Jag skall döma dig efter den lag som gäller för skökor och för dem som utgjuter blod, och jag skall överlämna dig till vredens och nitälskans blodshämnd. ³⁹ Jag skall ge dig i dina älskares hand, och de skall slå ner dina valv och bryta ner dina offerhöjder, slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad. ⁴⁰ De skall kalla samman en folkhop mot dig och man skall stena dig och hugga sönder dig med svärd. ⁴¹ Dina hus skall de bränna upp i eld och döma dig inför många kvinnors ögon. Så skall jag göra slut på ditt horeri, och du skall inte mer kunna betala dina älskare. ⁴² Jag skall släcka min vrede på dig, och min nitälskan skall vika ifrån dig. Jag skall få ro och inte längre vara vred. ⁴³ Eftersom du inte tänkte på din ungdoms dagar utan har väckt min vrede med allt detta, skall också jag låta dina gärningar komma över ditt huvud, säger Herren, Herren, så att du inte kan lägga ytterligare ondska till alla dina vedervärdigheter.

⁴⁴ Se, alla som brukar ordspråk skall på dig tillämpa ordspråket: "Sådan mor, sådan dotter." ⁴⁵ Du är din mors dotter, hon som övergav sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, de som övergav sina män och sina barn. Er mor var en hetitisk kvinna och er far en amoré. ⁴⁶ Din äldre syster var Samaria med sina döttrar, hon som bodde norr om dig. Din yngre syster, som bodde söder om dig, var Sodom med sina döttrar. ⁴⁷ Men du nöjde dig inte med att vandra på deras vägar och att följa deras vidrigheter. Snart bedrev du värre ting än de på alla dina vägar. ⁴⁸ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort.

⁴⁹ Se, detta var din syster Sodoms synd: Högmod, överflöd av mat och bekymmerslös säkerhet utmärkte henne och hennes döttrar. Och hon hjälpte inte den nödställde och fattige. ⁵⁰ De blev högfärdiga och gjorde sådant som var vidrigt för mig. Därför försköt jag dem, när jag såg detta. ⁵¹ Samaria har inte heller syndat hälften så mycket som du. Du har begått så många fler vidrigheter än dina systrar, att du genom dina avskyvärda handlingar har kommit dem att synas rättfärdiga. ⁵² Därför skall du också bära din skam, du som givit dina systrar en ursäkt. Ty genom att du har begått ännu fler vidriga synder än de, framstår de nu som rättfärdiga i jämförelse med dig. Skäms därför och bär din skam eftersom du kommit dina systrar att synas rättfärdiga.

⁵³ Men jag skall göra slut på deras fångenskap, Sodoms med hennes döttrars fångenskap och Samarias med hennes döttrars fångenskap. Dina fångars fångenskap skall jag också göra slut på mitt ibland dem, ⁵⁴ så att du får bära din skam och skämmas för allt vad du har gjort och därigenom trösta dem. ⁵⁵ Dina systrar, Sodom och hennes döttrar och Samaria och hennes döttrar, skall åter bli vad de förr var. Även du själv och dina döttrar skall åter bli vad ni förr var. ⁵⁶ Men under din högmodstid ville du inte ens nämna din syster Sodom. ⁵⁷ Det var innan din egen ondska hade blivit uppenbarad så som den blev på den tid då du blev förödmjukad av Arams döttrar och alla däromkring och av filisteernas döttrar, som föraktade dig på alla sidor. ⁵⁸ Du måste själv bära straffet för din skam och dina vidrigheter, säger Herren.

⁵⁹ Ty så säger Herren, Herren: Jag skall göra med dig efter dina gärningar, du som föraktat eden och brutit förbundet. ⁶⁰ Men jag skall komma ihåg mitt förbund med dig i din ungdoms dagar och upprätta med dig ett evigt förbund. ⁶¹ Då skall du komma ihåg vad du gjort och skämmas, när du får ta emot dina systrar, de äldre såväl som de yngre. Jag skall ge dem till döttrar åt dig, men inte på grund av ditt förbund. ⁶² Och jag skall upprätta mitt förbund med dig, och du skall inse att jag är Herren. ⁶³ Då skall du minnas det och skämmas, så att du av skam inte mer öppnar din mun, när jag förlåter dig allt vad du har gjort, säger Herren, Herren."

Kung Sidkias förbundsbrott framställt i en liknelse

17 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, ge Israels hus en gåta och tala till det i en liknelse, och säg: ³ Så säger Herren, Herren:

¹⁶ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Han skall dö i Babel där den kung bor som gjorde honom till kung, ty han föraktade eden han givit honom och bröt förbundet han slutit med honom. ¹⁷ Inte heller skall farao med stor här och mycket folk hjälpa honom i kriget, när man kastar upp en vall och bygger en belägringsmur till undergång för många människor. ¹⁸ Han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta, fastän han hade givit sitt löfte. Han skall inte komma undan.

Den späda kvisten på Israels berg

Den som syndar skall dö

18 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land:

³ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ni skall inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel. ⁴ Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. ⁵ Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, ⁶ om han inte håller offermåltid på bergen och inte upplyfter sina ögon till Israels hus avgudar, om han inte kränker sin nästas hustru eller kommer vid en kvinna som har sin månadsblödning, ⁷ om han inte förtrycker någon utan ger tillbaka den pant han har fått för skuld, om han inte rånar någon utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, ⁸ om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, ⁹ om han lever efter mina stadgar och håller mina föreskrifter, så att han gör det som är rätt och gott, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, Herren.

¹⁰ Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder ¹¹ som han själv inte gjorde, ja, till och med håller offermåltid på bergen, kränker sin nästas hustru, ¹² förtrycker den behövande och den fattige, rånar, inte ger tillbaka pant, lyfter blicken till avgudar, bedriver vidriga ting, ¹³ ockrar och tar oskälig ränta - skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, därför skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.

¹⁴ Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: ¹⁵ Han håller inte offermåltid på bergen, han lyfter inte blicken till Israels hus avgudar, han kränker inte sin nästas hustru, ¹⁶ han förtrycker inte någon, han kräver inte pant, han rånar inte utan ger sitt bröd åt den hungrige och klär den nakne, ¹⁷ han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar - då skall han inte dö genom sin fars missgärning utan skall förvisso få leva. ¹⁸ Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.

¹⁹ Men ni frågar: "Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?" Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och därför skall han förvisso få leva. ²⁰ Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

²¹ Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. ²² Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. ²³ Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.

²⁴ Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.

²⁵ Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? ²⁶ När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. ²⁷ Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. ²⁸ Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. ²⁹ Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! - Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta?

³⁰ Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall. ³¹ Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? ³² Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Klagosång över Israels kungahus

19 Stäm upp en klagosång över Israels furstar ² och säg:

En klagosång är detta, och den skall brukas som klagosång.

Guds löften och Israels upproriskhet

20 I det sjunde året, på tionde dagen i den femte månaden^[c] kom några av de äldste i Israel för att fråga Herren, och de satte sig ner framför mig. ² Då kom Herrens ord till mig. Han sade: ³ "Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Har ni kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter mig inte rådfrågas av er, säger Herren, Herren. ⁴ Men vill du döma dem, ja, vill du döma dem, du människobarn, låt dem då förstå deras fäders avskyvärda handlingar, ⁵ och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Den dag jag utvalde Israel lyfte jag min hand till ed inför Jakobs avkomlingar och gjorde mig känd för dem i Egyptens land. Jag lyfte min hand inför dem och sade: Jag är Herren, er Gud. ⁶ På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ⁷ Jag sade till dem: Var och en av er skall kasta bort de styggelser som era ögon fäst sig vid, och ingen får orena sig med Egyptens avgudar. Jag, Herren, är er Gud.

⁸ Men de var upproriska mot mig och ville inte lyssna på mig. De kastade inte bort de styggelser de hade fäst sina ögon vid, och de övergav inte Egyptens avgudar. Då tänkte jag utgjuta min vrede över dem och tömma min förbittring över dem, mitt i Egypten. ⁹ Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som de levde bland. I deras åsyn hade jag gjort mig känd för dem då jag förde dem ut ur Egypten.

¹⁰ Jag förde dem ut ur Egypten och lät dem komma in i öknen. ¹¹ Jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina föreskrifter. Den människa som följer dem skall också leva genom dem. ¹² Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem.

¹³ Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem. ¹⁴ Men det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett mig föra ut dem. ¹⁵ Jag lyfte också min hand inför dem i öknen och svor att jag inte skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder. ¹⁶ Jag gjorde detta därför att de föraktade mina föreskrifter och inte följde mina stadgar utan vanhelgade mina sabbater, ty i sina hjärtan följde de sina avgudar. ¹⁷ Men jag visade dem medlidande så att jag inte fördärvade dem eller gjorde slut på dem i öknen.

¹⁸ Jag sade till deras barn i öknen: Ni skall inte vandra efter era fäders stadgar och inte rätta er efter deras föreskrifter och inte heller orena er med deras avgudar. ¹⁹ Jag, Herren, är er Gud. Vandra efter mina stadgar och håll mina föreskrifter och följ dem. ²⁰ Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är Herren, er Gud.

²¹ Men deras barn var upproriska mot mig. De vandrade inte efter mina stadgar och höll inte mina föreskrifter, så att de följde dem, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade också mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem och tömma min vrede över dem i öknen. ²² Men jag drog min hand tillbaka och det jag gjorde skedde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli vanärat inför de folk som sett hur jag hade fört dem ut. ²³ Jag lyfte min hand inför dem i öknen och svor att skingra dem bland folken och sprida ut dem i länderna, ²⁴ eftersom de inte lydde mina föreskrifter utan föraktade mina stadgar och vanhelgade mina sabbater och såg längtansfullt efter sina fäders avgudar. ²⁵ Därför gav jag dem också stadgar som inte var till nytta för dem och föreskrifter som inte kunde ge dem liv. ²⁶ Jag lät dem orena sig med sina offergåvor, då de lät allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, så att de skulle inse att jag är Herren.

²⁷ Tala därför till Israels hus du människobarn och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Era fäder har också hädat mig genom sin trolöshet mot mig. ²⁸ När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat dem, och de fick se någon hög kulle eller något lummigt träd, offrade de där sina slaktoffer och bar där fram sina offergåvor. Till min förbittring lät de där sina offers ljuvliga doft stiga upp, och de utgöt där sina drickoffer. ²⁹ Då sade jag till dem: Vad är det för en offerhöjd som ni går till? Man säger än i dag "offerhöjd".^[d]

Dom och upprättelse

³⁰ Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Skall ni orena er på samma sätt som era fäder gjorde och trolöst hålla er till deras vidriga avgudar? ³¹ Ni orenar er än i dag med alla era avgudar, genom att ni bär fram era offergåvor och låter era barn gå genom eld. Skulle jag då låta mig rådfrågas av er, ni av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag låter mig inte rådfrågas av er. ³² Förvisso skall inte det få ske som har kommit upp i ert sinne när ni tänker: Vi vill bli som hednafolken, som folken i andra länder. Vi vill tjäna trä och sten. ³³ Så sant jag lever, säger Herren, Herren, med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag sannerligen regera över er. ³⁴ Med stark hand och uträckt arm och utgjuten vrede skall jag föra er ut från folken och samla er från de länder där ni är kringspridda. ³⁵ Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. ³⁶ Liksom jag dömde era fäder i öknen vid Egyptens land, skall jag också döma er, säger Herren, Herren. ³⁷ Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band. ³⁸ Jag skall rensa bort ifrån er dem som är upproriska mot mig och begår överträdelser mot mig. Jag skall föra bort dem ur det land där de nu bor, men in i Israels land skall de inte få komma. Ni skall då inse att jag är Herren.

³⁹ Men hör nu, ni av Israels hus: Så säger Herren, Herren: Gå ni och tjäna var och en av er sina avgudar också i fortsättningen, om ni inte vill lyssna på mig! Men vanhelga inte mer mitt heliga namn med era offergåvor och era avgudar. ⁴⁰ Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, Herren, där skall hela Israels hus tjäna mig, alla som finns i landet. Där skall jag ta emot dem, där skall jag finna behag i era offergåvor och i förstlingen av era gåvor, vad ni än vill helga. ⁴¹ Som en ljuvlig doft skall jag ta emot er, när jag för er ut från folken och samlar er från de länder där ni har varit kringspridda. Jag skall bevisa mig helig bland er inför hednafolkens ögon. ⁴² Ni skall inse att jag är Herren, när jag låter er komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att ge åt era fäder. ⁴³ Där skall ni tänka tillbaka på era vägar och på alla de gärningar som ni orenade er med. Ni skall avsky er själva för allt det onda som ni har gjort. ⁴⁴ Ni skall inse att jag är Herren, när jag handlar så med er för mitt namns skull och inte efter era onda vägar och era skamliga gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren."

Profetia mot Södern

⁴⁵ Herrens ord kom till mig. Han sade: ⁴⁶ "Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder, profetera mot skogslandet söderut. ⁴⁷ Säg till sydlandets skog: Hör Herrens ord: Så säger Herren, Herren: Jag skall tända en eld i dig, och den skall förtära alla dina träd, både de friska och de torra. Den flammande lågan skall inte kunna släckas, alla ansikten från söder till norr skall bli brända av den. ⁴⁸ Alla människor skall se att jag, Herren, har tänt den. Den skall inte kunna släckas." ⁴⁹ Jag sade då: "O, Herre, Herre! De säger om mig: Han talar ju i gåtor."

Herrens svärd

21 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. ³ Säg till Israels land: Så säger Herren: Se, jag är emot dig och skall dra ut mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig. ⁴ Eftersom jag skall utrota både rättfärdiga och ogudaktiga hos dig, skall mitt svärd fara ut ur skidan och vända sig mot allt levande från söder till norr. ⁵ Alla skall veta att jag, Herren, har dragit ut mitt svärd ur skidan. Det skall inte föras in igen. ⁶ Men du, männniskobarn, skall sucka så att dina höfter brister sönder. Under bitter smärta skall du sucka inför deras ögon. ⁷ När de frågar dig: Varför suckar du?, skall du svara: På grund av ett budskap som har kommit. Alla hjärtan skall förfäras och alla händer sjunka ner. Alla skall tappa modet och alla knän bli som vatten. Se, det kommer, ja, det skall ske! säger Herren, Herren."

⁸ Herrens ord kom till mig. Han sade: ⁹ "Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren: Säg:

Den babyloniske kungens svärd

¹⁸ Herrens ord kom till mig: ¹⁹ "Du människobarn, märk ut åt dig två vägar, som den babyloniske kungens svärd kan gå fram på. Låt båda gå ut från ett och samma land. Gör en vägvisare och sätt ut den på den plats där vägen till staden börjar. ²⁰ Märk ut den väg som svärdet skall gå, dels till Rabba i Ammons land, dels till Juda med det befästa Jerusalem. ²¹ Ty kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar för att bli spådd. Han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern. ²² I sin högra hand får han då ut lotten "Jerusalem". Där skall han sätta upp murbräckor, öppna sin mun till krigsrop, häva upp sin röst till härskri, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsmur. ²³ Men detta tycks dem vara en falsk spådom. De har ju svurit eder. Men han skall påminna dem om deras missgärning och ta dem till fånga.

²⁴ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni väcker upp minnet av er missgärning, så att era överträdelser har blivit uppenbara och er synd visar sig i allt vad ni gör, eftersom minnet av er har blivit uppväckt, därför skall ni komma att gripas med våld. ²⁵ Och du dödligt sårade, ogudaktige furste över Israel, din dag kommer då din missgärning har nått sin gräns. ²⁶ Så säger Herren, Herren: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig kronan! Allt skall inte förbli som det nu är. Det som är lågt skall upphöjas, och det som är högt skall förödmjukas. ²⁷ Ruin, ruin, jag skall göra det till en ruin. Det skall inte vara någonting, förrän han som det rätteligen tillhör^[f] kommer. Honom skall jag ge det.

Svärdet mot Ammons folk

²⁸ Du människobarn, profetera och säg: Så säger Herren, Herren om Ammons barn och om deras hånfulla ord:

Jerusalems synder

22 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, vill du döma, vill du döma blodstaden? Ställ henne då inför alla hennes vidrigheter! ³ Säg: Så säger Herren, Herren: O stad, du som utgjuter dina invånares blod, så att din stund måste komma, du som gör avgudar åt dig för att orena dig. ⁴ Genom det blod du har utgjutit har du dragit på dig skuld, och genom de avgudar du har gjort har du orenat dig. Så har du påskyndat dina dagars slut och nu kommit till slutet av dina år. Därför skall jag låta dig bli till hån för hednafolken och till åtlöje för alla länder. ⁵ Både nära och fjärran skall man håna dig, du vars namn är smädat, du förvirringens stad.

⁶ Se, var och en av furstarna i Israel har använt sin makt för att utgjuta blod. ⁷ Hos dig föraktar man sin far och mor, och mot främlingen utövar man våld. Den faderlöse och änkan förtrycker man. ⁸ Mina heliga ting föraktar du, och mina sabbater vanhelgar du. ⁹ Falska angivare finns hos dig, villiga att utgjuta blod. På bergen håller man offermåltider, och man bedriver skamliga ting hos dig. ¹⁰ Man blottar sin fars kön hos dig, och man kränker kvinnan hos dig när hon har sin månadsblödning. ¹¹ Man bedriver avskyvärda ting med sin nästas hustru, och man orenar sin sonhustru. Andra kränker sin syster, sin fars dotter. ¹² För mutor är man hos dig beredd att utgjuta blod. Du ockrar och tar oskälig ränta och plundrar din nästa med våld, och du glömmer mig, säger Herren, Herren.

¹³ Men se, jag slår ihop mina händer i vrede över den orätta vinning du håller på med och över de blodsdåd som sker hos dig. ¹⁴ Menar du att ditt mod kan hållas uppe eller att dina händer är starka nog, när tiden kommer då jag griper in mot dig? Jag, Herren, har talat och jag fullbordar det också. ¹⁵ Jag skall skingra dig bland hednafolken och sprida ut dig i länderna. Så skall jag skaffa bort all din orenhet ifrån dig. ¹⁶ Du skall bli vanärad inför folken genom din egen skuld. Och du skall inse att jag är Herren."

¹⁷ Herrens ord kom till mig. Han sade: ¹⁸ "Du människobarn, Israels hus har för mig blivit slagg. De är allesammans koppar, tenn, järn och bly i smältugnen. Silverslagg har de blivit. ¹⁹ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom ni alla har blivit slagg, skall jag samla ihop er mitt i Jerusalem. ²⁰ Som man samlar ihop silver, koppar, järn, bly och tenn mitt i ugnen och där blåser upp eld under det och smälter det, så skall jag samla ihop er i min vrede och förbittring och lägga er i ugnen och smälta er. ²¹ Jag skall samla ihop er och blåsa upp min vredes eld under er, så att ni smälts i den. ²² Som silver smälts i ugnen så skall ni smältas i den. Och ni skall inse att jag, Herren, utgjuter min vrede över er."

²³ Herrens ord kom till mig. Han sade: ²⁴ "Du människobarn, säg till dem: Du är ett land som inte har renats och inte har sköljts av regn på vredens dag. ²⁵ De profeter som finns där har sammansvurit sig och blivit som rytande, rovgiriga lejon. De slukar människor, de roffar åt sig gods och dyrbarheter och gör många till änkor i landet. ²⁶ Prästerna kränker min lag och vanhelgar mina heliga ting. De skiljer inte mellan heligt och oheligt och undervisar inte om skillnaden mellan rent och orent. De blundar för mina sabbater, och så blir jag vanhelgad mitt ibland dem. ²⁷ Furstarna i mitt folk är som rovgiriga vargar. De utgjuter blod och förgör människor för att skaffa sig orättfärdig vinning. ²⁸ De profeter de har tjänar dem som vitkalkare. De skådar åt dem falska profetsyner och spår åt dem lögnaktiga spådomar. De säger: Så säger Herren, Herren, fastän Herren inte har talat. ²⁹ Folket i landet begår våldsgärningar och stjäl. Den nödställde och fattige förtrycker de, och mot främlingen utövar de våld utan lag och rätt.

³⁰ Jag sökte bland dem efter någon som skulle bygga en mur och ställa sig i gapet inför mig till försvar för landet så att jag inte skulle fördärva det. Men jag fann ingen. ³¹ Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren."

Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba

23 Herrens ord kom till mig. Han sade: ² "Du människobarn, det var en gång två kvinnor, döttrar till en och samma mor. ³ De bedrev otukt i Egypten, ja, redan i sin ungdom bedrev de hor. Där kramade man deras bröst och där smektes deras jungfruliga barm. ⁴ Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiba. De blev mina och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiba för Jerusalem.

⁵ Men Ohola begick äktenskapsbrott i stället för att hålla sig till mig. Hon fick begär till sina älskare, grannarna assyrierna. ⁶ De kom klädda i purpur, de var ståthållare och furstar, alla vackra unga män, ryttare till häst. ⁷ Hon gav sig som hora åt dem, de främsta av Assurs alla söner, och åt alla dem hon upptändes av begär till. Hon orenade sig med alla deras eländiga avgudar. ⁸ Inte heller gav hon upp sin lösaktighet med egyptierna, som hade fått ligga med henne i hennes ungdom och som hade smekt hennes jungfruliga barm och slösat sin otukt på henne.

⁹ Därför överlämnade jag henne åt hennes älskare, Assurs söner, som hon var upptänd av begär till. ¹⁰ De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne själv med svärd. Hon blev ett varnande exempel för andra kvinnor, och de utförde domen över henne.

¹¹ Men fastän hennes syster Oholiba såg detta, upptändes hon ännu mer av begär och gick ännu längre än systern i sin otukt. ¹² Hon fick begär till sina grannar, Assurs söner. De var ju ståthållare och furstar. De kom klädda i präktiga kläder, ryttare till häst, alla vackra unga män. ¹³ Jag såg att också hon orenade sig. Båda gick samma väg.

¹⁴ Men hon drev sin otukt ännu längre. Hon fick se mansbilder inristade i väggen. Man hade ristat in bilder av kaldeer och målat dem röda. ¹⁵ De var framställda med bälten kring sina höfter och med ståtliga huvudbonader, alla lika kämpar, som Babels söner från Kaldeen. ¹⁶ Hon blev upptänd av begär till dem så snart hon såg dem och sände bud till dem i Kaldeen. ¹⁷ Babels söner kom då till henne för en kärleksstund och orenade henne genom sin otukt. Först sedan hon hade blivit orenad av dem, vände hon sig i avsky bort ifrån dem. ¹⁸ Men när hon så öppet bedrev sin otukt och blottade sin nakenhet, kände jag avsky och vände mig ifrån henne, så som jag hade vänt mig ifrån hennes syster. ¹⁹ Ändå drev hon sitt horeri ännu längre. Hon tänkte på sin ungdoms dagar, då hon bedrev otukt i Egyptens land, ²⁰ och hon blev på nytt upptänd av begär till sina älskare där, som hade könsorgan som åsnor och sädesflöde som hingstar. ²¹ Din håg stod åter till din ungdoms skamlöshet, när egyptierna smekte din barm, därför att du hade så ungdomliga bröst.

²² Därför, du Oholiba, säger Herren, Herren så: Se, jag skall uppegga dina älskare mot dig, dem som du vänt dig ifrån med avsky. Jag skall låta dem komma över dig från alla sidor, ²³ Babels söner och alla kaldeer, pekodeer, soreer och koeer och alla Assurs söner med dem. De är alla åtråvärda unga män, ståthållare och furstar, kämpar och berömvärda män, alla ryttare till häst. ²⁴ De skall anfalla dig med vapen, vagnar och åkdon i mängd och med skaror av folk. Rustade med skärmar och sköldar och klädda i hjälmar skall de anfalla dig från alla sidor. Jag skall överlämna domen åt dem, och de skall döma dig efter sina lagar. ²⁵ Jag skall låta min nitälskan gå över dig så att de far fram mot dig i vrede. De skall skära av dig näsa och öron, och de som blir kvar av dig skall falla för svärd. De skall föra bort dina söner och döttrar, och vad som blir kvar av dig skall förtäras av eld. ²⁶ De skall slita av dig dina kläder och ta ifrån dig dina praktfulla smycken. ²⁷ Så skall jag göra slut på din oanständighet och på din otukt i Egyptens land. Du skall inte mer lyfta upp dina ögon till dem och inte mer tänka på Egypten.

²⁸ Ty så säger Herren, Herren: Se, jag skall överlämna dig åt dem som du hatar, åt dem som du har vänt dig bort ifrån med avsky. ²⁹ Med hat skall de fara fram mot dig och ta ifrån dig allt vad du har skaffat dig. De skall lämna dig naken och blottad. Din otuktiga blygd skall bli blottad liksom din skamlöshet och din otukt. ³⁰ Detta skall man göra med dig därför att du trolöst förenade dig med hednafolk och orenade dig med deras avgudar. ³¹ Du gick på din systers väg. Därför skall jag i din hand sätta samma bägare som hon fick.

³² Så säger Herren, Herren:

³⁵ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom du har glömt mig och kastat mig bakom din rygg, måste du också bära följderna av din lösaktighet och din otukt.

³⁶ Herren sade till mig: Du människobarn, vill du döma Ohola och Oholiba? Tala då om för dem vilka vidrigheter de bedriver. ³⁷ Ty de har begått äktenskapsbrott och deras händer är fläckade av blod. Med sina eländiga avgudar har de begått äktenskapsbrott. Och barnen som de hade fött åt mig lät de gå igenom eld som mat åt avgudarna. ³⁸ Dessutom gjorde de mig detta: Samma dag som de orenade min helgedom, vanhelgade de också mina sabbater. ³⁹ Samma dag som de slaktade sina barn åt avgudarna, gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Sådant har de gjort i mitt hus.